Jomen till helgen så...

Lördagens middagsplaner diskuteras för fullt, per e-post. Bye bye Söderjävlamalm, vi sviker, vi äter i San Francisco i stället.

Nästa gång tänker jag inte väja

Vad är det med barnvagnsfolket? Varför har de inte trafikvett som vanliga människor? Alltid helt inne i sin egen värld (puppan = förälder + bebis), ofta två (eller varför inte tre) i bredd, gärna på cykelbanan där jag kommer farande med blåa blixten. Herregud. Ringklockan går varm. Måste man bli ett introvert jon bara för att man får barn? Jag ska aldrig, aldrig bli sån.

Bra annars att jag har hämtat upp passet i dag, med två hela dagar till godo. Det fick fira julen hos polisen. Och appropå julen så har tåget åkt in i skrubben i dag, tillsammans med Lisa Larsson-figurerna och mjukistomten. Sen var det slut på julpyntet.

Veckobokslut

Ögat är trött så trött. Men helgen har varit bra och det behövdes efter en shitty arbetsvecka. Shopping med vin och tilltugg på 377 efter jobbet i fredags. Fiskmiddag hos Tony och Jenny. Och vi hoppas att vi har lyckats övertala dem att hänga med till New York.

Lördagen var ärenden, sen prommis och lunch med Danne och Frida. Och vi hoppas att vi har lyckats övertala dem att hänga med till New York. Sen hämtade Jenny upp mig och vi åkte till Uppsala. Där har jag väl varit hundratals gånger men detta är första gången som jag inte åkte för att träffa Jeanette. Jag, Jenny och hennes kusin Anna gick på förfest hos Annas kompisar och jag kan knappt tro det själv men jag fick se på schlager ihop med ett gäng bögar! Eller okej, senare förstod jag att bara en var bög fast det spelade egentligen ingen roll. Alla älskade Brittan, till och med den tuffa goth-killen. Sen drog vi vidare till Flurran där det var lite väl mycket Finlandsfärja, men rätt trevligt ändå.

Nu har det äntligen blivit dags att gå och sussa. Så skönt.

Förresten kan man ju fundera på hur Nordman kunde gå vidare. Det är nog den sämsta grupp jag vet - till och med sämre än Kent.

Små saker jag tänker på

Per Morberg lagar mat på teve. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar eller inte.

----------

Jag har mått väldigt konstigt de senaste två veckorna. Min hjärna fungerar inte som den ska och jag är mycket, MYCKET ofokuserad. Det är väldigt jobbigt och jag undrar vad det kan vara för sjukdom.

----------

Hade en fin och inspirerande lunch med gamla kollegor från T-H i dag. Jag har inte sett dem på länge och vi hann inte alls prata klart utan måste träffas mer. Snart. Med vin efter jobbet.

----------

Det är något otroligt vad folk ser likadana ut i den här stan. Även här på Söder (fast då är det ju den "alternativa" Söderstilen som gäller). Jag lägger märke till likformigheten även om jag inte alls är särskilt uppmärksam (vissa hävdar att jag skulle vara tidernas sämsta vittne och det är helt korrekt) och då måste det vara väldigt uppenbart.

ARN-AMS-EWR-SFO-EWR-ARN

Nu har vi bestämt att kombinera New York med San Francisco för det blir ju så otroligt kul att komma tillbaka dit! Det blir mycket resande men det får vara värt det. Amerikaner kan ju göra Europa på tio dagar (London, Paris, Rom typ) så då kan väl vi också. Längtar så efter att träffa vännerna i SF, strosa omkring i Hayes, äta burritos i Mission, gå på Farmer´s Market i Noe, kanske vi hinner gå till testället Lovejoy´s - det vore fantastiskt! Bara en vecka kvar nu!

Snälla, fråga mig först!

Jag trodde nog inte att jag skulle säga det här men jag saknar alla vardagsval man hela tiden har i USA. Pappers- eller plastpåse, vilken sorts dressing, vill du ha den ovanpå eller på sidan, ska du äta här eller ta med dig, vilket sorts bröd vill du ha... och så vidare. I början kändes det stressigt med alla val men sen var det grymt.

I Sverige hinner man inte reagera förrän någon har strött kanel över latten eller pudrat pommes frites-krydda över stripsen. Det gäller att vara mycket precis redan i beställningsskedet och hoppas på en hyfsat alert mottagare - då kan det möjligen gå vägen.

Lunchen i dag bestod av räksallad med Rhode Island-dressing OCH kikärter. Kan inte bli så mycket värre.

Vi som överlevde Rågsved

Eftersom jag inte lyckades åstadkomma så mycket som jag ville tvingades jag jobba hela dagen i går. Men en längre paus tog jag och den tillbringade jag framför Tom Alandhs dokumentär "Vi som överlevde Rågsved". Nu är ju jag dessutom en sucker för socialrealism, men åh vad jag uppskattar en sådan stillsam, lågmäld och oerhört sorglig dokumentär. Och vad jag uppskattar min egen uppväxt så oändligt långt bort från Rågsved.

