Hipp hipp hurra

Jag har precis kommit hem från Lisas födelsedagsmiddag. Lisa jobbar på kammaren och vi har varit i Marina på Mezes, en grekisk restaurang. Drack champagne och åt en massa jättegoda smårätter. Grekisk sallad, kalamataoliver, kycklingspett, tzatziki, aubergine och många andra saker.

Födelsedagsbarnet. 25 år (bara barnet!).









För övrigt hade jag en intressant upplevelse idag. Ryggen blev dålig i söndags så efter ganska många samtal och lika många missförstånd fick jag äntligen komma till en sjukgymnast. I Sverige så brukar man klä av sig sina kläder så man bara har underkläder på sig (åtminstone när det är ryggen som är problemet) och sedan kan sjukgymnasten behandla en. Det är inget märkvärdigt med själva avklädningen, som sker inför sjukgymnasten. Men här så fick jag någon slags sjukhussärk med knyt i ryggen. Den manliga sjukgymnasten sade åt mig att ta av mig toppen, knäppa upp byxorna och ta på mig särken. Han gick sedan ut ur rummet och så fick jag ropa när jag var klar. Dessutom hade behandlingsrummen inte dörrar utan draperier. Allt för att minimera risken för eventuella stämningar (typ sexuella trakasserier). Ibland är det här samhället så otroligt sjukt. Plus att de är lite pryda av sig.

Vilken underbar morgon!

Laser pa dn.se att en person har anhallits och att den anhallnes DNA overensstammer med Hagamannens! Antligen kan hela den otacka historien fa ett slut och kvinnor i Umea kan kanna sig trygga(re). Tydligen verkar han inte vara en enstoring som det har pratats om utan en helt vanlig kille. Fast kanske inte helt vanlig anda. Jag tror i alla fall att alla manniskor som bor i Umea med omnejd eller som har nagon anknytning dit ar valdigt glada att det hela verkar vara over. Jag ar det definitivt!

Regnrekord i sikte

San Francisco håller på att slå nytt rekord. I regn. Dagens storm innebar nummer 21 av dagar som det har regnat i mars. Två regniga marsdagar till och vi slår det gamla rekordet från 1904. Så fantastiskt att vi kan få vara med om denna upplevelse.

Go Hellacopters!

Hellacopters på Slim´s. Jag och Jonas kom tidigt, först av alla. Så var det två förband som spelade. Jonas gnällde över att han saknade Magnus, sin dryckesbroder och konsertvän. Men jag saknade också min konsertvän Malin (även om detta kanske inte var hennes typ av konsert). Men så började vi prata med några amerikaner som satte sig vid vårt bord. "Det är som en dokumentär, man!", sade de hela tiden när Jonas berättade om hur det var i Stockholm. Dom var från Texas och Portland. Dom var annorlunda. "Men dude, sångaren i Hellacopters har spelat i Entombed, dude, och Entombed, dude, dom rockar..."



Vi satt på loftet, undervåningen var rensad på möbler och jag kände mig som gammal kvinna som vill sitta på konsert. Men så snart Hellacopters började spela fick jag spring i benen och rusade ner. Studsade upp och ner ett bra tag och reflekterade över att jag var den enda som gjorde det. Alla andra jublade, klappade och och verkade tycka att det var skitbra men ingen riktigt röjde. Trängde mig lite framåt men inte så mycket ändå. Men utan att jag riktigt förstod hur det gick till stod jag längst fram. Och rätt som det var slängde Nicke ut sin gitarr i publiken. Lyckost den som fick den. Nu är jag i alla fall svår Hellacoptersfan. Jonas också, fast det var han nog redan innan.

Idag pratade jag med rockstjärnan Magnus Rudolfsson och berättade om hur konstigt det var att det bara var jag som hoppade omkring. "Men dom var ju stenade", förklarade han. Ja, det är klart, det luktade ju ganska mycket gräs. "Jo, det är liksom den miljön". Jag är så glad att jag har vuxit upp i Sverige där vi har lärt oss att den som tar en joint är heroinist nästa dag.

Go H&M - Go Sverige!

Idag har det varit sol och varmt och vi har varit ute och fotograferat några vakter till annonser som jag ska göra. Coola människor och vaktar H&M gör de också. H&M har nyss etablerat sig här och ska växa nedåt västkusten. San Franciscos två butiker är mycket populära.

