29 november 2006

Metric, please!

Jag blir så förbannad. Varför kan inte vissa engelskspråkiga länder, typ det jag bor i, anpassa sig till resten av världen och inordna sig under metersystemet?! Jag är så otroligt less på qt, oz, in, lb och allt vad det är. Så onödigt mycket tänk. Naturligtvis är det förknippat med stora kostnader att byta system men det måste också kosta en hel del att bevara sitt system då resten av världen har ett annat system och man ständigt måste konvertera. Tydligen talas det om en förändring men att man ska ta det makligt. Jojo. Som om man skulle införa till exempel högertrafik långsamt. Okej, vi tar det försiktigt, vi börjar med att köra till höger varannan söndag, så vi vänjer oss. Visst. Verkligen. Nej, Amerika, förändring är av godo. Nästan alltid. Och definitivt i det här fallet.

Och nu är det jul igen






















Det vet man minsann när den 25 meter höga granen på Union Square tänds. Typ 5 000 kollade på.

Svart som natta

I fredags var det BLACK FRIDAY, en av årets största shoppingdagar. Black Friday infaller alltid dagen efter Thanksgiving och initierar starten på julhandeln. Affärerna öppnar vid femtiden på morgonen och rear som galningar. Nu har ju jag aldrig varit så mycket för att gå på rea men vi åkte i alla fall till IKEA för att julhandla. Bland annat tolv liter julmust som jag inte får dricka före den första december för Jonas.

25 november 2006

Critical Mass

En gång när jag var på väg hem från jobbet var vägen - Market Street, den stora gatan som skär tvärs igenom SF och där allting alltid händer - blockerad av cyklister. Inga bilar (på den vanligtvis hårt trafikerade vägen) utan bara cyklister, tusentals av dem. Jag visste inte vad jag hade hamnat i. Först blev jag irriterad för jag hade bråttom men sen blev jag stolt och rörd och tårögd utan att ha en aning om varför.

När jag en timme senare kom hem till David och passade på att fråga amerikanerna suckade de och förklarade. Critical Mass. En gång i månaden slår cyklisterna ett slag för cykeln som transportmedel och gör anspråk på sin rätt till vägarna. Det hela startade i San Francisco 1992 och idén har sedan spridit sig runt om i världen.

Det är så underbart! Det är så San Francisco! Staden som alltid är kärringen mot strömmen. Det sköna är att alla bilister som var på väg hem från sina jobb i rusningstid, säkert ganska angelägna om att komma fort hem en fredag kväll, satt hur lugnt som helst och väntade i sina bilar. Många tutade dessutom uppmuntrande. Evenemanget har inte varit okontroversiellt men nu för tiden verkar alla vara med på noterna – åtminstone här i SF, även poliserna som hjälpte till att blockera vägen för bilisterna tills hela tåget hade cyklat förbi. Peace.

Thanksgivingmiddag i Alameda






















Vi åt oss ordentligt mätta i går hemma hos John. Sist vi var där fick vi ungerska korvar, bland annat blodkorv, men nu var det kalkon för hela slanten. Rökt och mycket saftig. Och vi var väldigt tacksamma hela kvällen.

Önskelistan 4











I dag var jag och provkörde en Porsche Cayman och det är ännu en leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...!

24 november 2006

Döskalleglögg






















Eftersom vi är så väldigt pyssliga av oss har vi gjort egen glögg. Den ska vi ha som gå bort-present. John blir vår första försökskanin.

23 november 2006

Vi vet vad du tjänar...

I dag är det den största och mesta av USA:s helgdagar – Thanksgiving. I kväll ska vi till John och äta kalkon med alla dess tillbehör. Just nu roar vi oss mest med att söka löneuppgifter om våra före detta kollegor på www.ratsit.se.

21 november 2006

Dagens låt

Marit Bergman - "My love". Tror det är en Justin Timberlakecover! Så fin.

20 november 2006

Tv-vanor over here

Jag har mer och mer tappat intresset för att se på tv. Det går så mycket skit och det är reklam hela tiden. Men en av de få serier jag följer är "Intervention". Det är en dokumentärserie som porträtterar människor med någon form av missbruk. Missbrukaren tror att de deltar i en dokumentär om missbruk men vet inte att vad som väntar dem är en intervention, det vill säga en slags medling där, förutom en professionell coach, familj och vänner deltar och där de ställer ett ultimatum till missbrukaren; åk på rehab nu, allt är betalt och klart eller så kommer vi inte att ställa upp för dig mer. Typ.

