Åter på västkusten

Efter nästan två månader på resande fot är jag hemma i San Francisco igen. När jag åkte härifrån var det så varmt att jag inte orkade plocka ur diskmaskinen men nu är det dimma och runt 15 grader kallt. Det är tur att jag vet att september-oktober ska vara de finaste månaderna på hela året. Det finns hopp om livet.

Niklas och jag tillbringade min sista dag på östkusten i Philadelphia som är en väldigt mysig gammal stad. Vi åt Philly Cheese Steak på klassiska Geno's Steaks. Det ligger mitt i mexarkvarteren men dom är värsta rasisterna. Förutom diverse utmärkelser från ultrakonservativa amerikanska organisationer hade de en skylt i fönstret där det står: "This is America - when ordering, speak English.". Otroligt konstigt att ingen har eldat upp stället.

Jag åkte budgetbolag från Philly till Oakland och det var en viss skillnad jämfört med resan över Atlanten. Det första Jonas sade när han hämtade mig var: "Det här är en jävla skitflygplats" vilket jag hoppas innebär att jag hädanefter får åka dyrare och landa på SFO istället.

Med flipflop i storstan

Uteliggarfötter får man men vad gör väl det när man får vara i New York!

New York, New York!

Igår tog Niklas och jag Mustangen till Staten Island och sedan färjan över till New York. Det var väldigt blåsigt men varmt och skönt, antagligen upp mot 30 grader och vi såg Frihetsgudinnan på nära håll. Niklas åkte till jobbet i Harlem och jag mötte upp Sofia, en bekant som bor i New York. Jag hade inte några planer alls förutom att bara hänga och trevligt nog fick jag göra den med en privat guide! Vi gick och gick och gick, precis som jag gillar, framför allt i de södra delarna; Chelsea, Soho, Meatpacking District, West Village, Chinatown och så vidare. När vi hade skiljts åt och jag satt själv i Bryant Park var det en kille som trodde att jag var New Yorker. Tänk om jag fick bo här!

På kvällen kom Anna in till stan och vi åt middag på en väldigt trevlig italienare i ett område som vi tror kommer att bli hetast snart.

Boogie och barbecue

I söndags var vi på en otroligt fin strand i en nationalpark som jag har glömt vad den heter. Atlantvågorna var höga och vattnet salt så vi hade en perfekt baddag. Anna och Niklas har boogie boards - helt galet kul! Vi tillbringade rätt mycket tid i vattnet för att vänta in den perfekta vågen, som riktiga surfare.


På kvällen hade vi barbecue, som riktiga amerikaner. Anna och Niklas som är husägare har förstås köpt på sig en fläskig Webergrill. Väldigt, väldigt gott.

Tillbaka i staterna

Efter en lång, varm och fantastisk sommar i Sverige är jag tillbaka i USA. Jag befinner mig på östkusten, i Trenton, New Jersey, närmare bestämt. Här bor kompisarna Anna och Niklas. Trenton är huvudstaden i New Jersey men är precis en sådan amerikansk småstad som man kan se på film. De bor i ett fantastiskt trevåningshus från 1800-talet på en fantastiskt pittoresk gata. Alla här sitter och hänger på trappen framför husen. När jag gick själv till affären gick jag förbi alla hängarna och så hälsade de såklart som amerikaner ju gör men sen började de le slajmigt och fråga om mitt namn och då blev jag obekväm och tog en annan väg hem.

För övrigt flög jag i business class till New York och jag säger som min kompis Jenny: Jag är förstörd för livet! Stora härliga säten med fotstöd, champagne, meny att välja mat från, linnedukar och riktigt porslin, neccesär med olika saker i, toalett med fönster och riktiga handdukar osv. Ekonomiklass suger, jag måste bli rik nu!

Midsommar à la Amerika

Igår hade vi midsommarfest här hos oss. Jessica, Kristin och Magnus var här och vi åt gott och drack nubbe och sjöng snapsvisor och hade det väldigt trevligt. Och vädret var faktiskt hyftsat, det blev inte som i reklamen där de flyttar ut och in hela tiden. Sen fick våra underbara gäster syn på våra spel och ville absolut spela och jag blev så glad för det är så sällan jag får spela spel och nu var det verkligen länge sen. Och jag var bäst som vanligt.

Glad midsommar!

Inte för att jag bryr mig så mycket. I Sverige är det definitivt min bästa högtid men här är det ju en helt vanlig dag. I morgon är det lite midsommarfirande här och var i svenskkolonierna. Några kompisar kommer hit och grillar. Vi har haft extremt fint väder hela veckan men helt i enlighet med svenska traditioner på midsommar har vädret nu drastiskt försämrats och dimman dragit in över stan. Men skit samma - i morgon är det FOTBOLL!!! Jag fick mail av en kompis nyss och hon skrev något om att fotbollen var så rackarns tidigt och det var ju tur att hon skrev det för jag var helt säker på att den började 10.30 och det har jag sagt till Jonas men det visar sig att sändningen börjar 07.30. Oj, oj, oj. Tänk om vi hade missat...

I dag har jag varit i Oakland som ligger i östra bukten, jag åkte BART dit och det är ungefär som pendeltåget och en ren fröjd att åka jämfört med tunnelbanan. BART går under jord hela tiden och kommer fram när den ska, det är breda säten anpassade för feta amerikaner och fungerande AC. Dessutom var det just i dag "Spare the air" vilket innebär att all kommunaltrafik är gratis för att uppmuntra folk att lämna bilen hemma. Mycket bra initiativ.

I Oakland snubblade jag på en svensk/norsk butik och det bokstavligen vattnades i munnen när jag såg alla godsaker. Tio gånger bättre än IKEA. Vilken njutning det ska bli att gå på ICA i sommar!!

