Victoria´s Secrets service

Så lätt att köpa behå! Jag gick till Victoria´s Secret, leddes in i ett provrum till en tant som tog mina mått och sedan gav mig en låda med alla deras modeller i min storlek. Expediten kom förbi då och då för att se hur det gick för mig men det fanns också en ringklocka i provhytten som jag ringde på när jag behövde hjälp. Otroligt skönt och enkelt för mig som inte gillar att shoppa.

Jonas har varit på kurs i två dagar, "Power Speech" tror jag att den heter. Bland annat fick de välja ett ämne att prata om i två minuter under tiden de videofilmades. Sen fick de improvisera och prata om en bild i en minut. De blev bedömda på allt de gjorde. Jonas var "Fantastic".

Vårtröttheten har rullat in

Jag är så trött! Det måste vara våren. Jonas är också tröttare än vanligt. Det är så väldigt jobbigt att kliva ur sängen på morgonen, jag masar mig upp vid halv nio-nio och sen iväg till jobbet. Ja, ja, jag vet att jag är bortskämd, många kliver upp MYCKET tidigare. Men ändå. Hoppas det går över snart.

Bortbytes: Amerikansk smak

Jag vet att jag har beklagat mig förut men jag måste göra det igen: Oj, vad svårt det är att hitta fina saker till hemmet här. Vi har varit på inredningsuppdrag både igår och idag utan någon vidare lycka. Sänglampor verkar vara mission impossible, till loungen har vi bestämt bord plus att vi hittade ett sideboard igår, rött vackert med asiatisk touch, Jonas tycker att det är japanskt så det matchar väl hans tatuering. Men att hitta nätta bruna skinnfåtöljer utan krusiduller tycks vara omöjligt så vi får nog tänka om.

En våg är allt vi köpt på hela helgen. Min svindyra från Fredells var inte så vattentät som den utlovade så jag har lyckats dränka den. Men den nya var både digital och billig. Dock väger den bara i pound men huvudsaken är ju att man kan se om man har gått upp eller ner. Det är väldigt hög tid att börja fila på beach-kroppen nu.

Grattis Jonas!

Min kära sambo har blivit invald i styrelsen för Handelskammaren. Förutom att det är en fin merit kommer han att vara väldigt bra där - han är engagerad och har massor med idéer (till skillnad från många som enbart sitter där för att det ser bra ut). "Nu är jag din chef", säger han. Snicksnack.

Idag har jag varit på sjukhuset. Jag är inte sjuk men jag har väntat i tre månader för att få en tid för att träffa en doktor som ska bli min "primary physician", det är som en husläkare skulle jag tro. Det är väldigt viktigt att komma in i systemet - då blir det lättare sen om man verkligen blir sjuk. Jag hade tid 11.00 men skulle komma en halvtimme tidigare för att sjukhuset skulle kunna registrera mig som patient hos dem. Jag fick fylla i kanske tio olika frågeformulär. Sen fick jag sätta mig i läkarens rum och vänta. Och vänta. Och vänta. Klockan 11.30 var jag hyggligt förbannad, tog mina grejor och gick ut till receptionen. De förklarade att jag måste träffa en läkare för att kunna bli registrerad som patient och verkade inte riktigt förstå min ilska. Fly förbannad åkte jag därifrån och har således fortfarande ingen husläkare.

Kan någon förklara varför det är helt okej för läkare att inte passa tider? Visst fattar jag att de har mycket att göra och visst fattar jag att patienterna kan dra ut på tiden men ändå. I Sverige är det samma sak - aldrig i tid utan alltid minst tio minuter försenade. Och aldrig har jag hört någon be om ursäkt. Men det är klart, läkarna är ju Guds gåva till mänskligheten så de står väl över sådant. Jag tycker att det ska införas stämpelklocka för läkarna. Åtminstone borde en kurs i ödmjukhet vara obligatoriskt på läkarlinjen.

