28 september 2007

Tålamodsträning en masse

Stackars stackars kille jag gick förbi vid Hornstull. Han måste ha lidit av någon slags tvångssyndrom. Stod stilla på trottoaren, böjde sig ner och började knyta vänster skosnöre, sträckte sig upp igen, viftade med händerna i luften, böjde sig ner, började knyta vänster skosnöre, sträckte sig upp, viftade... och så vidare. När jag svängde runt kröken några minuter senare stod han fortfarande kvar. Vilket grymt öde.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Sådana tvånghandlingar vill man ju inte lida av. Det är nog värre än de jag lider av, såsom att jag måste vända tillbka hem ibland och kolla om strykjärnet är urdraget eller om jag stängde av spisen, ibland även fast jag inte använt den..... Men det är ganska ok. Värre var det förut, när jag inte kunde kliva på det nästöversta trappsteget, eller var tvungen att bara gå på det vita på övergångstället, eller när jag var tvungen att göra allt med den högra sidan först såsom att sätta på höger byxben först, sätta på höger sko först.
Ha det/ paus

http://paus.webblogg.se

Tina sa...

Det där låter jobbigt. Min kille har ju en del tvångssyndrom också. Men jag tycker det verkar som det har blivit bättre med åren. Nu skulle han förmodligen kunna gå genom rättsvetenskapliga korridoren på universitetet utan att de tror att han är lite utvecklingsstörd.