Baby Rådin

Ett sådant litet underverk! Jag längtar till att träffa IRL. Tills vidare får jag nöja mig med foto. Igen - kram och grattis till föräldrarna!

Mmmm

Aaah! Jag har ätit min godaste Crème Brulée hittills i detta landet. På Le Zinc, den franska finkrogen nere på gatan. Vi åt båda råbiff till förrätt. Den var god men inte riktigt som vi hade tänkt oss. Allt var redan inblandat i biffen, inga rödbetor och väldigt mycket kapris vilket gjorde att det hela smakade mer kapris (som iofs är gott) än kött. Sedan åt jag lamm och Jonas entrecôte, båda fino. Och sedan, som sagt; Crème Brulée - riktigt, riktigt god. Överlag en bra kväll med bra service.

21 enkla tips...

...på hur du kan minska koldioxidutsläppen i din vardag. Tänk på att växthuseffekten är ett globalt problem som orsakas lokalt. Därför gör varje enskild insats för att minska den en skillnad, och det behöver inte vara svårt. Visste du till exempel att bara genom att sänk inomhustemperaturen med två grader och minska ditt utsläpp med 140 kg koldioxid per år!

1. Gå, cykla eller åk kollektivt så ofta du kan istället för att köra bil. Har du 5 km till jobbet minskar du utsläppen av koldioxid med ca 700 kg per år om du går eller cyklar.

2. Samåk till och från jobbet, skolan eller möten. Om fyra personer som tidigare rest var för sig samordnar sina resor minskar utsläppen 75 procent - trots att resandet är oförändrat!

3. Använd bränslesnåla bilar. Det är stor skillnad mellan den snålaste och törstigaste bilen - även inom samma storleksklass. Väljer du en något mindre bil och en modellvariant med liten motor kan du sänka bränsleförbrukningen, och därmed dina utsläpp av koldioxid, med hela 20 procent (var femte tank gratis!).

4. Sänk inomhustemperaturen med två grader och minska ditt utsläpp med 140 kg koldioxid per år.

5. Stäng av datorn helt (i stället för stand by-läge) och minska ditt utsläpp med sju kilo koldioxid per år.

6. Tvätta tvätt i 40 grader i stället för i 60 och minska ditt utsläpp med 100 kg koldioxid per år

7. Kör med rätt däcktryck och minska ditt utsläpp med 93 kilo koldioxid efter 1200 mil.

8. Byt till lågenergilampor. Livslängden är tio gånger så lång och elåtgången minskar till en femtedel jämfört med en vanlig glödlampa. Per år kan ett normalt hushåll tjäna närmare en tusenlapp eller några hundra kWh om alla glödlampor byts ut. Per lågenergilampa blir det en vinst på 200 kr (beräknat på lampans livstid).

9. Stäng av TV, video, stereo och parabolantenn helt (i stället för standby-läge) och minska ditt utsläpp med 35 kg koldioxid per år.

10. Sätt in snålspolande munstycken i badrum och kök och minska ditt utsläpp med 250 kg koldioxid per år.

11. Byt till miljövänlig el och minska ditt utsläpp med 350 kg koldioxid per år.

12. Åk tåg istället för flyg och minska ditt utsläpp med 90 kg för varje ersatt flygtimme. Räknat per personkilometer är flyget det mest miljöbelastande transportslaget.

13. Sänk hastigheten från 110 km/h till 90 km/h och minska ditt utsläpp med 250 kg koldioxid efter 600 mil. Om alla höll hastighetsgränserna skulle koldioxidutsläppen i Sverige minska med cirka en miljon ton.

14. Kör mjukare ("Eco driving") och minska ditt utsläpp med 250 kg koldioxid efter 940 mils körning.

15. Duscha fem minuter kortare varje dag och minska ditt utsläpp med 68 kg koldioxid per år.

16. Titta på var varorna i butiken kommer ifrån. Välj gärna närproducerat. Matvarorna en normal frukost är i många fall minst lika beresta som oss själva. Ta en titt på var varorna kommer ifrån. I de flesta fall är det minst miljöbelastande att välja närproducerade varor. Och handla gärna där du bor istället för på en stormarknad utanför stan. Den korta bilresan till och från köpcentrat kan i värsta fall ge upphov till lika stora utsläpp av koldioxid per kg av en vara som en lastbilstransport hela vägen från Tyskland!