Håll tummarna

Sverige mot Tyskland, svårt men det blir nog kul match att se. Och äntligen ska Jonas också få se fotbollen, han är lite sur på mig som fått se vardagsmatcherna.

I lördags var vi på festival i North Beach. Vi hamnade till sist på Washington Square där folk satt i solen i gräset och drack öl och lyssnade på konsert. Det visade sig vara 80-talsbandet Starship som spelade, de är tydligen från San Francisco och de lät verkligen 80-tal och körde gamla hits som "Sarah" och "We built this city".

Glad åt fint väder

28 grader och helt galet varmt igår. Stranden hade varit ett fint alternativ men jag var tvungen att träffa en person klockan ett så jag cyklade istället tvärs över halva stan med svettigt ansikte. Idag också sol och nästan lika varmt så jag har jobbat på brännan i parken en stund medan Jonas har sett USA spela lika mot Italien. De måste vara galna nu, italienarna! Nu ska vi cykla iväg till någon slags happening i North Beach.

Hela kvarteret måste ha hört...

...hur jag vrålade när "Freddie Loungbörg" nickade in målet! En sån fantastisk dag!!! Även om det känns konstigt att se matchen sittandes i en soffa i ett hus i San Francisco i USA där alla andra människor fullkomligt struntar i fotboll. De amerikanska kommentatorerna på ESPN var för övrigt lyriska över Ljungberg redan innan målet - han har sådan energi, han skapar något varenda gång han har bollen, Ljungberg måste ha bollen oftare, passa Ljungberg!

Mycket väsen för ingenting

Måste säga att jag tycker att skriverierna om bråket mellan Ljungberg och Mellberg är rätt så löjliga. Det är klart att två vinnarskallar kan tjafsa i omklädningsrummet efter en förlorad match. De är sura och besvikna plus att de vet att alla svenskar är sura och besvikna. Heta känslor är bara sunt. Sen var de väl kanske inte bästisar innan heller så om det verkligen blir handgemäng håller jag stenhårt på Freddie.

Baby Shower

Jag har varit på mitt livs första baby shower. Det är något som blivande mammor har för att fira den kommande bebisen och då träffas den blivande mamman och hennes väninnor och har det allmänt trevligt. Som tur är har jag sett på "Sex and the City" (där de fyra huvudpersonerna stånkade över att måsta åka ut till förorten till sin gravida kompis) och hade lite hum om vad en baby shower är för något. Jag tycker alltid att det är lika kul att få göra saker som är typiskt amerikanska, som detta eller att äta Thanksgivingmiddag hemma hos amerikaner. Det är Saki och Fredrik som ska ha barn by the way.

En viktig sak på en baby shower är att ha med sig presenter. Saki fick många presenter och öppnade under tiden alla sade "aaah" och "oooh". Jag hade köpt en babybok eller vad det nu heter, en bok där man klistrar in första bilden, skriver upp datum för ungens första steg, leende, skratt, ord och så vidare.

Ett Stort Grattis till Kusin Pär!

I dag fyller kusin Pär 40 år och vi vill gratulera honom. Kusinkretesen kommer snart att var fullt av 40-åringar. Pär är nummer två att fylla 40, Ylva var första förra året, grattis i efterskott, och snart efter kommer en hel rad till.

Vill även passa på att gratulera morbror Frasse som just har fyllt 50.

Grattis Anders och Karin

Andra bröllopet vi missar och det är jättetråkigt men många, många grattiskramar till Anders och Karin som gifter sig idag (eller de är väl mitt i middagen vid det här laget).

När vi gräver guld... eller inte

Suck. Vilken start på dagen. 0-0 mot Trinidad/Tobago, det funkar ju inte. Jag vill så gärna att vi ska gå vidare så att jag får se någon match i Sverige också. Men jag har förstått att Sverige aldrig brukar vinna sina öppningsmatcher så det kan ju bli bättre. Tyvärr får man inte riktigt samma känsla för matchen när det är amerikanska kommentatorer. Freddie Loungbörg...

Jag ältar och ältar

Har upptäckt väldans skön låt av kära gamla U2 - "Shadows and tall trees" från Boy-plattan (1980). Helst på hög volym eller i lurar.

Välkommen till världen

Det här är Mille. Här är han inte så gammal men nu är han äldre, typ drygt fem veckor. Och det är inte vår bebis utan Malin och Jannes.

Hela familjen Markström/Sjöstedt i VK i lördags tror jag att det var.

Oj

Jag har varit hos frissan igen. Trots mina tidigare mediokra upplevelser lyckades det här toppa allt. Hon tvättade inte håret utan sprutade bara lite med en duschflaska. Sen försökte hon kamma ut mitt ganska toviga hår och jag är väldigt glad att jag inte är håröm. Och sen klippte hon. Och klippte. Och klippte. Jag hade sagt att hon kunde ta en inch (2,5 cm) men jag tror nog snarare att det blev två eller tre. Jag som bara hade tänkt trimma lite innan jag ska till MIN frissa Lotta om några veckor. Fort gick det, jag var uppe ur stolen igen efter drygt fem minuter. Man får det man betalar för, antar jag, och det kostade bara 16 dollar. Återigen begick jag dödssynden att inte lämna dricks hos frissan och hon blev lite sur men jag låtsades vara svensk som inte fattar bättre. Och nu har jag plötsligt page.

Newlyweds

Anna och Niklas nygifta, svensk landsbygd någonstans i Hälsingland. Så fina!

