Twillo till folket

Mina nya fina ballerinor från Steve Madden kom med posten häromdagen. Så fina så och bara lite skavsår. Kanske en storlek för små men min högra tå är van att trängas.

Jag tror jag har gått loss lite hårdare på shoppingfronten än jag trodde. I morse när jag kollade på kontot stod det $0.00 på saldot. Plus några poster som väntar på att bli dragna. Obra.

Rubriktorka

Nu är det inga täta uppdateringar på bloggen men så blir det när rutinerna inte är de vanliga. I dag är det Malin och Jannes sista dag här - de åker i morgon.

Jonas och Janne hade svensexa i efterskott och kollade på Iggy and the Stooges på Warfield. Skramligt och hög volym, tyckte de. Iggy var knarkdeffad som vanligt. Jag och Malin hade möhippa på Fresca med cheviche och peruanska drinkar en annan kväll.

Annars har vi turistat i Chinatown, Little Italy, North Beach, Fisherman´s Wharf, Haight Ashbury, krokigaste gatan, downtown och så vidare. Janne leder solklart shoppingligan men också jag och Malin har lyckats hyggligt.

På tur längs Highway 1

Konstigt, vi kom just hem och jag har redan glömt vad vi gjorde. Nu tar jag kartan till hjälp och jag tror att det var så här: Först åkte vi ner till Santa Cruz. Soft surfarställe. Vidare till Capitola, en sömnig liten pärla sydost om Santa Cruz.

Millekillen fick vatten, vi andra varsin fetingcheesecake.

Hur gulligt som helst och de hyr ut dessa små hus vid stranden så dit vill jag igen.

Efter mycket vacker 17-mile scenic drive runt omkring Carmel (ja, där Clintan var borgmästare) sov vi i liten söt men kall stuga.

Vidare nästa dag längs Highway 1 som verkligen är fantastisk på många sätt. Vi flög högt över havet på Bixby Bridge - världens längsta singelspanniga betongbro (ja, jag översätter direkt från engelska). Big Sur är grönt och vackert.

Janne bland redwoodträden i Pfeiffer Burns State Park.

Andra och sista natten övernattade vi i Pacific Grove vid Monterey. Litet sött ställe med små söta hus och här bor många konstnärer tror jag. Hittade världens gulligaste viktorianska pensionat fyllt av kärlek och omsorg. Jag bodde i tornrummet och vita frun spökade för Malin och Janne (åtminstone i min godnattsaga). Hemlagad frukost med våfflor och lönnsirap.

Dagen har vi tillbringat med shopping på Premium Gilroy Outlet. I morgon är det dags för seriös turism i SF.

Galaxer i mina braxer

Just hemkommen från lilla roadtrippen med familjen Sjöstedt. Vi kom inte så långt, runt en 25 mil söderut, skulle jag tro. Trots att både jag och Malin känner suget efter L.A. - i synnerhet när man ser vägskyltarna - är det lite för långt för en kortare tripp. Hur som helst; bilder kommer strax.

Bilder från en fantastisk bröllopsdag

Nu har vi gjort det! Vi blev herr och fru Sjöstedt den 16 april i San Francisco City Hall. Våra kära vänner Tina och Jonas (och Mille) var närvarande. Vi kan varmt rekomendera dessa otroliga bröllopsfixare som gjorde allt för att vår dag skulle bli så bra som möjligt. Den blev alldeles underbar, helt i vår smak!

Vi har inte fått notan på kalaset ännu men Jonas har lovat att det kommer att bli dyrt....

Stilla

Jag är ensam hemma. Det är helt tyst förutom kylskåpets surrande. Inte så tokigt att ha en stund i fred. Inte tokigt alls. Men att ha besök är inte tokigt heller utan väldigt mysigt.

Malin och Janne är och hämtar hyrbil. De ska iväg på road trip. Kanske kommer jag med.

Ibland är det så himla underbart att bo här. Häromdagen när vi handlade saker i en affär fick vi flera andra saker på köpet av söta kassörskan. Och kinesen på hörnet fixade till ett par skor helt gratis. När jag frågade Jessica hur det var att flytta hem till Stockholm sade hon någonting i stil med: "Ja, jag får ju en dörr i skallen typ varje dag, utan att få en ursäkt. Men man vänjer sig".

Sötnos

På gång igen

Äntligen är Mille frisk och vädret bättre så vi har fått komma ut lite. I går åkte vi runt och turistade och i dag ska vi ut på nya äventyr. Malin och Janne tycker att köttet är mycket godare här. Likaså pizzan. De har helt rätt.

Förresten, nu har vi normal Californiatemperatur, 23 grader!

