Mer 40-årsfirande

Jonas kompisar och familj i Umeå ville gärna fira honom så de flög upp honom för lite överraskningar. Att vi skulle resa någonstans fick han veta på eftermiddagen. Då han vet att jag inte har något pass (det lallar väl runt någon idiot i USA på mitt visum just nu) förstod han nog att det var till Umeå vi skulle men han var finkänslig och höll tyst. Han hade fått order om att ta med sig sin elgitarr och på flyget hade han fint musikersällskap av Andreas Johnson (pytteliten och snygg), fjolårets Idolvinnar-Markus (finnig hårdrockare) och Jerry Williams bland ett helt gäng andra musiker (som alla tydligen skulle till Skellefteå i slutändan). Hemma hos Ullis och Olle fick han ett glas och order om att gå upp till Olles pojkrum på garagevinden. Där väntade killkompisar och pokerspel.

På lördagen drog vi tjejer till IKSU Spa och killarna fick skjuta pistol på polisens skjutbana med Olle A som befäl. Spa var mysigt men vi hade nog alla hellre varit med på skjutbanan. Sen lekte de rockband i replokalen och övade in några låtar som Jonas trodde de skulle uppträda med på Scharinska senare på kvällen. Under tiden riggade vi kvarterslokalen. Inte den snyggaste lokal jag har sett men med väldigt många värmeljus och hejdlöst trevliga människor blev det riktigt mysigt. Senare gick vi hem till Ullis och Olle för fortsättning med lekar och drinkar. Jonas lag vann (sååå riggat).







Klockan halv fem på natten. Så tyst och stilla det var.

Vitt

De som skrapar frost från bilarna är nog inte nöjda men jag är glad för det är snö och KALLT!

Dagens gladaste tjej

Det är jag! Har precis kommit från ett möte med två väldigt inspirerande människor som jag kanske ska börja jobba med inom ett område där jag kan ingenting!

Dagens bästa låt

Världens mest åldersfixerade land?

Jag går på anställningsintervjuer då och då. Helt medvetet har jag inte uppgett min ålder i vare sig mitt cv eller personliga brev. Men de flesta jag träffar frågar ändå hur gammal jag är. En sade till och med "Det var så konstigt - vi kunde inte hitta din ålder någonstans. Du är den enda som inte har uppgett ålder". Vad jag inte kan förstå är varför det är så viktigt. Borde inte det relevanta vara min kompetens?

I USA frågar man inte om ålder vid en anställningsintervju. Det är nämligen förbjudet att åldersdiskriminera. Man skulle inte kunna skriva "Vi söker dig mellan 20-30 år..." i en annons. Jag tror inte heller att det är särskilt intressant för dem utan de fokuserar hellre på erfarenheter och kompetens, det vill säga precis vad det borde handla om.

Nu är det ju inte så att jag är lastgammal men däremot är jag i en känslig ålder. Har jag inga barn vid det här laget kan jag förväntas få dem inom obekvämt snar framtid.

Noga är det i alla fall att veta exakt hur gammal jag är, vilket är ännu mer intressant med tanke på att de har mig framför sig och rätt lätt borde kunna bedöma min ålder ändå om det nu är så viktigt.

Märkligt, märkligt. Och trist.

Mister 40

Jonas är mycket förargad över att jag inte lade ut bilder på honom i söndags då han fyllde 40. Men bättre sent än aldrig, tänker jag. Min plan var att filma under dagen och göra en rockvideo av det hela men minneskortet blev fullt väldigt snabbt (note to self: köp MEGASTORT minneskort).

I lördags gick vi ut och åt middag (glömde kamerajäveln) på Mäster Anders på Kungsholmen. Där dök det upp lite folk som Jonas inte hade räknat med och han blev jätteglad. Hade en trevlig kväll med champagne och sång på 12-slaget, sen lullade vi runt och försökte hitta något öppet utan inträde. Till slut hamnade vi på en sunkig bar på Vasagatan.

På söndagen fick Jonas öppna presenter. Få paket men många kuvert, som det visade sig. Men han blev nöjd.





















Stina och Magnus är väldigt duktiga. Ända sedan vi flyttade till USA har de skickat färdiga fotoalbumssidor med kort på barnen, sig själva och oss. Vi gillar mycket och hoppas att familjen Forsgren/Hellström låter sig inspireras. Till sin födelsedag fick Jonas ytterligare sidor att sätta in i albumet.

Sen gick vi till Tony och Jenny som hade en egen liten uppvaktning med presentutdelning.

Vi tog deras hyrbil ut till J på Gåshaga brygga och hade en fantastisk brunch tillsammans med Danne och Frida (minneskortet fullt). Sen körde vi runt och kollade in vackra hus och sen åkte vi hem och var trötta. Utanför dörren väntade ett stort paket med en jättevacker blomsteruppsättning från Malin och Janne (stort tack!). Ungefär så kan man väl sammanfatta den stora dagen. Och tack alla andra som kom ihåg honom.

Ett tappert försök

Jag är så trött att ögonen blöder men jag har blivit utmanad så jag hakar väl på. Förresten har Jonas fyllt 40 och det kommer kanske något om det med.

Här är reglerna:

1. Länka till den som utmanat dig. Okej, det var Gerda som utmanade mig.
2. Berätta sju sanningar om dig själv.
3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Mina sanningar (och jag är så trött att vad som helst kan råka slinka med):

1. Om jag blir arg - vilket jag periodvis blir ganska ofta - kastar jag saker som till exempel fjärrkontroller och stolar på den som har retat upp mig. Vi har köpt jättemånga fjärrkontroller.

2. Jag är extremt petnoga och älskar att sitta och pilla med detaljer.

3. Ibland när jag är på krogen ljuger jag om mitt namn och säger att jag heter Ester. Alla jag lurar tycker att det är ett jättefint namn.

4. Jag är en riktig datanörd som hellre datar än ser på tv. Surfar på Internet, läser bloggar, spelar spel - det mesta roar mig.

5. Jag har väldigt lite tålamod med människor jag anser är korkade.

6. Jag är faktiskt inte hypokondriker - jag har en massa olika sjukdomar och sånt.

7. Jag funderar allvarligt på att sluta blogga.

Nu utmanar jag (och det blir inte sju för så många bloggare känner inte jag):

Paus
Umefolk
Anna och Niklas

En liten sak att glädjas åt

Jag har fått mitt nya körkort. Numera finns jag, nu är jag någon igen.

Saknas fortfarande: två döskalleringar, mitt pass med tillhörande USA-visum, ny svart kofta.

Min cykel igen

Jag och min cykel var ute på en tur. Jag parkerade vid Medborgarplatsen då en äldre herre kom fram och började prata. "Åh, vilken fin cykel! Jag har aldrig sett en sådan förut!" Ja, jo, jag har köpt den i San Francisco. "Oj, den måste du se till att låsa ordentligt så att ingen tar den för dig".

Det är ju det jag säger. Alla kommer att vilja stjäla min cykel. Och vilken söt herre som inte bara gillar min cykel utan också talar om det för mig.

Det är din dag i dag, gumman!

Grattis till en av mina gullungar på Lövstigen - Vilma - som fyller sju år i dag. Sju! Time flies, verkligen.

Fotot är taget den vackraste sommaren 2006.