Seglingssöndag

Igår var vi ute och seglade med Jonas kollega John och hans tjej. Så härligt! Det blåste rätt bra och vi seglade omkring i bukten och hade det väldigt fint.

John lärde oss litegrann om segling och det var inte lika många linor på den här båten som på racingbåten som jag åkte förra gången. Jag och Jonas hjälpte till varje gång vi skulle slå och nu vill jag köpa segelbåt men inte Jonas.

The place to be

Så här skön utsikt har jag från böghörnan i Dolores Park. I bakgrunden syns Downtown och Financial District, Transamerica Pyramid längst till vänster och Bay Bridge till höger. Idag var det extremt mycket folk i parken. Många har hundar som springer lösa lite hur som helst. Det är ganska jobbigt när man ligger och solar med öronen fulla av musik och plötsligt blir översprungen av små muskelodjur som matchofajtas.

Vädersajterna säger att det är 20 grader och "mostly cloudy" men det är inte ett moln på himlen och nog snarare uppåt 25 grader. Najs.

Grattis Anna och Niklas!

Massor med GRATTIS till våra kompisar Anna och Niklas som gifter sig i Sverige idag. Vi är så ledsna att vi inte kan vara där men vi är övertygade om att bröllopsdagen blir fantastisk!

Första grillningen för i år

På den perfekta bilden sitter det kompisar i bakgrunden.

Memorial Day

Idag är det Memorial Day, en helgdag som firas till ära av alla som dött "i nationens tjänst". Så vi är lediga. Jag hade velat resa på en liten tripp eftersom vi hade en extra dag, till exempel till New York, men så var vi hembjuda till en dansk sen länge tillbaka. Så det blev ingen tripp och sen blev danskens barn sjukt så det blev ingen dansk heller.

Vi har haft det bra i alla fall. I lördags körde vi upp till Napa för att gå på Premium Outlets. Vi har varit på samma outlet i Las Vegas och det är ganska bra, märkeskläder till låga priser. Vi hade inte riktigt räknat med helgdagstrafiken och klockan var närmare nio när vi kom tillbaka till stan. I går städade vi nästan hela dagen. Tråkigt men väldigt skönt att få det gjort. Nu ska vi ut och cykla.

Så här blev det

Här är Anna och Niklas badrum efter renoveringen. Det ser jättefint ut och inte så amerikanskt som man hade kunnat befara. Det var nog bra att Anna började gråta när de försökte stoppa dit massa krusiduller. Däremot målade de tydligen väggfärgen i taket och takfärgen på väggen så Anna och Niklas har fått måla om. Men de var jättefina i programmet och har absolut inget att skämmas för, det var en fröjd att se dem!

Jag har också hört att vår tv-kändis därhemma, Filippa, sköter sig jättebra och jag måste verkligen gå in på svt.se och se programmen.

Århundradets kortaste förlovning

Vi har gift oss! I City Hall - motsvarande rådhuset, fast här är det nog snarare stadshuset. Varken Jonas eller jag är ju riktigt giftastyperna men det blir betydligt lättare att leva här för mig om vi är gifta. Bland annat slipper jag åka ut och in ur landet varje halvår.

Vi hade tid på City Hall klockan 08.30 i morse för att få vår äktenskapslicens. Vi fick fylla i papper på vilka vi var och att vi inte hade varit gifta förut, sen läste tanten bakom disken en ramsa om att vi bedyrade att allt vi fyllt i på blanketten var sant medan vi fick hålla upp ena handen i luften precis som på film. Och det är ju olagligt att ljuga för myndigheterna så det skulle vi aldrig göra.

Klockan tio var det dags för själva ceremonin. Först legitimerade vi oss och sen gick vi upp till rotundan i San Franciscos otroligt vackra stadshus. Där stod vi med domaren som pratade om respekt och lite annat, jag hörde inte så mycket för jag började gråta så fort hon började prata. Lite tagen av stundens allvar trots vår lättsamma attityd till denna vigsel. Och så läste hon en ramsa till Jonas och han sade "I do" och så läste hon samma ramsa för mig och jag sade "I do" och sen kysstes vi. Och så var vi gifta.

I bröllopspresent önskar vi oss:
- Panthellalampa
- Noguchi coffee table
- Två flygbiljetter i business class till Buenos Aires
- En Harley Davidson
- En Porsche 911

Mycket nöje framför tv:n

Idag när jag var ute och gick kom jag som av en händelse att tänka på New Jerseykompisarna Anna och Niklas tv-debut i programmet "Bad, bad baths". Ingen har ju riktigt vetat när det skulle sändas och nu när jag kollade upp det visade det sig att programmet sänds ikväll!

Så här skriver HGTV på hemsidan:

Black, White, Burgundy and Bad
Anna Persson and Niklas Berglind recently moved from beautiful Sweden to the States and are adjusting well to the American lifestyle. One thing that they have had trouble getting used to is their big bad bathroom. With plum-colored walls and gold trim, it is way too over-the-top for the simple Swedes. Designer Krista Watterworth and carpenter Steven Whittle sign on to tone down the bathroom and make this couple feel more at home.

Så här såg det ut förut. Jag tycker att det ser jättemysigt ut. Åh, vad jag ska gotta mig framför tv:n ikväll.

Sverige är bäst

Idag när jag läste aftonbladet.se insåg jag att det har varit hockey-VM och att Sverige vann! Herregud - jag verkar leva i radioskugga. Varför har ingen sagt något? Jonas, till exempel.

Frihet i en liten ask

Jonas har åkt på konferens till San Diego och jag fick inte följa med. Har vi tur kanske han skriver några rader här om hur han har det. I går skjutsade jag honom till jobbet. Trots att han förklarade vägen tillbaka, jag har åkt där ett antal gånger tidigare och hade dragit ut vägbeskrivning från Mapquest tog jag av en avfart för tidigt och hamnade i ett konstigt industriområde i bad neighborhood. Men jag var grym på att hitta hem därifrån.

