If You're Late We Wont Wait...!

If You're Late We Wont Wait, är Ryanairs slogan och detta är något som Tina och hennes resekompisar fick känna på igår. Flygbussen var sen och det missade helt enkelt sitt plan till Berlin. Men en tjejresa skall de ha så istället hyrde de bil och åkte till Köpenhamn.

Stressad men glad

Fantastiskt väder, fantastisk powerwalk längst med Årstaviken. Jobb, jobb, jobb men jag har varit grymt effektiv de senaste dagarna. Och om några timmar kommer belöningen - då drar jag och tjejerna till Berlin.

Annars hade vi en härlig ledighet i goda vänners lag. Mer om det senare. Kanske kommer även bilder på nya bebisen.

Attityds-ERROR

Jenny uppmärksammade mig på en attitydundersökning som bland annat publicerades i gårdagens Metro:

"Kvinnor som beter sig utmanande bär själva ansvar om de blir våldtagna. Det anser var fjärde man i Sverige."

Men inte nog med det: "...19 procent svarar att kvinnan har ansvar för våldtäkten om hon är berusad - samtidigt som 14 procent anser att alkoholberusning är en förmildrande omständighet för mannen som våldtar."

Kan det vara möjligt? Kvinnor i 2000-talets Sverige får alltså fortfarande inte klä sig utmanande, ha många partners eller bli full. Åtminstone inte utan att sedan få skylla sig själva om de blir våldtagna. För mannen, däremot, är det helt okej att bli full - och sedan våldta. Och själva fyllan är en förmildrande omständighet när han våldtar.

Jag saknar ord. Jag blir bara trött.

Läs om hela sorgligheten på amnesty.se.

Fire

Jahadå, så var det Valborg. Vore man fjortis hade det kanske varit dags för första fyllan. För mig är det dags att piffa. Vi går till Judith & Bertil för middag. Utan brasa.

Goda nyheter

Lägenheten på Falugatan gick för lite mer än vad vi har råd med (efter en något suspekt budgivningsprocess) så riktigt så roligt ska vi inte ha. Men vi får bo kvar här till den sista augusti, vilket innebär många och långa sommarfester på vår fantastiska balkong! Vår hyresvärd är den bästa, bästa.

Sjuan + Magnus = sant

Så blev det äntligen av - Sjuan och Magnus gifte sig i lördags.

Sjuan var så vacker att det var svårt att slita blicken från henne (i snyggläppglans från VS. Och ja, Magnus var jättefin han också men kanske ändå bara en co-star i sammanhanget).

De vigdes på någon slags herrgård, tror jag att det var. Väldigt vackert i alla fall.

Efter vigseln lunch på Edviks Konsthall.

Brudvalsen var "Bed of Roses" med Bon Jovi hemma i radhuset. Sjuan hade valt. Inte ett öga torrt.





















Fröken tomtenissa, alias Johanna, busade i trädgården.

Tack Sjuan och Magnus för en jättefin fest! En sådan avspänd och trevlig bröllopsfest borde alla få ha.

Djupt tacksam

Det är helt otroligt vilket fantastiskt väder det har varit hela veckan! Jag cyklar omkring på min hippiecykel i sommarkavaj, ser människor sittandes överallt, framför allt hängs det vid kajen på Gamla Stan-sidan mot Slussen. Det är en sådan pepp och det ser så sköööönt ut.

Budgivningen är inte slut än, vi ledde ett tag men nu har två aktörer bjudit över oss. Så vi tvekar. Trots att jag vet att den vore helt perfekt, extremt trivsam och en av få med fönster åt tre väderstreck (något jag gillar så mycket, så mycket för det ger huskänsla).

Den rika Amerikasläktingen har inte skickat något brev än så jag börjar ge upp hoppet.

Från balkongen bredvid

Rökande tjejer i 17-20-årsåldern:

- Asså du, på festen, då ba, då ba strulade jag med han den där stroppiga killen!
- Vaddå? Vemdå? Vare nån av Eriks kompisar?
- Ja, du vet, den där mörkhåriga. Du vet, han som ba alltid kallade oss för småtjejer.
- Vare han?! Strula du med honom??!!!
- Ja vet. Så jäla knas. Men du vet, han ba tyckte att jag va skitsnygg åsså strula vi.

Och jag noterar att "strula" är ett ord som går igen från generation till generation.

Fina Falugatan

Vi budar. Men den har redan stigit med 600 000. Inte konstigt i och för sig med tanke på det låga utgångspriset.

Nu sitter jag och funderar. Både Jonas och jag har släktingar som utvandrade till Amerika på 1800-talet. Var det ingen som blev lyckades där borta och blev stenrik? Någon som kolar vippen och inte har några andra arvingar än oss? Jag väntar ivrigt på brev. Helst bör det komma något inom de närmaste dagarna.

Snart bostadslösa

Solsken, vårvärme och utflykt till Vasastan. Gick på visning på denna lägenhet i Röda Bergen. Den var mysig. Fönster i tre väderstreck, ganska ovanligt och väldigt tilltalande. Jag blev lite kär. Fast i planen ingår inte att köpa en lägenhet just nu, jag skulle hellre vilja avvakta ett tag och se hur marknaden utvecklar sig. Men vi ska dit i morgon igen på ny visning, med Per som stöd. Fortsättning följer.

By the way, är det någon som har en lägenhet i innerstan att hyra ut? Vore hygglo.

Aktivitetsproblem

Vi försökte gå på bio. Det gick bara dåliga filmer.
Vi försökte gå och bowla. Det var fullt.
Vi försökte gå till Wigerdals värld. Det var stängt.

Nu ska vi försöka gå på middag hos Tony och Jenny. Borde varken vara dåligt, fullt eller stängt.

Sug på sommar

Winnerbäck rullar på iTunes och fiskmåsarna skriker utanför fönstret. Låter som om jag satt i en stuga vid havet. Sommar, sommar. Kom till mig.

Life's a bitch

Parkeringen vid Ica Maxi, Skellefteå
Mamma ~25 med sitt barn, går förbi två arbetare med skåpbil som precis har parkerat på familjeparkeringsrutan.
Mamman (irriterat): Det måste vara svårt att hålla reda på era barn!
Man 1 (tittar frågande mot sin vän): Va?!
Kvinnan: Ja det måste ju vara svårt att hålla reda på dem…För dom är ju osynliga!
Männen går generat in mot affären.

ICA Maxi, Nacka
En kassörska nekar en kille ~20 att köpa snus då han inte kan visa upp legitimation.
Killen: VA?! Men det ser du väl att jag är över 18? (Börjar visa upp sina tatueringar) Skulle en kille med så här många tatueringar vara under 18? Kolla, jag har en naken tjej här, och här har jag en sån här…
Kassörskan: Tyvärr, tatueringar gäller inte som legitimation här på ICA.

Filmstaden Camera, Täby
Kille ~23 (räcker fram 500-lapp): Tja, kan du växla den här till hundralappar?
Kassörskan ~20: Nej, tyvärr, jag har knappt nån växel alls… Men du kanske kan gå till McDonalds och växla?
Killen tar upp en Läkerol och lägger på disken.
Killen: Då tar jag den här.
Kassörskan: Gud vad taskigt.
Killen (triumferande): Life's a bitch.
Kassörskan mumlar och tar emot femhundringen.
Kassörskan: Det blir tio kronor. Då får du fyra hundralappar och nio tio-kronor tillbaka.
Killen: Men vad fan!
Kassörskan: Life's a bitch.

Från tjuvlyssnat.se.

Bubbelwasser für alle

Äntligen slipper jag mitt dåliga miljösamvete över mängden mineralvatten jag släpar hem från affären i läskiga petflaskor. Med min nya WasserMax DeLuxe, kolsyremaskinen jag fick av min familj i födelsedagspresent, fixar jag själv, hemma, när som helst.

Jag är fortfarande lite rädd för kolsyran som bubblar och fräser när man tankar ner den i flaskan, men smaken är finfin. Det går med blixtens hastighet. Och den är snygg. Absolut att rekommendera för den som gillar bubbel.

Snyggvespan. Den bor på vår gård.

Fel Jonas på skämthumör

"Hej Jonas !

Har mailat till Tina, men har tydligen fel adress - har hon bytt? Nåväl, jag kommer på onsdag och vill sova över 2 nätter.
Är ni hemma vid 18-tiden? Vid vilken hållplats ( T ) stiger man av lämpligast för att komma till er?
Jag ringer ikväll!

Bricken"


"Hej Bricken.