"Intervention" är precis så tragiskt och smutsigt som jag gillar, utan att vara sentimentalt. I alla avsnitt jag har sett har missbrukaren till slut gått med på rehab och så följer tv-teamet med när personen läggs in (de åker samma dag som det är intervention). Sen, i eftertexterna, får man veta hur det har gått, om de fullföljde behandlingen, om de fortfarande är drogfria eller vad som har hänt. Det är nog det mest tragiska för ofta går det inte så bra.

Annars ser jag såklart Nip/Tuck och sen ser både jag och Jonas "Project Runway", en designtävling som jag tror går i Sverige också plus att vi ser "Top Chef" som är ungefär samma sak men handlar om kockar istället. Annars tycker jag att allt som verkar bra inte går på kanaler som vi har. Men jag ska göra ett försök med "Prison Break" och "Grey´s anatomy" som jag har hört att folk i Sverige gillar (en god vän till mig är för övrigt HELT SÅLD på Patrick Dempsey fast jag har svårt att se honom som något annat än den där lilla töntiga killen i "Can´t buy me love"). Och så ser vi "My name is Earl" och amerikanska "The office" som går direkt efteråt. Men oj, plötsligt låter det som om vi ser väldigt mycket på tv. Fast då ska man veta att alla program går i repris många gånger så det räcker att spendera en slö söndag framför tv:n så har man sett alla program man missat under veckan.

Tina - Munibussen = dött lopp

Försäkringsbolagen här måste vara världens mest effektiva (och jag VET, jag har jobbat på ett i Sverige. Även om vi förstås var Sveriges mest effektiva!). Några dagar efter att jag hade krockat med bussen fick jag ett beslut i ärendet. De kom fram till ingen av oss var vållande men att vi båda hade brustit i uppmärksamhet. Något som innebär att jag fortfarande måste betala självrisken på $500 men slipper höjd premie och otäcka små prickar (eller vad det kan tänkas vara) i registret. Dock har vi inte lagat bilen än utan kör fortfarande omkring med en buckla på sidan. Det funkar bara fint. Några repressalier för att jag inte har californiskt körkort har jag inte sett till. Fast det är förstås en myndighetsfråga och då fungerar maskineriet inte fullt så effektivt.

Bästa julklappen

Vi är så glada – vi ska få hit kompisar till jul! Och inte vilka kompisar som helst utan världens bästa Tony och Jenny! De ratar en vit jul med familjemys och hemlagad julmat för oss! Vi hade en plan om att dra till Costa Rica, sola och åka forsränning i en av världens häftigaste forsar. Tony och Jenny - Costa Rica 1 - 0. Utan tvekan. Och nu har vi en anledning att gå loss ordenligt bland porslinstomtar, kulörta ljusslingor och jesuskrubbor så vi kan pynta hela lägenheten som den förtjänar.

18 november 2006

Önskelistan 3








Det här är ännu en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...! Jag önskar att vi kunde säga som på jobbet "...nån miljon($) hit och dit, spelar ingen roll..."

17 november 2006

döm döm döm döm döm döm...

Igår var vi ute på äventyr. Jag kör helikoptern och Jonas hänger i repstegen.

Nu har vi jul här i vårt hus

Jag kokar glögg för första gången. Lovade en gullig SWEA-tant att jag skulle göra två flaskor till julmarknaden. Vanliga vinflaskor trodde jag men det skulle visst vara fyralitersflaskor. Följaktligen har jag och Jonas inhandlat tolv liter billigt bourgognevin och allehanda kryddor. Det luktar gott i köket och vi har köpt extra mycket så vi kan ha själva och ge bort i present. Lite snö på det här och jag har julstämning.

16 november 2006

Hjärtesorg

Jag är lite ledsen i dag för jag tror att min älskling håller på att klappa ihop. Min laptop dårå, den har betett sig lite underligt på senaste tiden. Det susar om den och jag får starta om lite nu och då. Alltså gör jag back up. Jag har ingen cd-brännare på laptopen så jag får flytta all information till macen och bränna den därifrån. Tyvärr har jag ett USB-minne på endast 256 MB så det blir många flyttar. Kanske är det transporten på pakethållaren över SF:s skumpiga vägar som har gjort att den har åldrats så hastigt. Trist är det i varje fall. Och tidskrävande.

