Underbart vackert väder idag, 23 grader i SF och säkert 5 grader varmare i Alamo där vi har varit på födelsedagskalas hos Yamo. Vi var där i julas också, han och hans familj bor i bergen i ett område där alla kör Porsche, bor i skitstora jättevackra hus och har golfbanan runt knuten. Extremt idylliskt men långt från stan och det märks på tempot. I Yamos hus var det många människor, vi åt och drack gott (i alla fall Jonas, jag körde) och hade väldigt trevligt med Yamo och hans vänner.
Det här är Leo som plötsligt började snacka svenska med sina ungar och inte bara svenska utan bredaste Ö-viksmålet! Vi kom genast överens. Frun Chris var amerikan men hade bott i Sverige och läst på Beckmans. Jättetrevliga båda två. De har en au pair från lilla Drömme där Jonas mamma bor.Sen hände något jättespännande - barnen hade upptäckt en skallerorm på garageuppfarten. Yamos fru Susan ringde 911 men vem behöver den hjälpen när det finns driftiga grannkvinnor. Debbie, som precis anlände när vi andra stod på farstukvisten, förskräckta och fascinerade på samma gång, gick genast hem och hämtade ormpinnen.
Här fångar hon ormen med öglan, det är som en fiskelina som hon drar åt runt ormens hals från toppen av pinnen.
Nu är ormen ordentligt fast i öglan, den sprattlar som en galning, väser och skallrar med skallran för att komma loss. Debbie är mycket pedagogisk och berättar för alla barn att de ska vara försiktiga om de hör ett sådant ljud i framtiden för det är så skallerormar låter. Sen säger hon till Yamo, herrn i huset, att komma med skyffeln och slå ihjäl ormen. Yamo viftar avvärjande med händerna.
Fram stiger istället killen som vi pratade mycket med men vars namn jag glömt men tuff kille, polis i New York City. Han hugger av ormens huvud med skyffeln.
Så är ormen äntligen död och alla är lättade. Hjältinnan Debbie berättar att de har skallerormar kring huset ganska ofta, skorpioner också men inte lika frekvent som skallerormar och ibland stöter de på fågelspindlar. Vi är helt klart på landet men inte bara det, vi är på det mycket exotiska landet. Och det ligger bara 45 minuter utanför San Francisco. Helt obegripligt.Någon kanske tycker att ormen ser liten ut men då kan jag bara säga att de är de små som är farligast.
Sen körde vi nercabbat hela vägen hem, ljumma vindar som blåste i håret, solglasögon, musik på högsta volym och livet kändes riktigt, riktigt bra.