Så har Freivalds "avgått". Antar att ingen gråter - det blev väl ett misstag för mycket till slut. Det känns inte som om det finns någon solklar efterträdare så det ska bli intressant att se vem det blir.

Jag har uppdaterat "Veckans tips" efter ett långt, långt uppehåll. Insåg att det faktiskt finns folk som läser där. Ska försöka bättra mig! Alternativt döpa om till "Månadens tips".

Undra sa flundra vem som ska bli nummer 100 att skriva i gästboken?

Oj, så svenskt...

När jag åkte hem från jobbet idag fick jag syn på en stor annonstavla i tunnelbanan. Det var reklam för en gaykör i San Francisco. Och så stod det: "Thånk yøü for the music. It´s a Swedish invasion!" Stockholms gaykör var nämligen special guest. Men så väldigt svenskt blev det inte.

Sol och skön shopping

Så underbart att det fina vädret kom med Anna och Niklas! Både igår och idag har varit otroligt soliga dagar. Idag tog vi bilen för att se på lite sevärdheter som vyn från Twin Peaks, Alamo Square, Lombard Street (krokiga gatan), Filbert Street (brantaste stupet), Marinan med alla vackra hus och över Golden Gate Bridge.

Sen åkte vi upp till Haight Ashbury där vi shoppade lite musik på Amoeba Music (skitful hemsida men så skön affär) och åt smarriga grillspett på Asqew. Jag köpte flip-flops och en jättefin Gentle Fawn-top på Villains. Sen gick vi till Skates on Haight. Där jobbade en kvinna som såg ut som en gammal bibliotekarie med glasögon och råttfärgat hår i svans men som förmodligen hade hängt med sen -78, visade sig äga butiken och visste allt om skateboards. Så Niklas som är gammal skejtare köpte sig en longboard som han ska åka på till jobbet på Manhattan. När hon fick höra att han bor i New Jersey sade hon: "It sucks!" och berättade att hon var uppvuxen på östkusten och att hon alltid hade hållit för näsan genom hela New Jersey på vägen till New York.

Nu har vi just skjutsat dem till flyget och det känns väldigt trist att de har lämnat oss och att de bor 500 mil härifrån. Men snart ska vi hälsa på dem eller snart kommer de nog hit igen och förhoppningsvis kan de skaffa sig jobb här istället.

Kina, Italien och Indien

Efter en bagelfrukost åkte vi Muni in till stan, gick genom China Town till Little Italy och North Beach tills vi kom till Fisherman´s Wharf. Vi börjar bli ganska trötta på FW nu men vi måste uppfylla våra turistförpliktelser. Vi blev inte långvariga där utan gick tillbaka till North Beach för att äta världens bästa pizza på North Beach Pizza. Sen promenad genom Castro och Noe till Mission District. Skönt med lite motion efter pizzan.

Ikväll åt vi middag på Dosa, en ny indisk restaurang på Valencia i Mission. Där serveras inte den sedvanliga Chicken Tikka-indiska maten utan mat från södra Indien. Det innebär pannkakor med olika sorters fyllning som man dippar i olika sorters såser. Uppfriskande, nytt och gott.

Våra senaste gäster

Här är Anna och Niklas från New Jersey, eller rättare sagt Trenton. Vi gör allt för att de ska flytta hit till oss!

Stan är galen ikväll

St Patricks Day är väl antagligen en alldeles utomordentlig ursäkt för alla människor - de flesta helt utan irländskt påbrå - att få gå ut och dricka öl. Jag köade en stund för att komma in och träffa mina vänner på the Irish Bank. Där var man utomhus under något slags partytält. Jag pryddes i pärlhalsband à la julpynt i grönt, guld och lila. Kände mig som fina fröken som beställde vitt vin istället för öl och bartendern gav mig extra mycket vin i ett stort plastglas eftersom jag varit så "tålmodig". Discjockeyn spelade mycket U2, Pouges och Blurs "Song 2". Sen vidare på nästa ställe och det var absolut som att vara på festival, med bajamajor och allt. Vi gick in på en pub och plötsligt var jag statist i en collegefilm. Testosteronstinna KEG-hannar som stötte hej vilt på söta cheerleadertjejer. Sen kom Jonas och hämtade mig.