Sunny California

I Umeå är det 15 grader varmt och folk sitter på TC:s uteservering. I SF är det 12 grader och regn och vi är innekatter.

Efterlängtade kompisar

Vi och Johnny Depp

Vad vi har gemensamt? Tja, säkert väldigt mycket. Men en sak vet jag säkert; han bär döskallering. Jag med, jag med! Och Jonas!

JD har varit på min lista i evigheter.

Skynda skynda

Nu är jag lite pirrig i magen eftersom vi får besök i kväll. Har typ tusen saker att göra innan dess så jag måste skriva en prioreteringsordning för jag lär knappast hinna allt.

O la la vilken kåk vi var i på styrelsemötet i går. Tiburon, en kvart norr om Golden Gate-bron. Jag körde av freewayen och in i en liten stad, sen upp, upp, uppför ett berg. Lummigt och fint. På toppen av berget låg huset inbäddat i skönt grönt. Fyra våningar i någon slags halvetage, vilket gjorde takhöjden gigantisk på vissa ställen. På baksidan sluttar berget nedåt och utsikten över bukten var magnifik från terrassen. Och här bor styrelsemänniskan helt själv! Nej, jag ska väl inte avundas en änka men huset. Huset! Jag skulle lätt kunna bo i förorten om jag fick bo så.

Letar arbetslust

Herregud så improduktiv man kan vara i dag då. Knappast något har jag fått gjort och klockan är redan eftermiddag. Nu ska jag äta en skön sillunch och sedan ska jag skärpa mig.

GRATTIS TINA...!

I dag fyller Tina ar, GRATTIS!

Påskafton och glad påsk!

Tjoho från landet där det är omöjligt att hitta påskgula servetter och smakfullt påskpynt. Men jag hittade i alla fall påskliljor samt en blå duk och ett påskgult presentpapper som jag skapade ett svenskaflagganbord av. Maria och Jamie kom hit på middag. Jamie är en amerikan som pratar umemål. Otroligt kul. Han är väldigt duktig. Vi åt så gott som det kan bli. Sen letade vi påskägg som påskharen Jonas hade gömt. Jamie och Maria hittade två var - jag hittade inget. Generöst nog fick jag ett av deras. Fyllt med svenskt IKEA-godis. Jamie är surferdude från södrare delar av Californien än där vi befinner oss så om några veckor åker vi till hans lilla hemstad och lär oss surfa.

Oj jag glömde...

...några grattis också. Framför allt till Stina som fyller år i dag. Men också till Sjuan som fyllde år i går.

Påsk á la Amerika

Nog hade jag lätt velat sitta på en fjälltopp, svettig i gassande solsken, just precis i dag. Men jag har annat att göra. Städa, gå på ansiktsbehandling, redigera bilder och posta dem till silversmeden, handla mat, fixa sånghäfte, skicka artikel, göra produktbilder, formge en liten SWEA-grej, maila tryckeriet. Och lite annat.

Som sagt, påsken är inte särskilt påtaglig här och den enda som har önskat glad påsk var en svensk som var inne i butiken i går. Vi ska hur som helst ha en påskmiddag i morgon med några vänner. Jag tror att det blir jättetrevligt. Lammstek vågar vi nog inte oss på men så mycket annat som vi bara kan hitta.

Husmorstips

Om det är någon som inte har upptäckt Microplane än är det dags att göra det. Världens bästa parmesanrivare (ja, de har andra produkter också) som det är ett nöje att arbeta med. Med Microplane Zester blir osten finstrimlad och jättegod. Den är så lätt att rengöra också.

Är ni lediga nu?

Bra dag i går. Produktiv, trots ADHD.

Är det påsk nu? En nackdel med att bo här är att helgdagarna (de svenska) blir utsmetade till ingenting. De har inga religiösa helgdagar i detta landet. Förutom juldagen. I Sverige blir jag grinig om jag inte får något påskägg. Men Jonas brukar fixa det - han är min, Tony och Jennys alldeles egna lilla påskhare som alltid gömmer påskägg till oss. Oavsett om vi är på båt till Helsingfors eller på slott i Uppland.

Det gick ju bara fint, det där med kommentarerna. Mera, mera!

Splittrad

Ibland tror jag att jag har ADHD eller DAMP eller vad det nu heter för vuxna. Jag har mycket svårt att fokusera på en sak. Jag måste alltid göra flera saker på en gång. Jag börjar på något, och sen på något annat, och sen på en tredje sak. Det är roligt att påbörja men oj så tråkigt att avsluta. Nu sitter jag och skriver på en artikel som ska till SWEA Internationals tidning och den är rätt trivsam att skriva men jag kan inte låta bli att göra annat under tiden. Egentligen vill jag bara bli klar så att jag kan bocka av på att göra-listan.