Sverige vs USA

För ett tag sen träffade jag min amerikanska väninna Saki för frukost på Vurma (hurra, hurra - Vurma ska öppna på Knivsöder nu!). Jag har inte sett henne på närmare ett och ett halvt år men det var intressant att höra hennes reflektioner över hur hon upplever Sverige och svenskarna. Under sin tid här och i Berlin har hon insett hur otroligt artiga amerikaner är, ett bemötande hon nu har insett inte är lika självklart i andra länder. Och visst är det så. Amerikaner ser varandra, ser på varandra när de möts på gatan, ber om ursäkt om de ska gå förbi någon och det är trångt, om de råkar gå in i någon. Håller upp dörrar, säger tack till andra som håller upp dörrar. Småpratar på tunnelbanan eller i köer. Butikspersonal hälsar och är mystrevlig, aldrig attityden att man på nåder får besöka deras fiiina butik. Fake eller inte - det skiter jag fullkomligt i. Trevliga människor är trevligare än otrevliga.

Saki upplevde starkt att i Sverige finns det bara ett sätt som är rätt - alla måste göra likadant, annars får man gärna konstiga blickar. Stick inte ut från mängden, gå inte dina egna vägar, gör som kollektivet, se ut som alla andra. Landet Lagom är ingen myt.

Jag är så glad att jag har varit ifrån Sverige en längre tid, för det är svårt att reflektera över något man inte har distans till. Och min egen uppfattning överensstämmer rätt bra med Sakis.

Sen, naturligtvis, finns det saker som är extremt dåliga med USA. Bush, för att nämna en. Den starka konservativa falangen, inklusive motstånd mot aborträtten, liberala vapenlagar, dödsstraff och så vidare - listan kan göras lång. USA är härligt att bo i förutsatt att man har pengar. Annars = inget skydd, inga försäkringar, ingen trygghet. Den svenska modellen fungerar extremt mycket bättre (även om vi har fattiga människor här också). Sverige är bra och skönt och fint och tryggt att bo i - vi skulle bara ha lite mindre jantelag och lite mer amerikansk attityd och framåtanda.

Söndagssnack

Helgen börjar lida mot sitt slut men vad gör väl det när man inte jobbar. De två senaste dagarna har gått i svullandets tecken och igen har jag fått bevis på min enorma svullarkapacitet och min latenta bulimi. Jonas kom som nybliven brat hem från helgens segling med grabbarna. De hade haft en fin tur, sorgligt nog glömde han kameran hemma. Tyvärr verkar han inte sugen att köpa segelbåt. Nu heller.

Själv har jag cyklat. Kanske har jag inte berättat om mina nya, fina cykel. Jag och Frida köpte varsin som vi precis hann kasta in i lastbilen innan flyttgubbarna åkte från Church Street. Min är duvblå metallic, en cruiser med detaljer som exempelvis blommor på handtagen. För mig är den en riktig SF-cykel, jag älskar den och tror att alla vill stjäla den för att den är så snygg. Och den går som ett spjut.

Hur som helst, jag och Danne cyklade till 377, vår allra coolaste kvartersbutik som ägs av min kompis Jessicas kille Jens. Snygga kläder, kul märken. Blev kvar och surrade rätt länge. Sen lunch på Sonjas grek med Frida och hennes kompisar. Vidare in till stan och glutt på klockor i NK ackompanjerade av pratglad försäljare. Sen Cervera där de säljer Steltontermosar för billigt. Tyvärr hade de slut på den röda lackade som jag vill ha.

Nu ska Jonas baka scones till oss. Vad bra det är att ha en som bakar.

Omprioritering

Och jag som trodde jag skulle tvätta, städa och söka jobb hela dagen. Istället kom det panik-SF-grejor emellan. Så otroligt frustrerande det är att vara ansvarig för något men där andra inte gör det dom ska och det inte går att påverka heller. Tur att jag har extreeemt stort tålamod.

Nej, nu måste jag rappa mig om jag ska hinna städa lite i alla fall.

Dåliga saker

Åh herregud, nu kommer vi upp först om man googlar på "vi ska skiljas". Sist var det "lyxhustru" man kunde söka på och snabbt hamna här. Nu har vi ramlat ner lite på den listan i alla fall (fast efter detta inlägg så...). Jag måste börja tänka på vad jag skriver.

Innekatt

Jag är solo i stan. Jonas är i Göteborg med jobbet, han kommer hem på fredag och åker ut och seglar på lördag. Lyxlirare. Själv har jag pulat med en inbjudan samt redigerat en miljard bilder ungefär. Computerized som vanligt. I morgon åker jag till Uppsala där jag och Jeanette ska syssla med ett projekt vi har talat om länge.

Ja, det var väl ungefär allt jag hade att säga denna mulna dag.

Mission Impossible II: Skriva in sig i Sverige

For att fortsatta pa den den byrakratiska logiken.

Alltsa, val tillbaka i Sverige gjorde jag direkt ett forsok att skriva in mig i Sverige, men jag gav upp relativt snabbt och mer eller mindre bestamde mig att strunta i det hela i tron om att det saker fungerar anda. Dock blev jag varse ratt snabbt att jag nog anda maste skriva in mig i Sverige da jag inte fick teckna nagra abonemang eftersom jag inte fanns i rullorna da man tog kreditupplysning pa mig. Dessutom la min arbetsgivare pa 10% i extraskatt for att vara saker pa jag inte skulle betala for lite skatt.

Sa, det var bara att ratta sig i ledet och masa sig till skatteverket (det heter inte skattemyndigheten langre) och i det har laget hade jag ingenting att vara upprord over eftersom det var jag som chansat.

Val pa skatteverket fick jag forst fylla i en latt obegriplig blankett for att sedan vanta en timme innan det var min tur. Framme vid luckan lamnade jag in min ratt blankett och trodde i min enfald att jag var klar da mannen i lucka sager;

- Jaha, blanketten ser bra ut, for jag bara fa se pa passet?

Fortfarande hoppfull svara jag;
- Jag har tyvar inte passet med mig men jag har mitt korkort med mig och en amerikansk ID handling (jo, jag har pass, korkort och amerikansk ID kvar...).

- Tyvarr, jag maste ha passet, det ar vad som star pa blanketten. Jag kan nu registrera din ansokan och lata den vara vilande till dess att du kommer in och visar upp passet.

- Men det star ju ocksa annan handling och jag har ju saval svensk som amerikansk ID handling som du ser.

- Korkort och ID handling galler inte, det ar sa latta att forfalska sa vi godtar inte dessa.

- Vad ar annan handling da?

- Det ar nagot annat an korkort och ID?

- Vad ar det da?

- Det kan vara personbevis och nagon medfoljande som genom sig identifierar dig.

- For att fa personbevis maste jag vara inskriven i Sverige.

- Riktigt.

- ...och detta kan jag inte fa eftersom jag inte ar inskriven i Sverige. Sa, det enda sattet for mig att bli inskriven i Sverige ar att komma tillbaka med passet eftersom andra typer av ID handlingar inte ar tillrackliga?

- Riktigt.

- Om jag nu skulle komma tillbaka och visa upp passet hur lang tid tar det da inna jag ar inskriven?

- 4-6 veckor.

- Va...! Hur kan det ta sa lang tid?

- Vi ar overbelastade har och kan inte hantera arenden snabbare.

"Latt" irriterad tar jag en kopia pa min ansokan och gar darifran.