17. Källsortera dina sopor och minska ditt utsläpp med 100 kg koldioxid per år.

18. Dammsug och rengör bakom kyl och frys för att öka luftcirkulationen och minska ditt utsläpp med 250 kg koldioxid per år.

19. Klimatneutralisera din drivmedelsförbrukning och minska ditt utsläpp med 1,3 ton koldioxid efter 600 mil.

20. Avge ett personligt klimatlöfte på www.klimatloftet.snf.se

21. Ställ krav på dina politiker i kommunen, i riksdagen och inom EU.

Källa: Åre Äventyrsbutik.

Nytt år nytt liv

Jag och Jonas har för första gången i livet varit ute och sprungit tillsammans. Annars springer jag ensam ungefär en gång om året och han springer aldrig. Men det var härligt. Till och med uppförsbackarna. Jag hade Iggy and the Stoogies i lurarna. Sen gjorde jag mitt strechträningsprogram för första gången sedan i somras. Så bra i ryggen som jag var då har jag inte varit på åratal men det märks väldigt tydligt nu att jag inte har tränat på länge. Bara att ta nya tag för att komma i form igen.

För övrigt spelar vi roliga Stockholmsspelet då och då. 3-0 till mig. I kväll var det riktigt jämnt men de två tidigare omgångarna krossade jag.

Bara på Whole Foods

Smaskig indisk mat i påse. I dag blev det Tikka Masala. Så enkelt - kyckling, påsmixen och vatten i en gryta får puttra medan riset kokar, toppa med lite grädde på slutet och vips så var det färdigt. Annars skeptisk mot halvfabrikat men detta var GOTT!

Vill ha vill ha!

Världen har väntat och äntligen har Apple lanserat iPhone. Mig har de definitivt på kroken.

NHL-hockey we like

En av mina julklappar till Jonas var hockeybiljetter. Vårt lag är San José Sharks (SJ ligger en timme söder om SF och det är inte riktigt samma sak som att man skulle drömma om att hålla på Skellefteå AIK eller Modo om man bor i Umeå eftersom detta landet liksom är lite större) som vi såg möta Detroit Red Wings häromdagen. Jag var väl inte överdrivet peppad eftersom jag är rätt ointresserad av hockey men det var riktigt, riktigt kul. Vi hade också fina platser som gjorde att man verkligen såg och kände vad som hände nere på isen.

Amerikanernas sportintresse är nära förbundet med mat och dryck. Således fanns det ett otal snabbmatsrestauranger på arenan samt popcorn, nachos, pretzels, öl, vin och drinkar till försäljning. Det kan jag gärna vänja mig vid. Galet snygg arena har dom också.

Eftersom vi först och främst är svenskar hejade vi på Detroit som är ett riktigt svensklag med spelare som Henrik Zetterberg, Nicklas Lidström, Mikael Samuelsson, Tomas Holmström, Johan Franzén, Andreas Lilja och Niklas Kronvall. Namn som till och med jag kände till innan, trots mitt aktiva sportointresse. Detroit inledde storartat och ledde med 3-0. Slutligen vann dock Sharks med 9-4. Mitt i matchen ville jag byta lag för det verkade roligare att hålla på Sharks men det kändes inte bra att byta mitt i matchen och vara en medgångsmänniska.

Ur en stor hajkäft kom småhajarna. Temasången är förstås ledmotivet till "Hajen" - dömdömdömdömdömdömdömdöm varpå alla gör hajrörelserna á la Å pappa haj dödödödödö... sweet.

Zäta under uppvärmingen. Jag blev alldeles exalterad med nykameran och alla svenska hockeyspelare.

Här gjorde hajarna 6-3 och matchen kändes inte så spännande längre.

Å däremellan vare Napa

Vi tog en fin guidad tur på stora Robert Mondavi Winery med en guide som hette Inger men som inte var svenskättling vad hon visste. Sen hade i stort sett alla andra vingårdar stängt utom det tvärs över gatan så dit åkte vi. Nu har jag glömt vad det hette. Men vinprovningen där var mer business än kärlek så min reflektion är att ska man åka till Napa/Sonoma eller något av de andra vindistrikten så ska man antingen åka dit själv ofta och prova sig fram eller så få heta tips från folk som ofta är där och har hittat sina smultronställen. Så slipper man känna sig så ultraturistig och utnyttjad av folk som enbart vill tjäna pengar på en.