Har du fel adress? Ja men då måste du ju ta reda på rätt adress först.
Jag har inte adressen till Tina men är du verkligen säker att du kommer och hälsar på mig? Jag är naturligtvis hemma då men jag tror inte Tina är här för henne känner jag inte och hon bor definitivt inte här.
Tunnelbanan går inte hit heller tyvärr.
Hur som helst. Min adress är Nieuwendijk 123-3, 1012 MD, Amsterdam men kolla om du kan prata med Tina först. Det tycker jag verkar bäst.

M.v.h/Jonas Häggström"

Klädfynd? Nja...

Sofi Fahrman skriver på aftonbladet.se om hur man kan fynda på nätet genom att beställa amerikanska märken på amerikanska sajter. Nu när dollarn står så lågt i kurs och allting. Jättebra, jättejättebra.

Hon glömde skriva att de flesta amerikanska företag inte fraktar till Europa, plus att man får betala tullavgifter och moms på skiten så att man i slutändan i princip hamnar på svenska priser ändå, med den enda skillnaden att det tar lite längre tid innan man får varorna. Inte så jättebra.

Sötonga

Och så var det söndag igen

Jaha, då har Ullis och Olle och barnen åkt hem. Det blev tomt efter dem, vi har haft det fint. Jag, Ullis och Jenny spenderade nästan hela dagen på Centralbadet i går, så skönt med bastu, bubbel och rosé i baren (men börjar vi bli lika pryda som amerikanerna? Alla tjejer hade handduk på sig i bastun). I dag lunch på Blå dörren med Olles syskonbarn och det var väl ungefär allt vi hann med innan de drog. Lite slappande i soffan och sen en kvällsfika med Helena, som är i Stockholm på jobb.

Nu vore det skönt med lite vårväder, så man slipper frysa så förbannat.

Tusen tack

Jag hade en sådan fin födelsedag! Med all uppvaktning via telefon, e-post, sms, vykort och Facebook kändes det som att fylla 30 ungefär (eller vad som helst som är jämnt). Jobb, jobb och massor med jobb under dagen men fin kväll med blommor, champagne, jättegod mat och Jonas, Ullis, Tony och Jenny. Är det så här kul att fira födelsedag så längtar jag tills nästa år.

GRATTIS TINA...!

Ett stort GRATTIS till Tina som i dag fyller år, 25+...!

Dripp dropp

Nej, nu snöar det. Eller snöblandat regn, som Per-Erik just säger på tv:n. Nu vill jag faktiskt ha vår, som vi hade för några dagar sen. I det här vädret vill man ju bara sitta inne och kura (vilket jag kan med mitt fantastiska jobb som går att utföra var som helst!) Men i går med tåg till Västerås för planeringsmöte, jag klev upp klockan sex och var mycket, mycket trött.

En tanke jag hade i dag var att hjorthornssaltet kommer att försvinna. Det enda jag vet att det används till är till finska pinnar och hur många i de yngre generationerna bakar det? Hur många bakar över huvud taget? Precis som att videobutikerna kommer att dö ut eftersom alla laddar istället.

Kult

Kära gamla Trio Lligo har lagt upp sin musik för fri nedladdning (tack Johanna) och du hittar musiken här. De spelade överallt i Umeå under gymnasietiden och senare, minns dem särskilt från Back Stage på Fat Sam och vi tjatade hål i huvudet på dem att de skulle spela "Mysteriet med katten" (bara en gång till, snääälla....). Just den låten var också en av tre i repertoaren när jag, Jeanette och Carål tjänade grymma pengar som levande jukeboxar i Visby en gång för många år sedan.

Svår nostalgi.

Min Nya Leksak 2

Tina fick en dator och jag en non-sticky All-Cald stekpanna till vår snart kompletta kollektion. Kunde inte var nöjdare! Liksom Vaion säljs inte All-Clad i Sverige. Så, vem vill inte vara späääschöl, liksom?

Min nya leksak

Åh! Skärmen på min nya laptop är... sååå bra! Det gör mig glad varje gång jag använder den. Ytterligare en bonus: helgens upptäckt att den champagnefärgade Vaion inte säljs i Sverige. Vem vill inte vara späääschöl, liksom?

Rör inte min backslick

Jag hängde på Stureplan i går. Det var en smula traumatiskt. Vet inte om det har med att göra att jag just kom från San Francisco och New York, men på Stureplan springer det runt så oerhört många självmedvetna människor som tror att de är Stockholms allra coolaste. Fast i själva verket så är de patetiska, skitnödiga flockdjur som hellre dör än att sticka ut från mängden. Ingen av dem skulle ha en chans att någonsin bli lika cool som cityfolket i SF/NYC där man inte försöker så hårt utan snarare är cool av naturen. Åh, det skulle vara döden döden att vara född, uppvuxen och aldrig utanför den lilla ankdammen som Stockholm (eller kanske är det enbart Stureplan) är och samtidigt leva i illusionen att man är störst, bäst och vackrast. Åh, jag måste kräkas.

Efter barhoppandet på Stureplan fick vi nog och drog till Kungsholmen och Lemon Bar, som uppfriskande nog var raka motsatsen till Stureplan. Vanligt folk i flanellskjortor som röjde loss till schlagers. Kanske lite mycket Finlandsfärja men hellre det. Mycket hellre det.

Några bilder från semestern

Första dagen i San Francisco. Jag, Jonas och Kristina hänger i Mission. Och körsbärsträden har börjat blomma (alternativt håller på att sluta).

Brunch i Mission Bay. Igen fantastiskt väder och brunchstället var ett avslappnat hak på bästa läge. Precis ett sånt ställe jag älskar.

Favvisbron alla kategorier. BB.

Jonas och jag äter brunch på Chloe´s nere i Noe, ett av våra favoritställen. Kolla in smarriga maten.

Vår gata! Allt var sig likt.

Dimman som fastnar över bergen och som ofta inte når till Noe. Men kyla för den med sig.

Kött, kött, sugen på kött, någon?

Lilla Ella, hur gullig som helst.

Familjen Reiz tog med oss på sightseeing i Berkeley Hills.

Frukost i NYC på Café Habana med världens bästa Anna och Niklas. Jag tror att Niklas just sade något konstigt.

Mätta efter en smaskens brunch på Bubby´s.

Dag 10

Vi stressade runt en del eftersom vi sparat de flesta inköpen till just denna vår sista dag i USA. Men vi hann med det mesta och med fullproppade väskor åkte vi Lexus till Newark. Sen över Atlanten med ett plan fullt av svenskar. Denna gång fick vi se trevliga filmer som Juno och Lars and the Real Girl. Kom hem till Kristinehovsgatan och fick kånka alla väskor uppför de sex trapporna eftersom hissen i vanlig ordning var trasig. Vi jobbade båda hemifrån och sov mellan varven. Lite sömn gör inte underverk för moralen.

Dag 9

Vi tog en kall och frisk promenad till Tribeca och Bubby´s för brunch. Där var alla människor extremt snygga och brunchen var suverän. Sen gick vi omkring i Lower East där Earnest Sewn hade en väldigt mysig butik. Jag hade som vanligt ont i fötterna eftersom jag bara tagit med mig högklackat. Åkte sen till B&H - en gigantisk kamera/data/videobutik som drivs av judar som går omkring i sina kippor och sina långa polisonger. Jag blev trött på en gång eftersom det var så stort och bullrigt men butiken är synnerligen välorganiserad och rätt rolig eftersom varorna man köper skickas omkring i korgar som går på rullband i taket. Jag köpte en ny laptop, en supervacker champagefärgad Sony Vaio.

Kvällen spenderade vi med SF-kompisen John, som var i stan med sin dotter Theresa. Vi åt middag på Red Cat i Chelsea, återigen en härlig restaurangupplevelse och det är helt sjukt hur gott vi har ätit under denna resa.

Dag 8

Frukost på litet kubanskt ställe med för hög musik, stros i SoHo, härlig shopping på Free People-butiken på 5th Avenue, after shop på mikrobryggeri vid Union Square, vetegrässhot på något som liknade Farmer´s Market (det smakade som nyklippt gräs) och hem för klädombyte. Sen bjöd Anna och Niklas på en fantastisk middag på Craft, som är Tom Colicchios restaurang. Tom är domare i reality-serien Top Chef som vi alla fyra har följt under USA-tiden. Vi åt avsmakningsmenyn och det var otroligt gott och servicen helt perfekt. Sen barhoppade vi lite och kom sent i säng.

