Skön shopping

Vi har fått en ny favvolivsmedelsaffär: Whole Foods. Där är allt organiskt, lokalt odlat, frigående och allt möjligt annat. Till och med Jonas gillade, trots att det kallas Whole Paycheck. Men så många roliga produkter! Till och med gravad lax och ett antal olika sorters Wasa hårdbröd. Plus otroligt trevlig personal.

Jul för fulla muggar

I går var vi på Handelskammarens årliga jullunch på Westin St. Francis Hotel. Jag och Jessica stod i hissen på väg upp till 32:a våningen. Rätt som det var gick hissen utanpå huskroppen och väggarna var av glas så man såg allting, jag skrek och skrämde alla andra i hissen. Kom sen på att jag och min familj åkte i samma hiss för 26 år sedan. Då låg pappa på golvet. Han är också höjdrädd. Lunchen var mycket trevlig fast maten ganska äcklig. Jag och Jonas köpte tio lotter men vann ingenting, allra minst flygbiljetterna till Sverige.





















Luciatåget var i alla fall jättefint, med Stockholms lucia Isolde Palombo i täten. Hon satt vid vårt bord och Jonas ville att jag skulle fota honom med henne men jag förstod inte vem hon var eller vad han ville och han är fortfarande lite sur på mig.

Sen åkte jag och hjälpte till med förberedelserna inför SWEA:s julmarknad. Efteråt åkte jag och Jonas till Hayes Valley som hade "Block Party" - alla butiker höll kvällsöppet och bjöd på vin och snacks. Vi hängde på Scandinavian Details och gick sedan ut med Kristina (som äger butiken) och hennes fästman. Vi hade väldigt trevligt, drack drinkar och kom inte hem förrän vid tvåtiden. Med ont i huvudet vaknade jag men man kan inte vara bakfull när man ska arbeta. På julmarknaden var det massor med folk och vi sålde slut på nästan allt i kafeterian. Nu har jag jobbat hela dagen och är väldigt trött men det är Jessicas sista kväll (och det är så väldigt tråkigt att hon ska flytta hem till Stockholm, alla jag tycker om bara flyttar) så jag ska dit och dricka lite vin och sen ska vi ut och klubba.

Metric, please!

Jag blir så förbannad. Varför kan inte vissa engelskspråkiga länder, typ det jag bor i, anpassa sig till resten av världen och inordna sig under metersystemet?! Jag är så otroligt less på qt, oz, in, lb och allt vad det är. Så onödigt mycket tänk. Naturligtvis är det förknippat med stora kostnader att byta system men det måste också kosta en hel del att bevara sitt system då resten av världen har ett annat system och man ständigt måste konvertera. Tydligen talas det om en förändring men att man ska ta det makligt. Jojo. Som om man skulle införa till exempel högertrafik långsamt. Okej, vi tar det försiktigt, vi börjar med att köra till höger varannan söndag, så vi vänjer oss. Visst. Verkligen. Nej, Amerika, förändring är av godo. Nästan alltid. Och definitivt i det här fallet.

Och nu är det jul igen

Det vet man minsann när den 25 meter höga granen på Union Square tänds. Typ 5 000 kollade på.

Svart som natta

I fredags var det BLACK FRIDAY, en av årets största shoppingdagar. Black Friday infaller alltid dagen efter Thanksgiving och initierar starten på julhandeln. Affärerna öppnar vid femtiden på morgonen och rear som galningar. Nu har ju jag aldrig varit så mycket för att gå på rea men vi åkte i alla fall till IKEA för att julhandla. Bland annat tolv liter julmust som jag inte får dricka före den första december för Jonas.

Critical Mass

En gång när jag var på väg hem från jobbet var vägen - Market Street, den stora gatan som skär tvärs igenom SF och där allting alltid händer - blockerad av cyklister. Inga bilar (på den vanligtvis hårt trafikerade vägen) utan bara cyklister, tusentals av dem. Jag visste inte vad jag hade hamnat i. Först blev jag irriterad för jag hade bråttom men sen blev jag stolt och rörd och tårögd utan att ha en aning om varför.