Å så kommer nyår

Eftersom vi inte hade lust att gå på någon av de otaliga nyårsfesterna vi var bjudna på valde vi att stanna hemma och ha parmiddag. Dessutom kläckte någon den briljanta idéen att äta skaldjursbuffé = ingen större matlagningsinsats + gott om fina skaldjur i trakten.

Först hade vi lite mingel i salongen, med champagne, jordgubbar och snittar. Jo, jag har kvällens kortaste klänning. Men den är inhandlad för många, många år sedan.

Som av en händelse råkade det vara säsong för "Dungeness Crabs" och vad det riktigt är för krabbsort vet jag inte mer än att dom är gigantiska och mycket goda. Tycker till och med västkust-Tony. Ostron, räkor, musslor och clams (snäckor? eller annan typ av musslor än blåmusslor) stod också på menyn.

Efter 12-slaget som firades ute på terrassen med utsikt över stadens fyrverkerier var det dags för disco. Men dom här spelar luftgitarr. Tror jag.

Jag har nyligen lärt mig något om amerikaner och det är att nyåret inte riktigt är samma sak som för oss svenskar. Är man amerikan som inte är på fest denna afton kan man lika gärna gå och lägga sig INNAN tolvslaget. Nedräkninging, raketer, fyrverkerier, pussar och kramar är inte så viktigt. No big business, alltså. Märklo.

Julen i efterskott

Så har julkompisarna åkt hem och jag fått tid att uppdatera bloggen. Vi tog ett kort avsked i morse runt 6-snåret när de åkte härifrån med taxi (som faktiskt kom - annars är det hopplöst att ringa en taxi och förvänta sig att den ska dyka upp). Nu sitter de nog med rumpskav någonstans över Atlanten.

Julen gjorde vi hur som helst ordentligt, på egen hand som vuxna.

Bland annat byggde vi världens finaste pepparkakshus. Fotot förtäljer inte att Jonas ungefär sekunden efter att den här bilden är tagen får ett utbrott och skriker: Mina fastnar ju inte (M&M:sen), dom glider ju bara ner! Dina sitter ju kvar men mina bara lossnar! Nu slutar jag! Du får göra den här jävla skiten själv!!!

Stolta Tony har griljerat julskinka.














Julbordet blev exakt hur gott som helst. Skinka, gravad och rökt lax, gorgonzolafyllda laxrullader, sill, ost, patéer, köttbullar (prinskorven knep tullarna), rödbetssallad, tunnbröd och annat jag nu har glömt.

I det rum som tidigare gick under arbetsnamnet "loungen" men som nu har varit en perfekt matsal och ett supermysigt julrum.

Eftersom vi fick den fina gåvan Stockholmsspelet så tog vi förstås och spelade det på julaftonen. I vanlig ordning höll vi inte riktigt sams. Men spelet var kul.

Gott nytt år snart

Jag inser att jag inte har varit den bästa på att uppdatera här under julen. Men jag tror också att många inte läser så intensivt här just nu så det kanske inte spelar någon större roll. Jag har en massa bilder att lägga ut men det blir nog senare.

Hur som helst: vi är ju med våra kära Tony och Jenny och har det väldigt bra. Julafton med massor med god mat som vi lagade alldeles själva (nu måste vi dock ta en raid till uteliggarna under bron för vi har inte ätit så mycket rester som vi borde), utflykter till Point Reyes, Napa, outlet, Haight Ashbury och annat som jag inte kommer ihåg just nu.

I dag är det ju nyårsafton och killarna har åkt och handlat mat medan jag och Jenny ska gå till kineserna och få behandlingar.

På återseende.

Allt ska pyntas

Det här huset bor i kvarteret intill oss

Dom har egen jultomte också.

Norsk kareoke

I går kväll roade vi oss. Först "Vem vill bli miljonär". Sen norsk kareoke. Jonas tyckte inte om när det var schlagers men när vi själva fick välja musik gick det bra. Hoppas att grannen också uppskattade skönsången.

Gårdagens nöjen

En till bebis!

Patrik och Filippa har fått en liten flicka! Många kramar och massa grattis till dem!