Dag 7

Det sena kvällsflyget till östkusten har öknamnet "Red Eye Express" och nog var det med röda ögon vi landade i NYC. Att sova sittandes är ju helt omöjligt. Dessutom visade de bara tecknad film på planet. Att tecknat bara är för barn förstår väl alla, även om de ibland sveper in den i vuxenformat. Vi checkade in väskorna på hotellet - lilla fina Solita Soho Hotel - och promenerade sen omkring till dess att vi fick checka in oss själva. Jag sov som en stock tills Anna och Niklas kom. Så kul att se dem igen och vi åkte till The Spotted Pig i West Village för middag. Hamnade sedan på ful bar i Little Italy där vi hittade uttråkade svenskar. NYC var för övrigt invaderat av svenskar denna påskhelg.

Dag 6

Jätteskönt med en extra dag. Vi åkte ut till Fredrik och Saki som har flyttat till Berkeley där de bor med barn och Volvo kombi. Fint att se dem igen och Berkeley är mysigt, speciellt där de bor i "Gourmet Ghetto". Lunch i solen och biltur i Berkeley Hills. Middag åt vi hos David och Melinda, som vanligt jättegott. Kristina skjutsade oss till flyget och vi tog farväl till SF för denna gången.

Dag 5

Det har skulle bli var sista dag i San Francisco men vi bokade om flighten och flyger i morgon i stallet. Kopte sushiattiraljer har i kineskvarteren och at pizza till frukostlunch (ja, vi har blivit feta bara pa nagra dagar). Den var inte sa god som vi onskade trots att den intogs pa Pizza Orgasmica. Hang i mysiga Hayes under dagen. Sol igen. Hittade ah sa snygga skor - Fiorentini + Baker - men lyckligtvis hade jag for hoga vrister for att passa i dem (sa sa slapp jag ocksa bli $638 fattigare). Vi tog bilen vidare for att hanga lite i North Beach. Dar var det kaos i trafiken som vanligt men vi hittade i alla fall parkering pa Grand Street och jag fick ga till Ooma. Sen fick Jonas antligen aka till sitt alskade Bed, Bath & Beyond och vi shoppade upp oss pa lite Microplane-produkter. Kvallen har jag spenderat i ensamhet, vilket har varit valdigt skont. Kristina jobbade och Jonas akte pa middag med Genentech-folk, nagot jag lika garna kunde hoppa. Nu ar vi alla redo for sangen.

Dag 4

Dimma i Richmond men vi tog bilen till Noe dar solen sken. Frukost pa kara Chloe's, vi satt ute och jag at french toast pa croissanter toppat med jordgubbar, lonnsirap och florsocker. Att ga omkring i Noe var verkligen som att komma hem. Allt var sig likt. Eftermiddagen spenderade vi i Haight Ashbury dar det mesta ocksa var detsamma forutom att klockan inte stod pa 4:20. Middag pa italienare har i trakten och massor med chianti. Det blev sent.

Dag 3

St Patrick's Day och det hade blivit dags for lite serios shopping. Jag och Jonas akte till stan, spenderade laaang tid pa Free People-avdelningen pa Bloomingdales men blev besviken pa Steve Madden-butiken. Efter en evighetslang vantan fick vi i oss en smarrig lunch pa Cheesecake Factory's uteserving uppe pa Macy's. Kanonvader aven denna dag sa det var en frojd att sitta ute i solen. Akte hemat med ommande fotter och trott huvud. At mangder av sushi pa kvallen. Jonas svepte utan en min i sig en shot bestaende av bland annat en aggula, ett ostron och sake. Jag kunde aldrig ha gjort det.

Dag 2

Lagom mora akte vi till Mission Bay for brunch. Sanslost vackert vader och det var underbart att ata utomhus vid bukten. For mig blev det omelett med champinjoner och avocado som fullkomligt smalte i munnen. Pa vagen hem stannade vi till vid Barnes & Noble och det finns ju inget battre an amerikanska bokaffarer. Det marks tydligt hur pataglig klimattrenden ar, med separata avdelningar fyllda med bocker om hur man kan leva miljovanligt. Middagen at vi pa burmesisk restaurang i kineskvarteren har hos Kristina. Det var extremt gott.

Dag 1

Vaknade harligt ojetlaggade och fikade frukost pa mysig cafeinnergard med citrontrad. Inte en dimma i sikte och osedvanligt varmt och skont. Sen till Mission for lite skont hang, bland annat hos doskallegubben som hade jarnkoll pa vilka vi var och vi kande oss som locals igen. Pa kvallen motte vi upp gamla vanner for drinkar pa favvohaket Attic och sen blev det spanskt med tapas och mangder av sangria. Otroligt kul att traffa alla igen.

Home sweet home

Oh la la vilken lang resa det var, ett helt dygn tog det att komma fram. Men det var uthardligt. Langt stopp pa Schiphol dar vi at och jag hittade snygga Diorsolglasogon som jag nu ar pa jakt efter har. Vidare till Newark dar jag gick ut och andades USA-luft och ville omedelbart flytta tillbaka. Forvaningen over hur trevligt tilltalad man blir i affarerna, jag hade redan glomt. Och alla med laptopar som nyttjade wifi i gaten har i laptopland (pa Swedenborgsgatan finns ett cafe som inte tillater laptops och det ska vi for alltid bojkotta, gud sa lojlig regel). Till sist pa planet till SF bredvid en tjockis som skymde sikten ut. Men fram kom vi, efter inte sarskilt mycket somn. Och har ar vi!

Zippa mig hit och zippa mig dit

Något känns lurt. Jag är packad och klar i god tid, allt är i ordning och jag har gott om plats i min lilla kabinväska. Passet och börsen ligger i handväskan, lägenheten är städad, soporna tömda. Jag har nog glömt något jätteviktigt.

Annars undrar jag över det här med ziplock-påse. Vad är det som gör att jag inte kan stoppa vätskorna i en vanlig fryspåse? Jag kan inte tro annat än att det är något så idiotiskt som att regeln om vätskor - 100 ml bla bla bla - initierades i USA där alla plastpåsar är ziplock-påsar. Och sen följde resten av världen efter och då blev det ziplock per definition. Vanlig plastpåse aja baja.

Jag ser verkligen inte fram mot resan i morgon. Två timmar till Amsterdam, åtta och en halv till New York, sex och en halv till San Francisco. Min enda tröst är att jag får stiga ur då och då. Måste ladda ordentligt med böcker och sudoku.

Jomen till helgen så...

Lördagens middagsplaner diskuteras för fullt, per e-post. Bye bye Söderjävlamalm, vi sviker, vi äter i San Francisco i stället.

Nästa gång tänker jag inte väja

Vad är det med barnvagnsfolket? Varför har de inte trafikvett som vanliga människor? Alltid helt inne i sin egen värld (puppan = förälder + bebis), ofta två (eller varför inte tre) i bredd, gärna på cykelbanan där jag kommer farande med blåa blixten. Herregud. Ringklockan går varm. Måste man bli ett introvert jon bara för att man får barn? Jag ska aldrig, aldrig bli sån.

Bra annars att jag har hämtat upp passet i dag, med två hela dagar till godo. Det fick fira julen hos polisen. Och appropå julen så har tåget åkt in i skrubben i dag, tillsammans med Lisa Larsson-figurerna och mjukistomten. Sen var det slut på julpyntet.

Veckobokslut

Ögat är trött så trött. Men helgen har varit bra och det behövdes efter en shitty arbetsvecka. Shopping med vin och tilltugg på 377 efter jobbet i fredags. Fiskmiddag hos Tony och Jenny. Och vi hoppas att vi har lyckats övertala dem att hänga med till New York.

Lördagen var ärenden, sen prommis och lunch med Danne och Frida. Och vi hoppas att vi har lyckats övertala dem att hänga med till New York. Sen hämtade Jenny upp mig och vi åkte till Uppsala. Där har jag väl varit hundratals gånger men detta är första gången som jag inte åkte för att träffa Jeanette. Jag, Jenny och hennes kusin Anna gick på förfest hos Annas kompisar och jag kan knappt tro det själv men jag fick se på schlager ihop med ett gäng bögar! Eller okej, senare förstod jag att bara en var bög fast det spelade egentligen ingen roll. Alla älskade Brittan, till och med den tuffa goth-killen. Sen drog vi vidare till Flurran där det var lite väl mycket Finlandsfärja, men rätt trevligt ändå.

Nu har det äntligen blivit dags att gå och sussa. Så skönt.

Förresten kan man ju fundera på hur Nordman kunde gå vidare. Det är nog den sämsta grupp jag vet - till och med sämre än Kent.

Små saker jag tänker på

Per Morberg lagar mat på teve. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar eller inte.