Fotnot. Ringde till skattevarket dagen efter och fick prata med en handlaggare som tyckte att mitt korkort racker och skrev in mig i Sverige samma dag.

Tålamodsträning en masse

Stackars stackars kille jag gick förbi vid Hornstull. Han måste ha lidit av någon slags tvångssyndrom. Stod stilla på trottoaren, böjde sig ner och började knyta vänster skosnöre, sträckte sig upp igen, viftade med händerna i luften, böjde sig ner, började knyta vänster skosnöre, sträckte sig upp, viftade... och så vidare. När jag svängde runt kröken några minuter senare stod han fortfarande kvar. Vilket grymt öde.

Grattis Janne och Marie!

De fick en liten Joel, jag tror det var den 15 eller 16 september. Grattis på er vänner!

Grattis pappa!

Massor med grattis till min pappa som fyller 70 år i dag! Mamma och pappa är i Klippen och verkar ha det bara bra.

Stockholmssyndromet

Med risk att låta som en dryg jävel måste jag säga att det märks att turistsäsongen är över. Alla människor står duktigt till höger i rulltrapporna.

Mission impossible: få ett nytt körkort

Jag har ju tappat både körkort och pass och i synnerhet nytt körkort börjar kännas angeläget. Jag har fått papper hem från Vägverket som jag ska signera, klistra på foto och skicka in. Ringer Vägverket och frågar om jag inte kan skicka ett foto på elektronisk väg. Jag menar, de lär ju ändå scanna in fotot för att kunna trycka körkortet. Men nej, det går inte för sig. Fotot måste skickas i fysisk form. Men om jag går till kontoret på Vägverket på Klarabergsviadukten 80 så kan jag fota mig och lämna signatur direkt.

Det verkar gå snabbast så jag går dit och kommer fram till kassan.

- Har du legitimation?
- Nej.
- Du måste ha legitimation för att kunna ansöka om körkortet här.
- Någon legitimation har jag inte, det är därför jag ansöker om nytt körkort.
- Jamen utan legitimation skulle ju vem som helst kunna ansöka om ett körkort i ditt namn.
- Men ni har väl min bild i körkortsregistret, så att du kan se att jag är jag?
- Nej, vi har inte tillgång till körkortsregistret här.
- Nähä. Hur ska jag göra för att ansöka om körkort då?
- Har du inte fått papper från Vägverket hemskickade?
- Jodå.
- Jamen då får du fylla i dem och sen skicka in dem, med bifogat foto och signatur. Då vet vi ju att det är du eftersom du har tillgång till papperna som vi har skickat till adressen där du är folkbokförd.
- Ja men jag har ju papperna med mig hit, då kan du ju se att jag är jag eftersom jag har tillgång till papperna?
- Nej, det kan vi inte acceptera här, vi måste ha legitimation.
- Så du menar att om jag går hem och fyller i papperna och skickar in dem så går det bra utan legitimation men inte om jag fyller i dem här och ger till er?
- Precis.
- Du, det där är otroligt ologiskt. Men det är ju inte ditt fel så jag ska inte gnälla på dig. Då går jag hem då.
- Ja, just det...

Dagens reflektioner

Glädjande
- den trevliga och snabba expediten i kassan på H&M i Brunogallerian.
- den vänlige mannen i kiosken på Ringvägen som önskade mig en trevlig dag när jag gick därifrån.

Ledsamt
- att jag inte verkar få det roliga jobbet jag var på intervju för häromdagen.

Ungdomligt
- killen i kassan på ICA Hornsgatan som tilltalade alla som kom fram till kassan med "tja", inklusive den cirka 80-årige mannen framför mig, och som sedan sade "det blir 63 spänn tillbaka".

Förvånande
- att ett av kaféerna i Söders nya stolthet, gallerian "Skrapan", förutom småbord har ett stort långbord där ensamfikande sitter tillsammans och där man för att förströ sig kan läsa litteratur av typen coffee table books om man inte vill prata med sin bordsgranne. Och fikastunden blir ännu trevligare då man får avnjuta den i Wegners "Wishbone Chair".

Inte förvånande
- att det trådlösa nätverket inte fungerar.

Dagens diss

Jag är okompis med iPhoto. Det är ett helt okej bildvisningsprogram. Problemet är snarare detta: när jag laddar över bilderna på kamerans minneskort till datorn lägger sig genvägar till bilderna i iPhoto. Fint nog. Bara det att originalen lägger sig i mappar som heter typ "Roll 137". Eftersom jag tycker om ordning och reda vill jag strukturera upp mapparna i namn och år utifrån innehållet på bilderna. Var sak i sin mapp. Men när jag gör det - damdada! - så hittar iPhoto inte längre igen originalen och bilderna kan därför inte visas. Det tycker jag är mycket osmart. Man borde kunna flytta runt mappar och byta namn på dem utan att länken bryts. Så fungerar ju många andra program. Jag måste hitta ett bättre upplägg för detta är ju jättekrångligt.

Solnedgång på Kristinehovsgatan

Kredit is king

Jag och Jonas har blivit riktiga amerikaner, ja det har vi. Vi är pankare än vi varit på många år men i helgen shoppade vi loss på IKEA och ICA Kvantum. På kreditkortet dårå. På tiden att vi lärde oss hur man gör. Snart kommer "Skuldfällan" på besök. Då får vi vara med i tv.

Knivsöder

Så har vi slitit oss från Hornsgatan och flyttat in i penthouset. Det var rätt underbart i går natt, att blicka ut över Högalidskyrkans upplysta torn för att sen krypa ner i min egen säng som jag inte har sovit hos på två och en halv månad. Internet har vi också som ni ser. Nu kan jag koppla av.

Verkar som om jag måste byta rubrik igen.

Lagen om alltings jävlighet

Murphy hänger över nacken på mig nu. I skarpt läge fungerade det inte att ladda upp filen till ftp-helvetet och jag förstår inte varför. Dessutom fick ComHem för sig att ha nätverksproblem i ungefär ett dygn. HELT FEL TAJMING! Jag beslöt mig för att bränna skiten på cd och posta. Har ingen brännare på min laptop, gick till nya lägenheten och grävde fram macen, brände och gick till posten. Hade för lite pengar för att kunna välja det dyraste och snabbaste alternativet så cd:n dimper förhoppningsvis ner i SF ons-tors nästa vecka. Lite väl sent då. Har dock inte gett upp ftp:andet helt och hållet. Måste kunna funka, måste måste måste. Jag slutar väl som han med snurran i "SOS Sällskapsresan".

Annars har jag spenderat tid med att packa upp lådor i lägenheten. Det är roligt, så roligt! En sak har gått sönder och några andra saker är eventuellt borta men i övrigt verkar det bra.

Jag skulle dö för ett glas rött just nu

Men i det Bergströmska/Iglicarska hemmet finns inget sådant. Jo förresten, dyra viner köpta i tjusigt utland. Sånt kan man väl inte gärna ta för sig av, nej det tror jag inte passar sig. Sprit har dom i mängder förstås men det fyller ingen funktion för mig nu. Och Systembolaget är grymt stängt.

Sverige-USA 0-1.