Julkompisar

Dagens låt

"Tomten, jag vill ha en riktig jul" med Busungarna.

Julfest

I går var vi på julfest på Marriott Hotel i stan, Genentechs årliga. Några kollegor kom till oss innan och drack cocktails.

















Vi har en liten situation nu, med bordet. Vi är extremt rädda om det. Ungefär som med vita soffan för x antal år sedan (fast riktigt i Karin och Jens klass har vi aldrig varit). Fick paniken när vi insåg att vi inte hade några glasunderlägg. Men Jonas sprang ner till baren på hörnet och fick ett gäng gratis. Fula men funktionella. Nästa utmaning var att våga ha ljus på bordet. Men inga märken blev det och bara pyttelite stearin. Nu måste vi köpa tabletter om vi ska kunna äta middag framför tv:n.




















Sen fick vi köa för att komma in på festen. Vet inte hur många gäster men i fjol var det 7 000 om jag minns rätt. Maten var helt okej. Kall och varm buffé plus dessertbord.

















Jonas, Irmarie och hennes kille. Vi röjde järnet på dansgolvet till "YMCA" - till och med Jonas dansade - men det var bara Irmaries kille som kunde rörelserna på riktigt, vi andra hittade på egna. Vid 12-tiden bestämde sig de andra för att gå och spela biljard men jag och Jonas fick lov att gå hem eftersom jag skulle jobba i dag. Var lite trött i huvudet men det var mycket folk i butiken så jag hann inte tänka på det. Kvällens glöggparty passade vi dock.

Vår första julgran

Nu är granen klädd och fin. Jonas fick äran att toppa i sina Ozzybyxor.

Individualist javisst

Jag fick julkort i dag. Mitt andra, faktiskt, från folk här i trakten. Men en sak som jag inte förstår är hur man kan vilja vara Mrs. Mike J. Chin och inte en egen person. Som om jag skulle gå runt och presentera mig som Mrs. Jonas Häggström. Skulle inte tro att det kommer att hända. Någonsin. Trots att jag är försörjd.

Mera jul

Vi har köpt en julgran. En tät med långa, tjocka barr. Jättefin, luktar väldigt mycket gran. Jag undrade om de kanske har sprutat på granlukt för att de ska lukta mer men då tyckte Jonas att jag var som Janne och utlandsspriten. I alla fall så var det kul att köpa gran. Vi tvingades vänta till en dag då det inte regnar eftersom vi har så liten bil och måste köra nercabbat så att granen kan sticka ut. En skön snubbe guidade oss runt i grandjungeln som dock var rätt organiserad där granar av olika längder var märkta med olika plastband. Sen snurrade han snöre runt granen så den blev lätt att ta med sig hem. Jag längtar till att klä den! Men först ska lamporna på och våra 200 små lampor räckte inte långt, märkte jag. Vi måste ha minst det dubbla. Och nu måste jag vänta tills affärerna öppnar i morgon. Jag vill göra NU!

Personer jag inte orkar läsa mer om

• Lindsey Lohan
• Britney Spears
• Paris Hilton
• Bönderna och deras fruar
• Idolerna

Måste, måste sluta läsa aftonbladet.se.

Tyngsta julklappen

Hurra hurra hurra! Noguchi Coffee Table har kommit till oss! Bord med tillhöranda emballage väger 90 kilo så leveranskillarna hade fullt sjå att få det uppför vår långa trappa. Men jag är mycket glad! Och jag hoppas att jag aldrig måste flytta det själv.

Natten går tunga fjät

Jag tycker om lucia - det är en sådan fin högtid. Även om det var lite roligare när jag var yngre och gick i skolan och var med i kören och lussade för gamla människor på sjukhem. Det var lite MER då, liksom. Jag har i alla fall satt på julskivan som Jonas köpte åt mig på julmarknaden - Carola, Christer Sjögren, Lotta Engberg, Sofia Källgren med flera. Cheesy, jag vet, men jag tycker att det passar till jul.

I går gjorde vi en att göra-lista, dag för dag, tills Tony och Jenny kommer. Som varje år (förutom i fjol när vi inte brydde oss) är december fullspäckad och stressig. Trots att vi inte har några kompisar har vi lyckats bli bjudna på julfester och glöggpartyn. Plus att vi ska handla och laga mat, koka glögg, köpa julklappar, fixa julgran, städa (lägenheten är värre än vanligt, som tur är har folk bjudit hem sig till oss för ett cocktailparty på lördag så nu MÅSTE vi ta itu med röran), tvätta och sist men inte minst jobba.