En till liten sak - nu tänkte jag att ni också ska få kunna skriva kommentarer direkt under varje blogginlägg. Så kommer vi säkert att få många fler kommentarer...

Pricktest, ja tack

Jag gick till en dermatolog, doktor Epstein, för att kolla upp en konstig leverfläck som växer på min mage. In stapplar en 80-årig gubbe som klappar mig på huvudet och kallar mig för lilla vännen. Han tar en hastig titt på min mage och lämnar sedan rummet. Kommer efter en stund tillbaka med en ung tjej. Hon tittar på magen och de säger gemensamt att "it looks xkjmsxxls". Ursäkta, vad betyder det? Oh, it looks harmless, säger de. Och sen var jag färdig.

Jag har aldrig gått till doktorn med en leverfläck tidigare men jag har för mig att man i Sverige kan gå någonstans och de kollar alla prickar på hela kroppen. Kanske har jag fel. Men det skulle kännas tryggt om doktor Epstein tog bort leverfläcken och skickade den på prov någonstans. Men vad vet jag om hur sådana här saker går till.

Mitt liv som hårdrockare

Jonas leker sin favoritlek med mig - musikleken. Det innebär att jag får lyssna på hårdrock och gissa gruppen. Hellacopters och Ramones tar jag med en gång. Thin Lizzy, Iggy Pop och Black Sabbath är jag också rätt snabb på. Sen envisas han med att spela konstiga saker som exempelvis Blue Oyster Cult där jag sällan gissar rätt. Överlag tycker jag att jag presterar rätt hyggligt med tanke på att jag aldrig har vare sig gillat eller lyssnat på hårdrock.

Roligt roligt

Vi får besök snart, Malin, Janne och Mille kommer hit i april och det ska bli supermysigt! Det känns som om det var länge sen vi hade besök och det var det ju - Tony och Jenny i december. Fram för mer besök åt folket!

Internetcirkus

I morse lade Internet av, modemet stod på stand by och jag hade ingen lösning trots felsökning á la riktig tekniker. Vi har ju trådlöst men eftersom det funkar så dåligt, helst med min laptop, har jag köpt en kabel som jag på gammaldags vis pluggar direkt in i modemet från datorn. Då funkar Internet på min laptop men förstås inte på några andra datorer. Vill jag skriva ut något måste jag få igång Internet på macen, som är kopplad till skrivaren i kontoret. Men efter att jag hade fixat och trixat med kablar hit och dit lade modemet av. Det brukar jag annars alltid kunna lita på, det är routern (som ska fixa det trådlösa) som är vårt lilla problembarn. Ringde vår Internetleverantör Comcast. Slussas genom telefonhiss med typ tio olika val och knapptryckningar. Då säger en käck röst något i stil med att: vet du att vi har 24-timmarssupport på vår hemsida, gå till www.comcast.com och klicka på support. Slugo! Om man ringer på grund av Internetproblem så har man sällan access till Internet. Hånar de mig, eller?! Fick till slut prata med en kvinna som absolut var väldigt less på sitt jobb. Less eller inte, hon guidade mig rätt och Internet funkar nu. Bara att trycka in stand byknyppen ovanpå modemet i tio sekunder så var allt frid och fröjd igen.

Jag börjar återvända till livet efter elaka flunsan. Jobbade i butiken i går, det gick riktigt bra även om jag var slut när jag kom hem. Nu ska jag iväg norrut, cirka en och en halv timme, till Tove som är silversmed och som jag ska intervjua till SWEA Internationals tidning. Solen skiner och jag är alltid på gott humör när jag ska ut och köra bil. Sweet.

Hawaii del 3

De sista dagarna bodde vi i Honolulu på Oahu och det kändes skönt att komma till en storstad. Det var här vi bodde på hotellet där det rann kiss från badrumstaket.


På väg ut till Pearl Harbour. Ale, Carlos och Maria.


Minnesplatsen vid Pearl Harbour. Vi gick omkring där inne ett tag. Monumentet är byggt rakt över USS Arizona, som ligger med besättning och allt där den sjönk under japanernas attack.


Sen åkte vi upp till North Shore där de stora vågorna och de stora surfarna håller till.


Vi hängde på stranden och väntade på solnedgången.


Som kom och gick med en rasande fart. Vackert var det men svårt att fånga på bild för en glad amatör.