Gröna små gubbar

Idag är det Saint Patrick's Day. Saint Patrick anses vara något slags irländskt nationalhelgon och han är mest känd för att ha drivit iväg ormar från Irland. Det är sant, det finns faktiskt inga ormar på Irland men om det alltid har varit så eller om det är Saint Patricks förtjänst får vara osagt. Hans dag firas den 17 mars och en teori är att han dog det datumet.

I många amerikanska städer med en större irländsk befolkning är Saint Patrick's Day en stor händelse. Parader, sång och musik, irländsk mat och dryck och självklart måste alla klä sig i grönt! Här nere på 24:e gatan höll puben the Dubliner på med sina förberedelser tidigt i morse. Gröna vimplar, banderoller och flaggor samt bajamajor på trottoaren utanför. Själv ska jag ta på mig min ganska fula men väldigt gröna tröja och åka till irländsk pub downtown.

Projektet i hamn

Så har handelskammarens nyhetsbrev kommit tillbaka från tryckeriet och det blev jättebra! Så otroligt skönt det är när man verkligen inte har en aning om vad man pysslar med men sedan inser att det ändå går bra. En hel del ångest men mycket kunskap vunnen.

Ikväll har jag varit på Sensuality and Survival - New Nordic Designs 2006. Konsultatet är med och organiserar detta arrangemang som pågår i en och en halv månad. Ikväll handlade det om ny nordisk design i alla dess former - allt från glas, textil, skuptur till hjärt-lungräddningsmaskiner och Babybjörnprodukter. Någon sade förresten att Angelina Jolie använder Babybjörn-bärselen. Kan man få bättre reklam? Hon och hennes kids är ju rätt så exponerade. Har jag för mig.

Wanted: gammaldags hederlig kundservice

Finns det något värre än automatiska telefonslussar? JAG BLIR GALEN! Nu har jag suttit och lyssnat på en röst som har gett mig tusen olika val hos Immigrations. Det enda jag vill är att prata med en visumspecialist men innan jag kan komma till en sådan måste jag lyssna till en väldig massa information om vilka webbsidor man kan hitta informationen på. Men självklart har jag redan kollat hemsidan - det är ju för att jag inte hittar den information jag söker som jag ringer!! Och när jag efter en halvtimme med olika menyer, olika val och en väldig massa överskottsinformation får valet "tryck 1 för att prata med en visaspecialist" och förväntar mig att äntligen få prata med en levande människa säger dom att kontoret är stängt och att jag ska återkomma mån-fre mellan kl. 08 och 17. Klockan är 15.24 en onsdag - VARFÖR ÄR DET STÄNGT???? Vill bara gråta.

Förmiddagen var inte bättre den. Ringde till bankerna för att få veta om mina bankkort innehåller någon form av reseförsäkring. Efter att ha blivit runtkopplad och slutligen bortkopplad sex-sju gånger, ringt fem olika nummer och knappat in mitt kortnummer, bokstaverat mitt namn och upprepat Jonas födelsedatum ett flertal gånger tror jag mig nu veta att jag inte har någon reseförsäkring via korten. Men helt säker är jag inte.

Shop ´til you drop

Vi har fått kreditkort. Mitt första, vid 34 års ålder. Jag tror att Jonas har haft tidigare. Jag tycker att det är schysst att betala kontant eller med kontokort. Men här funkar det inte så. Här ska man betala allt på kredit för att sedan kunna visa att man betalar sina krediträkningar så att man visar att man är kreditvärdig. Det är på så sätt man kan hyra lägenheter, köpa mobiltelefoner och så vidare. Kredithistoria är det magiska ordet. Kontantbetalare göre sig icke besvär.

Tillbaka i verkligheten

Så är vi hemma igen. Idag när vi lämnade Las Vegas sken äntligen solen men vädret i SF var så dåligt att vi fick vänta i 1,5 timme på att kunna flyga dit. Det var kul i Las Vegas. Men extremt flummigt. En låtsasvärld. I casinona, som är öppna dygnet runt, finns det aldrig några fönster, inga klockor och det är alltid svårt att hitta ut. En mardröm för mig som har dåligt lokalsinne. Jag gick vilse två gånger när vi var på restaurang en kväll och jag gick på toaletten. Trodde aldrig att jag skulle hitta tillbaka. Poängen är att ingen ska ha någon tids- eller rumsuppfattning.