Nu ska jag se Luciamorgon på svt.se. Kanske gråta lite också för det är så vackert.

Grattis Mamma Maggan..!

I dag den 12 december fyller mamma Maggan 66 ar, ett stort GRATTIS!

Kram/
Jonas & Tina

White Elephant gift exchange

I går var jag på styrelsemöte med SWEA. Vi åt julmat och hade det trevligt. Sen hade vi julklappsutdelning på amerikanskt vis. Alla får varsitt nummer. Sen får man i tur och ordning hämta en julklapp. Ettan börjar. Om tvåan vill stjäla ettans julklapp går det bra. Ettan får då hämta en ny julklapp. Och så fortsätter det tills alla har varsitt paket, stulet eller hämtat från under granen. En julklapp får stjälas högst tre gånger. Jag fick ett schysst manikyrset som jag gärna ville behålla men Kerstin stal det av mig. Jag fick inte stjäla tillbaka det. Till slut fick jag i alla fall en ganska fin Ittalaskål.

Ett barn till världen

Fredrik och Saki har fått en bebis. I dag (eller okej, i går i Sverige). Ella Aimi Bailey Reiz. Fint namn. Mjukt. Många grattis till dem!

Home sweet home

Så var vi hemma igen. Det är alltid väldigt kul att åka på liten tripp men också skönt att återvända till stan igen.

Lite bilder från Arizona:

Vi åkte med ett litet tåg upp i bergen. Det var ungefär likadan natur överallt. Många kaktusar.

Tydligen har många westernfilmer spelats in här fast vi har glömt namnen på dem. Jag minns i alla fall att Michael Landon (pappan i "Lilla huset på prärien") spelade in flera filmer här.

Det högsta berget är omkring 3 000 meter högt.

Roomservicepasta.

Efter all god mat tyckte vi att det var lämpligt med lite motion.

Ingen av oss har spelat tennis på många år men det gick bättre än förväntat och vi hade riktigt kul.

Sen hängde vi vid poolen och drack cocktails i väntan på taxin som skulle ta oss till flygplatsen.

Två gamla scouter vet hur man eldar

Jag slappar framför tv:n (en av tre på hotellrummet) medan Jonas är på cowboymiddag. Innan han gick gjorde vi upp en brasa i den fina eldstaden i sovrummet. Jag tyckte att det luktade rätt mycket rök men vi hittade ingen spak för att öppna ett eventuellt spjäll så vi antog att allt var okej. Efter ett tag började dock brandlarmet tjuta. Högt och ljudligt. Jag ringde receptionen som skickade upp någon men då hade jag fått stopp på brandlarmet genom att vädra ut det värsta. Tydligen fanns det ett spjäll och en spak - uppe i skorstenen. Ganska ologiskt, om jag får tycka.

Sluta snusa?

Herregud, vad dyrt det ska bli efter nyår. Typ tio kronor dyrare. Ska man inte ens få unna sig det där lilla härliga utan att bli ruinerad? Jag tänker då glatt fortsätta att beställa mitt över Internet. Länge leve.

Nu har jag inte tid med detta längre, jag måste bege mig till spaet för att få ansiktsbehandling. Persikohy står på min önskelista.

För alla barn - och vissa vuxna

Om jag hade barn skulle jag öppna luckor varje dag tillsammans med dem på Barnens Bokklubbs vind. Förutom den käcka barnrösten som berättar vilken lucka man musar över är det ganska gulligt och ganska kul för vuxna också.

Soft semester

Så är den första dagen på resorten snart till sin ända. Jonas konfererade ungefär halva dagen och själv tog jag det rätt lugnt. Efter lunch utforskade vi omgivningarna och sen fick vi behandlingar. Jag tog "Swedish massage" och det var väl inget särskilt svenskt med den men det var skönt att få en helkroppsmassage under en timmes tid. Synd att vi inte är några hejare på golf för de har en av USA:s bästa golfbanor här (typ, nåt bra var det i alla fall) och den ser verkligen fin ut men jag tror inte att de skulle bli så nöjda om jag gick ut och slog upp stora grästuvor på tee. Förresten så säger man inte peg om peg här utan tee för den också (fast jag tror att peg är kort för tee peg). Men ingen fattar vad jag menar här om jag säger peg.