I dag är jag stolt över mig. Jag har kört till Concorde som ligger cirka 45 minuter nordost om SF. Och jag körde inte fel en endaste liten gång! För det är svårt när man ska köra bil och läsa skyltar samtidigt när det går så snabbt och man kanske måste över fem filer för att ligga rätt. Men det är ljuvligt att köra fort på freeway, spela hög musik och sjunga för full hals. För övrigt var jag i Concorde för att intervjua en dam till SWEA:s tidning och plötsligt kom jag ihåg varför det är så roligt att vara journalist och få komma hem till folk och helt ogenerat ställa en massa personliga frågor. Och hon var så fin!

Premiär igen

Jag är så exalterad! I går kväll åkte jag segelbåt för första gången i mitt liv och det var minnsan inte tal om någon stillsam liten tur i solnedgången i lätt bris utan det var segeltävling under extremt tuffa förhållanden och jag var med som extravikt. Båten var inte särskilt stor, kanske sju meter eller något sånt. På den ytan var vi fem personer, jag och fyra stora, starka karlar. Och det var fantastiskt kul! På vägen till båten fick jag lite information av kvinnan som följde mig dit. Hon sade att jag inte skulle vara rädd om det lutade mycket för båten kan inte kantra. Och hon sade att jag inte skulle bli rädd för Ron - skippern - för han är egentligen snäll även om han i stundens hetta ibland skriker väldigt elaka saker.

Tyvärr vann vi inte någon etapp men vi kom in bland de första i alla fall. Jag gjorde mitt bästa för att inte vara i vägen vilket inte var det lättaste för det var trångt om utrymmet och en väldig massa linor överallt (eller vad det nu heter på båtspråk). Ibland fick jag stå uppe på däck och försökte hålla balansen med stöd av en liten lina men oftast satt jag på den långsida som var vänd upp mot himlen, sen när skippern skrek "Ready, go, TACK!!!" var det dags att slå, det vill säga vända mot vinden. Tror jag att det betyder. I alla fall fick jag snabbt som ögat slänga mig ner i sittbrunnen i två sekunder för att sen jobba mig upp på den andra kanten när båten hade ändrat lutning. Det var jättespännande. Och väldigt blött för vågorna gick höga och sköljde hela tiden in över båten. Oftast var båtens ena långsida under vattenytan så det lutade rätt ordentligt. Men jag visste ju att båten inte kunde kantra.

Sen duschade jag i en evighet och så åt vi middag med alla andra tävlande på St Francis Yacht Club. Bilden är dock inte från denna tävling utan från en annan med bättre väder och mycket mindre vind. Så det är inte jag som sitter på relingen. Fast det är likadana båtar.

Ingen tittar på mig

I Dolores Park där jag brukar sola är det väldigt mycket killar. Ibland ligger det inga andra tjejer i mitt solhörn. Så jag gjorde lite research och hittade följande information om Dolores Park: "Dolores Park remains a popular relaxation and recreation open space for people from all over San Francisco. On warmer days, many people - particularly gay men - sunbathe on the hill at the southern end of the park (earning it the nickname "Speedo Ridge" or "Dolores Beach" among some locals)." Japp, det är där jag ligger. Det känns fint.

Igår var jag på SWEA:s vårmiddag på Golden Gate Yacht Club. Vi var cirka 100 personer varav de flesta var damer med hatt. Men det var kul. Jag träffade min kompis Nina från medlemslunchen fast vi fick inte sitta tillsammans för jag skulle sitta vid honnörsbordet med presidenten och pristagarna. En av pristagarna var ung (min ålder) filmtjej och hon bjöd mig (och Jonas) på svensk midsommarfest i Berkeley.

Första doppet i Stilla Havet

Så varmt idag! Vi åkte nercabbat längst slingriga och underbara Highway 1 upp till Stinson Beach för lite strandliv, något vi inte har upplevt här tidigare. Vi kom dit med en liten ryggsäck; alla andra strandmänniskor hade gigantiska kylbagar, stora filtar, barn, brassestolar, leksaker, hundar och såklart SUV:ar.

Jag premiärbadade i Stilla Havet för första gången på den här sidan sekelskiftet. Alla säger hela tiden att det inte går att bada här eftersom vattnet är så kallt. Men är man norrlänning är man ju härdad. Haaallåååå - jag har badat kallt förut. Det var mest barn och folk i våtdräkt på bodyboards i vattnet. Och det var väldigt kallt. Men underbart.

Stannade i byn på vägen hem och åt på en mysig liten uteservering.

KFOG KaBoom på piren

Igår hade KFOG - en av radiostationerna - sitt årliga KaBoom-party nere vid vattnet vid sidan om Bay Bridge. Vi cyklade dit och tittade på några band, det var gratis och pågick mellan fyra och tio på kvällen, amerikaner är ju bekväma och kan verkligen konsten att picknicka, folk låg huller om buller på filtar och många bohempappor- och mammor hade barnen med sig, ingen var för full och allt var bara mysigt. På slutet av kvällen var det fyrverkeri av sällan skådat slag - det snyggaste jag sett, faktiskt.

Bästa låten just nu

"Crazy" med Gnarls Barkley. Singeln släpptes i början av mars och albumet kom för några dagar sedan. Extremt skön låt som spelas intensivt på de flesta radiokanalerna i Bay Area. Måste springa iväg och köpa skivan!

Ljuvliga SF!