Önskelistan 2











Det här är en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...! Om SWEA-tomten kommer med en till mig så är jag helt säker på att Genentechtomten kommer med en MacBook till Tina.

15 november 2006

In a little while

Jag vaknade sent, trött och mörbultad efter att först ha arrangerat om i hela butiken och gjort jul under dagen och sen legat uppe halva natten och läst klart "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. För övrigt en underhållande bok man gärna sträckläser (och det sköna med böcker på svenska är att det går fort!).

Jag har just köpt en låt från iTunes för första gången. U2:s "In a little while". Har fortfarande en svår U2-crush. Jag fattar att cd-formatet snart är ett minne blott och att jag framöver kommer att hämta all min musik från Internet på ett eller annat sätt. Men jag gillar fortfarande att gå i skivaffärer och bläddra i något fysiskt.

Önskelistan

Det här är en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna.

12 november 2006

Per Bjurman - DU stinker

Per Bjurman listar USA:s bästa och sämsta städer. Bäst: New York. Okej då. Men sämst - San Francisco. Fatta!! "Vackra omgivningar, men de centrala delarna är ett stinkande getto. Sen har de jordbävningar. Och kallt är det också." Satte morgonkaffet i halsen. Killen måste ha varit full när han skrev det där. Alternativt nyligen dumpad av en snygg SF-tjej.

Här är min lista:
1. New York. Alltid coolast, fast människorna har en helt annan mentalitet än i SF. Storstadsmentalitet i dess mest negativa fast samtidigt charmerande mening, eller som någon sade till Niklas "What are you - a fucking idiot???" på den särpräglade Little Italy-inspirerade NY-dialekten för att han parkerade längre bort från färjan än han behövde.
2. San Francisco. Kommentarer överflödiga.
3. Los Angeles. Jag är en sucker för LA trots ytligheten, trots att stan är utfläkt och bil ett måste, trots skottsäkert glas mellan kassorna och kunderna på Jack in the Box. Det är något helt speciellt med LA ändå.

Lediga

I morse tog vi bilen och körde längs supervackra Highway 1 ner till Half Moon Bay, ett litet samhälle cirka en halvtimme söder om SF. Vi promenerade på stranden och det blåste friskt och fräscht från Stilla Havet. Sen åt vi lunch på Moss Beach Destillery, krabbsmörgås med pommes frites. Inte så gott som jag hade förväntat mig men ändå helt okej. Vi drack kaffe i hamnen bland hardcorefiskarna omgivna av krabbtinor. Det var en fin utflykt. Nästa gång vi kommer dit ska vi åka ut på djuphavsfiske eller valspaning.

Sen blev det bio i sprillans nya Century Theatres i stan. "Borat". Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den, det var med blandade känslor jag gick ut därifrån. Jonas tycker att den var jätterolig. Biografen var i vilket fall mycket fräsch och fin, vår salong gigantisk, antagligen plats för 600-700 personer och lutningen så väl tilltagen att jag inte ens var i närheten av att behöva luta mig åt sidorna för att se. Dessutom var sitsarna otroligt bekväma med väldigt gott om benutrymme och självklart kopphållare på armstöden. Popcornen lagomsaltade och goda. We like.

10 november 2006

Danger, Danger, Danger...!

I dag bröts alla tv-program för en larmrapport om en kidnappning av ett barn och...





















...härom dagen så varnades neighborhoodet för våldsamma attacker. Det är spännande varje dag.

Skrivet av Jonas.

09 november 2006

Viktor & Rolf


















Jag cyklade iväg till H&M i morse, hoppades i min enfald att SF-bor inte känner till holländarna Viktor & Rolf eller hur hypad hela grejen är i Sverige. Men kön till butiken var längre än kön till posten. Jubel och hurrarop när dörrarna öppnades. En H&M-anställd som hojtade "Mens to the right, ladies to the left - GO!!!". Hysteriskt klämkäckt, just sådant jag avskyr.

Glömmer aldrig när jag och Karin var på Västermalmsgallerian när Karl Lagerfeldt stod för gästkollektionen. Massor med folk, nedräkning innan grindarna öppnades och värre än den värsta rearusningen. Tänk att jag var en del i det spektaklet.

Hurra!

Äntligen har våra nya, supersnygga Eames-stolar kommit! De är dessutom grymt sköna att sitta i. Ett nytt matbord på det här och jag är helnöjd.

08 november 2006

Computerize me!