----------

Jag har mått väldigt konstigt de senaste två veckorna. Min hjärna fungerar inte som den ska och jag är mycket, MYCKET ofokuserad. Det är väldigt jobbigt och jag undrar vad det kan vara för sjukdom.

----------

Hade en fin och inspirerande lunch med gamla kollegor från T-H i dag. Jag har inte sett dem på länge och vi hann inte alls prata klart utan måste träffas mer. Snart. Med vin efter jobbet.

----------

Det är något otroligt vad folk ser likadana ut i den här stan. Även här på Söder (fast då är det ju den "alternativa" Söderstilen som gäller). Jag lägger märke till likformigheten även om jag inte alls är särskilt uppmärksam (vissa hävdar att jag skulle vara tidernas sämsta vittne och det är helt korrekt) och då måste det vara väldigt uppenbart.

ARN-AMS-EWR-SFO-EWR-ARN

Nu har vi bestämt att kombinera New York med San Francisco för det blir ju så otroligt kul att komma tillbaka dit! Det blir mycket resande men det får vara värt det. Amerikaner kan ju göra Europa på tio dagar (London, Paris, Rom typ) så då kan väl vi också. Längtar så efter att träffa vännerna i SF, strosa omkring i Hayes, äta burritos i Mission, gå på Farmer´s Market i Noe, kanske vi hinner gå till testället Lovejoy´s - det vore fantastiskt! Bara en vecka kvar nu!

Snälla, fråga mig först!

Jag trodde nog inte att jag skulle säga det här men jag saknar alla vardagsval man hela tiden har i USA. Pappers- eller plastpåse, vilken sorts dressing, vill du ha den ovanpå eller på sidan, ska du äta här eller ta med dig, vilket sorts bröd vill du ha... och så vidare. I början kändes det stressigt med alla val men sen var det grymt.

I Sverige hinner man inte reagera förrän någon har strött kanel över latten eller pudrat pommes frites-krydda över stripsen. Det gäller att vara mycket precis redan i beställningsskedet och hoppas på en hyfsat alert mottagare - då kan det möjligen gå vägen.

Lunchen i dag bestod av räksallad med Rhode Island-dressing OCH kikärter. Kan inte bli så mycket värre.

Vi som överlevde Rågsved

Eftersom jag inte lyckades åstadkomma så mycket som jag ville tvingades jag jobba hela dagen i går. Men en längre paus tog jag och den tillbringade jag framför Tom Alandhs dokumentär "Vi som överlevde Rågsved". Nu är ju jag dessutom en sucker för socialrealism, men åh vad jag uppskattar en sådan stillsam, lågmäld och oerhört sorglig dokumentär. Och vad jag uppskattar min egen uppväxt så oändligt långt bort från Rågsved.

Dåligt

1. Fil kl. 07.30
2. Latte och gigantisk chokladboll kl. 11.00
3. Polarkaka med ost kl. 20.30.

1. Oengagerad personal på cykelaffären kan inte förklara skillnad mellan cykellampor
2. Oengagerad personal ger mig fel batterier till cykellampor
3. Jag kan bli överkörd i mörket

1. Ingen inspiration
2. Hårt arbete som inte resulterar i det jag vill
3. Jag känner mig osmart

Lycklig lycklig!

Vi ska äntligen resa någonstans! Tillbaka till kära Amerikat - New York närmare bestämt. Eftersom vi blir borta i tio dagar planerar vi att åka någon annanstans också, antingen till Miami eller San Francisco. Vi får se. Bara tre veckor kvar! Och jag har en ny fin kappa och nya högklackestövlar att strutta omkring i på gatorna i Soho. Och nu ska vi stanna länge nog så jag hinner gå på MOMA och åka till Brooklyn. Åååh... längt, längt, längt!

Jonas hälsar att han inte tar upp några beställningar. Men jag kan möjligen låta mig mutas.

Måndag och business as usual

Måndag måndag och lite matt efter helgen som vanligt. Gotlänningarna var på besök så vi fick spendera en trevlig lördagkväll tillsammans med dem i Hornstull. Först åt vi oss mätta och feta på Texas Longhorn (ingen av oss kommer någonsin att bli vegetarianer) och sen vidare till Judit & Bertil för vin och drinkar.

I dag har solen skinit, vilket den faktiskt gör rätt ofta nuförtiden, och jag tog en skön promenad till kontoret. Har en lämning i morgon och som vanligt sliter jag mitt hår. Men det brukar lösa sig till slut. Efter lite ångest.

Bloggbombning

Vi var på 30-årsfest (tänk, att man får gå på sådana fortfarande!) för några helger sedan. Det var maskerad.





















Inte många såg att jag och Frida var Lili och Sussie.





















Det var Karin och hennes kompis Anna som hade festen. Alias prinsessan Victoria (eller var det Madeleine?) och drottning Silvia.





















Jonas vann utklädningstävlingen som Johnny Depp när han spelade Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean. Tjejen var Kill Bill. Den roligaste fångade jag inte på bild men det var hon med luggen i Den där Mary.

Boring boring boring

Har jobbat hemma med huvudvärk i dag och är verkligen sugen på att komma ut. Jonas försvann precis iväg på sin killgrej. Det är kanske det töntigaste jag vet - killgrejor. Jag växte upp i ett gäng där vi alltid umgicks tillsammans, en massa tjejer och killar. Väldigt, väldigt trevligt. Men nu för tiden ska det killgrejas, medan jag är ensam och kompislös. Innan han gick sade Jonas att jag hade fler kompisar i SF än här. Och det är ungefär så det känns nu. Inte för att jag direkt har ringt och kollat vad mina kompisar gör i kväll. Jag är ju upptagen med att sura. Men ändå.

Plus att jag och Jonas tappade min telefon i golvet och nu är displayen totally crazy. Plus att jag skulle redigera en bild på mig där jag är uttråkad till detta inlägg men Photoshop är totally crazy och kan inte öppna bilder. Allt som allt har detta inte varit någon lyckad vecka. Häromdagen fastnade jag i vår pyttelilla skakiga hiss tillsammans med en besiktningsman (tack för att jag inte har social fobi längre men lite klaustro har jag allt) och blev ståendes en timme.

Jaja... Internet funkar i alla fall och det är final i På spåret.

---------------

Haha, Photoshop är kompis igen!

Jamen hej igen!

Jag kikar på besöksstatistiken och förvånas över att den ser ut ungefär som vanligt trots att jag inte uppdaterat på evigheters. Det gjorde mig lite rörd (en inte jättestor skara men trogna läsare, alltså) så här kommer jag igen. Annars funderar jag väl mest på att lägga ner, men ok, lite till kanske.

Det var allt för nu.

Tips från coachen

"Är det inte märkligt att när du har en deadline, ett definitivt slutdatum, när något ska vara klart så är vi kapabla att åstadkomma precis vad som helst, medan de flesta skjuter och skjuter och skjuter allt på framtiden."

Säger framgångscoachen Hans Thörn appropå att fånga dagen. Varje dag. "Tänk på att det är ditt liv, och ingen annans, så det är du som har ansvaret för att förverkliga det, och ingen annan."

Ofta kräks jag lite åt klyschorna och alla käcka utrop. Samtidigt inser jag att det stämmer. Tänk om jag alltid levde som om jag hade en deadline. Eftersom det i princip bara är då jag får något gjort så inte bara skulle jag vara extremt produktiv utan jag skulle verkligen göra allt där där som jag nu planerar att göra "sen". För vem vet hur lång tid man egentligen har på sig?

Vill vill vill!

Under hösten har jag haft tid men inte pengar. Nu har jag mer pengar men inte så mycket tid. Samtidigt planerar vi resor.

1. Amsterdam. Behöver inte bli dyrt, inte heller ta så mycket tid i anspråk.
2. New York. Inte dyrt om man får tag i ett bra erbjudande. Kan klaras av på en långweekend. Stålarna kommer dock att rulla eftersom shopping är huvudsyftet. Men med tanke på att allt där är mycket billigare än i Sverige så TJÄNAR man ju pengar på att åka dit...
3. New York/San Francisco. Kombinationsresa under påsken. Lockande men flera månader kvar till påsk!
4. Alperna. Kompisarna lobbar stenhårt för detta alternativ och eftersom jag inte åkt skidor på tre år skulle det vara ett härligt nöje.

Dessutom säljer Flynordic resor till alla möjliga europeiska storstäder för endast 199:- om man bokar innan den 20 januari. Hysteriskt billigt - förutsatt att man får tag i just en sådan biljett. Och så vill jag hälsa på Misa i Malmö. Måste hända snart.

I slutändan blir det väl ingenting av någonting.