Vilken härlig dag! Det har varit 25 grader tror jag, inte blåsigt och nog den varmaste dagen jag upplevt här känns det som i alla fall efter den långa och regniga vintern. Jobbade under förmiddagen, gick ut och gick en timme, låg i Dolores Park och solade i två timmar. Där kan man ligga i bikini vilket annars kan kännas lite oskönt och avklätt i en park (man får bara inte låtsas om killarna som sätter sig bredvid en) och det är en fantastisk utsikt över downtown och Bay Bridge därifrån. Solen tar som sjutton, två timmar med solskyddsfaktor och jag har verkligen fått färg idag.

Jonas har kollat NHL-slutspel och baseball på tv i kväll. Baseball är för mig en rätt obegriplig sport - och går man och kollar live så gör man det för ölen och korvens skull - men säsongen har just börjat och det finns en spelare i vårt lag - San Francisco Giants - som bara behöver slå en homerun till så har han tangerat Babe Ruths rekord så nu är det nedräkning tills det händer och alltså jättespännande varje gång han ska slå. Detta har Jonas förklarat för mig.

Det våras

I staden där det är vår året om tycks det äntligen ha blivit vår på riktigt! Solen skiner och det är runt 65 grader varmt på dagarna - ungefär 18 grader Celsius. Jag slipper ta Munin till jobbet utan kan cykla överallt. Men jag har hört att det är finväder där hemma också och nu längtar jag till att komma hem och träffa min familj och alla vänner.

Jonas jobbar och jobbar. Jag hoppas att det här är en ovanligt intensiv period så att det inte alltid ska vara så.

Medlemslunch i Sonoma

Idag har jag varit med SWEA i Sonoma på medlemslunch för nya medlemmar. Sonoma ligger norr om San Francisco i vindistriktet och där är jättefint. Jag samåkte med en i styrelsen och vi skrattade ganska mycket för vi har lika dåligt lokalsinne men vi kom fram utan större bekymmer i alla fall.

Jag kände mig inte så komfortabel med att åka på lunch med en massa människor som jag inte känner men det visade sig vara jättetrevligt. Dessutom har jag ju i min roll som webbredaktör haft telefon- och mailkontakt med många så det var roligt att få ett ansikte till namnen. Vi drack vin och minglade innan maten och det var faktiskt en del unga människor där också. Jag blev tillfrågad om jag vill vara redaktör för SWEA:s tidning samt om jag vill sitta med i styrelsen. Ska fundera på saken.

Jonas har tillbringat denna soliga dag med att jobba och tvätta.

Bli fin kostar dyrt

Jag vill ha persikohy så jag har köpt nya hudvårdsprodukter. Rengöringskräm, ansiktsvatten, nattkräm och dagkräm från Clarins. 162 dollar. Men det inkluderar en gratis ansiktsbehandling.

Mina kollegor tillbringar eftermiddagen på en reklambyrå. De får betalt för att sitta där i några timmar medan en klient visas runt på kontoret. Det ska nämligen se ut som om det är många som jobbar på byrån. Rubbat.

A Day Without Immigrants

Igår samlades över en miljon invandrare runt om i USA:s städer i den största demonstrationen sedan Vietnamkriget. De protesterade mot ett lagförslag som bland annat skulle innebära att illegala invandrare klassas som förbrytare och att det byggs en mer än 100 mil lång mur på gränsen mellan USA och Mexico. Tvärtom kräver de illegala invandrarna en lagreform så att de kan bli medborgare på riktigt och få samma rättigheter som alla andra.

I San Francisco marscherade runt 30 000 människor i vita tröjor längs Market Street. Vi hade finfin utsikt från kontoret som ligger precis på Market och det var verkligen hejdlöst mycket folk. Men i det vanligtvis så livliga latinoområdet Mission District var det tyst som en söndag morgon, enligt lokaltidningen, eftersom bojkotten fick all affärsverksamhet att avstanna. Många andra arbetsplatser runt om i landet tvingades också hålla stängt vilket förstås är ett sätt för alla invandrare att visa att de behövs. Det finns över 11 miljoner illegala invandrare i USA och frågan om hur de ska hanteras är hetare än någonsin.

Grattis Malin och Janne

Malin och Janne fick en liten bebis igår! Det blev en pojke, 50 cm lång som vägde 3 600 gram och alla inblande mår bra. Grattis grattis!

Ormen i paradiset

Underbart vackert väder idag, 23 grader i SF och säkert 5 grader varmare i Alamo där vi har varit på födelsedagskalas hos Yamo. Vi var där i julas också, han och hans familj bor i bergen i ett område där alla kör Porsche, bor i skitstora jättevackra hus och har golfbanan runt knuten. Extremt idylliskt men långt från stan och det märks på tempot. I Yamos hus var det många människor, vi åt och drack gott (i alla fall Jonas, jag körde) och hade väldigt trevligt med Yamo och hans vänner.

Det här är Leo som plötsligt började snacka svenska med sina ungar och inte bara svenska utan bredaste Ö-viksmålet! Vi kom genast överens. Frun Chris var amerikan men hade bott i Sverige och läst på Beckmans. Jättetrevliga båda två. De har en au pair från lilla Drömme där Jonas mamma bor.

Sen hände något jättespännande - barnen hade upptäckt en skallerorm på garageuppfarten. Yamos fru Susan ringde 911 men vem behöver den hjälpen när det finns driftiga grannkvinnor. Debbie, som precis anlände när vi andra stod på farstukvisten, förskräckta och fascinerade på samma gång, gick genast hem och hämtade ormpinnen.

Här fångar hon ormen med öglan, det är som en fiskelina som hon drar åt runt ormens hals från toppen av pinnen.