Jonas är nu nere och dinerar med konferensfolket och jag fick inte följa med vilket jag inte är alltför ledsen över för jag beställde room service och fick upp en mycket fin bricka med allehanda saker på. Svindyrt var det och antagligen lämnar jag för mycket dricks eftersom jag är rädd för att lämna för lite. Men ibland är det skönt att få unna sig. Och äntligen förstår jag vad som menas med "lyxhustru"!

Hur bekvämt och bekymmerlöst livet än är här så känns det dock mest som ett studiebesök. Jag byter lätt ut lyxhustruliv på resort mitt i öken mot cityliv eller äventyrssemester. När som helst.

In the middle of nowhere

Vi är i Tucson, Arizona, där det röda krysset är. Jonas ska på konferens och jag ska ha det bra och gå på spa. Vi bor på Loews Ventana Canyon Resort och vi har en svit som är så stor att jag nästan går vilse! Utsikten från terrassen är lite stad, lite berg och mycket öken, med höga kaktusar precis som i en gammal cowboyfilm (kanske är det High Chaparall? Mamma skulle veta). Från San Francisco flög vi till Phoenix och sedan vidare hit. Den sista flygresan tog bara 20 minuter så vi hann knappt upp så skulle vi ner igen. Nu ska vi iväg och äta middag med Genentechgänget. Tyvärr har vi glömt kabeln mellan datorn och kameran så det blir inga bilder på bloggen under resan.

Genentechtomten kommer...!

I lördags så klarade vårt projekt att leverera ett så kallat "Corporat Goal". Grattis oss! Vad betyder detta då? Jo, att Genentechtomten kommer till jul med en massa fina julklappar!

Startkit för en amerikansk jul

Om man bor i USA är man amerikan. Det är vi nu. Efter vår julpyntsshopping på Target i går platsar vi här på rikt.

Skön shopping

Vi har fått en ny favvolivsmedelsaffär: Whole Foods. Där är allt organiskt, lokalt odlat, frigående och allt möjligt annat. Till och med Jonas gillade, trots att det kallas Whole Paycheck. Men så många roliga produkter! Till och med gravad lax och ett antal olika sorters Wasa hårdbröd. Plus otroligt trevlig personal.

Jul för fulla muggar

I går var vi på Handelskammarens årliga jullunch på Westin St. Francis Hotel. Jag och Jessica stod i hissen på väg upp till 32:a våningen. Rätt som det var gick hissen utanpå huskroppen och väggarna var av glas så man såg allting, jag skrek och skrämde alla andra i hissen. Kom sen på att jag och min familj åkte i samma hiss för 26 år sedan. Då låg pappa på golvet. Han är också höjdrädd. Lunchen var mycket trevlig fast maten ganska äcklig. Jag och Jonas köpte tio lotter men vann ingenting, allra minst flygbiljetterna till Sverige.





















Luciatåget var i alla fall jättefint, med Stockholms lucia Isolde Palombo i täten. Hon satt vid vårt bord och Jonas ville att jag skulle fota honom med henne men jag förstod inte vem hon var eller vad han ville och han är fortfarande lite sur på mig.

Sen åkte jag och hjälpte till med förberedelserna inför SWEA:s julmarknad. Efteråt åkte jag och Jonas till Hayes Valley som hade "Block Party" - alla butiker höll kvällsöppet och bjöd på vin och snacks. Vi hängde på Scandinavian Details och gick sedan ut med Kristina (som äger butiken) och hennes fästman. Vi hade väldigt trevligt, drack drinkar och kom inte hem förrän vid tvåtiden. Med ont i huvudet vaknade jag men man kan inte vara bakfull när man ska arbeta. På julmarknaden var det massor med folk och vi sålde slut på nästan allt i kafeterian. Nu har jag jobbat hela dagen och är väldigt trött men det är Jessicas sista kväll (och det är så väldigt tråkigt att hon ska flytta hem till Stockholm, alla jag tycker om bara flyttar) så jag ska dit och dricka lite vin och sen ska vi ut och klubba.

Metric, please!

