Vill gärna, gärna ha

Jag är väldigt förtjust i fransk bondromantik. Det kanske inte reflekteras alltför mycket i vårt hem, men så är det. Och Maria Liliegren gör fantastiska keramikmuggar.

Semestertider i halvdant väder; gårdagen

• Kvartersakuten för provtagning
• Handla namnsdagspresent till Jonas
• Shoppa 50-talsklänning på Plagg
  
• Stryka alla kläder i garderoben
• Städa garderoben
• Spraya blommorna mot löss
• Läsa DN, grundligt
  
• Läsa lite mer ur "Tommyland" om/av Tommy Lee
• Räkna pengarna i småpengsburken (runt 2 000:- nu, vi sparar till en Francis Francis)
• Hänga på balkongen
  
• Se på reprisen av "Upp till kamp".
  

Tina - lössen 1-1

Blomlössen alltså. I håret har jag inte sett till några.

Tips till sjuklingar

Uppsök inte kvartersakuten på en måndag (folk har suttit hemma och känt efter över helgen), uppsök inte kvartersakuten när de skriver på sin webbplats att de har begränsat antal läkare i tjänst under vecka 31. Inte minst; ha din egen diagnos och behandling klar för dig när du efter några timmar i väntrummet får träffa en utarbetad och ointresserad läkare utan egna idéer. För övrigt har jag lovat Jonas att han ska få kalla mig Miss Piggy om jag har svininfluensan (så säker är jag på att det inte är vad jag har).

Finally, den svenskaste av midsommaraftnar

Nej, jag är inte snabbast men nu är jag sjuk och då finns det lite tid till sådant här.

Los americanos anlände efter en lång, lång flight till ett regnigt Stockholm. Dagen därpå tog vi båten ut till Norröra, alias Saltkråkan, där Kristina har ett fanastiskt sommarhus (tyvärr kunde hon inte komma hem men vi hoppas få se henne snart). Mer svenskt än så blir det inte. Amerikanernas första uppdrag var att leta blommor till sina blomsterkransar. Något förvirrade men vid gott mod sprang de runt i skogen. Och Jenny coachade med sin excellenta blomsterbindarkunskap.


Så småningom fick de lunch, en klassisk midsommarlunch med sill och potatis, köttbullar, tunnbröd, öl, snaps och nubbevisor. Och som de drack snaps! Ett tag var jag lite orolig men detta visade sig vara utlänningar made of Swedish steel.


Danne bjöd på en överraskning från Island - rutten haj. Enligt midsommartraditionen fick John och Jennifer öppna burken, vilket dock visade sig vara en barnlek för rutinerade surströmmingsätare.


På Norröra samlades samfälligheten till dans runt stången, så även vi. Amerikanerna hade ingen aning om vad sångerna handlade om, men hoppade glatt runt till "Små grodorna" och alla andra klassiker, minst lika begeistrade som alla andra. De var ett exotiskt inslag i firandet och folk översatte mer än gärna (de totalt stolliga, när man tänker på saken) texterna för dem.


Anton, festens yngsta deltagare. Den äldste var runt 70 och var nog den som var mest entusiastisk av alla, han sprang runt och gjorde high five med alla hela tiden.


Paus i femkampen.


Dragkamp heter Tug of war, fick vi lära oss, och det hade de gjort förut.


Och sen druttade de i backen.


Jonas och amerikanerna åkte ångbåten hela vägen tillbaka till city. Det tog fem timmar, men de fick åtminstone se en tredjedel av skärgården.

Cityliv, I´m back!

Åh, så skönt, jag är hemma alldeles själv, Jonas är i London för att gadda sig lite mera, den blir visst aldrig klar den där tatueringen. Umeå var jättemysigt, jag önskar jag hade fotat lite men vädret sög, en underbar solig dag hade vi dock ute i Fäbodsand, ackompanjerad av gott rosébubbel och gourmetmat som vanligt i det sällskapet.

Jag har redan packat upp, tvättmaskinen går för fullt, Spotify likaså och jag läser ikapp mina bloggar. Funderar på att promenera ner till Götgatsbacken en sväng.

Förkylningen, som bröt ut i full blom i går, hänger kvar men känns inte riktigt lika betungande. Svininfluensan, säger folk, men så illa är det nog inte?

Mille gillar skor

"Men vad är det här för något?" sade Mille och pekade på klacken. Morsan har nog inga klackeskor.

Malins 40-årsfest, tack, det var kanonkul!

Kul lekar. Roligast var förstås att mitt lag vann. Outstanding.

Överlycklig över att få vara med i bandet.

HG, Peder och Patten om natten.





























Sen blev det dajsko.

Fint främmande från family

Jättejätteroligt att få gå på Gröna Lund. Och att få äta sockervadd.

Äntligen

Nu har jag Spotify! Inte först (men det är jag väl å andra sidan inte med något) men överlycklig ändå!

Tack bästa Jenny!

Icke-blogging

Det är sommar och härligt och jag har knappast tid för något, allra minst för att blogga.