Nu är ormen ordentligt fast i öglan, den sprattlar som en galning, väser och skallrar med skallran för att komma loss. Debbie är mycket pedagogisk och berättar för alla barn att de ska vara försiktiga om de hör ett sådant ljud i framtiden för det är så skallerormar låter. Sen säger hon till Yamo, herrn i huset, att komma med skyffeln och slå ihjäl ormen. Yamo viftar avvärjande med händerna.

Fram stiger istället killen som vi pratade mycket med men vars namn jag glömt men tuff kille, polis i New York City. Han hugger av ormens huvud med skyffeln.






Så är ormen äntligen död och alla är lättade. Hjältinnan Debbie berättar att de har skallerormar kring huset ganska ofta, skorpioner också men inte lika frekvent som skallerormar och ibland stöter de på fågelspindlar. Vi är helt klart på landet men inte bara det, vi är på det mycket exotiska landet. Och det ligger bara 45 minuter utanför San Francisco. Helt obegripligt.

Någon kanske tycker att ormen ser liten ut men då kan jag bara säga att de är de små som är farligast.

Sen körde vi nercabbat hela vägen hem, ljumma vindar som blåste i håret, solglasögon, musik på högsta volym och livet kändes riktigt, riktigt bra.

Victoria´s Secrets service

Så lätt att köpa behå! Jag gick till Victoria´s Secret, leddes in i ett provrum till en tant som tog mina mått och sedan gav mig en låda med alla deras modeller i min storlek. Expediten kom förbi då och då för att se hur det gick för mig men det fanns också en ringklocka i provhytten som jag ringde på när jag behövde hjälp. Otroligt skönt och enkelt för mig som inte gillar att shoppa.

Jonas har varit på kurs i två dagar, "Power Speech" tror jag att den heter. Bland annat fick de välja ett ämne att prata om i två minuter under tiden de videofilmades. Sen fick de improvisera och prata om en bild i en minut. De blev bedömda på allt de gjorde. Jonas var "Fantastic".

Vårtröttheten har rullat in

Jag är så trött! Det måste vara våren. Jonas är också tröttare än vanligt. Det är så väldigt jobbigt att kliva ur sängen på morgonen, jag masar mig upp vid halv nio-nio och sen iväg till jobbet. Ja, ja, jag vet att jag är bortskämd, många kliver upp MYCKET tidigare. Men ändå. Hoppas det går över snart.

Bortbytes: Amerikansk smak

Jag vet att jag har beklagat mig förut men jag måste göra det igen: Oj, vad svårt det är att hitta fina saker till hemmet här. Vi har varit på inredningsuppdrag både igår och idag utan någon vidare lycka. Sänglampor verkar vara mission impossible, till loungen har vi bestämt bord plus att vi hittade ett sideboard igår, rött vackert med asiatisk touch, Jonas tycker att det är japanskt så det matchar väl hans tatuering. Men att hitta nätta bruna skinnfåtöljer utan krusiduller tycks vara omöjligt så vi får nog tänka om.

En våg är allt vi köpt på hela helgen. Min svindyra från Fredells var inte så vattentät som den utlovade så jag har lyckats dränka den. Men den nya var både digital och billig. Dock väger den bara i pound men huvudsaken är ju att man kan se om man har gått upp eller ner. Det är väldigt hög tid att börja fila på beach-kroppen nu.

Grattis Jonas!

Min kära sambo har blivit invald i styrelsen för Handelskammaren. Förutom att det är en fin merit kommer han att vara väldigt bra där - han är engagerad och har massor med idéer (till skillnad från många som enbart sitter där för att det ser bra ut). "Nu är jag din chef", säger han. Snicksnack.

Idag har jag varit på sjukhuset. Jag är inte sjuk men jag har väntat i tre månader för att få en tid för att träffa en doktor som ska bli min "primary physician", det är som en husläkare skulle jag tro. Det är väldigt viktigt att komma in i systemet - då blir det lättare sen om man verkligen blir sjuk. Jag hade tid 11.00 men skulle komma en halvtimme tidigare för att sjukhuset skulle kunna registrera mig som patient hos dem. Jag fick fylla i kanske tio olika frågeformulär. Sen fick jag sätta mig i läkarens rum och vänta. Och vänta. Och vänta. Klockan 11.30 var jag hyggligt förbannad, tog mina grejor och gick ut till receptionen. De förklarade att jag måste träffa en läkare för att kunna bli registrerad som patient och verkade inte riktigt förstå min ilska. Fly förbannad åkte jag därifrån och har således fortfarande ingen husläkare.

Kan någon förklara varför det är helt okej för läkare att inte passa tider? Visst fattar jag att de har mycket att göra och visst fattar jag att patienterna kan dra ut på tiden men ändå. I Sverige är det samma sak - aldrig i tid utan alltid minst tio minuter försenade. Och aldrig har jag hört någon be om ursäkt. Men det är klart, läkarna är ju Guds gåva till mänskligheten så de står väl över sådant. Jag tycker att det ska införas stämpelklocka för läkarna. Åtminstone borde en kurs i ödmjukhet vara obligatoriskt på läkarlinjen.

The Great Quake

Idag firar San Francisco 100 år sedan den stora jordbävningen 1906. Jordbävningen, som är en av de största naturkatastroferna i USA:s historia, tog 3 000 människors liv och gjorde 250 000 människor hemlösa. Själva skalvet varade bara i 40 sekunder men sedan brann staden i tre dagar.

Under förmiddagen var det en stor parad längs Market Street, med politiker, polismän, brandmän, akrobater, orkestrar och en massa annat. Alla var glada och vinkade, helst brandmännen vinkade väldigt mycket till mig och Lisa som tydligen stod på en framträdande plats bland åskådarna.