Hawaii del 2

Jag försöker samla ihop lite krafter för att lägga upp några fler bilder. Nu är det en och en halv vecka sedan jag kom hem från Hawaii och jag är fortfarande inte helt frisk. Min energi räcker ungefär till att gå fem kvarter till affären och hem igen.

Vi åkte på snorkeltur och såg hur många valar som helst på vägen ut. Fantastiskt! Två var jättenära båten (inte dessa dock) och det var tydligen en kamp om honorna. På snorkelturen simmade vi bland annat med sköldpaddor. En simmade precis bredvid mig och Maria.

Efter fyra dagar på västkusten åkte vi till Hana på östkusten. Vägen dit är väldigt vacker och vi gjorde många stopp, bland annat vid flera vattenfall.

Det var väldigt grönt och mycket blommor som jag tyvärr inte vet namnet på.

Tjejerna; Ale, jag, Maria och Katie. Ale och Katie var glada för de hade just köpt shaved ice; det var krossad is i en strut med något smaksatt extrakt på, verkade hur äckligt som helst.

På svarta lavastranden.

På röda stranden. För att komma hit fick man vandra runt ett berg men det var helt klart värt det. Katie kom rusande till oss när vi kom fram och var alldeles förskräckt över att det var en naken man på stranden. Jag och Maria hade visst glömt att berätta att det var en nudiststrand (dock var det frivilligt om man ville klä av sig eller inte).

Tror du att du är nåt?!

På aftonbladet.se läser jag om Magnus som inte fick jobb i Lund för att han var stockholmare och det vet ju alla att stockholmare är dryga och tar stor plats. Hihi, annars brukar det ju sägas att SKÅNINGAR är dryga men det kanske de inte är medvetna om själva (och generaliseringen är väl lika illa vare sig det handlar om stockholmare eller skåningar).

Dessutom säger chefen som nobbade Magnus att hans ansökan "andades gott självförtroende. Sånt uppskattas inte här.". Men usch! Så läskigt med en kille med bra självförtroende. Vem tror han att han är??!!! Oh la la - amerikanerna skulle trilla av stolen om de hörde detta.

NEJ, FRAM FÖR MER JANTELAG, TACK!

Hawaii del 1

Solnedgång, från balkongen första kvällen på hotellet på Mauis västra kust.

Soluppgång morgonen efter. Klockan är kanske sju och regnet ligger tugnt i luften men det hindrade inte mig och Maria från att gå på en dryg timmes power walk på stranden.

Efter power walk, frukost och snorkling vid Black Rock en liten stund (vi gav upp eftersom det blåste för mycket) gick vi på hiking i djungeln istället. Då såg vi den här lilla krabaten som jag tror kanske är en leguan (amerikanerna sade något om "iguana", vet inte om det är samma sak och jag kan inte så mycket om djur).

Jag och Maria i djungeln. Vi trampade upp våra egna stigar men till slut fick amerikanerna nog av äventyr.

Nästa dag. Vi åkte på biltur norrut och det var en väldigt fin tur. Kom till en liten by som kändes på riktigt. I en grön liten stuga såldes "världens bästa bananbröd", vilket senare visade sig säljas på fler ställen på Maui. Nybakat och väldigt gott var det i alla fall.

Lavastrand längst med vägen.

Det regnade sjukt mycket den här dagen. Och vägarna var inte de bästa, på vissa håll var det bara en fil och det stupade hyggligt brant på sidan. Dessutom var vägen översvämmad på många ställen. Men Maria, som den norrlänning hon är, rattade bilen lugnt och fint.

En förhållandevis vanlig syn. Det regnade ju mest hela tiden men ibland tittade solen fram och regnbågen var imponerande. De har regnbågen på sina registreringsskyltar och jag förstod ganska snabbt varför.

Det var värst...

...vad den här sjukan satt i länge. Stackars Jonas som inte fick åka till Vegas och hade haft skittråkigt och längtat efter mig och så är jag hur tråkig som helst när jag kommer hem.

Om jag orkar i dag ska jag lägga ut lite Hawaiibilder.

Sjuk. Less. Sjukligt less. Less på att va sjuk

Jag tror att jag har en liten parasit som gnager på min hjärna och gör mig dizzy. Jag tror att den har en kompis som sitter bakom mina ögon och drar i musklerna så att jag inte kan titta åt sidan utan att det värker. Sen bor det en hel armé som har disco i min mage.

Det regnar kiss

Kom hem i går kväll, har haft det jättefint trots att jag har varit ordentligt sjuk de senaste fem-sex dagarna. Som vanligt när jag åker till tropiskt klimat klarar jag inte alla temperaturväxlingar med hett och fuktigt utomhus och a/c-dragigt inomhus. Men vi befann oss på resande fot mest hela tiden så det var bara att bita ihop och knapra Tylenol. Maria lyckades jag smitta också så vi två gick omkring mer eller mindre som zoombies.