Lycklig lycklig

I två dygn har jag jobbat med ett bildspel till en jubileumsfest - lite oavslutad business från SF. Naturligtvis hade jag kunnat börja lååångt tidigare men allt blir så mycket bättre när jag har panik och när det trasslar ordentligt, typ när Windows Movie Maker hänger sig en gång varannan minut. Och helt plötsligt slog det mig att jag kanske blir tvungen att skicka bildspelet med snigelpost som ska ta sig tvärs över Atlanten och vidare tvärs över USA. I dag kom jag dock på den briljanta idén att ladda upp den till en ftp-server som jag råkar ha tillgång till. Sen lyckades den likaledes briljanta Charlotte ladda ner filen hos sig där borta på västkusten så uppdraget kan numera betraktas som slutfört.

I morse kom flyttgubbarna med våra saker. Jag hade gett mycket för att få vara där och börja packa upp eftersom jag älskar sånt men jag får väl tjå mig tills i morgon då jag har mer tid.

Vi ska skiljas

Jadå det är sant. Tony och Jenny har stött oss och fött oss i stort sett hela tiden sen vi kom hem från San Francisco men nu är det dags att klippa navelsträngen och flytta hemifrån.

Vi har fått lägenhet!

I andra hand på Knivsöder. Hos världens finaste farbror har vi varit i kväll och han äger en fastighet där hans son hyr ut sin tvåa högst upp på sjätte våningen. 68 m2, öppen planlösning, genomgående lägenhet med TVÅ stora balkonger - en med morgonsol och en med kvällssol. Kök med stor kyl och frys, diskmaskin, skafferi, städskåp och plats för lagomstort matbord. Stor hall med inbyggd arbetsplats. Sovrum med fyra garderober plus två klädkammare i hallen. Superfräscht nyrenoverat badrum med tvättmaskin och torktumlare.

Jonas säger att jag inte får skriva något eftersom vi inte har skrivit kontrakt än men jag litar verkligen på denna farbror som inte är som alla andra på denna smutsiga och slaskiga andrahandsmarknad utan en rejäl en från Tärnaby.

Jag är så lycklig!!

Identitetslös

Jag tappade ju körkortet någongång någonstans i San Francisco. Trodde hela tiden att det skulle dyka upp i flyttkaoset men nej. Glatt körde jag ändå Cabrion men när vi hade sålt den och istället körde hyrbil - en svart gangsta Dodge Charger - fick jag inte köra eftersom jag inte stod med på försäkringen. Det var surt, helst när vi åkte till LA där det roligaste som finns är att köra bil. Och helst när jag inte fick komma in på barer i samma stad då jag inte hade legitimation. För guds skull - jag är ju ändå 36!

Hur som helst så har jag ändå haft mitt pass. Bara det att i går när jag skulle handla på Mariahallen var plötsligt passet borta också.

Kanske ligger det på en gata i Visby för i min packning är det inte. Och något nytt körkort kan jag inte ansöka om förrän Skatteverket har registrerat min nya folkbokföringsadress.

Den närmaste tiden ska jag se till att hålla mig med mycket cash i plånboken. Och hoppas på bra åldersbedömarpersonal på barer.

Så korkad

Tog båten hem från Visby tidigt i morse. Framme i Nynäshamn ville jag inte åka båtbussen till Cityterminalen utan pendeln till Stockholm Södra. Men på tågstationen var det heldött varpå jag gick fram till en SL-buss med tillhörande busschaufför:

- Hej, går den här bussen till Stockholm?
- Nej, den går till Västerhaninge.
- Jaha, vilken buss kan jag ta till Stockholm då?
- Det går inga bussar till Stockholm.
- Nähä så då är det alltså tåget som gäller?
- Nej, det går inga tåg till Stockholm.
- Men hur ska jag ta mig in till stan om det varken går bussar eller tåg dit?
- Du tar den här bussen till Västerhaninge och därifrån tar du tåget in till stan.

Så många ord vi skulle ha sparat om han bara hade sagt den sista meningen först.

Konstiga Saker i Sverige 3 - Semesterstängt

Försöker fixa en del praktiska saker privat såväl som på jobbet och ringer därför runt en del. Följande sammanfattar mina fåfänga försök.

Jag ringer och får svar efter 4 signaler.

En röst säger;
- Hej och välkommen till Sverige.

Jag svarar snabbt;
Hej jag heter...

(Så klart är det en telefonsvarare)

Rösten fotsätter oförtrutet;
Vi har semesterstängt mellan den 10/6 till den 10/8. Välkommen åter.

Vad säger man...?!

A True Giant...!

Lite koll på vad som händer i SF har vi fortfarande och nu ha vår San Francisco Giant hjälte Barry Bonds äntligen rättmätigt tagit homerun rekordet i baseball i och med att han slog sin 756:e homerun.

Go Barry Go...!

Visby

Tyvärr lyckades jag träffa av medeltöntsveckan. Men allt är fint.

Jag + Sverige = slut

Jag är utvandrad, har jag upptäckt. Ringde Vägverket för att få ett nytt körkort. Tydligen är jag folkbokförd på Sigtunagatan som jag flyttade från i juni 2005. Intressant - jag minns alldeles tydligt att jag istället folkbokförde mig hos Tony och Jenny. Och vid samtal med Skatteverket säger de att jag är utvandrad. Punkt slut. Trots att de har två adresser på mig, en på Church Street och en på Sigtunagatan. De har helt enkelt bestämt sig för att jag har min "huvudsakliga dygnsvila" i San Francisco och inte i Stockholm. Mycket underligt att de inte frågade mig först. Nu måste jag uppsöka kontoret och hoppas att de snällt släpper in mig igen.

Sockertuffa i skärgården

Okej då. Även om det mesta känns trist i dag var i går en fin dag. Vi åkte med Danne och Frida ut till Björkvik (platsen där jag nästan har tagit dykcert, men det är en annan historia) där vi hyrde havskajaker. Beslöt oss kaxigt för att ta oss runt ön på den blåsigare utsidan istället för att kajka runt i lugnt vatten på insidan. Danne, den vanaste kajaktisten av oss, välte ganska omedelbart. Och kanske var det tur att det hände just honom eftersom han visste hur man gjorde för att komma loss under vattnet. Efter en gedigen räddningsinsats från Fridas och min sida fick vi Danne tillbaka i kajaken trots vindarna och vågorna. Fem minuter senare välte han igen. Jonas paddlade på långt framför oss, främst för att han inte kunde vända i vågorna med risken för att kantra. Men Danne kom upp igen, återigen med vår goda vilja och våra kajaker som stöd.

Vi fick en fint stopp på en klippa och Danne och Frida hade packat en suverän picknick till oss alla. Sen drog mörka moln in över oss och det var dags att paddla vidare. Och det gjorde vi. Paddlade och paddlade. Kartläsaren var tydligen inte i form och vi insåg till slut att vi hade paddlat alldeles för långt. Några timmar senare, efter ytterligare en fika- och kisspaus, kom vi tillbaka till GÅ igen. Skön dag i går - träningsvärk i dag.

Somriga minnen i en grå tillvaro

Eftersom jag just vaknat upp i ett regnblött Stockholm där jag bara vill krypa ihop i soffan med en bok måste jag piffa upp mig med något om förra helgen ute i skärgården, Norröra närmare bestämt. Vädret var inte bäst då heller utan sol-regn-sol-regn som hela den här sommaren verkar kännetecknas av, men vi hade en underbar kväll på klipporna vid havet i Saltkråkeland.

