Rör inte min backslick

Jag hängde på Stureplan i går. Det var en smula traumatiskt. Vet inte om det har med att göra att jag just kom från San Francisco och New York, men på Stureplan springer det runt så oerhört många självmedvetna människor som tror att de är Stockholms allra coolaste. Fast i själva verket så är de patetiska, skitnödiga flockdjur som hellre dör än att sticka ut från mängden. Ingen av dem skulle ha en chans att någonsin bli lika cool som cityfolket i SF/NYC där man inte försöker så hårt utan snarare är cool av naturen. Åh, det skulle vara döden döden att vara född, uppvuxen och aldrig utanför den lilla ankdammen som Stockholm (eller kanske är det enbart Stureplan) är och samtidigt leva i illusionen att man är störst, bäst och vackrast. Åh, jag måste kräkas.

Efter barhoppandet på Stureplan fick vi nog och drog till Kungsholmen och Lemon Bar, som uppfriskande nog var raka motsatsen till Stureplan. Vanligt folk i flanellskjortor som röjde loss till schlagers. Kanske lite mycket Finlandsfärja men hellre det. Mycket hellre det.

Några bilder från semestern

Första dagen i San Francisco. Jag, Jonas och Kristina hänger i Mission. Och körsbärsträden har börjat blomma (alternativt håller på att sluta).

Brunch i Mission Bay. Igen fantastiskt väder och brunchstället var ett avslappnat hak på bästa läge. Precis ett sånt ställe jag älskar.

Favvisbron alla kategorier. BB.

Jonas och jag äter brunch på Chloe´s nere i Noe, ett av våra favoritställen. Kolla in smarriga maten.

Vår gata! Allt var sig likt.

Dimman som fastnar över bergen och som ofta inte når till Noe. Men kyla för den med sig.

Kött, kött, sugen på kött, någon?

Lilla Ella, hur gullig som helst.

Familjen Reiz tog med oss på sightseeing i Berkeley Hills.

Frukost i NYC på Café Habana med världens bästa Anna och Niklas. Jag tror att Niklas just sade något konstigt.

Mätta efter en smaskens brunch på Bubby´s.

Dag 10

Vi stressade runt en del eftersom vi sparat de flesta inköpen till just denna vår sista dag i USA. Men vi hann med det mesta och med fullproppade väskor åkte vi Lexus till Newark. Sen över Atlanten med ett plan fullt av svenskar. Denna gång fick vi se trevliga filmer som Juno och Lars and the Real Girl. Kom hem till Kristinehovsgatan och fick kånka alla väskor uppför de sex trapporna eftersom hissen i vanlig ordning var trasig. Vi jobbade båda hemifrån och sov mellan varven. Lite sömn gör inte underverk för moralen.

Dag 9

Vi tog en kall och frisk promenad till Tribeca och Bubby´s för brunch. Där var alla människor extremt snygga och brunchen var suverän. Sen gick vi omkring i Lower East där Earnest Sewn hade en väldigt mysig butik. Jag hade som vanligt ont i fötterna eftersom jag bara tagit med mig högklackat. Åkte sen till B&H - en gigantisk kamera/data/videobutik som drivs av judar som går omkring i sina kippor och sina långa polisonger. Jag blev trött på en gång eftersom det var så stort och bullrigt men butiken är synnerligen välorganiserad och rätt rolig eftersom varorna man köper skickas omkring i korgar som går på rullband i taket. Jag köpte en ny laptop, en supervacker champagefärgad Sony Vaio.

Kvällen spenderade vi med SF-kompisen John, som var i stan med sin dotter Theresa. Vi åt middag på Red Cat i Chelsea, återigen en härlig restaurangupplevelse och det är helt sjukt hur gott vi har ätit under denna resa.

