Mission impossible: få ett nytt körkort

Jag har ju tappat både körkort och pass och i synnerhet nytt körkort börjar kännas angeläget. Jag har fått papper hem från Vägverket som jag ska signera, klistra på foto och skicka in. Ringer Vägverket och frågar om jag inte kan skicka ett foto på elektronisk väg. Jag menar, de lär ju ändå scanna in fotot för att kunna trycka körkortet. Men nej, det går inte för sig. Fotot måste skickas i fysisk form. Men om jag går till kontoret på Vägverket på Klarabergsviadukten 80 så kan jag fota mig och lämna signatur direkt.

Det verkar gå snabbast så jag går dit och kommer fram till kassan.

- Har du legitimation?
- Nej.
- Du måste ha legitimation för att kunna ansöka om körkortet här.
- Någon legitimation har jag inte, det är därför jag ansöker om nytt körkort.
- Jamen utan legitimation skulle ju vem som helst kunna ansöka om ett körkort i ditt namn.
- Men ni har väl min bild i körkortsregistret, så att du kan se att jag är jag?
- Nej, vi har inte tillgång till körkortsregistret här.
- Nähä. Hur ska jag göra för att ansöka om körkort då?
- Har du inte fått papper från Vägverket hemskickade?
- Jodå.
- Jamen då får du fylla i dem och sen skicka in dem, med bifogat foto och signatur. Då vet vi ju att det är du eftersom du har tillgång till papperna som vi har skickat till adressen där du är folkbokförd.
- Ja men jag har ju papperna med mig hit, då kan du ju se att jag är jag eftersom jag har tillgång till papperna?
- Nej, det kan vi inte acceptera här, vi måste ha legitimation.
- Så du menar att om jag går hem och fyller i papperna och skickar in dem så går det bra utan legitimation men inte om jag fyller i dem här och ger till er?
- Precis.
- Du, det där är otroligt ologiskt. Men det är ju inte ditt fel så jag ska inte gnälla på dig. Då går jag hem då.
- Ja, just det...

Dagens reflektioner

Glädjande
- den trevliga och snabba expediten i kassan på H&M i Brunogallerian.
- den vänlige mannen i kiosken på Ringvägen som önskade mig en trevlig dag när jag gick därifrån.

Ledsamt
- att jag inte verkar få det roliga jobbet jag var på intervju för häromdagen.

Ungdomligt
- killen i kassan på ICA Hornsgatan som tilltalade alla som kom fram till kassan med "tja", inklusive den cirka 80-årige mannen framför mig, och som sedan sade "det blir 63 spänn tillbaka".

Förvånande
- att ett av kaféerna i Söders nya stolthet, gallerian "Skrapan", förutom småbord har ett stort långbord där ensamfikande sitter tillsammans och där man för att förströ sig kan läsa litteratur av typen coffee table books om man inte vill prata med sin bordsgranne. Och fikastunden blir ännu trevligare då man får avnjuta den i Wegners "Wishbone Chair".

Inte förvånande
- att det trådlösa nätverket inte fungerar.

Dagens diss

Jag är okompis med iPhoto. Det är ett helt okej bildvisningsprogram. Problemet är snarare detta: när jag laddar över bilderna på kamerans minneskort till datorn lägger sig genvägar till bilderna i iPhoto. Fint nog. Bara det att originalen lägger sig i mappar som heter typ "Roll 137". Eftersom jag tycker om ordning och reda vill jag strukturera upp mapparna i namn och år utifrån innehållet på bilderna. Var sak i sin mapp. Men när jag gör det - damdada! - så hittar iPhoto inte längre igen originalen och bilderna kan därför inte visas. Det tycker jag är mycket osmart. Man borde kunna flytta runt mappar och byta namn på dem utan att länken bryts. Så fungerar ju många andra program. Jag måste hitta ett bättre upplägg för detta är ju jättekrångligt.

Solnedgång på Kristinehovsgatan

Kredit is king

Jag och Jonas har blivit riktiga amerikaner, ja det har vi. Vi är pankare än vi varit på många år men i helgen shoppade vi loss på IKEA och ICA Kvantum. På kreditkortet dårå. På tiden att vi lärde oss hur man gör. Snart kommer "Skuldfällan" på besök. Då får vi vara med i tv.

Knivsöder

Så har vi slitit oss från Hornsgatan och flyttat in i penthouset. Det var rätt underbart i går natt, att blicka ut över Högalidskyrkans upplysta torn för att sen krypa ner i min egen säng som jag inte har sovit hos på två och en halv månad. Internet har vi också som ni ser. Nu kan jag koppla av.

Verkar som om jag måste byta rubrik igen.

Lagen om alltings jävlighet

Murphy hänger över nacken på mig nu. I skarpt läge fungerade det inte att ladda upp filen till ftp-helvetet och jag förstår inte varför. Dessutom fick ComHem för sig att ha nätverksproblem i ungefär ett dygn. HELT FEL TAJMING! Jag beslöt mig för att bränna skiten på cd och posta. Har ingen brännare på min laptop, gick till nya lägenheten och grävde fram macen, brände och gick till posten. Hade för lite pengar för att kunna välja det dyraste och snabbaste alternativet så cd:n dimper förhoppningsvis ner i SF ons-tors nästa vecka. Lite väl sent då. Har dock inte gett upp ftp:andet helt och hållet. Måste kunna funka, måste måste måste. Jag slutar väl som han med snurran i "SOS Sällskapsresan".