Dåligt

1. Fil kl. 07.30
2. Latte och gigantisk chokladboll kl. 11.00
3. Polarkaka med ost kl. 20.30.

1. Oengagerad personal på cykelaffären kan inte förklara skillnad mellan cykellampor
2. Oengagerad personal ger mig fel batterier till cykellampor
3. Jag kan bli överkörd i mörket

1. Ingen inspiration
2. Hårt arbete som inte resulterar i det jag vill
3. Jag känner mig osmart

Lycklig lycklig!

Vi ska äntligen resa någonstans! Tillbaka till kära Amerikat - New York närmare bestämt. Eftersom vi blir borta i tio dagar planerar vi att åka någon annanstans också, antingen till Miami eller San Francisco. Vi får se. Bara tre veckor kvar! Och jag har en ny fin kappa och nya högklackestövlar att strutta omkring i på gatorna i Soho. Och nu ska vi stanna länge nog så jag hinner gå på MOMA och åka till Brooklyn. Åååh... längt, längt, längt!

Jonas hälsar att han inte tar upp några beställningar. Men jag kan möjligen låta mig mutas.

Måndag och business as usual

Måndag måndag och lite matt efter helgen som vanligt. Gotlänningarna var på besök så vi fick spendera en trevlig lördagkväll tillsammans med dem i Hornstull. Först åt vi oss mätta och feta på Texas Longhorn (ingen av oss kommer någonsin att bli vegetarianer) och sen vidare till Judit & Bertil för vin och drinkar.

I dag har solen skinit, vilket den faktiskt gör rätt ofta nuförtiden, och jag tog en skön promenad till kontoret. Har en lämning i morgon och som vanligt sliter jag mitt hår. Men det brukar lösa sig till slut. Efter lite ångest.

Bloggbombning

Vi var på 30-årsfest (tänk, att man får gå på sådana fortfarande!) för några helger sedan. Det var maskerad.





















Inte många såg att jag och Frida var Lili och Sussie.





















Det var Karin och hennes kompis Anna som hade festen. Alias prinsessan Victoria (eller var det Madeleine?) och drottning Silvia.





















Jonas vann utklädningstävlingen som Johnny Depp när han spelade Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean. Tjejen var Kill Bill. Den roligaste fångade jag inte på bild men det var hon med luggen i Den där Mary.

Boring boring boring

Har jobbat hemma med huvudvärk i dag och är verkligen sugen på att komma ut. Jonas försvann precis iväg på sin killgrej. Det är kanske det töntigaste jag vet - killgrejor. Jag växte upp i ett gäng där vi alltid umgicks tillsammans, en massa tjejer och killar. Väldigt, väldigt trevligt. Men nu för tiden ska det killgrejas, medan jag är ensam och kompislös. Innan han gick sade Jonas att jag hade fler kompisar i SF än här. Och det är ungefär så det känns nu. Inte för att jag direkt har ringt och kollat vad mina kompisar gör i kväll. Jag är ju upptagen med att sura. Men ändå.

Plus att jag och Jonas tappade min telefon i golvet och nu är displayen totally crazy. Plus att jag skulle redigera en bild på mig där jag är uttråkad till detta inlägg men Photoshop är totally crazy och kan inte öppna bilder. Allt som allt har detta inte varit någon lyckad vecka. Häromdagen fastnade jag i vår pyttelilla skakiga hiss tillsammans med en besiktningsman (tack för att jag inte har social fobi längre men lite klaustro har jag allt) och blev ståendes en timme.

Jaja... Internet funkar i alla fall och det är final i På spåret.

---------------

Haha, Photoshop är kompis igen!

Jamen hej igen!

Jag kikar på besöksstatistiken och förvånas över att den ser ut ungefär som vanligt trots att jag inte uppdaterat på evigheters. Det gjorde mig lite rörd (en inte jättestor skara men trogna läsare, alltså) så här kommer jag igen. Annars funderar jag väl mest på att lägga ner, men ok, lite till kanske.

Det var allt för nu.

Tips från coachen

"Är det inte märkligt att när du har en deadline, ett definitivt slutdatum, när något ska vara klart så är vi kapabla att åstadkomma precis vad som helst, medan de flesta skjuter och skjuter och skjuter allt på framtiden."

Säger framgångscoachen Hans Thörn appropå att fånga dagen. Varje dag. "Tänk på att det är ditt liv, och ingen annans, så det är du som har ansvaret för att förverkliga det, och ingen annan."