Dag 8

Frukost på litet kubanskt ställe med för hög musik, stros i SoHo, härlig shopping på Free People-butiken på 5th Avenue, after shop på mikrobryggeri vid Union Square, vetegrässhot på något som liknade Farmer´s Market (det smakade som nyklippt gräs) och hem för klädombyte. Sen bjöd Anna och Niklas på en fantastisk middag på Craft, som är Tom Colicchios restaurang. Tom är domare i reality-serien Top Chef som vi alla fyra har följt under USA-tiden. Vi åt avsmakningsmenyn och det var otroligt gott och servicen helt perfekt. Sen barhoppade vi lite och kom sent i säng.

Dag 7

Det sena kvällsflyget till östkusten har öknamnet "Red Eye Express" och nog var det med röda ögon vi landade i NYC. Att sova sittandes är ju helt omöjligt. Dessutom visade de bara tecknad film på planet. Att tecknat bara är för barn förstår väl alla, även om de ibland sveper in den i vuxenformat. Vi checkade in väskorna på hotellet - lilla fina Solita Soho Hotel - och promenerade sen omkring till dess att vi fick checka in oss själva. Jag sov som en stock tills Anna och Niklas kom. Så kul att se dem igen och vi åkte till The Spotted Pig i West Village för middag. Hamnade sedan på ful bar i Little Italy där vi hittade uttråkade svenskar. NYC var för övrigt invaderat av svenskar denna påskhelg.

Dag 6

Jätteskönt med en extra dag. Vi åkte ut till Fredrik och Saki som har flyttat till Berkeley där de bor med barn och Volvo kombi. Fint att se dem igen och Berkeley är mysigt, speciellt där de bor i "Gourmet Ghetto". Lunch i solen och biltur i Berkeley Hills. Middag åt vi hos David och Melinda, som vanligt jättegott. Kristina skjutsade oss till flyget och vi tog farväl till SF för denna gången.

Dag 5

Det har skulle bli var sista dag i San Francisco men vi bokade om flighten och flyger i morgon i stallet. Kopte sushiattiraljer har i kineskvarteren och at pizza till frukostlunch (ja, vi har blivit feta bara pa nagra dagar). Den var inte sa god som vi onskade trots att den intogs pa Pizza Orgasmica. Hang i mysiga Hayes under dagen. Sol igen. Hittade ah sa snygga skor - Fiorentini + Baker - men lyckligtvis hade jag for hoga vrister for att passa i dem (sa sa slapp jag ocksa bli $638 fattigare). Vi tog bilen vidare for att hanga lite i North Beach. Dar var det kaos i trafiken som vanligt men vi hittade i alla fall parkering pa Grand Street och jag fick ga till Ooma. Sen fick Jonas antligen aka till sitt alskade Bed, Bath & Beyond och vi shoppade upp oss pa lite Microplane-produkter. Kvallen har jag spenderat i ensamhet, vilket har varit valdigt skont. Kristina jobbade och Jonas akte pa middag med Genentech-folk, nagot jag lika garna kunde hoppa. Nu ar vi alla redo for sangen.

Dag 4

Dimma i Richmond men vi tog bilen till Noe dar solen sken. Frukost pa kara Chloe's, vi satt ute och jag at french toast pa croissanter toppat med jordgubbar, lonnsirap och florsocker. Att ga omkring i Noe var verkligen som att komma hem. Allt var sig likt. Eftermiddagen spenderade vi i Haight Ashbury dar det mesta ocksa var detsamma forutom att klockan inte stod pa 4:20. Middag pa italienare har i trakten och massor med chianti. Det blev sent.

Dag 3

St Patrick's Day och det hade blivit dags for lite serios shopping. Jag och Jonas akte till stan, spenderade laaang tid pa Free People-avdelningen pa Bloomingdales men blev besviken pa Steve Madden-butiken. Efter en evighetslang vantan fick vi i oss en smarrig lunch pa Cheesecake Factory's uteserving uppe pa Macy's. Kanonvader aven denna dag sa det var en frojd att sitta ute i solen. Akte hemat med ommande fotter och trott huvud. At mangder av sushi pa kvallen. Jonas svepte utan en min i sig en shot bestaende av bland annat en aggula, ett ostron och sake. Jag kunde aldrig ha gjort det.