The Great Quake

Idag firar San Francisco 100 år sedan den stora jordbävningen 1906. Jordbävningen, som är en av de största naturkatastroferna i USA:s historia, tog 3 000 människors liv och gjorde 250 000 människor hemlösa. Själva skalvet varade bara i 40 sekunder men sedan brann staden i tre dagar.

Under förmiddagen var det en stor parad längs Market Street, med politiker, polismän, brandmän, akrobater, orkestrar och en massa annat. Alla var glada och vinkade, helst brandmännen vinkade väldigt mycket till mig och Lisa som tydligen stod på en framträdande plats bland åskådarna.

Nästa stora jordbävning kommer troligtvis inom 30 år, säger experterna. Enligt en ny undersökning oroar sig folk i Bay Area inte särskilt mycket för jordbävningar. Däremot har de flesta människor en ficklampa, ett första hjälpen-kit, vatten för tre dagar och en batteridriven radio hemma.

Ungersk påsk i USA

Påsken har glidit förbi utan att vi har ätit ett enda ägg och inte ens känt lukten av en lammstek. Men till min stora lycka fick jag leta påskpresent - jag fick första säsongen av Nip/Tuck på DVD.

I söndags var vi på påskmiddag hos John, Jonas kollega på Genentech. Han bor i en jättefin viktoriansk träkåk (jag blev alldeles kär i huset!) i Alameda, ett idylliskt litet ö-samhälle i östra bukten. John är uppvuxen i Canada men har rötterna i Ungern så vi fick ungersk mat. Flera sorters korv - en var jättegod och sen var det blodkorv och leverkorv, vi smakade i alla fall och blodkorven var inte så tokig - potatismos, skinkstek, rödkål och gurksallad. Egentligen skulle vi ha seglat under dagen men det var för dåligt väder. Vi vaknade mitt i natten av att regnet höll på att dunka sönder sovrumsfönstret och under hela förmiddagen var vi utan el.

GLAD PÅSK

Idag hoppas jag på att få leta påskägg och äta lax i ugn. Här öser regnet ner och det är så där dimmigt som det bara blir i San Francisco. Vi ska ut och köpa inventarier till hemmet, som till exempel sängbord och sänglampor. Och Jonas har läst att det är värsta rean på Macy´s så han har paxat att åka dit. Men det hade varit härligt att vara i fjällen. Eller i Thailand.

Hoppas att ni har det bra därhemma - massa påskkramar till er alla!

Sol sol sol - åtminstone idag

Åh, så underbart - äntligen skiner solen igen efter den långa, trista regnperioden som har slagit alla möjliga rekord det här året. Jag jobbar hemifrån och har suttit ute på terrassen och druckit kaffe. Solen värmer riktigt ordentligt och jag känner mig röd i ansiktet. Fast nu när jag kollat in diverse vädersajter (vägrade tro på den första) inser jag att det ska regna hela helgen.

Jag vet att det är påsk även om det inte är särskilt påtagligt här. Ingen är ledig från jobben - de har inga religiösa ledigheter i USA förutom juldagen. Jag, Jonas, Tony och Jenny har annars en fin liten tradition att göra en tripp tillsammans över påsken och Jonas gömmer alltid påskägg åt oss andra så det kommer jag att sakna i år eftersom Tony och Jenny föredrog Thailand framför SF.

Jag fick sex nya fräscha månader från Immigrations när jag kom från Chile - känns mycket skönt. Jag FÖRSTOD att de LJÖG när jag kom i oktober och två av varandra oberoende personer på Immigrations sade att jag måste åka till Sverige för att förnya visumet. Alternativt visste de inte vad de pratade om.

Nu ska jag gå till Mission och köpa frukt så att jag kan göra en läskande smoothie.

