Grattis Jonas!

Min kära sambo har blivit invald i styrelsen för Handelskammaren. Förutom att det är en fin merit kommer han att vara väldigt bra där - han är engagerad och har massor med idéer (till skillnad från många som enbart sitter där för att det ser bra ut). "Nu är jag din chef", säger han. Snicksnack.

Idag har jag varit på sjukhuset. Jag är inte sjuk men jag har väntat i tre månader för att få en tid för att träffa en doktor som ska bli min "primary physician", det är som en husläkare skulle jag tro. Det är väldigt viktigt att komma in i systemet - då blir det lättare sen om man verkligen blir sjuk. Jag hade tid 11.00 men skulle komma en halvtimme tidigare för att sjukhuset skulle kunna registrera mig som patient hos dem. Jag fick fylla i kanske tio olika frågeformulär. Sen fick jag sätta mig i läkarens rum och vänta. Och vänta. Och vänta. Klockan 11.30 var jag hyggligt förbannad, tog mina grejor och gick ut till receptionen. De förklarade att jag måste träffa en läkare för att kunna bli registrerad som patient och verkade inte riktigt förstå min ilska. Fly förbannad åkte jag därifrån och har således fortfarande ingen husläkare.

Kan någon förklara varför det är helt okej för läkare att inte passa tider? Visst fattar jag att de har mycket att göra och visst fattar jag att patienterna kan dra ut på tiden men ändå. I Sverige är det samma sak - aldrig i tid utan alltid minst tio minuter försenade. Och aldrig har jag hört någon be om ursäkt. Men det är klart, läkarna är ju Guds gåva till mänskligheten så de står väl över sådant. Jag tycker att det ska införas stämpelklocka för läkarna. Åtminstone borde en kurs i ödmjukhet vara obligatoriskt på läkarlinjen.