De sista dagarna tillbringade vi i Honolulu på Oahu och kvällen innan jag åkte hem upptäckte vi att badrummet höll på att översvämmas, det rann vatten från taket. Morgonen efter kom personal från hotellet och försökte ordna upp situationen. Då fick vi veta att det var grannens toalett som läckte, det vill säga allt som de spolade ner i toaletten rann ner till oss. Inte så mysigt.

Nu ligger jag i sängen med laptopen på magen och uppdaterar mig lite. Jonas har lagat frukost, tvättat mina sunkiga, fuktiga kläder och köpt ett gäng magasin till mig. Att vara sjukling är höjden av tristess men har fördelar också.

Mysigt i Maui

Sa ar jag antligen pa min efterlangtade semester och det ar harligt, sa harligt! Vi bor pa Mauis vastra kust i en jattefin lagenhet, 100 meter till stranden och utsikt over havet. Tro det eller ej men i morse klev vi upp klockan sju och tog en timmes promenad pa stranden innan frukost. Sen akte vi upp till bergen for hiking, sen till sodra Maui for sol och bad. Mycket, mycket harligt.
Det ar varmt, man kan ga i shorts och linne pa kvallen och vindarna ar ljumma. Tyvarr har jag inte med mig min laptop sa jag kan inte lagga ut nagra bilder for Katie har inget bildbehandlingsprogram pa sin laptop. Men jag tror att det kommer att bli manga bra med finkameran.

Viva Las Vegas...NOT!

Jaha, nu var det meningen att jag skulle sitta på ett plan till Vegas, vilket som synes inte är fallet.

För att ta det från början, medan Tina är på tjejresa till Hawaii, var det meningen att jag skulle åka till Vegas och möta upp Tony (som skulle dit på konferens) för en grabbhelg i Vegas. Allt var planerat, biljetten köpt, rum på MGM, humöret på topp… då kom ett telefonsamtal från Tony som sa;
”Hej, jag är på väg till akuten. ”
”Vad har hänt” sa jag snabbt.
Tony som varit på semester och åkt skidor förklarade att i sista åket, 200 meter från bilen, åker han ner i ett hål döljt av nysnö, ramlar och vrider till knäet ordentlig, med enorma smärtor (jag trodde jag skulle dö var Tonys egna ord…) måste han åka till akuten för kolla upp det hela och säger att jag skall förbereda mig på att han kanske måste ställa in sin resa. Det här var vid 11 tiden på kvällen svenskt tid. Ett antal timmar senare, närmare bestämt vid halvsju tiden på morgonen svensk tid, ringer Tony igen från akuten och säger att inte fått träffa läkaren ännu, men att det inte finns en chans att han kan åka. Trots att han är fullproppad med smärtstillande (Citodon) har han fortfarande riktigt ont. Lite kuriosa om Tony, akuten och Citodon är att Tony fick på samma akut vänta i ett otal timmar, även då fullproppade med Citodon när han blev biten av en hund över näsan. Då fick han ångest av att käka Citodon, förövrigt en helt okänd biverkning enligt FASS. I alla fall hade Tony sin revanschlusta helt intakt och påpekade mycket snabbt att vi nu har en grabbresa att ta igen. That´s the spirit…!

Så, inget ont utan att något gott kommer eftersom jag nu kan ägna helgen åt lite välbehövligt hushållsarbete.

A eller F - det är frågan

I måndags dag tyckte jag att livet började kännas rätt fint för jag hade levererat allt jag skulle. I måndags kväll mailade jag Photoshopläraren för att fråga om jag kunde få lämna in slutprovet när jag kommer hem från Hawaii eftersom jag är borta sista lektionen. Men nej, det gick inte för sig. Alltså måste jag lämna i kväll. Men det är ju inga problem eftersom jag börjat i god tid som vanligt och redan förbett för detta i veckor... eller inte. Plus att jag just fått veta att vi får betyg från A till F på kursen - jag som trodde att det bara handlade om att bli godkänd. Inte bra, inte bra.

Jag åt frukost i morse med Maria och Ale som också ska med på resan och plötsligt börjar det kännas påtagligt att vi åker i morgon. Jag ser ljuset i tunneln.

Å sola den skiner

Kan det vara sant? Får det verkligen vara 22 grader och sol den 5 mars?! Så otroligt härligt och jag gick som vanligt ut i min svarta jacka med scarf runt halsen och mössa på huvudet men det var bara att gå in och klä av sig.