Sen gästerna drog har jag haft en hektisk tid med att försöka jobba igen allt jag satt åt sidan under den närmaste veckan. Mina ögon är som stirriga små fyrkanter och ryggen är krökt av allt hukande framför datorn. Nu börjar det dock kännas fint igen. Förutom att jag helt destruktivt egentligen gillar att plågas och pressas till det yttersta genom tajta deadlines, har jag precis skickat SWEA:s tidning, som jag är redaktör och grafisk formgivare för, till tryck. Förutsatt att det inte dyker upp några större konstigheter så känner jag mig lite hemma nu. SWEA-ordföranden, tillika ansvarig utgivare, har i alla fall läst och godkänt materialet. Hon var verkligen supernöjd och då är jag glad.

Sista kvällen för Ullis

Det var i fredags, det. Middag på mysiga Luna Park på Valencia. Stans godaste Mojitos. Tror att till och med Tony skulle gilla.

05 november 2006

Vitt vin? Skulle inte tro det...

Zeitgeist, den coolaste baren på Valencia Street. Första gången vi var där skickade jag Jonas till baren för att köpa ett glas vitt. "Read my lips: WE DON´T SERVE WINE!", fick han höra. Nästa gång var jag där med Niklas. Då hade jag glömt bort det där så jag skickade honom för att köpa vin. Helt fel. I går kom Jonas dit med Ullis. De beställde öl. Ullis tyckte att bartendern såg tuff ut så hon fotade henne. Inte populärt. "Don´t take pictures at the bar! You can take pictures at your friend but DON´T TAKE PICTURES AT THE BAR!!!" Snart är vi nog portade där.

04 november 2006

Foppaskor? Någon?!

Vi skickar en elak liten pil till Ullis kollegor som har beställt Foppaskor inte bara till sig själva och sina män utan även till sina hundra ungar.

03 november 2006

Hej då Karin

Nu har vi skjutsat Karin till flyget. Alltid lika sorgligt med avsked plus att det är slut på bissekvällarna nu. Jag är glad att Ullis stannar ytterligare några dagar så nedtrappningen sker gradvis. Karin har inte sett Chinatown och Little Italy, hon har inte ätit burritos i Mission (fast texmex på Taco Bell) och inte åkt över Bay Bridge. Resan har handlat mycket om shopping. Väldigt mycket. Personligen har jag köpt nya jeans i dag. Earnest Sewn. Skitsnygga och jag har läst att Sienna Miller har dem.

Fear Factor

Vi åkte på utflykt till Point Reyes, en dryg timme norrut. Där ska man titta på fyren och äta ostron. Det gjorde vi.

Jag har ätit ostron en gång förut, på fin restaurang. Det var små, japanska, väldigt goda ostron. I Point Reyes åkte vi till ostronfarm vilket kändes väldigt coolt. Jag fick öppna mitt ostron själv. Det var jag en stjärna på. Att Karin skulle smaka var förstås uteslutet men Ullis och jag tyckte att ostronätande på stående fot i smutsig barack verkade kul. Ullis pallade. Jag fick kväljningar när jag skulle svälja ner det stora ostronet. Spottade ut och kände mig misslyckad när vi åkte därifrån (sen berättade Jonas att David - vår gormetkompis - hade sagt att stora ostron gör sig bäst på grillen).

Fyren var fin i alla fall. Landskapet kargt och mystiskt.

Efter ostronfloppen gav jag trots allt inte upp utan ville äta ostronlunch med champagne på pittoresk restaurang. Gästerna ville hellre äta på Jack in the Box.

02 november 2006

Mellan shoppingrundorna

Drinkar och cheesecake med oreos i på The Cheesecake Factory. Majsigt.

Mat är gott

Brunch på favvostället Boogaloos.

01 november 2006

Halloween

Halloween är stort. I veckor, eller kanske månader, har affärerna sålt läskiga saker och pyntat sina skyltfönster med spindelnät, skelett och annat scary. På Walgreens satte de för drygt en månad sen upp ett spöke som lät ungefär som ett Formel 1-lopp. Hela tiden. Personalen fick ont i huvudet så till slut tog de bort spökets ljud. I kväll var det äntligen dags för den stora Halloweenfesten i Castro, även om firandet tjuvstartade redan i helgen.

Förra året drog firandet i Castro runt 300 000 människor. I år hoppades man kunna minska den samlingen. Men mycket folk var det i alla fall.