Ett tappert försök

Jag är så trött att ögonen blöder men jag har blivit utmanad så jag hakar väl på. Förresten har Jonas fyllt 40 och det kommer kanske något om det med.

Här är reglerna:

1. Länka till den som utmanat dig. Okej, det var Gerda som utmanade mig.
2. Berätta sju sanningar om dig själv.
3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Mina sanningar (och jag är så trött att vad som helst kan råka slinka med):

1. Om jag blir arg - vilket jag periodvis blir ganska ofta - kastar jag saker som till exempel fjärrkontroller och stolar på den som har retat upp mig. Vi har köpt jättemånga fjärrkontroller.

2. Jag är extremt petnoga och älskar att sitta och pilla med detaljer.

3. Ibland när jag är på krogen ljuger jag om mitt namn och säger att jag heter Ester. Alla jag lurar tycker att det är ett jättefint namn.

4. Jag är en riktig datanörd som hellre datar än ser på tv. Surfar på Internet, läser bloggar, spelar spel - det mesta roar mig.

5. Jag har väldigt lite tålamod med människor jag anser är korkade.

6. Jag är faktiskt inte hypokondriker - jag har en massa olika sjukdomar och sånt.

7. Jag funderar allvarligt på att sluta blogga.

Nu utmanar jag (och det blir inte sju för så många bloggare känner inte jag):

Paus
Umefolk
Anna och Niklas

En liten sak att glädjas åt

Jag har fått mitt nya körkort. Numera finns jag, nu är jag någon igen.

Saknas fortfarande: två döskalleringar, mitt pass med tillhörande USA-visum, ny svart kofta.

Min cykel igen

Jag och min cykel var ute på en tur. Jag parkerade vid Medborgarplatsen då en äldre herre kom fram och började prata. "Åh, vilken fin cykel! Jag har aldrig sett en sådan förut!" Ja, jo, jag har köpt den i San Francisco. "Oj, den måste du se till att låsa ordentligt så att ingen tar den för dig".

Det är ju det jag säger. Alla kommer att vilja stjäla min cykel. Och vilken söt herre som inte bara gillar min cykel utan också talar om det för mig.

Det är din dag i dag, gumman!

Grattis till en av mina gullungar på Lövstigen - Vilma - som fyller sju år i dag. Sju! Time flies, verkligen.

Fotot är taget den vackraste sommaren 2006.

Sverige vs USA

För ett tag sen träffade jag min amerikanska väninna Saki för frukost på Vurma (hurra, hurra - Vurma ska öppna på Knivsöder nu!). Jag har inte sett henne på närmare ett och ett halvt år men det var intressant att höra hennes reflektioner över hur hon upplever Sverige och svenskarna. Under sin tid här och i Berlin har hon insett hur otroligt artiga amerikaner är, ett bemötande hon nu har insett inte är lika självklart i andra länder. Och visst är det så. Amerikaner ser varandra, ser på varandra när de möts på gatan, ber om ursäkt om de ska gå förbi någon och det är trångt, om de råkar gå in i någon. Håller upp dörrar, säger tack till andra som håller upp dörrar. Småpratar på tunnelbanan eller i köer. Butikspersonal hälsar och är mystrevlig, aldrig attityden att man på nåder får besöka deras fiiina butik. Fake eller inte - det skiter jag fullkomligt i. Trevliga människor är trevligare än otrevliga.

Saki upplevde starkt att i Sverige finns det bara ett sätt som är rätt - alla måste göra likadant, annars får man gärna konstiga blickar. Stick inte ut från mängden, gå inte dina egna vägar, gör som kollektivet, se ut som alla andra. Landet Lagom är ingen myt.

Jag är så glad att jag har varit ifrån Sverige en längre tid, för det är svårt att reflektera över något man inte har distans till. Och min egen uppfattning överensstämmer rätt bra med Sakis.

Sen, naturligtvis, finns det saker som är extremt dåliga med USA. Bush, för att nämna en. Den starka konservativa falangen, inklusive motstånd mot aborträtten, liberala vapenlagar, dödsstraff och så vidare - listan kan göras lång. USA är härligt att bo i förutsatt att man har pengar. Annars = inget skydd, inga försäkringar, ingen trygghet. Den svenska modellen fungerar extremt mycket bättre (även om vi har fattiga människor här också). Sverige är bra och skönt och fint och tryggt att bo i - vi skulle bara ha lite mindre jantelag och lite mer amerikansk attityd och framåtanda.

Söndagssnack

Helgen börjar lida mot sitt slut men vad gör väl det när man inte jobbar. De två senaste dagarna har gått i svullandets tecken och igen har jag fått bevis på min enorma svullarkapacitet och min latenta bulimi. Jonas kom som nybliven brat hem från helgens segling med grabbarna. De hade haft en fin tur, sorgligt nog glömde han kameran hemma. Tyvärr verkar han inte sugen att köpa segelbåt. Nu heller.

Själv har jag cyklat. Kanske har jag inte berättat om mina nya, fina cykel. Jag och Frida köpte varsin som vi precis hann kasta in i lastbilen innan flyttgubbarna åkte från Church Street. Min är duvblå metallic, en cruiser med detaljer som exempelvis blommor på handtagen. För mig är den en riktig SF-cykel, jag älskar den och tror att alla vill stjäla den för att den är så snygg. Och den går som ett spjut.

Hur som helst, jag och Danne cyklade till 377, vår allra coolaste kvartersbutik som ägs av min kompis Jessicas kille Jens. Snygga kläder, kul märken. Blev kvar och surrade rätt länge. Sen lunch på Sonjas grek med Frida och hennes kompisar. Vidare in till stan och glutt på klockor i NK ackompanjerade av pratglad försäljare. Sen Cervera där de säljer Steltontermosar för billigt. Tyvärr hade de slut på den röda lackade som jag vill ha.

Nu ska Jonas baka scones till oss. Vad bra det är att ha en som bakar.

Omprioritering

Och jag som trodde jag skulle tvätta, städa och söka jobb hela dagen. Istället kom det panik-SF-grejor emellan. Så otroligt frustrerande det är att vara ansvarig för något men där andra inte gör det dom ska och det inte går att påverka heller. Tur att jag har extreeemt stort tålamod.

Nej, nu måste jag rappa mig om jag ska hinna städa lite i alla fall.

Dåliga saker

Åh herregud, nu kommer vi upp först om man googlar på "vi ska skiljas". Sist var det "lyxhustru" man kunde söka på och snabbt hamna här. Nu har vi ramlat ner lite på den listan i alla fall (fast efter detta inlägg så...). Jag måste börja tänka på vad jag skriver.

Innekatt

Jag är solo i stan. Jonas är i Göteborg med jobbet, han kommer hem på fredag och åker ut och seglar på lördag. Lyxlirare. Själv har jag pulat med en inbjudan samt redigerat en miljard bilder ungefär. Computerized som vanligt. I morgon åker jag till Uppsala där jag och Jeanette ska syssla med ett projekt vi har talat om länge.

Ja, det var väl ungefär allt jag hade att säga denna mulna dag.