Ofta kräks jag lite åt klyschorna och alla käcka utrop. Samtidigt inser jag att det stämmer. Tänk om jag alltid levde som om jag hade en deadline. Eftersom det i princip bara är då jag får något gjort så inte bara skulle jag vara extremt produktiv utan jag skulle verkligen göra allt där där som jag nu planerar att göra "sen". För vem vet hur lång tid man egentligen har på sig?

Vill vill vill!

Under hösten har jag haft tid men inte pengar. Nu har jag mer pengar men inte så mycket tid. Samtidigt planerar vi resor.

1. Amsterdam. Behöver inte bli dyrt, inte heller ta så mycket tid i anspråk.
2. New York. Inte dyrt om man får tag i ett bra erbjudande. Kan klaras av på en långweekend. Stålarna kommer dock att rulla eftersom shopping är huvudsyftet. Men med tanke på att allt där är mycket billigare än i Sverige så TJÄNAR man ju pengar på att åka dit...
3. New York/San Francisco. Kombinationsresa under påsken. Lockande men flera månader kvar till påsk!
4. Alperna. Kompisarna lobbar stenhårt för detta alternativ och eftersom jag inte åkt skidor på tre år skulle det vara ett härligt nöje.

Dessutom säljer Flynordic resor till alla möjliga europeiska storstäder för endast 199:- om man bokar innan den 20 januari. Hysteriskt billigt - förutsatt att man får tag i just en sådan biljett. Och så vill jag hälsa på Misa i Malmö. Måste hända snart.

I slutändan blir det väl ingenting av någonting.

Uppmuntran för en tråkig dag

Regnet har öst ner hela dagen. Detta liknar mer en vinterdag i San Francisco än i Stockholm, alternativt har jag blivit senil eller förträngt. Och i unga år pulsade man i djupsnö till skolan och det var alltid minst 25 grader kallt. Från november till april. Jodå.

För att göra en tråkig dag lite roligare ska jag sammanstråla med Jenny på Southside. Och vips fick jag en anledning att duscha och piffa och byta om från myskläder och duntofflor.

Här hittade jag ett ganska roligt test. Jag blev "Wild Cat". Och hurra - så lyckades jag klura ut hur jag får länken att öppnas i ett nytt fönster (eller klura... snarare googla kanske...).

Gmail Chat - "21st Century Boy"

Satt i lung och ro och kollade min e-mail på Gmail får ett par dagar sedan då det plötslig plingade till i datorn, och samtidigt kommer det upp en ruta där det står;
-Yo Jonas!
Jag fattar ingenting och ropar på Tina;
-Vad händer?! En ruta poppade upp på skärmen"
Tina kommer, kollar och säger snabbt;
-Det där är Gmail chat och det är vår SF kompis John (Igaz)
som vill chatta.
Mäkta förvånad hasplar jag ur mig;
-Har Gmail chat?!
-Visste du inte det säger Tina. Det är bara att skriva och börja chatta forsätter hon.
Så, jag fattar som vanligt snabbt(!) och skriver ett svar till John där jag mer eller mindre drar samma sak som för Tina. Som svar från John får jag
-Now you have joined the 21st Century.
Vi chattar ett tag och jag påpekar att vi chattar som två tonåringar, jag 40, John 55...och sedan dess har vi faktiskt chattat en gång till och jag har i Marc Bolans anda tagit mig onlinenamnet "21st Century Boy"
What can I say except amazing!

Fröken sjukling

Förbannade Umeåbaciller - i snart två veckor har jag varit dålig. Att lägga på minnet: uppsök aldrig vårdcentralen på en måndag. Två timmar i deprimerande miljö och en luft tung av andras bassilusker. Jag går kvar hos min gamla husläkare i Vasastan och hon måste vara den populäraste läkaren i stan. När jag till slut kom in stenvägrade jag när hon ville sticka ner träspateln i halsen på mig. Jag fattar inte att någon klarar det. Det var hur som helst inte halsfluss (ja, det gick att titta i min hals utan träspatel) men bihåleinflammation så jag gick därifrån med dubbel dos penicillin så nu jävlar finns det hopp!

Fröken guldfot

Gulddojjorna är här. Tullen tog god tid på sig. Och högt pris - 615 kronor fick jag snällt betala för att hämta ut paketet. Men dom passar! Och jag tror att jag tycker att dom är snygga. Postkillen tipsade mig om att beställa från England i stället, nu när pundet är förhållandevis billigt. På handel inom EU slipper man moms och tullavgifter, sade han. Måste kolla om det stämmer. Tyvärr finns inte Steve Madden i England men det finns säkert mycket annat roligt att beställa därifrån.

God fortsättning

Det är ett tag sedan men vi har haft fullt upp med julfirande och annat trevligt. Det snöar i Stockholm i dag, stora snöflingor som inte blir till slask och det är hur vackert som helst. Dock är jag sjuk och bör hålla mig inomhus. Jobba hemifrån kan jag göra trots allt. Jonas är ledig och hänger på stan. Det var allt för nu.