Rubriktorka

Jag är ruskigt otaggad att blogga nu för tiden, kanske det märks. När jag har redigerat bilderna ska jag lägga upp lite från Jonas & Johans 40-årsfest på dagis.

Annars då? Jonas är stjärna på sitt jobb, jag börjar mitt på måndag. Efter en rätt trög höst kom ketchupeffekten och jag fick två lockande jobberbjudanden på en och samma gång. Häromdagen ringde de dessutom från Regeringskansliet där jag var på intervju för flera månader sedan. Den gången gick tjänsten till en intern sökande men nu hade de en ny tjänst och mig i åtanke.

I morgon ska jag till Vaxholm och hälsa på en gammal kollega, förutsatt att jag är frisk. Mår nämligen rätt så risigt i dag och det är mycket synd om mig.

Like A Real American...!

Tina har bilvit erbjuden och tackat ja till ett jobb som omvärdsanalytiker på företaget Företag och Framtid. En helt ny inriktning på karriären och något som hon aldrig gjort förr. Men en orädd attityd kastar sig Tina över denna utmaning med liv och lust.

GO TINA GO!

Here we go again

Jag har ansökt om att få årsbeloppet till CSN nedsatt år 2008 eftersom jag inte hade någon inkomst år 2006. Det ska jag nu bevisa genom att skicka in intyg från IRS (skattemyndigheten i USA). Problemet är bara att jag inte finns med i rullarna just därför att jag inte har haft någon inkomst. Moment 22 alltså. Däremot kan jag skicka in en kopia på mitt visum, där det framgår att jag inte får arbeta med just detta visum. Det hade varit perfekt, om jag inte hade tappat bort mitt pass dårå.

Istället ringer jag till amerikanska ambassaden i Stockholm och hoppas att de kan skaffa fram en kopia på mitt visum. Men eftersom det är Thanksgiving i USA är de lediga. De har ledigt alla amerikanska helgdagar OCH alla svenska! Där skulle man jobba.

Mer 40-årsfirande

Jonas kompisar och familj i Umeå ville gärna fira honom så de flög upp honom för lite överraskningar. Att vi skulle resa någonstans fick han veta på eftermiddagen. Då han vet att jag inte har något pass (det lallar väl runt någon idiot i USA på mitt visum just nu) förstod han nog att det var till Umeå vi skulle men han var finkänslig och höll tyst. Han hade fått order om att ta med sig sin elgitarr och på flyget hade han fint musikersällskap av Andreas Johnson (pytteliten och snygg), fjolårets Idolvinnar-Markus (finnig hårdrockare) och Jerry Williams bland ett helt gäng andra musiker (som alla tydligen skulle till Skellefteå i slutändan). Hemma hos Ullis och Olle fick han ett glas och order om att gå upp till Olles pojkrum på garagevinden. Där väntade killkompisar och pokerspel.

På lördagen drog vi tjejer till IKSU Spa och killarna fick skjuta pistol på polisens skjutbana med Olle A som befäl. Spa var mysigt men vi hade nog alla hellre varit med på skjutbanan. Sen lekte de rockband i replokalen och övade in några låtar som Jonas trodde de skulle uppträda med på Scharinska senare på kvällen. Under tiden riggade vi kvarterslokalen. Inte den snyggaste lokal jag har sett men med väldigt många värmeljus och hejdlöst trevliga människor blev det riktigt mysigt. Senare gick vi hem till Ullis och Olle för fortsättning med lekar och drinkar. Jonas lag vann (sååå riggat).







Klockan halv fem på natten. Så tyst och stilla det var.

Vitt

De som skrapar frost från bilarna är nog inte nöjda men jag är glad för det är snö och KALLT!

Dagens gladaste tjej

Det är jag! Har precis kommit från ett möte med två väldigt inspirerande människor som jag kanske ska börja jobba med inom ett område där jag kan ingenting!

Dagens bästa låt

Världens mest åldersfixerade land?

Jag går på anställningsintervjuer då och då. Helt medvetet har jag inte uppgett min ålder i vare sig mitt cv eller personliga brev. Men de flesta jag träffar frågar ändå hur gammal jag är. En sade till och med "Det var så konstigt - vi kunde inte hitta din ålder någonstans. Du är den enda som inte har uppgett ålder". Vad jag inte kan förstå är varför det är så viktigt. Borde inte det relevanta vara min kompetens?

I USA frågar man inte om ålder vid en anställningsintervju. Det är nämligen förbjudet att åldersdiskriminera. Man skulle inte kunna skriva "Vi söker dig mellan 20-30 år..." i en annons. Jag tror inte heller att det är särskilt intressant för dem utan de fokuserar hellre på erfarenheter och kompetens, det vill säga precis vad det borde handla om.

Nu är det ju inte så att jag är lastgammal men däremot är jag i en känslig ålder. Har jag inga barn vid det här laget kan jag förväntas få dem inom obekvämt snar framtid.

Noga är det i alla fall att veta exakt hur gammal jag är, vilket är ännu mer intressant med tanke på att de har mig framför sig och rätt lätt borde kunna bedöma min ålder ändå om det nu är så viktigt.

Märkligt, märkligt. Och trist.

Mister 40

Jonas är mycket förargad över att jag inte lade ut bilder på honom i söndags då han fyllde 40. Men bättre sent än aldrig, tänker jag. Min plan var att filma under dagen och göra en rockvideo av det hela men minneskortet blev fullt väldigt snabbt (note to self: köp MEGASTORT minneskort).

I lördags gick vi ut och åt middag (glömde kamerajäveln) på Mäster Anders på Kungsholmen. Där dök det upp lite folk som Jonas inte hade räknat med och han blev jätteglad. Hade en trevlig kväll med champagne och sång på 12-slaget, sen lullade vi runt och försökte hitta något öppet utan inträde. Till slut hamnade vi på en sunkig bar på Vasagatan.

På söndagen fick Jonas öppna presenter. Få paket men många kuvert, som det visade sig. Men han blev nöjd.





















Stina och Magnus är väldigt duktiga. Ända sedan vi flyttade till USA har de skickat färdiga fotoalbumssidor med kort på barnen, sig själva och oss. Vi gillar mycket och hoppas att familjen Forsgren/Hellström låter sig inspireras. Till sin födelsedag fick Jonas ytterligare sidor att sätta in i albumet.

Sen gick vi till Tony och Jenny som hade en egen liten uppvaktning med presentutdelning.

Vi tog deras hyrbil ut till J på Gåshaga brygga och hade en fantastisk brunch tillsammans med Danne och Frida (minneskortet fullt). Sen körde vi runt och kollade in vackra hus och sen åkte vi hem och var trötta. Utanför dörren väntade ett stort paket med en jättevacker blomsteruppsättning från Malin och Janne (stort tack!). Ungefär så kan man väl sammanfatta den stora dagen. Och tack alla andra som kom ihåg honom.