Annars har jag spenderat tid med att packa upp lådor i lägenheten. Det är roligt, så roligt! En sak har gått sönder och några andra saker är eventuellt borta men i övrigt verkar det bra.

Jag skulle dö för ett glas rött just nu

Men i det Bergströmska/Iglicarska hemmet finns inget sådant. Jo förresten, dyra viner köpta i tjusigt utland. Sånt kan man väl inte gärna ta för sig av, nej det tror jag inte passar sig. Sprit har dom i mängder förstås men det fyller ingen funktion för mig nu. Och Systembolaget är grymt stängt.

Sverige-USA 0-1.

Lycklig lycklig

I två dygn har jag jobbat med ett bildspel till en jubileumsfest - lite oavslutad business från SF. Naturligtvis hade jag kunnat börja lååångt tidigare men allt blir så mycket bättre när jag har panik och när det trasslar ordentligt, typ när Windows Movie Maker hänger sig en gång varannan minut. Och helt plötsligt slog det mig att jag kanske blir tvungen att skicka bildspelet med snigelpost som ska ta sig tvärs över Atlanten och vidare tvärs över USA. I dag kom jag dock på den briljanta idén att ladda upp den till en ftp-server som jag råkar ha tillgång till. Sen lyckades den likaledes briljanta Charlotte ladda ner filen hos sig där borta på västkusten så uppdraget kan numera betraktas som slutfört.

I morse kom flyttgubbarna med våra saker. Jag hade gett mycket för att få vara där och börja packa upp eftersom jag älskar sånt men jag får väl tjå mig tills i morgon då jag har mer tid.

Vi ska skiljas

Jadå det är sant. Tony och Jenny har stött oss och fött oss i stort sett hela tiden sen vi kom hem från San Francisco men nu är det dags att klippa navelsträngen och flytta hemifrån.

Vi har fått lägenhet!

I andra hand på Knivsöder. Hos världens finaste farbror har vi varit i kväll och han äger en fastighet där hans son hyr ut sin tvåa högst upp på sjätte våningen. 68 m2, öppen planlösning, genomgående lägenhet med TVÅ stora balkonger - en med morgonsol och en med kvällssol. Kök med stor kyl och frys, diskmaskin, skafferi, städskåp och plats för lagomstort matbord. Stor hall med inbyggd arbetsplats. Sovrum med fyra garderober plus två klädkammare i hallen. Superfräscht nyrenoverat badrum med tvättmaskin och torktumlare.

Jonas säger att jag inte får skriva något eftersom vi inte har skrivit kontrakt än men jag litar verkligen på denna farbror som inte är som alla andra på denna smutsiga och slaskiga andrahandsmarknad utan en rejäl en från Tärnaby.

Jag är så lycklig!!

Identitetslös

Jag tappade ju körkortet någongång någonstans i San Francisco. Trodde hela tiden att det skulle dyka upp i flyttkaoset men nej. Glatt körde jag ändå Cabrion men när vi hade sålt den och istället körde hyrbil - en svart gangsta Dodge Charger - fick jag inte köra eftersom jag inte stod med på försäkringen. Det var surt, helst när vi åkte till LA där det roligaste som finns är att köra bil. Och helst när jag inte fick komma in på barer i samma stad då jag inte hade legitimation. För guds skull - jag är ju ändå 36!

Hur som helst så har jag ändå haft mitt pass. Bara det att i går när jag skulle handla på Mariahallen var plötsligt passet borta också.

Kanske ligger det på en gata i Visby för i min packning är det inte. Och något nytt körkort kan jag inte ansöka om förrän Skatteverket har registrerat min nya folkbokföringsadress.

Den närmaste tiden ska jag se till att hålla mig med mycket cash i plånboken. Och hoppas på bra åldersbedömarpersonal på barer.

Så korkad

Tog båten hem från Visby tidigt i morse. Framme i Nynäshamn ville jag inte åka båtbussen till Cityterminalen utan pendeln till Stockholm Södra. Men på tågstationen var det heldött varpå jag gick fram till en SL-buss med tillhörande busschaufför:

- Hej, går den här bussen till Stockholm?
- Nej, den går till Västerhaninge.
- Jaha, vilken buss kan jag ta till Stockholm då?
- Det går inga bussar till Stockholm.
- Nähä så då är det alltså tåget som gäller?
- Nej, det går inga tåg till Stockholm.
- Men hur ska jag ta mig in till stan om det varken går bussar eller tåg dit?
- Du tar den här bussen till Västerhaninge och därifrån tar du tåget in till stan.

Så många ord vi skulle ha sparat om han bara hade sagt den sista meningen först.

Konstiga Saker i Sverige 3 - Semesterstängt

Försöker fixa en del praktiska saker privat såväl som på jobbet och ringer därför runt en del. Följande sammanfattar mina fåfänga försök.