Slå nollan till polisen

Nu har jag fattat. Äntligen. Nollan - det är den som gäller. Var man än ringer i det här landet möts man av automatiska telefonröster som ger en mängd olika val. Valen passar sällan ihop med vad jag vill (Sverige är på väg att utvecklas åt samma håll men är långt ifrån på samma extrema nivå). Men nu har jag lärt mig att slå nollan - hela tiden. Det spelar ingen roll om nollan inte är ett alternativ i den meny som raddas upp men genom att välja noll kommer man direkt till en riktig, levande människa utan att först behöva göra en massa konstiga val. Skitbra. Kanske denna teknik också funkar i Sverige?

Hemma i SF igen

Från 26 grader och sol till 12 grader och regn. Ovädret ska fortsätta, tydligen. Och 17 långa trånga sömnlösa timmar på flygplan kan göra vem som helst på dåligt humör. Inte heller var inboxen full av grattismail när jag kom hem men stort tack till min familj, Jonas familj, Erik & Anna, Malin & Janne, Saki och Per som kom ihåg min 35-årsdag.


De sista dagarna i Chile spenderade jag i Valparaiso. Det ligger vid kusten, nordväst om Santiago och är Chiles andra största stad, tillika en charmig hamnstad med ett pittoreskt "old town". Jag åt lunch på en liten restaurang och blev genast omhändertagen av bossen José Miguel som pratade i princip flytande amerikanska och som gav mig tips och råd om allt möjligt. Bland annat ringade han in det säkra området där jag skulle hålla mig. Området kring bussterminalen var inte bra, menade han, men det var ju dit jag anlände och det var visserligen slitet och fattigt men jag hamnade rakt på en fantastisk grönsaksmarknad där jag strosade omkring ett tag. Dock var jag nog den enda turisten där.


Arkitekturen är väldigt varierande och inspirerad av flera olika traditioner. Mycket trähus i grälla färger.


Jag bodde på ett gulligt litet hostel uppe på Concepcion Hill där den gamla delen av Valparaiso är belägen.


På lördagen tog jag tunnelbanan till Viña del Mar som ligger strax norr om Valparaiso. Det är en av Chiles mest fashionabla resorter och har långa härliga stränder. Vattnet var kallt men jag doppade fötterna i alla fall.

Nu ska vi åka iväg och äta en riktigt fläskig amerikansk stek. Mat är gott.

Vad gör Jonas då?

Ja, vad gör jag när Tina är i Chile? Jag har arbetat mest hela tiden denna vecka, även om förra helgen var en riktig höjdare! Då satte jag mig framför TV:n med ett par öl, en enorm pizza, åt till dess jag mådde dåligt och kollade på en dockusåpa i dryga 5 timmar. Nu frågar ni er säker vad det var för dockusåpa som fängslade mig i 5+ timmar? För det första, anledningen att den pågick i 5+ timmar var att de visade hela säsongen i ett svep, detta för att öka intresset inför årets säsong. Vad var det då? Det var Ulitmate Fighter, där ett antal deltagare kämpar om ett kontrakt i UFC (Ultimate Fighting Championship), vilket som ni säkert förstår är en "relativt" macho dockuså. Japp, har gör man TV av det mesta och kommer den till sverige så sändes den säkert på Z-TV på obskyr tid. Ni kan i i alla fall alltid hoppas. I alla fall så var den väldigt underhållande och jag satt som klistrad framför TV:n igår då årets säsong startade.

I helgen kör jag en repris på förra helgen. Ibland är livet underbart helt enkelt...?!

Bella Vista Quarter

Idag har det varit runt 25 grader och vi har varit ute på en liten tur i stan. Santiago är gigantiskt - det tar flera timmar att åka från ena änden till den andra, cirka 6 miljoner invånare. Många bilar som kör väldigt fort och mycket smog. Vi tog tunnelbanan till Bella Vista, Santiagos bohemiska kvarter. Där bor konstnärerna och artisterna, caféer, barer och restauranger trängs med gallerier och teatrar. På kvällarna är där som mest folk. Där finns också väldigt mysiga bostadsområden. På det hela taget kändes det lite som Haight Ashbury.

Fredrik och Christian stannade hemma för att sy väskor som de ska sälja på fotbolls-VM.