Konstiga saker i Sverige 2

Vi är ju köpoliser. I Sverige. Har alltid varit. Det är bra - jag gillar. Men ändå är vi extremt ologiska. Vi var på väg upp från Bollnäs till Umeå. Vi tankade i Sundsvall och jag gick in på macken för att handla. Endast en kassa var öppen och kön blev efter en stund rätt lång. Jag var trea i kön när en ny kassa efter ett tag öppnade. Stillsamt stog jag kvar för att låta tvåan gå före till den nyöppnade kassan. Men plötsligt - VROOOOOOM - drog alla de som stod sist i min kö förbi för att ta sig först till den nya kassan.

Helt jävla galet. Hur går det ihop med vår extremistiska köpolitik?? Vi, som verkligen för oss, säger till dem som tränger sig och har järnkoll på att alla väntar på sin tur, förvandlas till totala anarkister när en ny kassa öppnas. Då är det plötsligt okej att trängas.

Jag fattar inget. Och hade glömt hur det funkade.

Konstiga saker i Sverige

I alla fall en jättekonstig sak var när jag skulle prova skor och bad om en provstrumpa. Då letade skoförsäljaren upp en gammal välanvänd strumpa ur en papperskorg. Jag skulle alltså dra på mig en strumpa som andra människor med typ fotsvamp och vårtor tidigare har haft på sig.

Så funkar det och det vet jag om jag drar mig till minnes. Problemet är att man lätt kommer ihåg det som är mysigt, men gärna förtränger det som inte är bra. I USA skulle ingen människa drömma om att dra på sig en socka som andra människor redan använt. Man får alltså alltid en ny och oprovad provstrumpa.

Det är bra. Jag måste tipsa Sveriges skobutiker. Det är så enkelt.

Jomen hej igen

Så har vi nu varit i Sverige i en och en halv vecka. Min plan att sluta skriva på denna bloggen kanske jag inte realiserar riktigt än. Dock har tiden framför min laptop varit minimal de senaste veckorna vilket inte alls har varit särskilt tokigt.

Vi fick bara ett dygn i Stockholm innan vi skulle vidare, men det var också ett helt perfekt dygn - häng med goda vänner, husmanskost på Pelikan, vin på Medis och kompissnack. Dagen efter satte vi oss på bussen upp till Bollnäs och släktbröllop. Jonas sov medan jag fick en radikal återupplevelse av Sverige när det är som allra bäst. Vi susade genom soligt landskap, husen var röda med vita knutar och kossor betade i hagarna. Idyll, idyll, idyll.

Jonas kusin Lina och hennes Jon blev lyckligt gifta, vi åt grillat och festade hela natten. Någon dag senare vidare upp till Umeå, till halvdåligt väder men till nära och kära. Grannsämja, barnbus, 40-årskalas, sena nätter och kompisträffar.

Nu åter i Stockholm sedan i går kväll, hem till Tony och Jenny som lagat gomiddag. När jag orkar ska jag skriva om våra aha-upplevelser sen vi kom hem (av någon anledning känns det som om vi har varit borta i kanske fem år i stället för knappt två). Hej så länge.

Basta skybarer i SF

1) Top of the Mark, InterContinental Mark Hopkins - maste komma pa forsta plats for den fantastiska utsiktens skull. Man ser hela stan, inklusive Golden Gate Bridge. Plus goda smaratter, perfekt att bestalla in och dela, typ mezze platter. Servicen var utmarkt sa lange jag var ensam, de gav mig basta solnedgangsbordet och passade upp ordentligt. Senare under kvallen blev vi dock lite mer bortglomda.

2) Harry Denton's Starlight Room, hogst upp i Sir Francis Drake Hotel - murrigt, gammalt, klassisk nattklubb, rod sammet, servitriser i aftonklanning, servitorer i frack, detta stalle ar egentligen mysigare an nummer ett men utsikten lite samre. Dock sjalvklart 360 graders vy.

3) Cityscape, Hilton Hotel - brunch pa helgerna, stooora fonster med utsikt mot det mesta, inklusive Golden Gate Bridge, Coit Tower och Alcatraz, dock ingen skybar jag ar sarskilt kar i. Valdig skakig och laskig hiss upp till 46:e vaningen.

4) The View Lounge, Marriott Hotel - ganska liten bar med 80-talsfeeling, utsikt mot staden och bukten genom stort snackskalsformat fonster men jag ar inte helt sa imponerad.

Sen ska vi inte glomma Sky Terrace pa Medjool - i Mission District med basta utsikten over stan. Ett av vara stamstallen och har sitter man utomhus, oftast nar det ar vackert vader. Opretentiost och supertrevligt. Har hittar man bara locals.

Nu ar det verkligen nedrakning

Jaha. Da var vi fardigpackade da. Om tva timmar kommer Niklas och hamtar oss till flyget. Det kanns sa otroligt skont att fa skjuts - att ta taget vore omojligt med allt vart bagage sa det hade val blivit en dyr taxiresa annars.

Vi skulle kunna ta fin-Mustangen till skulpturparken men vi hittar ingen husnyckel och i Trenton tror jag inte man lamnar hemmet olast. Men det kanns skont att bara slappa ocksa, vi har inte gjort det sa mycket den senaste tiden.

Nu ser jag fram emot att komma till Sverige, jag har inte direkt haft nagot langt tidigare men jag har nog vant mig vid tanken vid det har laget. Sa, kara vanner, vi ses snart! Och detta blir kanske det sista jag skriver pa denna bloggen.

Sista kvallen i USA

Vi har fatt en mjuk liten mellanlandning i Trenton, NJ, och det ar otroligt skont att stanna till har innan vi lamnar landet. De tre senaste dagarna har vi spenderat i New York, denna av puls och just nu av hetta vibrerande stad som vi tycker sa mycket om. Shopping i Soho, cajunkak, hang i Central Park, mangder av turister som fragar oss om vagen (vilket naturligtvis inte kan bero pa att de ar helt hjalplosa utan for att de tror att vi ar New Yorkers), och framfor allt alldeles for varmt for att vistas i en storstad. Men samtidigt helt underbart.

Ikvall ar vi tillbaka i Trenton och har varit pa Mill Hill Saloon, den enda puben/restaurangen i omradet. Dar var vi ensamma men det var nog sa trevligt. Det blir sorgligt att lamna Anna och Niklas har i USA men vi ska halsa pa dem manga ganger fran Stockholm.

Och grattis Jenny-vannen som fyller ar i dag!

Mellanlandning pa vag hem

Efter nagra extremt intensiva dagar i SF ar vi nu i New Jersey hos Anna och Niklas. Jag ar glad att vi lamnat, att jag hann med det mesta, att jag till slut kom ihag att jag lamnat in tva par nya byxor pa upplaggning for flera veckor sedan och hann hamta ut dem, att vi bodde hos Kristina och Jason och fick spendera tid med dem, att vi traffade alla vanner pa drinkar och middag och hejdan, att jag scannade alla bilder, att vi akte upp till Sonoma for grill plus overlamning hos SWEA-ordforanden, att vi besiktade lagenheten och sa vidare. Sa manga adjon pa sa fa dagar, vi ar sa bra pa det nu for tiden. Vissa vet man ju aldrig om man ser igen.

Tog red eye express till Philly och kom fram sju pa morgonen med tre timmars missad somn. Dagen har spenderats pa stranden med Anna, Niklas, Niklas bror Staffan och hans franska fru Kristin. Kvallen avnjots pa italiensk restaurang men vi ar i smastaden och har ater man inte middag klockan nio utan snarare sex sa vi var helt ensamma i restaurangen.