Uppmuntran för en tråkig dag

Regnet har öst ner hela dagen. Detta liknar mer en vinterdag i San Francisco än i Stockholm, alternativt har jag blivit senil eller förträngt. Och i unga år pulsade man i djupsnö till skolan och det var alltid minst 25 grader kallt. Från november till april. Jodå.

För att göra en tråkig dag lite roligare ska jag sammanstråla med Jenny på Southside. Och vips fick jag en anledning att duscha och piffa och byta om från myskläder och duntofflor.

Här hittade jag ett ganska roligt test. Jag blev "Wild Cat". Och hurra - så lyckades jag klura ut hur jag får länken att öppnas i ett nytt fönster (eller klura... snarare googla kanske...).

Gmail Chat - "21st Century Boy"

Satt i lung och ro och kollade min e-mail på Gmail får ett par dagar sedan då det plötslig plingade till i datorn, och samtidigt kommer det upp en ruta där det står;
-Yo Jonas!
Jag fattar ingenting och ropar på Tina;
-Vad händer?! En ruta poppade upp på skärmen"
Tina kommer, kollar och säger snabbt;
-Det där är Gmail chat och det är vår SF kompis John (Igaz)
som vill chatta.
Mäkta förvånad hasplar jag ur mig;
-Har Gmail chat?!
-Visste du inte det säger Tina. Det är bara att skriva och börja chatta forsätter hon.
Så, jag fattar som vanligt snabbt(!) och skriver ett svar till John där jag mer eller mindre drar samma sak som för Tina. Som svar från John får jag
-Now you have joined the 21st Century.
Vi chattar ett tag och jag påpekar att vi chattar som två tonåringar, jag 40, John 55...och sedan dess har vi faktiskt chattat en gång till och jag har i Marc Bolans anda tagit mig onlinenamnet "21st Century Boy"
What can I say except amazing!

Fröken sjukling

Förbannade Umeåbaciller - i snart två veckor har jag varit dålig. Att lägga på minnet: uppsök aldrig vårdcentralen på en måndag. Två timmar i deprimerande miljö och en luft tung av andras bassilusker. Jag går kvar hos min gamla husläkare i Vasastan och hon måste vara den populäraste läkaren i stan. När jag till slut kom in stenvägrade jag när hon ville sticka ner träspateln i halsen på mig. Jag fattar inte att någon klarar det. Det var hur som helst inte halsfluss (ja, det gick att titta i min hals utan träspatel) men bihåleinflammation så jag gick därifrån med dubbel dos penicillin så nu jävlar finns det hopp!

Fröken guldfot

Gulddojjorna är här. Tullen tog god tid på sig. Och högt pris - 615 kronor fick jag snällt betala för att hämta ut paketet. Men dom passar! Och jag tror att jag tycker att dom är snygga. Postkillen tipsade mig om att beställa från England i stället, nu när pundet är förhållandevis billigt. På handel inom EU slipper man moms och tullavgifter, sade han. Måste kolla om det stämmer. Tyvärr finns inte Steve Madden i England men det finns säkert mycket annat roligt att beställa därifrån.

God fortsättning

Det är ett tag sedan men vi har haft fullt upp med julfirande och annat trevligt. Det snöar i Stockholm i dag, stora snöflingor som inte blir till slask och det är hur vackert som helst. Dock är jag sjuk och bör hålla mig inomhus. Jobba hemifrån kan jag göra trots allt. Jonas är ledig och hänger på stan. Det var allt för nu.

Popkyrkan

Möjligen inspirerad av ljussättningen på Hötorgsskraporna poppar nu Högalidskyrkan till sig. Klockan lyser skiftande i blått, rött, gult, lila. Det ser mest läskigt ut och jag trodde ett tag att jag hallucinerade.

Till Jacal

Tyvärr gör det sig inte så bra mot böckerna, men det är enda stället vi kan ha det på. Tåget och andra varianter med renar, tomtar, snögubbar och så vidare hittas billigast på Target. To die for...

Men kom igen...

CSN - inte vet jag var de hittar sina handläggare. Jag blev ombedd att skicka in kompletterande uppgifter som ska visa att jag inte hade någon inkomst under 2006. Efter att ha ringt och fått reda på exakt vad det är CSN behöver skickade jag in uppgifterna. Sen kom beslutet - jag fick avslag. Eftersom det är ett felaktigt beslut ringde jag upp CSN och fick tala med tre olika handläggare som inte heller förstod beslutsgrunderna. Någon lovade att undersöka saken och återkomma. I dag ringde jag igen, eftersom ingen hade återkommit. Talade med två handläggare som menade att jag ju kan överklaga beslutet. Jag ville dock prata med den handläggare som hade fattat beslutet först, och efter några felkopplingar fick jag skott på honom.

- Öh... öh... ja... du har fått avslag för att din komplettering inte är tillräcklig.
- Jag har skickat in papper från IRS (skattemyndigheten) som visar att min sambo är den ende som hade inkomst i hushållet. Dessutom har jag skickat in en kopia på mitt visum samt en förklaring som tydligt visar att jag inte får arbeta i USA med denna typ av visum.

Det var tyst i luren i kanske trettio sekunder och jag trodde att linjen hade brutits. Men han var kvar.

- Öh... ja... öh... jag får kanske titta på det här en gång till och återkomma till dig.
- Bra idé, gör det. Jag vill gärna ha det här avklarat innan jul.

En timme senare ringde han. Beslutet är ändrat, jag fick bifall och slipper betala på min studieskuld under 2008. Fint nog. Men om handläggaren vore läskunnig alternativt förstod engelska skulle vi båda ha kunnat spara en hel del tid.

Vad hände?

Det är julafton om en vecka och vi har inte ens hunnit julpynta (för att inte nämna köpa julklappar). Helt olönt att göra det nu. Vårt glänsande amerikanska lamptåg har vi dock ställt fram. Lördagsgästerna var fundersamma till en början men när de gick hem var de övertygade om att tåg is the shit.

Veckobokslut

Så var det slutet på en väldigt trevlig helg. I går släktträff på Skansen - Jonas kusiner plus respektive plus barn - innehållandes julmarknad, kallt kallt kallt för oss som inte klär oss trots rötterna i nordlandet, ett flertal fikan med glögg och lussebullar, älgklämma utomhus, mer glögg, pepparkakor och lotter utan vinst. Vidare hem till oss i finlexusen via köerna på Strandvägen. Mer glögg, sen spagetti och köttfärssås, Ben & Jerry´s samt extremt trevligt umgänge. När gästerna åkt hem tog vi bussen till Danne och Frida för lite TP. Första omgången var jämn innan Danne och Jonas till slut segrade. I andra omgången ledde de stort innan vi till slut smög om och vann. Skön seger.

I kväll har vi träffat vår SF-kompis Shasha. Han är i Sverige för första gången och det var rätt surrealistiskt att träffa någon därifrån här, i vårt ny-gamla sammanhang. Men mycket trevligt. Vi tog drinkar på Gondolen och klassisk svensk husmanskost på Pelikan. Han gillade och jag inser att jag gillar Pelikan så pass mycket att det skulle kunna bli min nya stamkrog (precis som att jag hade en gammal). Hur som helst har jag knappt pratat engelska sedan jag kom hem från SF men jag inser att språkkunskaperna fortfarande sitter kvar. Nice.

Länge leve e-handel

Jag planerar att handla alla julklappar online. City är nerlusat med stressade stockholmare och tillresta julklappsshoppare. Nej tack. Jag går i IRL-ide och kommer inte fram igen förrän i mitten av januari eller när rean nu är över.

Härom dagen gjorde jag många saker samtidigt och plötsligt hade jag beställt ett par guldboots från Steve Madden. I skoshoppareuforin glömde jag bort att man måste betala tullavgifter plus moms på alla importvaror med ett värde över 500 (typ, skorna kostar i alla fall mer). Det blir lite dyrare än jag hade tänkt mig.

Kan man hoppas på att de inte hinner kolla upp alla paket som skickas inför julen, alternativt att de är extra snälla efter alla pepparkakor?

Sist men inte minst kan man ju hoppas att skorna passar tjejen med världens kinkigaste fötter.

Happy Sankta Lucia

SF-längtanen är fortfarande kvar. Inte blir det bättre av att jag hela tiden får mail av SWEA-polers som berättar att de saknar mig och undrar när jag kommer tillbaka. I dagens mailskörd också ett Happy Sankta Lucia-mail från John:

Hi Jonas & Tina,

Wishing you a Sankta Lucia, and an auspicious start to the Holiday Season - we all miss the two of you and frequently bemoan your departure as we toast you in absentia at the Attic.