Igår åkte vi in till downtown, som också har casinon som inte är riktigt är lika fina som på "strippen" - Las Vegas Boulevard. Åt flottig mat på sportbar. Var på outlet med rätt schyssta affärer. Gick runt på lite hotell, bland annat Venetian som är uppbyggt som ett Venedig. Otroligt.


Åt låtsasfransk middag på Paris, som följdaktligen är ett mini-Paris, inklusive ett Eiffeltorn på 160 meter. Spelade lite på tjusiga Bellagio. Vi bodde på Treasure Island som var fint och bra på alla sätt.

Viva Las Vegas!

Vi är i Vegas. Det ligger i Nevada, mitt i öknen och har cirka 1,5 miljoner invånare. Staden är extremt platt och omgiven av berg.






















Man landar mitt i staden, några hundra meter från kända hotellet Mandalay Bay. Vi fick extremt bråttom med att landa eftersom flygplanet förföljdes av en tornado. Här brukar vara väldigt varmt men inte nu. Väldigt kallt. Denna helg är den största här på hela året - stan är invaderad av lantisar som ska titta på Nascar. De är ungefär 160 000 stycken.

Stan är verkligen så där sjuk som man tror att den ska vara. Otroligt dekadent. Otroligt konstruerad.


Vi spelade på enarmade banditer, Peter vann 150 dollar. Vi andra förlorade mest. Åt sen en rejäl stek.


Vattenshow utanför Bellagio Hotell. Vackert men så otroligt kallt och blåsigt.

Downtown-häng

Ikväll har jag och några andra varit på Redwood Room på Clift Hotel i stan. Jonas och jag håller oss ju oftast "in da hood" så det är schysst att vistas norr om Market ibland. Mycket trevligt ställe, loungestämning med Philippe Starck-möbler och väggar klädda i redwoodträ. En aning för hög musikvolym och lite dyrare än vad man betalar i de sunkigare södra delarna av staden - 11 dollar för ett glas chardonnay.

Antligen Delfina

Igar var vi ute och at pa Delfina. Det ar en italienare i Mission dar man maste boka bord manader i forvag. Men nu fick vi faktiskt ett med nagra veckors varsel, klockan nio en onsdagkvall. Var ute med finska paret Lotta och Juho for sista gangen, de flyttar till London pa lordag. Sa trakigt. For oss. Forhoppningsvis kommer de tillbaka om ett ar igen. Kollade in deras lagenhet i Potrero Hill innan, fantastisk fin med stora rymliga rum, hogt i tak, walk-in-closets och en jattemysig tradgard.

Menyn pa Delfina var lite kranglig att forsta sig pa med nagon slags italiensk-amerikansk blandning. Jag och Jonas delade pa en "Niman Ranch beef carpaccio with radicchio and salt-packed capers" till forratt, mycket god, sen at jag "Gnocchi with wild nettles, black trumpet mushrooms and pinenuts" och Jonas at "Pappardelle and pork sugo", i alla fall min var jattegod aven om vi aldrig fick klart for oss vad "nettles" var, nasslor kanske? Till dessert at jag "Profiteroles with espresso gelato, warm chocolate sauce and candied almonds". Smarrigt. Profiteroles ar nagon sorts kex, tror jag.

Mycket trevlig kvall.

Avsked x 2

Så har Peter och Tony lämnat oss för Las Vegas. Tony ska på konferens och Peter ska... spela, skulle jag tro. Och jag har skickat iväg handelskammarens nyhetsbrev till tryck. Det känns väldigt skönt. Imorgon får jag ett provtryck och då är det bara att hålla tummarna för att allt ser bra ut.

Forstroelse

Sa smaningom vaknade gubbarna och vi gick ut och at pa mysiga Range i Mission District. Trevligt och jattegod mat. Sen hamnade vi pa Attic, ett litet gemytligt hal i vaggen pa 24th Street. Dagen efter var vi lite trotta och regnet oste ner men vi akte pa bilutflykt till Twin Peaks, Alamo Square, Lombard Street, Golden Gate Bridge och North Beach. Sen at vi hamtmat fran mitt favvo Taco Bell.

