Viva Las Vegas...NOT!

Jaha, nu var det meningen att jag skulle sitta på ett plan till Vegas, vilket som synes inte är fallet.

För att ta det från början, medan Tina är på tjejresa till Hawaii, var det meningen att jag skulle åka till Vegas och möta upp Tony (som skulle dit på konferens) för en grabbhelg i Vegas. Allt var planerat, biljetten köpt, rum på MGM, humöret på topp… då kom ett telefonsamtal från Tony som sa;
”Hej, jag är på väg till akuten. ”
”Vad har hänt” sa jag snabbt.
Tony som varit på semester och åkt skidor förklarade att i sista åket, 200 meter från bilen, åker han ner i ett hål döljt av nysnö, ramlar och vrider till knäet ordentlig, med enorma smärtor (jag trodde jag skulle dö var Tonys egna ord…) måste han åka till akuten för kolla upp det hela och säger att jag skall förbereda mig på att han kanske måste ställa in sin resa. Det här var vid 11 tiden på kvällen svenskt tid. Ett antal timmar senare, närmare bestämt vid halvsju tiden på morgonen svensk tid, ringer Tony igen från akuten och säger att inte fått träffa läkaren ännu, men att det inte finns en chans att han kan åka. Trots att han är fullproppad med smärtstillande (Citodon) har han fortfarande riktigt ont. Lite kuriosa om Tony, akuten och Citodon är att Tony fick på samma akut vänta i ett otal timmar, även då fullproppade med Citodon när han blev biten av en hund över näsan. Då fick han ångest av att käka Citodon, förövrigt en helt okänd biverkning enligt FASS. I alla fall hade Tony sin revanschlusta helt intakt och påpekade mycket snabbt att vi nu har en grabbresa att ta igen. That´s the spirit…!

Så, inget ont utan att något gott kommer eftersom jag nu kan ägna helgen åt lite välbehövligt hushållsarbete.