Det kanns valdigt skont att mellanlanda har och inte riktigt behova lamna USA an. I morgon tar vi taget till New York. Dinerade med New York-tjej haromdagen och fick en hel del fina shoppingtips. I vilket fall ar det valdigt roligt att vara hos Anna och Niklas.

4th of July

Lalaland

Ja vi är i LA och inte har jag hunnit lägga ut några av våra turistbilder men det kommer, förhoppningsvis. I kväll - vår sista kväll i en av mina absoluta favoritstäder i USA även om jag under denna tur inte fått återse mitt kära Long Beach - har vi varit på Hooters, en amerikansk klassiker. Stabbig mat och lättklädda tjejer. Och killarna gillade. Jaja.

Annars så började vi dagen på Getty Museum, Danne och Frida fortsatte med inlines längst board walken medan jag och Jonas åkte och köpte Blinde Perfectly Panicked-glajjorna till mig på Melrose Avenue med påföljande lunch på Robertson Boulevard där vi lunchade med Jay i Top Model men inte shoppade något.

I morgon bitti åker vi hemåt även om jag hade kunnat stanna några veckor till. Hem till sköna staden där vi ska kajka runt lite som hemlösa och där jag ska avsluta all gammal business. I morgon är det dessutom den 4 juli (grattis mamma!) och hinner vi fram ska vi segla med John och kolla in alla fyrverkerier i bukten.

Rapport längs vägen

På motel i San Luis Obispo efter några intensiva dagar i SF. I onsdags packade vi halva natten och sen kom flyttgubbarna nästa morgon. Jonas var inspektör som kollade att de tog det de skulle och jag, Danne och Frida gjorde lite annat. Bland annat köpte jag en jättefin cykel som ska bli perfekt att cykla omkring i i Stockholm. Frida köpte också cykel och hann just så pass kasta in den i containern innan flyttgubbarna drog. Städarna städade halvdåligt men tydligen är man mindre noga här. Vi for omkring med många saker i bilen, dumpade en del, åkte och letade någonstans att bo. Jag och Jonas träffade David, John och Jennifer på Medjool, sen en sista middag på Delfina. Det kändes väldigt vemodigt men jag hoppas vi ser dem igen innan vi åker hem.

Nu alltså ute på roadtripp. Men först köpte Danne klocka. Äntligen, tycker jag. En Omega Speedmaster. Han är lycklig nu.

I går körde vi söderut, åt lunch i världens mysigaste Capitola, småstannade lite på andra platser, körde 17 mile scenic drive i Carmel och de fick se Pebble Beach, till slut efter ett antal timmars körning på den oerhört vackra, kurviga och dramatiska Highway One kom vi till SLO. Och nu är det morgon och vi ska dra härifrån. Återkommer när jag kan.

Packningsfobi

Nu har jag skjutit på det länge nog. Nu måste jag packa mina kläder. Den här packningen ska ske på tre nivåer:

1) Kläder jag kan klara mig utan fram tills i slutet av augusti
2) Kläder jag vill ta med mig hem till Sverige när vi åker dit men som jag inte behöver i LA
3) Kläder jag ska ha i LA.

Och jag som får ångest över att packa en liten kabinväska till en weekendtripp. Måste nog dopa mig innan jag sätter igång.

Nu är det lite rörigt

O la la. I morgon bitti kommer flyttgubbarna. Sen har vi ingenstans att ta vägen (fast några erbjudanden så det löser sig nog). På fredag drar vi söderut. Jonas har börjat sortera, slänga och packa. Jag lär dra med mig all skit hem. Omöjligt att få tiden att räcka till. Förutom måstesaker, det vill säga att slutföra uppdrag och lämna över, hejdåfika med folk, scanna typ 7 000 bilder på Walgreens, köpa prylar typ ny laptop, annan kul elektronik, jeans, Victoria´s Secrets läppglans, i.d. osv., välja ut vad jag ska ha med mig hem nu och vad som kan skeppas hem (och dyka upp två månader senare, det vill säga de icke livsnödvändiga sakerna) och så vidare.

Jag är så glad att vi har förmånen att ha någon som packar, flyttar och städar åt oss.

Grattis Frida

I dag är det Fridas födelsedag och eftersom hon är ridtjej åkte vi ner till Half Moon Bay för att hyra hästar.

När vi kom till ranchen fick vi svara på många frågor om våra ridkunskaper. För Frida var detta inget problem men eftersom jag inte hade lust att skritta omkring med en ledare som håller i tyglarna fick jag improvisera lite. Mina fyra ridlektioner för sju år sedan blev till åtta för två år sedan. Oh ja, jag är van ryttare. Sen fnittrade vi.

Här kommer vi tillbaka från ridturen och ska sitta av. Vi red i en och en halv timme. Det hela var ett mycket märkligt arrangemang; utan vidare instruktioner sade de åt oss att börja rida. Frida och jag tog täten. Om det fanns en ledare som red med gruppen visste vi inte. Vilken väg vi skulle ta visste vi inte heller. Min häst blev jag i alla fall kär i, hon/han var pigg och glad men också lydig, mina moves funkade! Frida däremot hade en seg gammal ridskolehäst men proffs som hon nästan är fick hon den att gå i alla fall. På stranden galopperade vi för fullt och lämnade resten av gruppen långt efter oss.

När jag kommer hem till Stockholm ska jag bli ridtjej.

Måndagsbra

Vi hade en fin dag i går. Solen värmde på oss; Danne och Frida var ute på cykeltur, Jonas packade och jag var på mitt fjärde besök hos kiropraktorn. Sen körde jag för att hämta bilder hos Bridget som jobbar på svenska tidningen Vestkusten. Vi drack te och hade ett långt samtal om hur man bäst tar livet av sig.

Annars jobb och jobb, en av de ideella organisationerna är som vanligt sent ute och det innebär att jag måste göra saker jag egentligen varken har tid eller lust med just nu.

Sen middag på vårt kära Luna Park för förmodligen sista gången.

Gay Pride Parade

Förra året kom vi för sent men San Franciscos 37:e prideparad missade vi inte. Världens största om jag får gissa. Galet mycket folk, festyra längst hela Market och diverse lättklädda människor. Jag är glad att vi fick vara med.

Bakisbaseball

I svallvågorna av midsommarfesten gick vi på baseball och såg San Francisco Giants spöa New York Yankees. Jag gillar AT&T Park väldigt mycket, om spelet blir tråkigt kan man roa sig med att titta på båtarna i bukten. Och spelet var ganska tråkigt under långa perioder (vilket innebär, som Olle sade, att man blir helt exalterad de få gånger det händer något spännande). Plus att det blev förlängning så de spelade typ tre extra innings. Men nu förstår jag reglerna lite bättre och allt som allt var det ändå lite roligt även om matchen tog fyra och en halv timme. Och så fick vi ju gå hem glada och nöjda eftersom våra giganter vann.

Barry Bonds, han som slår, är Giants stora stjärna och i fjol slog han Babe Ruths gamla rekord på home runs. Dock är han hatad i resten av landet för de tror att han är dopad.

Midsommar i SF

Så har vi väl börjat återhämta oss från midsommarfesten/etnic party i fredags. Kära vänner bestående av sex svenskar och sex amerikaner hade knytkalas hos oss och Olle hade snickrat ihop ett långbord där vi alla rymdes. På sedvanligt svenskt manér satt vi ute och frös tills vi inte stod ut längre.