Best wishes,
John

Borta bra men hemma bäst??

Jag har haft en saknad efter San Francisco på senaste tiden. Det var så fint att bo där. Förutom staden, människorna, atmosfären saknar jag också mer materiella saker. Ben & Jerry´s Brownie Batter-glass till exempel. Eller den med vanlig kaksmet i. Finns dessa i Sverige? Har inte hittat. Jag har också insett att mina specialhudvårdsprodukter (ja, de som ger mig min lena persikohy) kostar sextonhundra spänn här och typ sjuhundra där. Äre nån som ska dit snart? En ny laptop är också cirka halva priset. Ur det perspektivet är det ju bättre att resa till NY och få lite kul samtidigt.

Lokalpatriotism

Minsann vann inte Umeå tävlingen om Monopol. Umeå ersätter Norrmalmstorg som dyraste gata i den nya upplagan av spelet. Mycket förvånande - jag har aldrig tyckt att umebor är särskilt lokalpatriotiska. Men tydligen ändå. Tur i alla fall att inte Schälläääfte (eller schtaaan som man säger i inlandet) vann.

Rubriktorka

Jag är ruskigt otaggad att blogga nu för tiden, kanske det märks. När jag har redigerat bilderna ska jag lägga upp lite från Jonas & Johans 40-årsfest på dagis.

Annars då? Jonas är stjärna på sitt jobb, jag börjar mitt på måndag. Efter en rätt trög höst kom ketchupeffekten och jag fick två lockande jobberbjudanden på en och samma gång. Häromdagen ringde de dessutom från Regeringskansliet där jag var på intervju för flera månader sedan. Den gången gick tjänsten till en intern sökande men nu hade de en ny tjänst och mig i åtanke.

I morgon ska jag till Vaxholm och hälsa på en gammal kollega, förutsatt att jag är frisk. Mår nämligen rätt så risigt i dag och det är mycket synd om mig.

Like A Real American...!

Tina har bilvit erbjuden och tackat ja till ett jobb som omvärdsanalytiker på företaget Företag och Framtid. En helt ny inriktning på karriären och något som hon aldrig gjort förr. Men en orädd attityd kastar sig Tina över denna utmaning med liv och lust.

GO TINA GO!

Here we go again

Jag har ansökt om att få årsbeloppet till CSN nedsatt år 2008 eftersom jag inte hade någon inkomst år 2006. Det ska jag nu bevisa genom att skicka in intyg från IRS (skattemyndigheten i USA). Problemet är bara att jag inte finns med i rullarna just därför att jag inte har haft någon inkomst. Moment 22 alltså. Däremot kan jag skicka in en kopia på mitt visum, där det framgår att jag inte får arbeta med just detta visum. Det hade varit perfekt, om jag inte hade tappat bort mitt pass dårå.

Istället ringer jag till amerikanska ambassaden i Stockholm och hoppas att de kan skaffa fram en kopia på mitt visum. Men eftersom det är Thanksgiving i USA är de lediga. De har ledigt alla amerikanska helgdagar OCH alla svenska! Där skulle man jobba.

Mer 40-årsfirande

Jonas kompisar och familj i Umeå ville gärna fira honom så de flög upp honom för lite överraskningar. Att vi skulle resa någonstans fick han veta på eftermiddagen. Då han vet att jag inte har något pass (det lallar väl runt någon idiot i USA på mitt visum just nu) förstod han nog att det var till Umeå vi skulle men han var finkänslig och höll tyst. Han hade fått order om att ta med sig sin elgitarr och på flyget hade han fint musikersällskap av Andreas Johnson (pytteliten och snygg), fjolårets Idolvinnar-Markus (finnig hårdrockare) och Jerry Williams bland ett helt gäng andra musiker (som alla tydligen skulle till Skellefteå i slutändan). Hemma hos Ullis och Olle fick han ett glas och order om att gå upp till Olles pojkrum på garagevinden. Där väntade killkompisar och pokerspel.

På lördagen drog vi tjejer till IKSU Spa och killarna fick skjuta pistol på polisens skjutbana med Olle A som befäl. Spa var mysigt men vi hade nog alla hellre varit med på skjutbanan. Sen lekte de rockband i replokalen och övade in några låtar som Jonas trodde de skulle uppträda med på Scharinska senare på kvällen. Under tiden riggade vi kvarterslokalen. Inte den snyggaste lokal jag har sett men med väldigt många värmeljus och hejdlöst trevliga människor blev det riktigt mysigt. Senare gick vi hem till Ullis och Olle för fortsättning med lekar och drinkar. Jonas lag vann (sååå riggat).







Klockan halv fem på natten. Så tyst och stilla det var.

Vitt

De som skrapar frost från bilarna är nog inte nöjda men jag är glad för det är snö och KALLT!

Dagens gladaste tjej

Det är jag! Har precis kommit från ett möte med två väldigt inspirerande människor som jag kanske ska börja jobba med inom ett område där jag kan ingenting!

Dagens bästa låt

Världens mest åldersfixerade land?

Jag går på anställningsintervjuer då och då. Helt medvetet har jag inte uppgett min ålder i vare sig mitt cv eller personliga brev. Men de flesta jag träffar frågar ändå hur gammal jag är. En sade till och med "Det var så konstigt - vi kunde inte hitta din ålder någonstans. Du är den enda som inte har uppgett ålder". Vad jag inte kan förstå är varför det är så viktigt. Borde inte det relevanta vara min kompetens?

I USA frågar man inte om ålder vid en anställningsintervju. Det är nämligen förbjudet att åldersdiskriminera. Man skulle inte kunna skriva "Vi söker dig mellan 20-30 år..." i en annons. Jag tror inte heller att det är särskilt intressant för dem utan de fokuserar hellre på erfarenheter och kompetens, det vill säga precis vad det borde handla om.

Nu är det ju inte så att jag är lastgammal men däremot är jag i en känslig ålder. Har jag inga barn vid det här laget kan jag förväntas få dem inom obekvämt snar framtid.

Noga är det i alla fall att veta exakt hur gammal jag är, vilket är ännu mer intressant med tanke på att de har mig framför sig och rätt lätt borde kunna bedöma min ålder ändå om det nu är så viktigt.

Märkligt, märkligt. Och trist.

Mister 40

Jonas är mycket förargad över att jag inte lade ut bilder på honom i söndags då han fyllde 40. Men bättre sent än aldrig, tänker jag. Min plan var att filma under dagen och göra en rockvideo av det hela men minneskortet blev fullt väldigt snabbt (note to self: köp MEGASTORT minneskort).

I lördags gick vi ut och åt middag (glömde kamerajäveln) på Mäster Anders på Kungsholmen. Där dök det upp lite folk som Jonas inte hade räknat med och han blev jätteglad. Hade en trevlig kväll med champagne och sång på 12-slaget, sen lullade vi runt och försökte hitta något öppet utan inträde. Till slut hamnade vi på en sunkig bar på Vasagatan.

På söndagen fick Jonas öppna presenter. Få paket men många kuvert, som det visade sig. Men han blev nöjd.





















Stina och Magnus är väldigt duktiga. Ända sedan vi flyttade till USA har de skickat färdiga fotoalbumssidor med kort på barnen, sig själva och oss. Vi gillar mycket och hoppas att familjen Forsgren/Hellström låter sig inspireras. Till sin födelsedag fick Jonas ytterligare sidor att sätta in i albumet.

Sen gick vi till Tony och Jenny som hade en egen liten uppvaktning med presentutdelning.

Vi tog deras hyrbil ut till J på Gåshaga brygga och hade en fantastisk brunch tillsammans med Danne och Frida (minneskortet fullt). Sen körde vi runt och kollade in vackra hus och sen åkte vi hem och var trötta. Utanför dörren väntade ett stort paket med en jättevacker blomsteruppsättning från Malin och Janne (stort tack!). Ungefär så kan man väl sammanfatta den stora dagen. Och tack alla andra som kom ihåg honom.

Ett tappert försök

Jag är så trött att ögonen blöder men jag har blivit utmanad så jag hakar väl på. Förresten har Jonas fyllt 40 och det kommer kanske något om det med.

Här är reglerna:

1. Länka till den som utmanat dig. Okej, det var Gerda som utmanade mig.
2. Berätta sju sanningar om dig själv.
3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Mina sanningar (och jag är så trött att vad som helst kan råka slinka med):

1. Om jag blir arg - vilket jag periodvis blir ganska ofta - kastar jag saker som till exempel fjärrkontroller och stolar på den som har retat upp mig. Vi har köpt jättemånga fjärrkontroller.