En till härlig sak: jag fick provtrycket för SWEA-Nytt från tryckeriet i dag och allt såg fint ut så jag har gett dem ett slutgiltigt ok för att trycka - det var ett måste att få det klart innan jag åker till Hawaii så jag var lite stressad. Och det är så mycket som ser annorlunda ut på skärmen jämfört med i tryck så ofta måste man korrigera bilder, annonser etc. när man ser trycket, och i synnerhet med det bedrövliga papper vi trycker på. Tills nästa nummer har jag förhoppningsvis bytt både tryckeri och papperskvalitet och då kommer tidningen att bli så fin så!

Sov gott då

Så var det söndag kväll då och snart läggdags. Helgen har gått i flitens tecken, med undantag av en väldigt trevlig after work i fredags. Drinkar på grottan Attic och mat på ett mexikanskt litet hål i väggen. Det var verkligen helt fantastiskt, i Mission såklart och verkligen för locals, det kändes som att sitta i någons vardagsrum, med en mischmasch av träpanel, diplom, ballonger, glitter och med husmusikanter på köpet. Jag valde en rätt med getkött vilket visade sig vara någon slags kalops med ben i, men Jonas var snäll och jag fick byta med honom.

Sol och värme har vi haft, även om jag mest har suttit hukad framför skärmen och inte märkt så mycket av det. Men i dag åkte vi i alla fall till Bloomingdales för shopping, Jonas köpte inget men jag köpte fin klänning från Free People. Annars är de ju lite efter sig här när det gäller mode. Tights verkar vara nytt och hett liksom smala jeans.

Nu är det bara fyra dagar kvar tills jag åker till Hawaii. Bikinisarna, som jag i ett crazy ögonblick beställde från Victorias Secret, var katastrofala. KATASTROFALA. Vem vill ha (ännu) plattare bröst, liksom? Det blir till att svassa runt på stranden i mina gamla HM-trasor. Men jag tror det kan kvitta. Jag ska ha semester!!!

Vardagsdramatik

Hela huset skakade och jag trodde först att en långtradare åkte förbi, sen att det blåste extremt hårt men plötsligt bröt de tv-sändningarna för att rapportera om en jordbävning. Den mätte 4.2 på Richterskalan och hade sitt epicentrum i Lafayette i East Bay. Inga skadade.

Plus att när Jonas hämtade mig i kväll åkte vi förbi värsta polispådraget i ghettot några kvarter från där jag jobbar. Flera kvarter var avspärrade och där var mängder av polisbilar och ambulanser. Men det var inget som nämndes på nyheterna så det kanske var vardagsmat.

Det ljusnar

Äntligen - det börjar bli vår! Det är lite kallt men sol och skönt och framför allt; dagarna är längre. När Jonas skjutsar mig till Photoshopkursen klockan sex är det ljust, för bara några veckor sen var det kolsvart. Förra året regnade det i och för sig varenda dag i mars månad så jag ska nog inte ropa hej. Men det var tydligen extremt det året så jag tror i alla fall på vår nu.

Ut till slut

46 dagar efter tjugondag knut har jag sopat upp de sista resterna av julen. Man har ett rum för mycket om det tillåts ägas av en hög med barr i en och en halv månad.

Tick tack tick tack

Vad nöjd jag hade varit om det hade varit skottår i år och en bonusdag i morgon...

Vilket lyxliv

I dag smarrig mat hos indiern Masala. Det är inte så att det vimlar av indiska restauranger i San Francisco och jag har saknat den maten. Och Masala är nog den snyggaste och mysigaste indiern jag någonsin har ätit på. I kväll - oj, så god mat på Greystone. Ett stekhus som inte alls är rustikt och country utan snarare franskt fancy. Köttet var perfekt stekt blodigt och crème bruléen extremt god, toppad med hallon som smakade precis som bären från hallonbusken vid fiskeboden i stugan.

San Diego Zoo

Strålande vacker dag och vi har tillbringat den på San Diego Zoo, ett av de största zoona i världen med avseende på antalet djurarter. Det var ett fint och bra zoo. På hemvägen åkte vi med en pratglad taxichaufför som flytt från Ceauşescus Rumänien på 70-talet och hade en ytterst intressant historia att berätta.

Zzzzzz

I Sverige - eller åtminstone i den tabloida världen - finns det inget viktigare än Melodifestivalen just nu. Kan dom åtminstone inte förpassa dessa pseudonyheter till nöjessidorna? Här i USA är det helt annorlunda. Det vill säga; det handlar om Anna Nicole Smith oavsett vilken nyhetskanal man zappar fram...