Idag har det ocksa regnat, jag har jobbat hemifran, Tony och Peter har turistat och under kvallen har vi roat oss med att spela Texas Hold'em.

Obligatoriskt: Fisherman´s Wharf

Vi gillar det inte särskilt mycket. Men vi måste ta alla besökare dit. Fisherman´s Wharf - Pier 39. Något San Francisco-borna är jättestolta över och något man bara måste se när man är här. Trots allt är det alltid kul att se sjölejonen busa med varandra - det är alltid någon herre på täppan som puttar ner någon annan herre i vattnet och ser till att han inte kommer upp igen - eller att spela gamla spel i spelarkaden.


Fisherman´s Wharf. I bakgrunden syns Coit Tower på Telegraph Hill, fallossymbolen en välbärgad kvinna lät uppföra till brandmännens ära efter jordbävningen 1906, samt toppen på Transamerica Pyramid.

Just nu sover våra gäster 40-taggarna men vi litar på att de vaknar snart så att vi kan gå ut och äta och dricka drinkar.

Äntligen Alcatraz!

Vi har hela tiden tänkt att vi ska åka till Alcatraz när vi får besök. Vid det här laget har vi haft ganska många besök men utflykten har aldrig blivit av. Men idag, med hemliga agenten Peter från Europol i sällskap, kom vi äntligen iväg. Alla båtar dit ut var fulla men vi stod i en stand by-kö och lyckades komma med.

Alcatraz var ett federalt fängelse för USA:s farligaste och mest rymningsbenägna förbrytare mellan 1934 och 1963. Innan dess var det ett militärt fängelse och efter dess ockuperades det av indianer. Här satt bland annat Al Capone. Alcatraz hade ett rykte om sig att vara rymningssäkert och ingen vet säkert om någon har lyckats rymma med livet i behåll. Däremot har 36 fångar försökt - 23 greps direkt, 7 sköts och dödades när de flydde, och åtminstone 3 drunknade. Fem fångar har aldrig hittats.

Om fångarna hade varit snälla fick de ta emot besök, de fick prata genom en liten lucka precis som på film. Över huvud taget ser fängelset ut som på film med gångar med rader av små celler.


Här är utsikten från matsalen. Här satt de - fångarna - med utsikt mot Golden Gate och allt annat vackert i friheten runt omkring dem.


På färjan tillbaka kan man roa sig med att dricka öl. Precis som på kniv-och-gaffel-färjorna i Stockholms skärgård! Den som tar kaffefärjan är en loser.

Kära vänner

Vi har fått nya gäster. Det är Tony och Peter och vi är så glada att dom är här! Men vi saknar Jenny. Snus, belgisk choklad och saltlakrits tog dom med sig, underbart! Nu ska vi äta North Beach fantastiska ostiga pizza.

Mingelparty

Vi har varit på ett Vin-, Konst- och Musikevent som handelskammaren organiserar. Gott vin, schysst musik och vackra tavlor. Mingel med människor vi inte känner. Verkligen inte min grej. Men Jonas tycker att det är kul. Jag hade ju i alla fall mina SACC-kollegor att prata med. Och Jonas pratade med någon som sade att jag skulle kunna få ett arbetsvisum trots att vi inte är gifta. Det vore fantastiskt! Och så har Jonas fått träffa chefen för SACC så dom bondade lite. Ska spela innebandy och sånt. Vad lätt det måste vara att vara kille ibland.

Gratis är gott - eller?

Våra kompisar Anna och Niklas i New Jersey har köpt hus där och nu ska de vara med i ett inredningsprogram på inredningskanalen HGTV. Programmet heter "Bad, bad baths" och det är alltså badrummet de just nu håller på att få omgjort. Det verkar väldigt spännande. Vad de har på sig är mycket viktigt: "You will wear 5 different outfits most likely. We'll keep track of your outfits because you may need to change into one or the other for continuity on certain days. You can't wear: logos, white, green, or stripes. You should pick out clothes that are casual, look good, and make sense for renovating a bathroom but that you don't mind getting a little dirty."

Sen har de fått nytt fint kakel: "Det ser ut som ett kakel man kan hitta i badrummet på en svensk pizzeria från 80-talet. Fejk-marmor och krusiduller på vissa av plattorna."

Jag ser fram emot att se programmet.