Nästa stora jordbävning kommer troligtvis inom 30 år, säger experterna. Enligt en ny undersökning oroar sig folk i Bay Area inte särskilt mycket för jordbävningar. Däremot har de flesta människor en ficklampa, ett första hjälpen-kit, vatten för tre dagar och en batteridriven radio hemma.

Ungersk påsk i USA

Påsken har glidit förbi utan att vi har ätit ett enda ägg och inte ens känt lukten av en lammstek. Men till min stora lycka fick jag leta påskpresent - jag fick första säsongen av Nip/Tuck på DVD.

I söndags var vi på påskmiddag hos John, Jonas kollega på Genentech. Han bor i en jättefin viktoriansk träkåk (jag blev alldeles kär i huset!) i Alameda, ett idylliskt litet ö-samhälle i östra bukten. John är uppvuxen i Canada men har rötterna i Ungern så vi fick ungersk mat. Flera sorters korv - en var jättegod och sen var det blodkorv och leverkorv, vi smakade i alla fall och blodkorven var inte så tokig - potatismos, skinkstek, rödkål och gurksallad. Egentligen skulle vi ha seglat under dagen men det var för dåligt väder. Vi vaknade mitt i natten av att regnet höll på att dunka sönder sovrumsfönstret och under hela förmiddagen var vi utan el.

GLAD PÅSK

Idag hoppas jag på att få leta påskägg och äta lax i ugn. Här öser regnet ner och det är så där dimmigt som det bara blir i San Francisco. Vi ska ut och köpa inventarier till hemmet, som till exempel sängbord och sänglampor. Och Jonas har läst att det är värsta rean på Macy´s så han har paxat att åka dit. Men det hade varit härligt att vara i fjällen. Eller i Thailand.

Hoppas att ni har det bra därhemma - massa påskkramar till er alla!

Sol sol sol - åtminstone idag

Åh, så underbart - äntligen skiner solen igen efter den långa, trista regnperioden som har slagit alla möjliga rekord det här året. Jag jobbar hemifrån och har suttit ute på terrassen och druckit kaffe. Solen värmer riktigt ordentligt och jag känner mig röd i ansiktet. Fast nu när jag kollat in diverse vädersajter (vägrade tro på den första) inser jag att det ska regna hela helgen.

Jag vet att det är påsk även om det inte är särskilt påtagligt här. Ingen är ledig från jobben - de har inga religiösa ledigheter i USA förutom juldagen. Jag, Jonas, Tony och Jenny har annars en fin liten tradition att göra en tripp tillsammans över påsken och Jonas gömmer alltid påskägg åt oss andra så det kommer jag att sakna i år eftersom Tony och Jenny föredrog Thailand framför SF.

Jag fick sex nya fräscha månader från Immigrations när jag kom från Chile - känns mycket skönt. Jag FÖRSTOD att de LJÖG när jag kom i oktober och två av varandra oberoende personer på Immigrations sade att jag måste åka till Sverige för att förnya visumet. Alternativt visste de inte vad de pratade om.

Nu ska jag gå till Mission och köpa frukt så att jag kan göra en läskande smoothie.

Slå nollan till polisen

Nu har jag fattat. Äntligen. Nollan - det är den som gäller. Var man än ringer i det här landet möts man av automatiska telefonröster som ger en mängd olika val. Valen passar sällan ihop med vad jag vill (Sverige är på väg att utvecklas åt samma håll men är långt ifrån på samma extrema nivå). Men nu har jag lärt mig att slå nollan - hela tiden. Det spelar ingen roll om nollan inte är ett alternativ i den meny som raddas upp men genom att välja noll kommer man direkt till en riktig, levande människa utan att först behöva göra en massa konstiga val. Skitbra. Kanske denna teknik också funkar i Sverige?

Hemma i SF igen

Från 26 grader och sol till 12 grader och regn. Ovädret ska fortsätta, tydligen. Och 17 långa trånga sömnlösa timmar på flygplan kan göra vem som helst på dåligt humör. Inte heller var inboxen full av grattismail när jag kom hem men stort tack till min familj, Jonas familj, Erik & Anna, Malin & Janne, Saki och Per som kom ihåg min 35-årsdag.


De sista dagarna i Chile spenderade jag i Valparaiso. Det ligger vid kusten, nordväst om Santiago och är Chiles andra största stad, tillika en charmig hamnstad med ett pittoreskt "old town". Jag åt lunch på en liten restaurang och blev genast omhändertagen av bossen José Miguel som pratade i princip flytande amerikanska och som gav mig tips och råd om allt möjligt. Bland annat ringade han in det säkra området där jag skulle hålla mig. Området kring bussterminalen var inte bra, menade han, men det var ju dit jag anlände och det var visserligen slitet och fattigt men jag hamnade rakt på en fantastisk grönsaksmarknad där jag strosade omkring ett tag. Dock var jag nog den enda turisten där.


Arkitekturen är väldigt varierande och inspirerad av flera olika traditioner. Mycket trähus i grälla färger.


Jag bodde på ett gulligt litet hostel uppe på Concepcion Hill där den gamla delen av Valparaiso är belägen.


På lördagen tog jag tunnelbanan till Viña del Mar som ligger strax norr om Valparaiso. Det är en av Chiles mest fashionabla resorter och har långa härliga stränder. Vattnet var kallt men jag doppade fötterna i alla fall.

Nu ska vi åka iväg och äta en riktigt fläskig amerikansk stek. Mat är gott.

Vad gör Jonas då?