På buffébordet rymdes allt från sill, gravad lax, köttbullar och tunnbröd till ceasarsallad, polska piroger, ungersk korv, rödbetor, potatissallad och sweet corn från midwest.

Olle hade lyckats få med sig en burk surströmming och våra underbara amerikaner tvekade aldrig. Inte bara öppnade de burken med en svensk konservöppnare som de inte begrep hur den fungerade, de försökte filéa sina fiskar själva (även om jag tror att Olle till slut fick ta över) och åt klämma som riktiga norrlänningar. Inte tyckte de kanske att det var så gott - "it tastes like anchovies on steroids" som John sade - men de åt upp och klagade inte. Jag är så stolt över dem!

Resten av natten hade vi ståparty i köket och det hela var en riktigt fin midsommar! Om två år ska vi alla träffas åter i Kristina och Jasons stuga på Norröra för en äkta svensk midsommar.

Jonas och Olle har köpt elgitarrer

Shoppingkungen

Vi brukar ta med folk till Gilroy Premium Outlets. Den här gången stannade vi till på Denny´s för frukost. Efter ägg, bacon, sausage, hash browns och ett gäng pannkakor med lönnsirap var vi mätta och feta. Både Olle och Danne har slagit personligt viktrekord. Jag har en bit kvar men är på god väg i det här tempot.

Olle var kung på outleten och shoppade överlägset mest. Vi brukar bestämma att ingen får åka därifrån med mindre än fem påsar men det var bara Olle som lyckades handla så mycket. Shame on us.

Vinpremiär på Zeitgiest

Dannes första kväll här spenderade vi på Zeitgeist. Stället för de tuffa, trots detta är även mjukisar som vi välkomna. Här brukar vi lura turisterna att beställa vitt vin i baren. Inte bara serverar de inte vin utan bara öl och sprit men bartendrarna blir dessutom extremt förolämpade om någon frågar efter vin. I synnerhet vitt vin är väl kanske det fjolligaste som finns. I sedvanlig ordning skulle vi skojas med Danne, bara det att plötsligt säljer de vin! I tetra, med sugrör. Cheap Wine Snobs Rejoice.

Danne fick en salva av Jonas och Olle. Han blev jätteglad.

Gäst: Danne

Ännu ett tillskott, det blev en kille. Nu ska vi gå till Zeitgeist och dricka vitt vin. Danne är vår lilla muscle cub. Eller inte.

Roadtrip söderut

Vi drog neråt längst Highway 1, kustvägen. Vackert, vackert. Stannade till i Half Moon Bay, plockade snäckor på stranden. Drack kaffe i hamnen, kikade på båtar. Sen Santa Cruz, surfarstaden.

Flottig mat på uteservering och shopping i surfbutiker. Åtminstone för Olle. Söndag och stranden var överbefolkad med barnfamiljer och kitesurfare.

Vidare till lilla underbara Capitola där allting är litet och mysigt och lite i skuggan av Santa Cruz. Påminner om engelska kanalöarna tror jag och här är inte fancy utan bara trivsamt.

Vi flanerade längst piren där människor fiskade och vi fick en genomgång om vilka fiskar man kan tänkas få på kroken. Eftermiddagssolen och hänget var alldeles perfekt.

En liten gumma gick runt och vattnade i sin trädgård som var så fin, så fin.

Friluftsdag

Mulet i stan men soligt i Alameda där vi seglade med John. En helt underbar dag i bukten hade vi. Olle hade aldrig seglat förut men jobbet som skipper skötte han galant.

Under Olles ledning fick vi andra jobba. När det var dags att slå fick han ropa.
- Ready to tack?
- Ready! svarade crewet.
- Helms-A-Lee! (roder åt läsidan, om jag minns rätt)
Så styrde han åt andra hållet och den på ena sidan lossade linan, den på andra sidan halade in linan. Och alla kände vi oss som proffsseglare.

Jag hissade seglet när vi kommit ut från hamnen.

Otroligt härligt dag med bra vind och fin segling.

Elgitarrer åt folket

I går en lång dag av turism. Twin Peaks med hisnande utsikt, Alamo Square med de vackra viktorianska husen, Chinatown och North Beach och Coit Tower (premiär även för Jonas och mig) följt av en underbar promenad nedför Telegraph Hill i prunkande grönska längs trätrappor, papegojor i träden och mysiga träkåkar, Fisherman´s Wharf där Olle åt tio nybakade minidonuts, espresso i Little Italy, downtownhäng och slutningen musikerparadiset Guitar Center där Olle, jetlaggad och baksmällad, fick en ordentlig nytändning och förmodligen hade kunnat hänga resten av kvällen.

Nu har SF bestämt sig för att Olles smekmånad är över, vi har 13 grader och dimma vilket naturligtvis inte hindrar oss friluftsmänniskor från att åka ut och segla.

Last call

Jonas jobbade sin sista dag på Genentech i tisdags och jag jobbade min sista dag i butiken i går. Känns sorgligt men vi hade en mysig dag - den varmaste dagen på länge och lunch med vin bakom solglasögon på hemliga bakgården. Sista timmen innan stängning sörplade jag och Kristina rosévin innan vi mötte upp Olle, Jonas och hans kollegor på ett knökfullt Medjool och rätt som det var hade vi bjudit hem alla på midsommarfest. Sedan middag på sydindiern Dosa med gott vin som alltid när David är med. Och i dag berättade Olle att han inte var så förtjust i den mexikanska maten.

Gäst: Olle

Nytt tillskott till familjen. Han sov när jag kom hem så jag har inte träffat honom ännu men Jonas är så glad att ha sin bästis här!

Hos Harry på taket

Vilken strålande dag! Så varmt och jag har legat och solat en stund för första gången i år. Kanske en kvart på varje sida och det syns! Helt galet och inte bra eftersom det antagligen beror på att ozonskiktet är så tunt men fint för mig som blir rastlös av att ligga och sola - man behöver inte ligga så länge.

Har just kommit tillbaka från tjejkväll med Sweorna. Vi träffades på Harry Denton´s Starlight Room, en gammal klassiker med mörkröda sammetsdraperier, kristallkronor i taket, servitriser med aftonklänning, finfin service och säkert väldigt inrökt en gång i tiden. För övrigt kan jag rekommendera att sitta själv på hotellbar, vilket jag har gjort på två ställen nu i väntan på resten (som organisatör anstränger jag mig och ser till att komma först). Man får excellent service och uppmärksamhet från hovmästare och managers när man sitter själv. Sen kan det bli lite si och så. Nu har jag nog betat av nästan alla San Franciscos skybarer så nu kan jag ta med Jonas på de jag tycker är bäst.

Vi hade otroligt trevligt i kväll och jag träffade flera stycken som jag verkligen klickade med och gärna skulle vilja bli kompis med. Men nu så ska jag ju flytta. Dårå.

21 grader varmt och sol

Annars har jag äntligen lite flyt. Inbjudningarna klara, ska fixas och skickas ut i kväll. Stor lättnad. Köpte 400 frimärken på posten i går, hamnade som vanligt hos elaka tanten men hon måste ha blivit kär eller så för hon var på ett strålande humör och småpratade glatt så för första gången gick jag inte gråtfärdig därifrån. Gick sen på mitt favoritFedExställe där alla alltid är vänliga och pratar på smattrande spanska. Postade paket till vännen Jeanette. Själva frakten blev dyrare än innehållet men det får det vara värt eftersom det är så kul att få paket.