Jag ringer och får svar efter 4 signaler.

En röst säger;
- Hej och välkommen till Sverige.

Jag svarar snabbt;
Hej jag heter...

(Så klart är det en telefonsvarare)

Rösten fotsätter oförtrutet;
Vi har semesterstängt mellan den 10/6 till den 10/8. Välkommen åter.

Vad säger man...?!

A True Giant...!

Lite koll på vad som händer i SF har vi fortfarande och nu ha vår San Francisco Giant hjälte Barry Bonds äntligen rättmätigt tagit homerun rekordet i baseball i och med att han slog sin 756:e homerun.

Go Barry Go...!

Visby

Tyvärr lyckades jag träffa av medeltöntsveckan. Men allt är fint.

Jag + Sverige = slut

Jag är utvandrad, har jag upptäckt. Ringde Vägverket för att få ett nytt körkort. Tydligen är jag folkbokförd på Sigtunagatan som jag flyttade från i juni 2005. Intressant - jag minns alldeles tydligt att jag istället folkbokförde mig hos Tony och Jenny. Och vid samtal med Skatteverket säger de att jag är utvandrad. Punkt slut. Trots att de har två adresser på mig, en på Church Street och en på Sigtunagatan. De har helt enkelt bestämt sig för att jag har min "huvudsakliga dygnsvila" i San Francisco och inte i Stockholm. Mycket underligt att de inte frågade mig först. Nu måste jag uppsöka kontoret och hoppas att de snällt släpper in mig igen.

Sockertuffa i skärgården

Okej då. Även om det mesta känns trist i dag var i går en fin dag. Vi åkte med Danne och Frida ut till Björkvik (platsen där jag nästan har tagit dykcert, men det är en annan historia) där vi hyrde havskajaker. Beslöt oss kaxigt för att ta oss runt ön på den blåsigare utsidan istället för att kajka runt i lugnt vatten på insidan. Danne, den vanaste kajaktisten av oss, välte ganska omedelbart. Och kanske var det tur att det hände just honom eftersom han visste hur man gjorde för att komma loss under vattnet. Efter en gedigen räddningsinsats från Fridas och min sida fick vi Danne tillbaka i kajaken trots vindarna och vågorna. Fem minuter senare välte han igen. Jonas paddlade på långt framför oss, främst för att han inte kunde vända i vågorna med risken för att kantra. Men Danne kom upp igen, återigen med vår goda vilja och våra kajaker som stöd.

Vi fick en fint stopp på en klippa och Danne och Frida hade packat en suverän picknick till oss alla. Sen drog mörka moln in över oss och det var dags att paddla vidare. Och det gjorde vi. Paddlade och paddlade. Kartläsaren var tydligen inte i form och vi insåg till slut att vi hade paddlat alldeles för långt. Några timmar senare, efter ytterligare en fika- och kisspaus, kom vi tillbaka till GÅ igen. Skön dag i går - träningsvärk i dag.

Somriga minnen i en grå tillvaro

Eftersom jag just vaknat upp i ett regnblött Stockholm där jag bara vill krypa ihop i soffan med en bok måste jag piffa upp mig med något om förra helgen ute i skärgården, Norröra närmare bestämt. Vädret var inte bäst då heller utan sol-regn-sol-regn som hela den här sommaren verkar kännetecknas av, men vi hade en underbar kväll på klipporna vid havet i Saltkråkeland.

Konstiga saker i Sverige 2

Vi är ju köpoliser. I Sverige. Har alltid varit. Det är bra - jag gillar. Men ändå är vi extremt ologiska. Vi var på väg upp från Bollnäs till Umeå. Vi tankade i Sundsvall och jag gick in på macken för att handla. Endast en kassa var öppen och kön blev efter en stund rätt lång. Jag var trea i kön när en ny kassa efter ett tag öppnade. Stillsamt stog jag kvar för att låta tvåan gå före till den nyöppnade kassan. Men plötsligt - VROOOOOOM - drog alla de som stod sist i min kö förbi för att ta sig först till den nya kassan.

Helt jävla galet. Hur går det ihop med vår extremistiska köpolitik?? Vi, som verkligen för oss, säger till dem som tränger sig och har järnkoll på att alla väntar på sin tur, förvandlas till totala anarkister när en ny kassa öppnas. Då är det plötsligt okej att trängas.

Jag fattar inget. Och hade glömt hur det funkade.

Konstiga saker i Sverige

I alla fall en jättekonstig sak var när jag skulle prova skor och bad om en provstrumpa. Då letade skoförsäljaren upp en gammal välanvänd strumpa ur en papperskorg. Jag skulle alltså dra på mig en strumpa som andra människor med typ fotsvamp och vårtor tidigare har haft på sig.

Så funkar det och det vet jag om jag drar mig till minnes. Problemet är att man lätt kommer ihåg det som är mysigt, men gärna förtränger det som inte är bra. I USA skulle ingen människa drömma om att dra på sig en socka som andra människor redan använt. Man får alltså alltid en ny och oprovad provstrumpa.

Det är bra. Jag måste tipsa Sveriges skobutiker. Det är så enkelt.