Dag 2

Lagom mora akte vi till Mission Bay for brunch. Sanslost vackert vader och det var underbart att ata utomhus vid bukten. For mig blev det omelett med champinjoner och avocado som fullkomligt smalte i munnen. Pa vagen hem stannade vi till vid Barnes & Noble och det finns ju inget battre an amerikanska bokaffarer. Det marks tydligt hur pataglig klimattrenden ar, med separata avdelningar fyllda med bocker om hur man kan leva miljovanligt. Middagen at vi pa burmesisk restaurang i kineskvarteren har hos Kristina. Det var extremt gott.

Dag 1

Vaknade harligt ojetlaggade och fikade frukost pa mysig cafeinnergard med citrontrad. Inte en dimma i sikte och osedvanligt varmt och skont. Sen till Mission for lite skont hang, bland annat hos doskallegubben som hade jarnkoll pa vilka vi var och vi kande oss som locals igen. Pa kvallen motte vi upp gamla vanner for drinkar pa favvohaket Attic och sen blev det spanskt med tapas och mangder av sangria. Otroligt kul att traffa alla igen.

Home sweet home

Oh la la vilken lang resa det var, ett helt dygn tog det att komma fram. Men det var uthardligt. Langt stopp pa Schiphol dar vi at och jag hittade snygga Diorsolglasogon som jag nu ar pa jakt efter har. Vidare till Newark dar jag gick ut och andades USA-luft och ville omedelbart flytta tillbaka. Forvaningen over hur trevligt tilltalad man blir i affarerna, jag hade redan glomt. Och alla med laptopar som nyttjade wifi i gaten har i laptopland (pa Swedenborgsgatan finns ett cafe som inte tillater laptops och det ska vi for alltid bojkotta, gud sa lojlig regel). Till sist pa planet till SF bredvid en tjockis som skymde sikten ut. Men fram kom vi, efter inte sarskilt mycket somn. Och har ar vi!

Zippa mig hit och zippa mig dit

Något känns lurt. Jag är packad och klar i god tid, allt är i ordning och jag har gott om plats i min lilla kabinväska. Passet och börsen ligger i handväskan, lägenheten är städad, soporna tömda. Jag har nog glömt något jätteviktigt.

Annars undrar jag över det här med ziplock-påse. Vad är det som gör att jag inte kan stoppa vätskorna i en vanlig fryspåse? Jag kan inte tro annat än att det är något så idiotiskt som att regeln om vätskor - 100 ml bla bla bla - initierades i USA där alla plastpåsar är ziplock-påsar. Och sen följde resten av världen efter och då blev det ziplock per definition. Vanlig plastpåse aja baja.

Jag ser verkligen inte fram mot resan i morgon. Två timmar till Amsterdam, åtta och en halv till New York, sex och en halv till San Francisco. Min enda tröst är att jag får stiga ur då och då. Måste ladda ordentligt med böcker och sudoku.

Jomen till helgen så...

Lördagens middagsplaner diskuteras för fullt, per e-post. Bye bye Söderjävlamalm, vi sviker, vi äter i San Francisco i stället.

Nästa gång tänker jag inte väja

Vad är det med barnvagnsfolket? Varför har de inte trafikvett som vanliga människor? Alltid helt inne i sin egen värld (puppan = förälder + bebis), ofta två (eller varför inte tre) i bredd, gärna på cykelbanan där jag kommer farande med blåa blixten. Herregud. Ringklockan går varm. Måste man bli ett introvert jon bara för att man får barn? Jag ska aldrig, aldrig bli sån.

Bra annars att jag har hämtat upp passet i dag, med två hela dagar till godo. Det fick fira julen hos polisen. Och appropå julen så har tåget åkt in i skrubben i dag, tillsammans med Lisa Larsson-figurerna och mjukistomten. Sen var det slut på julpyntet.