På drift

Vi är i San Diego. Det var otroligt häftigt att flyga in i går kväll, flygplatsen ligger så nära stan så man flyger nästan genom downtown. Vi bor på 15:e våningen på Omni Hotel som är riktigt snyggt - oamerikanskt och avskalat. Det bästa är att det ligger precis bredvid Gaslamp District, ett trevligt område med många butiker, restauranger, teatrar och gallerier. Så dit kan jag gå, vilket är skönt i en stad där man, som i de flesta andra amerikanska städer, behöver bil för att ta sig fram.

På mallet hittade jag Cinnabon, kedjan som gör världens godaste kanelbullar. I SF finns inte så många mall och därmed inte så många Cinnabon heller så jag måste passa på när jag är på resa.

Cliffhouse och Ocean Beach

Häromdagen åkte vi en stund västerut, till havet, det mäktigaste, som för övrigt aldrig är särskilt stilla. Vi åt finlunch på Cliffhouse - Jenny, det var grymt, sorry att vi aldrig hann, next time - svärdfisken var utsökt och stranden full med kitesurfare. Det är så fint där att jag skulle vilja publicera alla bilder jag har tagit med nykameran men jag ska försöka hejda mig.

Den svenska synden

Vi har varit på SWEA-bio och sett Bergmanklassikern "Sommaren med Monika". Så fantastisk! Alla Stockholmsmiljöerna och språket; 50-talsuttryck som "kila stadigt". Harriet Andersson som Monika var vild och vacker men fullkomligt hänsynslös.

För övigt var det första gången vi var på SWEA-bion men det var väldigt charmigt. En vanlig lokal, fast med stolar uppradade, varm korv med bröd, vin och läsk, kaffe och kaka. Och kanske framför allt mingel och jag är numera drottningen av mingel.

Och annars då? Jag har jättejättejättemycket att göra, därav den magra uppdateringen av bloggen.

Byaskvaller

Termometern visar på 25 grader, det är sjukt varmt och på östkusten snöar Anna och Niklas inne från jobbet, det är stort detta landet, ja, det är det. I vår lilla stad i staden går folk med solglasögon till Farmer´s Market och vi åt frukost på uteservering i skuggan när killen i blomsterhandeln kom och delade ut gratis blommor.

Som att jobba på McDonalds.

Här i USA är man inte blyg att framhäva anställda som man tycker har gjort något extra på jobbet i form av någon utmärkelse, tänk McDonals månadens anställd.

För att anknyta till detta så reste sig helt plötsligt min chef upp på ett av våra avdelningsmöten och sa att vi vill uppmärksamma Jonas i dag för hans extraordinära insatser med att tilldela honom ITGR (uttalas ”eye of the tiger”) avdelningens ”recognition award".

Trots att mitt ego alltid har varit stort som en liten planet kändes det hela lite pinsamt, jag tänkte jag har väl bara gjort vad som förväntas av mig (plus lite till för att tillfredsställa mitt ego)…

Men så här i efterskott har jag insett är det inte är fel att lyfta fram personer/anställda som man tycker har gjort något bra, det fan så mycket roligare att få någon form av uppskattning för det jobb man gör än som i svensk anda följa Jantelagen och dess Lutherska anda.

Nu ser vi fram emot bonusen…!

Metrosexuell - Javisst...?!

Då San Francisco förmodligen är en av världens mest metrosexuella städer är bara att ta seden dit man kommer. För att göra en lång historia kort har även jag nu hamnat i det metrosexuellaträsket genom att gå på en ansiktsbehandling!

Det hela började med att jag gav Tina ”en dag på spa i julklapp” och efter lite research hitta vi Dermalounge, ett spa som har det mesta i ansiktsbehandlingsväg. Vi gick dit för att boka tid till Tina och innan jag förstod vad som hänt hade även jag bokat tid för en ansiktsbehandling!

Väl där för min behandling blev jag omhändertagen av min esthetician Erin. Hon startade det hela med att bedöma min hud och kom fram till att jag har en väldig känslig hud och att extractions (vad nu det är) inte var aktuellt. Hon rekommenderade istället en mildare behandling med någon form av aminosyra. För att inte verka helt bortkommen sa jag att det låter väl bra, men tänkte i mitt stilla sinne att det här är inte bra, aminosyra låter som om att min känsliga hud kommer att frätas bort. Efter en knapp timmes behandling och $90 senare var jag klar och Erin sa att ”your skin is really glowing now”! På vägen hem var jag riktig nöjd och tänkte att vara metrosexuell kanske inte är allt för dumt ändå.