Jag blir så förbannad. Varför kan inte vissa engelskspråkiga länder, typ det jag bor i, anpassa sig till resten av världen och inordna sig under metersystemet?! Jag är så otroligt less på qt, oz, in, lb och allt vad det är. Så onödigt mycket tänk. Naturligtvis är det förknippat med stora kostnader att byta system men det måste också kosta en hel del att bevara sitt system då resten av världen har ett annat system och man ständigt måste konvertera. Tydligen talas det om en förändring men att man ska ta det makligt. Jojo. Som om man skulle införa till exempel högertrafik långsamt. Okej, vi tar det försiktigt, vi börjar med att köra till höger varannan söndag, så vi vänjer oss. Visst. Verkligen. Nej, Amerika, förändring är av godo. Nästan alltid. Och definitivt i det här fallet.

Och nu är det jul igen

Det vet man minsann när den 25 meter höga granen på Union Square tänds. Typ 5 000 kollade på.

Svart som natta

I fredags var det BLACK FRIDAY, en av årets största shoppingdagar. Black Friday infaller alltid dagen efter Thanksgiving och initierar starten på julhandeln. Affärerna öppnar vid femtiden på morgonen och rear som galningar. Nu har ju jag aldrig varit så mycket för att gå på rea men vi åkte i alla fall till IKEA för att julhandla. Bland annat tolv liter julmust som jag inte får dricka före den första december för Jonas.

Critical Mass

En gång när jag var på väg hem från jobbet var vägen - Market Street, den stora gatan som skär tvärs igenom SF och där allting alltid händer - blockerad av cyklister. Inga bilar (på den vanligtvis hårt trafikerade vägen) utan bara cyklister, tusentals av dem. Jag visste inte vad jag hade hamnat i. Först blev jag irriterad för jag hade bråttom men sen blev jag stolt och rörd och tårögd utan att ha en aning om varför.

När jag en timme senare kom hem till David och passade på att fråga amerikanerna suckade de och förklarade. Critical Mass. En gång i månaden slår cyklisterna ett slag för cykeln som transportmedel och gör anspråk på sin rätt till vägarna. Det hela startade i San Francisco 1992 och idén har sedan spridit sig runt om i världen.

Det är så underbart! Det är så San Francisco! Staden som alltid är kärringen mot strömmen. Det sköna är att alla bilister som var på väg hem från sina jobb i rusningstid, säkert ganska angelägna om att komma fort hem en fredag kväll, satt hur lugnt som helst och väntade i sina bilar. Många tutade dessutom uppmuntrande. Evenemanget har inte varit okontroversiellt men nu för tiden verkar alla vara med på noterna – åtminstone här i SF, även poliserna som hjälpte till att blockera vägen för bilisterna tills hela tåget hade cyklat förbi. Peace.

Thanksgivingmiddag i Alameda

Vi åt oss ordentligt mätta i går hemma hos John. Sist vi var där fick vi ungerska korvar, bland annat blodkorv, men nu var det kalkon för hela slanten. Rökt och mycket saftig. Och vi var väldigt tacksamma hela kvällen.

Önskelistan 4

I dag var jag och provkörde en Porsche Cayman och det är ännu en leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...!

Döskalleglögg

Eftersom vi är så väldigt pyssliga av oss har vi gjort egen glögg. Den ska vi ha som gå bort-present. John blir vår första försökskanin.

Vi vet vad du tjänar...

I dag är det den största och mesta av USA:s helgdagar – Thanksgiving. I kväll ska vi till John och äta kalkon med alla dess tillbehör. Just nu roar vi oss mest med att söka löneuppgifter om våra före detta kollegor på www.ratsit.se.

Dagens låt

Marit Bergman - "My love". Tror det är en Justin Timberlakecover! Så fin.

Tv-vanor over here

Jag har mer och mer tappat intresset för att se på tv. Det går så mycket skit och det är reklam hela tiden. Men en av de få serier jag följer är "Intervention". Det är en dokumentärserie som porträtterar människor med någon form av missbruk. Missbrukaren tror att de deltar i en dokumentär om missbruk men vet inte att vad som väntar dem är en intervention, det vill säga en slags medling där, förutom en professionell coach, familj och vänner deltar och där de ställer ett ultimatum till missbrukaren; åk på rehab nu, allt är betalt och klart eller så kommer vi inte att ställa upp för dig mer. Typ.