2. Jag är extremt petnoga och älskar att sitta och pilla med detaljer.

3. Ibland när jag är på krogen ljuger jag om mitt namn och säger att jag heter Ester. Alla jag lurar tycker att det är ett jättefint namn.

4. Jag är en riktig datanörd som hellre datar än ser på tv. Surfar på Internet, läser bloggar, spelar spel - det mesta roar mig.

5. Jag har väldigt lite tålamod med människor jag anser är korkade.

6. Jag är faktiskt inte hypokondriker - jag har en massa olika sjukdomar och sånt.

7. Jag funderar allvarligt på att sluta blogga.

Nu utmanar jag (och det blir inte sju för så många bloggare känner inte jag):

Paus
Umefolk
Anna och Niklas

En liten sak att glädjas åt

Jag har fått mitt nya körkort. Numera finns jag, nu är jag någon igen.

Saknas fortfarande: två döskalleringar, mitt pass med tillhörande USA-visum, ny svart kofta.

Min cykel igen

Jag och min cykel var ute på en tur. Jag parkerade vid Medborgarplatsen då en äldre herre kom fram och började prata. "Åh, vilken fin cykel! Jag har aldrig sett en sådan förut!" Ja, jo, jag har köpt den i San Francisco. "Oj, den måste du se till att låsa ordentligt så att ingen tar den för dig".

Det är ju det jag säger. Alla kommer att vilja stjäla min cykel. Och vilken söt herre som inte bara gillar min cykel utan också talar om det för mig.

Det är din dag i dag, gumman!

Grattis till en av mina gullungar på Lövstigen - Vilma - som fyller sju år i dag. Sju! Time flies, verkligen.

Fotot är taget den vackraste sommaren 2006.

Sverige vs USA

För ett tag sen träffade jag min amerikanska väninna Saki för frukost på Vurma (hurra, hurra - Vurma ska öppna på Knivsöder nu!). Jag har inte sett henne på närmare ett och ett halvt år men det var intressant att höra hennes reflektioner över hur hon upplever Sverige och svenskarna. Under sin tid här och i Berlin har hon insett hur otroligt artiga amerikaner är, ett bemötande hon nu har insett inte är lika självklart i andra länder. Och visst är det så. Amerikaner ser varandra, ser på varandra när de möts på gatan, ber om ursäkt om de ska gå förbi någon och det är trångt, om de råkar gå in i någon. Håller upp dörrar, säger tack till andra som håller upp dörrar. Småpratar på tunnelbanan eller i köer. Butikspersonal hälsar och är mystrevlig, aldrig attityden att man på nåder får besöka deras fiiina butik. Fake eller inte - det skiter jag fullkomligt i. Trevliga människor är trevligare än otrevliga.

Saki upplevde starkt att i Sverige finns det bara ett sätt som är rätt - alla måste göra likadant, annars får man gärna konstiga blickar. Stick inte ut från mängden, gå inte dina egna vägar, gör som kollektivet, se ut som alla andra. Landet Lagom är ingen myt.

Jag är så glad att jag har varit ifrån Sverige en längre tid, för det är svårt att reflektera över något man inte har distans till. Och min egen uppfattning överensstämmer rätt bra med Sakis.

Sen, naturligtvis, finns det saker som är extremt dåliga med USA. Bush, för att nämna en. Den starka konservativa falangen, inklusive motstånd mot aborträtten, liberala vapenlagar, dödsstraff och så vidare - listan kan göras lång. USA är härligt att bo i förutsatt att man har pengar. Annars = inget skydd, inga försäkringar, ingen trygghet. Den svenska modellen fungerar extremt mycket bättre (även om vi har fattiga människor här också). Sverige är bra och skönt och fint och tryggt att bo i - vi skulle bara ha lite mindre jantelag och lite mer amerikansk attityd och framåtanda.

Söndagssnack

Helgen börjar lida mot sitt slut men vad gör väl det när man inte jobbar. De två senaste dagarna har gått i svullandets tecken och igen har jag fått bevis på min enorma svullarkapacitet och min latenta bulimi. Jonas kom som nybliven brat hem från helgens segling med grabbarna. De hade haft en fin tur, sorgligt nog glömde han kameran hemma. Tyvärr verkar han inte sugen att köpa segelbåt. Nu heller.

Själv har jag cyklat. Kanske har jag inte berättat om mina nya, fina cykel. Jag och Frida köpte varsin som vi precis hann kasta in i lastbilen innan flyttgubbarna åkte från Church Street. Min är duvblå metallic, en cruiser med detaljer som exempelvis blommor på handtagen. För mig är den en riktig SF-cykel, jag älskar den och tror att alla vill stjäla den för att den är så snygg. Och den går som ett spjut.

Hur som helst, jag och Danne cyklade till 377, vår allra coolaste kvartersbutik som ägs av min kompis Jessicas kille Jens. Snygga kläder, kul märken. Blev kvar och surrade rätt länge. Sen lunch på Sonjas grek med Frida och hennes kompisar. Vidare in till stan och glutt på klockor i NK ackompanjerade av pratglad försäljare. Sen Cervera där de säljer Steltontermosar för billigt. Tyvärr hade de slut på den röda lackade som jag vill ha.

Nu ska Jonas baka scones till oss. Vad bra det är att ha en som bakar.

Omprioritering

Och jag som trodde jag skulle tvätta, städa och söka jobb hela dagen. Istället kom det panik-SF-grejor emellan. Så otroligt frustrerande det är att vara ansvarig för något men där andra inte gör det dom ska och det inte går att påverka heller. Tur att jag har extreeemt stort tålamod.

Nej, nu måste jag rappa mig om jag ska hinna städa lite i alla fall.

Dåliga saker

Åh herregud, nu kommer vi upp först om man googlar på "vi ska skiljas". Sist var det "lyxhustru" man kunde söka på och snabbt hamna här. Nu har vi ramlat ner lite på den listan i alla fall (fast efter detta inlägg så...). Jag måste börja tänka på vad jag skriver.

Innekatt

Jag är solo i stan. Jonas är i Göteborg med jobbet, han kommer hem på fredag och åker ut och seglar på lördag. Lyxlirare. Själv har jag pulat med en inbjudan samt redigerat en miljard bilder ungefär. Computerized som vanligt. I morgon åker jag till Uppsala där jag och Jeanette ska syssla med ett projekt vi har talat om länge.

Ja, det var väl ungefär allt jag hade att säga denna mulna dag.

Mission Impossible II: Skriva in sig i Sverige

For att fortsatta pa den den byrakratiska logiken.

Alltsa, val tillbaka i Sverige gjorde jag direkt ett forsok att skriva in mig i Sverige, men jag gav upp relativt snabbt och mer eller mindre bestamde mig att strunta i det hela i tron om att det saker fungerar anda. Dock blev jag varse ratt snabbt att jag nog anda maste skriva in mig i Sverige da jag inte fick teckna nagra abonemang eftersom jag inte fanns i rullorna da man tog kreditupplysning pa mig. Dessutom la min arbetsgivare pa 10% i extraskatt for att vara saker pa jag inte skulle betala for lite skatt.

Sa, det var bara att ratta sig i ledet och masa sig till skatteverket (det heter inte skattemyndigheten langre) och i det har laget hade jag ingenting att vara upprord over eftersom det var jag som chansat.

Val pa skatteverket fick jag forst fylla i en latt obegriplig blankett for att sedan vanta en timme innan det var min tur. Framme vid luckan lamnade jag in min ratt blankett och trodde i min enfald att jag var klar da mannen i lucka sager;

- Jaha, blanketten ser bra ut, for jag bara fa se pa passet?

Fortfarande hoppfull svara jag;
- Jag har tyvar inte passet med mig men jag har mitt korkort med mig och en amerikansk ID handling (jo, jag har pass, korkort och amerikansk ID kvar...).

- Tyvarr, jag maste ha passet, det ar vad som star pa blanketten. Jag kan nu registrera din ansokan och lata den vara vilande till dess att du kommer in och visar upp passet.

- Men det star ju ocksa annan handling och jag har ju saval svensk som amerikansk ID handling som du ser.

- Korkort och ID handling galler inte, det ar sa latta att forfalska sa vi godtar inte dessa.

- Vad ar annan handling da?

- Det ar nagot annat an korkort och ID?

- Vad ar det da?

- Det kan vara personbevis och nagon medfoljande som genom sig identifierar dig.

- For att fa personbevis maste jag vara inskriven i Sverige.

- Riktigt.