Ett par dagar senare såg jag ut som en lepra, mycket riktigt, aminosyran hade fått fäste på min dokumenterat känsliga hud. Tina försökte lugna mig genom att säga att först blir det sämre men sen blir det bra. Kanske hade hon rätt, för så har ett par veckor efteråt inbillar jag mig att min hud faktiskt är bättre.

För att bli någorlunda normal igen efter den här påfrestande metrosexuella upplevelsen känner jag att det är dags att en helkväll på MC-baren Zeitgeist.

Ahhhh...

Det är 23 grader varmt ute, grannen spelar jazz och doktorn ringde just och berättade att mina testresultat var "great". Tror jag ska ta en rast och shoppa sommarkläder till Hawaii.

Jag gråter varje kväll

Det gör jag verkligen, verkligen för jag läser den bästa boken på länge; "The Kite Runner" av Khaled Hosseini. Den finns översatt till svenska också och heter "Flyga drake".

Så här skriver Akademibokhandeln:
"Flyga drake är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner och fädernas makt över sina söner och deras kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står historiska händelser som inte tidigare berättats på detta sätt, boken tar oss från ett vackert och välmående Afghanistan rikt på kultur till det ödelagda land som det är idag."

En bok som suger tag. Läs!

I Chinatown

En bekant berättade om när hon åkte buss häromdagen. En kvinna ville kliva på med en levande höna i famnen men busschauffören tyckte inte att det var okej att ha höns med sig på bussen. Så kvinnan hon nackade sin höna och steg på.

Alla hjärtans dag

Ett tag var det faktiskt min namnsdag just precis den här dagen. Tina. Men sen blev almanacksbeslutsfattarna taskiga och lade Tina den 24 juli istället. Men då har jag ju redan min Christina-namnsdag. Jag vill vara med Valentin, Valentina och Vally istället. Svenska Akademien eller vem det är som bestämmer mig, söta, sätt tillbaka mig.

Hur som helst, på Alla hjärtans dag är jag rar och snäll och full av kärlek. Därför vill jag hälsa till alla våra nära och kära. Stora, jättestora kramar från mig och Jonas. I dag och alltid.

Kampen mot spam

Jag har varit dum. Jag har varit riktigt dum. För ganska länge sen gjorde jag några intelligenstest på Internet. Jag gillar test och helst om de visar hur smart jag är. Sen fick jag svaren mailade till mig. Och sen, minsann, började spammailen komma. Nu är i och för sig Gmail rätt bra på att snappa upp dem och i princip alla tas omhand av spamfiltret. Men jag ser hur många som kommer in och jag blir oerhört stressad av att se att det smyger in över hundra nya spam varje dag.

Nu har jag tagit upp kampen. Nu har jag gått in på vartenda spammail och avanmält mig. Nej tack, jag vill inte ha mail från er i fortsättningen. Tack så jävla mycket för ingenting! Och faktum är att det funkar. Spamskörden är numera begränsad till max 10-20 om dagen, varav de flesta är erbjudanden om Viagra och INTE innehåller en länk som man kan avanmäla sig på.

Vi försöker i alla fall

Tre artiklar klara i dag och jag känner mig vansinnigt nyttig. Plus att jag fick en timmes cykeltur till och från sjukhuslabbet. Min husläkare (23 år gammal. Typ.) anser att nu när jag är 35+ är det OERHÖRT VIKTIGT att mäta kolesterolet. Man mäter fett, tydligen, så med min kosthållning ligger jag nog risigt till. Fast nu har jag ju varit hyfsat nyttig i en vecka.

Jonas är också nyttig - han går på gymmet. Sen kommer han hem, står framför spegeln och säger: Du, titta, jag håller på att bli riktigt stor nu.

Vår joggingkarriär fick ett hastigt slut i och med att min rygg började klaga mer än vanligt. Så jag får ta promenaaaader istället. Som en gammal människa.

Tystnad råder

Jag skulle förmodligen klara mig utan mobiltelefon. Den ringer kanske en gång i veckan. Oftast är det någon som ska påminna mig om att jag har en tid inbokad någonstans - hos frissan, på sjukhuset, hos dermatologen. De gör så här, nämligen, ringer några dagar i förväg för att påminna en.

Ibland kan det hända att någon från SWEA ringer. Då behöver de datasupport. Jag är ju helpdesk, tydligen. Och jag kan inte så mycket som de tror så jag får hitta på ganska friskt.

Och sen så ringer ju Jonas då och då. Men han skulle antagligen kunna maila istället. Så, what´s the point? Jag tror jag lägger ner.