"Intervention" är precis så tragiskt och smutsigt som jag gillar, utan att vara sentimentalt. I alla avsnitt jag har sett har missbrukaren till slut gått med på rehab och så följer tv-teamet med när personen läggs in (de åker samma dag som det är intervention). Sen, i eftertexterna, får man veta hur det har gått, om de fullföljde behandlingen, om de fortfarande är drogfria eller vad som har hänt. Det är nog det mest tragiska för ofta går det inte så bra.

Annars ser jag såklart Nip/Tuck och sen ser både jag och Jonas "Project Runway", en designtävling som jag tror går i Sverige också plus att vi ser "Top Chef" som är ungefär samma sak men handlar om kockar istället. Annars tycker jag att allt som verkar bra inte går på kanaler som vi har. Men jag ska göra ett försök med "Prison Break" och "Grey´s anatomy" som jag har hört att folk i Sverige gillar (en god vän till mig är för övrigt HELT SÅLD på Patrick Dempsey fast jag har svårt att se honom som något annat än den där lilla töntiga killen i "Can´t buy me love"). Och så ser vi "My name is Earl" och amerikanska "The office" som går direkt efteråt. Men oj, plötsligt låter det som om vi ser väldigt mycket på tv. Fast då ska man veta att alla program går i repris många gånger så det räcker att spendera en slö söndag framför tv:n så har man sett alla program man missat under veckan.

Tina - Munibussen = dött lopp

Försäkringsbolagen här måste vara världens mest effektiva (och jag VET, jag har jobbat på ett i Sverige. Även om vi förstås var Sveriges mest effektiva!). Några dagar efter att jag hade krockat med bussen fick jag ett beslut i ärendet. De kom fram till ingen av oss var vållande men att vi båda hade brustit i uppmärksamhet. Något som innebär att jag fortfarande måste betala självrisken på $500 men slipper höjd premie och otäcka små prickar (eller vad det kan tänkas vara) i registret. Dock har vi inte lagat bilen än utan kör fortfarande omkring med en buckla på sidan. Det funkar bara fint. Några repressalier för att jag inte har californiskt körkort har jag inte sett till. Fast det är förstås en myndighetsfråga och då fungerar maskineriet inte fullt så effektivt.

Bästa julklappen

Vi är så glada – vi ska få hit kompisar till jul! Och inte vilka kompisar som helst utan världens bästa Tony och Jenny! De ratar en vit jul med familjemys och hemlagad julmat för oss! Vi hade en plan om att dra till Costa Rica, sola och åka forsränning i en av världens häftigaste forsar. Tony och Jenny - Costa Rica 1 - 0. Utan tvekan. Och nu har vi en anledning att gå loss ordenligt bland porslinstomtar, kulörta ljusslingor och jesuskrubbor så vi kan pynta hela lägenheten som den förtjänar.

Önskelistan 3

Det här är ännu en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...! Jag önskar att vi kunde säga som på jobbet "...nån miljon($) hit och dit, spelar ingen roll..."

döm döm döm döm döm döm...

Igår var vi ute på äventyr. Jag kör helikoptern och Jonas hänger i repstegen.

Nu har vi jul här i vårt hus

Jag kokar glögg för första gången. Lovade en gullig SWEA-tant att jag skulle göra två flaskor till julmarknaden. Vanliga vinflaskor trodde jag men det skulle visst vara fyralitersflaskor. Följaktligen har jag och Jonas inhandlat tolv liter billigt bourgognevin och allehanda kryddor. Det luktar gott i köket och vi har köpt extra mycket så vi kan ha själva och ge bort i present. Lite snö på det här och jag har julstämning.

Hjärtesorg

Jag är lite ledsen i dag för jag tror att min älskling håller på att klappa ihop. Min laptop dårå, den har betett sig lite underligt på senaste tiden. Det susar om den och jag får starta om lite nu och då. Alltså gör jag back up. Jag har ingen cd-brännare på laptopen så jag får flytta all information till macen och bränna den därifrån. Tyvärr har jag ett USB-minne på endast 256 MB så det blir många flyttar. Kanske är det transporten på pakethållaren över SF:s skumpiga vägar som har gjort att den har åldrats så hastigt. Trist är det i varje fall. Och tidskrävande.