Trekking i Anderna

Jag och Saki har varit på en liten resa. Först med buss i fem timmar ner till Concepcion där Saki hade några ärenden att uträtta. Sen vidare med taxi till till en liten by i Anderna där det finns heta källor. Under vintern är det ett tillhåll för skidåkare men nu är det höst och lågsäsong. Bodde på ett hotell med mestadels pensionärer som tog sig en spa-vistelse. Hotellen har sina egna heta källor som är konstgjorda men innehåller vatten från de naturliga källorna uppe i bergen. Hotellen vill att man ska bada i deras källor men vår taxichaufför tipsade oss om vägen till de naturliga så morgonen efter packade vi ryggsäckarna för att besegra berget. Det var väldigt jobbigt. Men vi hittade källorna och var helt ensamma där uppe.


Vattnet är 95 grader varmt på sina ställen men i pölarna är det väldig behaglig temperatur.


Som en säl ungefär.


Det kändes väldigt hälsosamt att bada i källorna och vi gjorde ansiktsmask av leran.


Anderna är helt fantastiskt vackert och uppe bland bergen var det alldeles tyst och enormt fridfullt.

Slurp

Pia och Christian lagade chilensk mat at oss i kvall. Huvudratt var en slags potatisgratang fast mycket godare med manga gronsaker, sen var det en tomatsallad med massor av koriander, en gronsallad spetsad med lime, inlagda gronsaker och mycket annat. Killarna, Fredrik och Christian slumrade som sma barn genom hela middagen sa det hela blev en tjejfest.

Habla español??

Jag ar i Chile - forsta gangen i Sydamerika! Halsar pa Fredrik och Saki. Resan gick bra aven om den var lang, cirka 16 timmar totalt. Langre an till Sverige. Mellanlandade i Atlanta, Georgia, norr om Florida. Dar var manniskorna tjockare och hade shorts. Fastnade for ovanlighets skull inte i tullen men det lar jag val gora pa hemvagen istallet. Det ar helt skumt att tidsskillnaden ar 5 timmar mellan Chile och San Francisco men sa ar det i alla fall. Tidszonerna ar inte direkt raka, speciellt inte i Sydamerika. Fredrik och Saki bor i ett fint omrade med en receptionist som tar emot i dorren. Jag kom i morse och idag har vi varit pa en marknad och kopt tyg. Marknaden lag downtown och kandes som Indien. Christian och Pia ar ocksa har - det ar Fredriks och Sakis vanner fran Concepcion dar de bodde tidigare. De ar jattetrevliga men tyvarr ar de inte sa bra pa engelska och jag inte sa bra pa spanska. Men vi forsoker.



Har verkar verkligen ingen prata engelska. Nar jag kom till flygplatsen och inte hittade Fredrik eller Saki ringde jag dem fran min mobil men kom bara till en operator som bara pratade spanska sa jag forstod inte. Gick till informationsdisk men hon kunde inte mycket engelska heller. Fick en taxichauffor pa halsen (som att aka till turistort i Sydeuropa dar alla drar i en och vill att man ska aka i deras taxi) som sade att det skulle kosta mig 25 att aka till Fredrik och Sakis adress. 25 vad? Antog att det var pesos men hade ingen aning om hur valutan star. Jag hade inte pesos men han gav mig pengar sa jag kunde ringa Fredrik fran en telefonautomat. Fredrik berattade att Saki redan var pa flygplatsen for att hamta mig. Jag forklarade sa gott jag kunde for taxichaufforen att nagon skulle hamta upp mig och att det inte var sakert att vi skulle aka tillbaka i hans taxi men jag vet inte hur mycket han forstod. Sa smaningom hittade jag och Saki varandra och hon hade redan en taxi men da hade min chauffor redan ledsnat pa mig.

I San Francisco har det regnat i en manads tid och varit cirka 12 grader varmt men har ar det 25-30 grader varmt och helt underbart!