Jag har mer och mer tappat intresset för att se på tv. Det går så mycket skit och det är reklam hela tiden. Men en av de få serier jag följer är "Intervention". Det är en dokumentärserie som porträtterar människor med någon form av missbruk. Missbrukaren tror att de deltar i en dokumentär om missbruk men vet inte att vad som väntar dem är en intervention, det vill säga en slags medling där, förutom en professionell coach, familj och vänner deltar och där de ställer ett ultimatum till missbrukaren; åk på rehab nu, allt är betalt och klart eller så kommer vi inte att ställa upp för dig mer. Typ."Intervention" är precis så tragiskt och smutsigt som jag gillar, utan att vara sentimentalt. I alla avsnitt jag har sett har missbrukaren till slut gått med på rehab och så följer tv-teamet med när personen läggs in (de åker samma dag som det är intervention). Sen, i eftertexterna, får man veta hur det har gått, om de fullföljde behandlingen, om de fortfarande är drogfria eller vad som har hänt. Det är nog det mest tragiska för ofta går det inte så bra.
Annars ser jag såklart Nip/Tuck och sen ser både jag och Jonas "Project Runway", en designtävling som jag tror går i Sverige också plus att vi ser "Top Chef" som är ungefär samma sak men handlar om kockar istället. Annars tycker jag att allt som verkar bra inte går på kanaler som vi har. Men jag ska göra ett försök med "Prison Break" och "Grey´s anatomy" som jag har hört att folk i Sverige gillar (en god vän till mig är för övrigt HELT SÅLD på Patrick Dempsey fast jag har svårt att se honom som något annat än den där lilla töntiga killen i "Can´t buy me love"). Och så ser vi "My name is Earl" och amerikanska "The office" som går direkt efteråt. Men oj, plötsligt låter det som om vi ser väldigt mycket på tv. Fast då ska man veta att alla program går i repris många gånger så det räcker att spendera en slö söndag framför tv:n så har man sett alla program man missat under veckan.