Ja, vad gör jag när Tina är i Chile? Jag har arbetat mest hela tiden denna vecka, även om förra helgen var en riktig höjdare! Då satte jag mig framför TV:n med ett par öl, en enorm pizza, åt till dess jag mådde dåligt och kollade på en dockusåpa i dryga 5 timmar. Nu frågar ni er säker vad det var för dockusåpa som fängslade mig i 5+ timmar? För det första, anledningen att den pågick i 5+ timmar var att de visade hela säsongen i ett svep, detta för att öka intresset inför årets säsong. Vad var det då? Det var Ulitmate Fighter, där ett antal deltagare kämpar om ett kontrakt i UFC (Ultimate Fighting Championship), vilket som ni säkert förstår är en "relativt" macho dockuså. Japp, har gör man TV av det mesta och kommer den till sverige så sändes den säkert på Z-TV på obskyr tid. Ni kan i i alla fall alltid hoppas. I alla fall så var den väldigt underhållande och jag satt som klistrad framför TV:n igår då årets säsong startade.

I helgen kör jag en repris på förra helgen. Ibland är livet underbart helt enkelt...?!

Bella Vista Quarter

Idag har det varit runt 25 grader och vi har varit ute på en liten tur i stan. Santiago är gigantiskt - det tar flera timmar att åka från ena änden till den andra, cirka 6 miljoner invånare. Många bilar som kör väldigt fort och mycket smog. Vi tog tunnelbanan till Bella Vista, Santiagos bohemiska kvarter. Där bor konstnärerna och artisterna, caféer, barer och restauranger trängs med gallerier och teatrar. På kvällarna är där som mest folk. Där finns också väldigt mysiga bostadsområden. På det hela taget kändes det lite som Haight Ashbury.

Fredrik och Christian stannade hemma för att sy väskor som de ska sälja på fotbolls-VM.

Trekking i Anderna

Jag och Saki har varit på en liten resa. Först med buss i fem timmar ner till Concepcion där Saki hade några ärenden att uträtta. Sen vidare med taxi till till en liten by i Anderna där det finns heta källor. Under vintern är det ett tillhåll för skidåkare men nu är det höst och lågsäsong. Bodde på ett hotell med mestadels pensionärer som tog sig en spa-vistelse. Hotellen har sina egna heta källor som är konstgjorda men innehåller vatten från de naturliga källorna uppe i bergen. Hotellen vill att man ska bada i deras källor men vår taxichaufför tipsade oss om vägen till de naturliga så morgonen efter packade vi ryggsäckarna för att besegra berget. Det var väldigt jobbigt. Men vi hittade källorna och var helt ensamma där uppe.


Vattnet är 95 grader varmt på sina ställen men i pölarna är det väldig behaglig temperatur.


Som en säl ungefär.


Det kändes väldigt hälsosamt att bada i källorna och vi gjorde ansiktsmask av leran.


Anderna är helt fantastiskt vackert och uppe bland bergen var det alldeles tyst och enormt fridfullt.

Slurp

Pia och Christian lagade chilensk mat at oss i kvall. Huvudratt var en slags potatisgratang fast mycket godare med manga gronsaker, sen var det en tomatsallad med massor av koriander, en gronsallad spetsad med lime, inlagda gronsaker och mycket annat. Killarna, Fredrik och Christian slumrade som sma barn genom hela middagen sa det hela blev en tjejfest.

Habla español??

Jag ar i Chile - forsta gangen i Sydamerika! Halsar pa Fredrik och Saki. Resan gick bra aven om den var lang, cirka 16 timmar totalt. Langre an till Sverige. Mellanlandade i Atlanta, Georgia, norr om Florida. Dar var manniskorna tjockare och hade shorts. Fastnade for ovanlighets skull inte i tullen men det lar jag val gora pa hemvagen istallet. Det ar helt skumt att tidsskillnaden ar 5 timmar mellan Chile och San Francisco men sa ar det i alla fall. Tidszonerna ar inte direkt raka, speciellt inte i Sydamerika. Fredrik och Saki bor i ett fint omrade med en receptionist som tar emot i dorren. Jag kom i morse och idag har vi varit pa en marknad och kopt tyg. Marknaden lag downtown och kandes som Indien. Christian och Pia ar ocksa har - det ar Fredriks och Sakis vanner fran Concepcion dar de bodde tidigare. De ar jattetrevliga men tyvarr ar de inte sa bra pa engelska och jag inte sa bra pa spanska. Men vi forsoker.



Har verkar verkligen ingen prata engelska. Nar jag kom till flygplatsen och inte hittade Fredrik eller Saki ringde jag dem fran min mobil men kom bara till en operator som bara pratade spanska sa jag forstod inte. Gick till informationsdisk men hon kunde inte mycket engelska heller. Fick en taxichauffor pa halsen (som att aka till turistort i Sydeuropa dar alla drar i en och vill att man ska aka i deras taxi) som sade att det skulle kosta mig 25 att aka till Fredrik och Sakis adress. 25 vad? Antog att det var pesos men hade ingen aning om hur valutan star. Jag hade inte pesos men han gav mig pengar sa jag kunde ringa Fredrik fran en telefonautomat. Fredrik berattade att Saki redan var pa flygplatsen for att hamta mig. Jag forklarade sa gott jag kunde for taxichaufforen att nagon skulle hamta upp mig och att det inte var sakert att vi skulle aka tillbaka i hans taxi men jag vet inte hur mycket han forstod. Sa smaningom hittade jag och Saki varandra och hon hade redan en taxi men da hade min chauffor redan ledsnat pa mig.

I San Francisco har det regnat i en manads tid och varit cirka 12 grader varmt men har ar det 25-30 grader varmt och helt underbart!