Vädrets makt över människan

Det känns konstigt att det är sommar i Sverige. Att det gås och badas, grillas fläskfilé, kläs i korta kjolar. Och Sverige och svenskarna blir plötsligt något helt annat än under resten av året. Tysta, småsura människor med söndagsångest börjar se varandra igen.

Här är livet inte så. Temperaturen är jämnare, humöret hänger med, sommaren definitivt inte årets höjdpunkt utan dimman drar in, gör det kallt. Ingen skulle drömma om att ta ledigt en månad i sträck. Kanske en vecka under de vackra höstmånaderna.

Vet inte vad jag föredrar. Trevligt året om men inga höjdpunkter, eller festligt, fantastiskt under några månader och resten av året ett enda långt längt efter det.

Längtar efter just nu

Pad Thai på Narknoi.
Äppelpaj med massor med smulor och MASSOR med vaniljvisp.
Grillkorv med räksallad från Sibyllakiosk.
Mammas mat.
Råbiff.

Äckelte

Jag dricker ett nytt te. Det smakar inte gott alls men det står "DETOX" på förpackningen vilket onekligen låter bra. Jag ska försöka få i mig det och sen ska jag gå på pilates.

Lite less nu

Ibland är det som att det verkligen går troll i saker. Jag har gjort en inbjudan till en jubileumsfest. Ska printa ut 400 ex på Kinko´s. Vid det här laget har jag antagligen varit där kanske åtta gånger. Inbjudan har nämligen en gul och en blå rand runtomkring sig - de ska vara svenska flaggans färger. Jag har de rätta CMYK-inställningarna för svenska flaggangul- och blå. Men på Kinko´s färgskrivare får mina ränder inte alls rätt färger. Alltså måste jag göra korrigeringar, på ren chans eftersom färger på skärmen inte visas likadant som färger man printar. Tillbaka till Kinko´s, testa fler varianter. Inte funka. Plus att vi ska ha blågula band fastknutna på inbjudan och jag vill att ränderna ska matcha även dessa. Kinko´s igen. Vi skulle ha skickat ut inbjudan förra torsdagen men ställde in eftersom jag inte ville printa inbjudningarna då jag inte var nöjd.

I kväll skulle vi träffas för att göra i ordning och skicka inbjudningarna och i går fick jag äntligen till färgerna så som jag ville ha dem. Papper hade jag valt ut långt tidigare. Då stöter jag på nästa problem; en orutinerad ung kille som inte alls vet vilket papper jag pratar om. Tvingas välja ur en katalog men där finns inte det papper jag vill ha. Till slut går vi ut på deras papperslager och jag hittar papper jag blir nöjd med. Allt väl. Men eftersom papperet är av en tjockare kvalitet kan man inte printa det från deras "kundskrivare" utan det måste printas bakom disk. Ny färgskrivare innebär ofta nya färger så jag ber honom provprinta. Mycket riktigt kommer inbjudan ut i färger som jag inte helt och hållet är nöjd med. Dessutom är marginalerna ojämna och det problemet kan han inte åtgärda. Jag blir gråtfärdig och less och bestämmer mig till slut för att skita i alltihop istället för att trycka ut inbjudningar jag inte är nöjd med. Nu måste jag hitta ny printing service och hoppas på bättre tur. Och inga inbjudningar skickas ut i kväll.

Det är otroligt tråkigt att lägga ner så mycket jobb på något som strular så mycket. Och även om de andra är förstående och tycker att jag är jätteduktig och att det inte är mitt fel så är det ju ändå mitt ansvar att fixa inbjudningarna. Och det har jag alltså än så länge inte lyckats med.

Sen har vi tidningen som jag verkligen har lagt ner mycket jobb på. Till detta nummer har jag bytt tryckeri för de gamla var inte ens ett riktigt tryckeri utan de kopierade vilket innebar skitdålig kvalitet. Nu: nytt tryckeri, supermänniskor att jobba med, mycket snyggare tidning. Bara det att det blir längre för de som sedan skickar ut tidningen att åka och hämta den inne i stan. En av dem har hela tiden varit emot tryckeribytet just därför. Nu är hon så sur och envis att hon vägrar att åka in till stan och hämta den. Bara för att. Trots att hon inte jobbar och trots att hon åker in till stan vid många andra tillfällen. Till en början blev det en principsak för mig så jag tänkte vägra åka ut och lämna den till dom. Jag lägger ner så mycket jobb på själva tidningen att det verkar löjligt att jag ska behöva leverera den också. Men nu känner jag att min prio är att tidningen kommer ut så fort som möjligt så i slutändan blir det nog ändå så att jag levererar den. Jävla tjurskalle.

Börja om från början

Borde söka jobb men läser bloggar. Det får mig att tappa skrivlusten snarare än att inspireras. Mycket är skit men flera är så väldigt bra. Önskar att jag kunde skriva så. Och så och så.

Tokdanskar

Okej. Jag lever väl i någon slags radioskugga här men i dag gick det upp för mig att det hände något skandalartat under en VM-kvalmatch mellan Danmark och Sverige.

Just i det här skedet saknar jag att jobba på Trygg-Hansa och få ett sådant underbart tillfälle att skicka slag-under-bältet-mail till mina kollegor på andra sidan sundet.

Sviter

Måndag kväll och jag börjar äntligen återhämta mig efter lördagskvällen. Vi gick på spansk restaurang i Mission District tillsammans med Kristina och Jason. Jag och Kristina slurpade i oss två pitchers med sangria nästan helt själva. Sen fortsatte vi till Medjool och deras takterrass. I alla fall; det blev sent och många drinkar innan vi kom hem. Men mycket, mycket trevligt hade vi.

Annars börjar jag så smått förfasa mig över att det är mindre än en månad tills vi ska flytta ut ur lägenheten och in i bostadsträsket i Stockholm. Helst skulle jag vilja hitta en trevlig hyresrätt i Vasastan eller på Södermalm. Men med moddarna i ledningen finns det väl knappast några kvar. Innerstan till de rika - förorten till pöbeln.

Annars vet jag en farbror som bor själv på 200 kvadrat på Karlbergsvägen. Kanske vi kan hysa in oss där?

Vem har varit här och stökat?

Ja ja. Fördelen med att städa sällan är att det blir väldigt fint när man väl gör det.

Svensk design på amerikanska

Jag var hemma hos generalkonsuln häromkvällen. Hon har lägenhet downtown högst uppe i ett höghus. Vi drack champagne och åt snittar och serverades middag på den inglasade terrassen med utsikt. Amäääjsing.

Jag var där för att lyssna på två amerikanskor som handlar med svenska antikviteter och nyligen har gett ut en bok (som jag numera är ägare av ett signerat exemplar av) med namnet "Swedish Interiors". En var svenskättling på visst avstånd och en hade en ingift svensk faster. Det var intressant att höra deras perspektiv på svensk design och se vad de har valt ut och inspirerats av inför sin bok.

Datanörd

Jag är så glad att Jonas kommer hem från jobbet, serverar mig ett glas vin och lagar mat. Det kanske finns de som tror att jag är hemmafru. Hemma är sant. Fru också. Men inte tillsammans.