- ...och detta kan jag inte fa eftersom jag inte ar inskriven i Sverige. Sa, det enda sattet for mig att bli inskriven i Sverige ar att komma tillbaka med passet eftersom andra typer av ID handlingar inte ar tillrackliga?

- Riktigt.

- Om jag nu skulle komma tillbaka och visa upp passet hur lang tid tar det da inna jag ar inskriven?

- 4-6 veckor.

- Va...! Hur kan det ta sa lang tid?

- Vi ar overbelastade har och kan inte hantera arenden snabbare.

"Latt" irriterad tar jag en kopia pa min ansokan och gar darifran.

Fotnot. Ringde till skattevarket dagen efter och fick prata med en handlaggare som tyckte att mitt korkort racker och skrev in mig i Sverige samma dag.

Tålamodsträning en masse

Stackars stackars kille jag gick förbi vid Hornstull. Han måste ha lidit av någon slags tvångssyndrom. Stod stilla på trottoaren, böjde sig ner och började knyta vänster skosnöre, sträckte sig upp igen, viftade med händerna i luften, böjde sig ner, började knyta vänster skosnöre, sträckte sig upp, viftade... och så vidare. När jag svängde runt kröken några minuter senare stod han fortfarande kvar. Vilket grymt öde.

Grattis Janne och Marie!

De fick en liten Joel, jag tror det var den 15 eller 16 september. Grattis på er vänner!

Grattis pappa!

Massor med grattis till min pappa som fyller 70 år i dag! Mamma och pappa är i Klippen och verkar ha det bara bra.

Stockholmssyndromet

Med risk att låta som en dryg jävel måste jag säga att det märks att turistsäsongen är över. Alla människor står duktigt till höger i rulltrapporna.

Mission impossible: få ett nytt körkort

Jag har ju tappat både körkort och pass och i synnerhet nytt körkort börjar kännas angeläget. Jag har fått papper hem från Vägverket som jag ska signera, klistra på foto och skicka in. Ringer Vägverket och frågar om jag inte kan skicka ett foto på elektronisk väg. Jag menar, de lär ju ändå scanna in fotot för att kunna trycka körkortet. Men nej, det går inte för sig. Fotot måste skickas i fysisk form. Men om jag går till kontoret på Vägverket på Klarabergsviadukten 80 så kan jag fota mig och lämna signatur direkt.

Det verkar gå snabbast så jag går dit och kommer fram till kassan.

- Har du legitimation?
- Nej.
- Du måste ha legitimation för att kunna ansöka om körkortet här.
- Någon legitimation har jag inte, det är därför jag ansöker om nytt körkort.
- Jamen utan legitimation skulle ju vem som helst kunna ansöka om ett körkort i ditt namn.
- Men ni har väl min bild i körkortsregistret, så att du kan se att jag är jag?
- Nej, vi har inte tillgång till körkortsregistret här.
- Nähä. Hur ska jag göra för att ansöka om körkort då?
- Har du inte fått papper från Vägverket hemskickade?
- Jodå.
- Jamen då får du fylla i dem och sen skicka in dem, med bifogat foto och signatur. Då vet vi ju att det är du eftersom du har tillgång till papperna som vi har skickat till adressen där du är folkbokförd.
- Ja men jag har ju papperna med mig hit, då kan du ju se att jag är jag eftersom jag har tillgång till papperna?
- Nej, det kan vi inte acceptera här, vi måste ha legitimation.
- Så du menar att om jag går hem och fyller i papperna och skickar in dem så går det bra utan legitimation men inte om jag fyller i dem här och ger till er?
- Precis.
- Du, det där är otroligt ologiskt. Men det är ju inte ditt fel så jag ska inte gnälla på dig. Då går jag hem då.
- Ja, just det...

Dagens reflektioner

Glädjande
- den trevliga och snabba expediten i kassan på H&M i Brunogallerian.
- den vänlige mannen i kiosken på Ringvägen som önskade mig en trevlig dag när jag gick därifrån.

Ledsamt
- att jag inte verkar få det roliga jobbet jag var på intervju för häromdagen.

Ungdomligt
- killen i kassan på ICA Hornsgatan som tilltalade alla som kom fram till kassan med "tja", inklusive den cirka 80-årige mannen framför mig, och som sedan sade "det blir 63 spänn tillbaka".

Förvånande
- att ett av kaféerna i Söders nya stolthet, gallerian "Skrapan", förutom småbord har ett stort långbord där ensamfikande sitter tillsammans och där man för att förströ sig kan läsa litteratur av typen coffee table books om man inte vill prata med sin bordsgranne. Och fikastunden blir ännu trevligare då man får avnjuta den i Wegners "Wishbone Chair".

Inte förvånande
- att det trådlösa nätverket inte fungerar.

Dagens diss

Jag är okompis med iPhoto. Det är ett helt okej bildvisningsprogram. Problemet är snarare detta: när jag laddar över bilderna på kamerans minneskort till datorn lägger sig genvägar till bilderna i iPhoto. Fint nog. Bara det att originalen lägger sig i mappar som heter typ "Roll 137". Eftersom jag tycker om ordning och reda vill jag strukturera upp mapparna i namn och år utifrån innehållet på bilderna. Var sak i sin mapp. Men när jag gör det - damdada! - så hittar iPhoto inte längre igen originalen och bilderna kan därför inte visas. Det tycker jag är mycket osmart. Man borde kunna flytta runt mappar och byta namn på dem utan att länken bryts. Så fungerar ju många andra program. Jag måste hitta ett bättre upplägg för detta är ju jättekrångligt.

Solnedgång på Kristinehovsgatan

Kredit is king

Jag och Jonas har blivit riktiga amerikaner, ja det har vi. Vi är pankare än vi varit på många år men i helgen shoppade vi loss på IKEA och ICA Kvantum. På kreditkortet dårå. På tiden att vi lärde oss hur man gör. Snart kommer "Skuldfällan" på besök. Då får vi vara med i tv.

Knivsöder

Så har vi slitit oss från Hornsgatan och flyttat in i penthouset. Det var rätt underbart i går natt, att blicka ut över Högalidskyrkans upplysta torn för att sen krypa ner i min egen säng som jag inte har sovit hos på två och en halv månad. Internet har vi också som ni ser. Nu kan jag koppla av.

Verkar som om jag måste byta rubrik igen.

Lagen om alltings jävlighet

Murphy hänger över nacken på mig nu. I skarpt läge fungerade det inte att ladda upp filen till ftp-helvetet och jag förstår inte varför. Dessutom fick ComHem för sig att ha nätverksproblem i ungefär ett dygn. HELT FEL TAJMING! Jag beslöt mig för att bränna skiten på cd och posta. Har ingen brännare på min laptop, gick till nya lägenheten och grävde fram macen, brände och gick till posten. Hade för lite pengar för att kunna välja det dyraste och snabbaste alternativet så cd:n dimper förhoppningsvis ner i SF ons-tors nästa vecka. Lite väl sent då. Har dock inte gett upp ftp:andet helt och hållet. Måste kunna funka, måste måste måste. Jag slutar väl som han med snurran i "SOS Sällskapsresan".

Annars har jag spenderat tid med att packa upp lådor i lägenheten. Det är roligt, så roligt! En sak har gått sönder och några andra saker är eventuellt borta men i övrigt verkar det bra.

Jag skulle dö för ett glas rött just nu

Men i det Bergströmska/Iglicarska hemmet finns inget sådant. Jo förresten, dyra viner köpta i tjusigt utland. Sånt kan man väl inte gärna ta för sig av, nej det tror jag inte passar sig. Sprit har dom i mängder förstås men det fyller ingen funktion för mig nu. Och Systembolaget är grymt stängt.

Sverige-USA 0-1.

Lycklig lycklig

I två dygn har jag jobbat med ett bildspel till en jubileumsfest - lite oavslutad business från SF. Naturligtvis hade jag kunnat börja lååångt tidigare men allt blir så mycket bättre när jag har panik och när det trasslar ordentligt, typ när Windows Movie Maker hänger sig en gång varannan minut. Och helt plötsligt slog det mig att jag kanske blir tvungen att skicka bildspelet med snigelpost som ska ta sig tvärs över Atlanten och vidare tvärs över USA. I dag kom jag dock på den briljanta idén att ladda upp den till en ftp-server som jag råkar ha tillgång till. Sen lyckades den likaledes briljanta Charlotte ladda ner filen hos sig där borta på västkusten så uppdraget kan numera betraktas som slutfört.

I morse kom flyttgubbarna med våra saker. Jag hade gett mycket för att få vara där och börja packa upp eftersom jag älskar sånt men jag får väl tjå mig tills i morgon då jag har mer tid.