Veckobokslut

Ögat är trött så trött. Men helgen har varit bra och det behövdes efter en shitty arbetsvecka. Shopping med vin och tilltugg på 377 efter jobbet i fredags. Fiskmiddag hos Tony och Jenny. Och vi hoppas att vi har lyckats övertala dem att hänga med till New York.

Lördagen var ärenden, sen prommis och lunch med Danne och Frida. Och vi hoppas att vi har lyckats övertala dem att hänga med till New York. Sen hämtade Jenny upp mig och vi åkte till Uppsala. Där har jag väl varit hundratals gånger men detta är första gången som jag inte åkte för att träffa Jeanette. Jag, Jenny och hennes kusin Anna gick på förfest hos Annas kompisar och jag kan knappt tro det själv men jag fick se på schlager ihop med ett gäng bögar! Eller okej, senare förstod jag att bara en var bög fast det spelade egentligen ingen roll. Alla älskade Brittan, till och med den tuffa goth-killen. Sen drog vi vidare till Flurran där det var lite väl mycket Finlandsfärja, men rätt trevligt ändå.

Nu har det äntligen blivit dags att gå och sussa. Så skönt.

Förresten kan man ju fundera på hur Nordman kunde gå vidare. Det är nog den sämsta grupp jag vet - till och med sämre än Kent.

Små saker jag tänker på

Per Morberg lagar mat på teve. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar eller inte.

----------

Jag har mått väldigt konstigt de senaste två veckorna. Min hjärna fungerar inte som den ska och jag är mycket, MYCKET ofokuserad. Det är väldigt jobbigt och jag undrar vad det kan vara för sjukdom.

----------

Hade en fin och inspirerande lunch med gamla kollegor från T-H i dag. Jag har inte sett dem på länge och vi hann inte alls prata klart utan måste träffas mer. Snart. Med vin efter jobbet.

----------

Det är något otroligt vad folk ser likadana ut i den här stan. Även här på Söder (fast då är det ju den "alternativa" Söderstilen som gäller). Jag lägger märke till likformigheten även om jag inte alls är särskilt uppmärksam (vissa hävdar att jag skulle vara tidernas sämsta vittne och det är helt korrekt) och då måste det vara väldigt uppenbart.

ARN-AMS-EWR-SFO-EWR-ARN

Nu har vi bestämt att kombinera New York med San Francisco för det blir ju så otroligt kul att komma tillbaka dit! Det blir mycket resande men det får vara värt det. Amerikaner kan ju göra Europa på tio dagar (London, Paris, Rom typ) så då kan väl vi också. Längtar så efter att träffa vännerna i SF, strosa omkring i Hayes, äta burritos i Mission, gå på Farmer´s Market i Noe, kanske vi hinner gå till testället Lovejoy´s - det vore fantastiskt! Bara en vecka kvar nu!

Snälla, fråga mig först!

Jag trodde nog inte att jag skulle säga det här men jag saknar alla vardagsval man hela tiden har i USA. Pappers- eller plastpåse, vilken sorts dressing, vill du ha den ovanpå eller på sidan, ska du äta här eller ta med dig, vilket sorts bröd vill du ha... och så vidare. I början kändes det stressigt med alla val men sen var det grymt.

I Sverige hinner man inte reagera förrän någon har strött kanel över latten eller pudrat pommes frites-krydda över stripsen. Det gäller att vara mycket precis redan i beställningsskedet och hoppas på en hyfsat alert mottagare - då kan det möjligen gå vägen.

Lunchen i dag bestod av räksallad med Rhode Island-dressing OCH kikärter. Kan inte bli så mycket värre.

Vi som överlevde Rågsved

Eftersom jag inte lyckades åstadkomma så mycket som jag ville tvingades jag jobba hela dagen i går. Men en längre paus tog jag och den tillbringade jag framför Tom Alandhs dokumentär "Vi som överlevde Rågsved". Nu är ju jag dessutom en sucker för socialrealism, men åh vad jag uppskattar en sådan stillsam, lågmäld och oerhört sorglig dokumentär. Och vad jag uppskattar min egen uppväxt så oändligt långt bort från Rågsved.