När jag en timme senare kom hem till David och passade på att fråga amerikanerna suckade de och förklarade. Critical Mass. En gång i månaden slår cyklisterna ett slag för cykeln som transportmedel och gör anspråk på sin rätt till vägarna. Det hela startade i San Francisco 1992 och idén har sedan spridit sig runt om i världen.

Det är så underbart! Det är så San Francisco! Staden som alltid är kärringen mot strömmen. Det sköna är att alla bilister som var på väg hem från sina jobb i rusningstid, säkert ganska angelägna om att komma fort hem en fredag kväll, satt hur lugnt som helst och väntade i sina bilar. Många tutade dessutom uppmuntrande. Evenemanget har inte varit okontroversiellt men nu för tiden verkar alla vara med på noterna – åtminstone här i SF, även poliserna som hjälpte till att blockera vägen för bilisterna tills hela tåget hade cyklat förbi. Peace.

Thanksgivingmiddag i Alameda

Vi åt oss ordentligt mätta i går hemma hos John. Sist vi var där fick vi ungerska korvar, bland annat blodkorv, men nu var det kalkon för hela slanten. Rökt och mycket saftig. Och vi var väldigt tacksamma hela kvällen.

Önskelistan 4

I dag var jag och provkörde en Porsche Cayman och det är ännu en leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...!

Döskalleglögg

Eftersom vi är så väldigt pyssliga av oss har vi gjort egen glögg. Den ska vi ha som gå bort-present. John blir vår första försökskanin.

Vi vet vad du tjänar...

I dag är det den största och mesta av USA:s helgdagar – Thanksgiving. I kväll ska vi till John och äta kalkon med alla dess tillbehör. Just nu roar vi oss mest med att söka löneuppgifter om våra före detta kollegor på www.ratsit.se.

Dagens låt

Marit Bergman - "My love". Tror det är en Justin Timberlakecover! Så fin.

Tv-vanor over here

Jag har mer och mer tappat intresset för att se på tv. Det går så mycket skit och det är reklam hela tiden. Men en av de få serier jag följer är "Intervention". Det är en dokumentärserie som porträtterar människor med någon form av missbruk. Missbrukaren tror att de deltar i en dokumentär om missbruk men vet inte att vad som väntar dem är en intervention, det vill säga en slags medling där, förutom en professionell coach, familj och vänner deltar och där de ställer ett ultimatum till missbrukaren; åk på rehab nu, allt är betalt och klart eller så kommer vi inte att ställa upp för dig mer. Typ.

"Intervention" är precis så tragiskt och smutsigt som jag gillar, utan att vara sentimentalt. I alla avsnitt jag har sett har missbrukaren till slut gått med på rehab och så följer tv-teamet med när personen läggs in (de åker samma dag som det är intervention). Sen, i eftertexterna, får man veta hur det har gått, om de fullföljde behandlingen, om de fortfarande är drogfria eller vad som har hänt. Det är nog det mest tragiska för ofta går det inte så bra.

Annars ser jag såklart Nip/Tuck och sen ser både jag och Jonas "Project Runway", en designtävling som jag tror går i Sverige också plus att vi ser "Top Chef" som är ungefär samma sak men handlar om kockar istället. Annars tycker jag att allt som verkar bra inte går på kanaler som vi har. Men jag ska göra ett försök med "Prison Break" och "Grey´s anatomy" som jag har hört att folk i Sverige gillar (en god vän till mig är för övrigt HELT SÅLD på Patrick Dempsey fast jag har svårt att se honom som något annat än den där lilla töntiga killen i "Can´t buy me love"). Och så ser vi "My name is Earl" och amerikanska "The office" som går direkt efteråt. Men oj, plötsligt låter det som om vi ser väldigt mycket på tv. Fast då ska man veta att alla program går i repris många gånger så det räcker att spendera en slö söndag framför tv:n så har man sett alla program man missat under veckan.

Tina - Munibussen = dött lopp

Försäkringsbolagen här måste vara världens mest effektiva (och jag VET, jag har jobbat på ett i Sverige. Även om vi förstås var Sveriges mest effektiva!). Några dagar efter att jag hade krockat med bussen fick jag ett beslut i ärendet. De kom fram till ingen av oss var vållande men att vi båda hade brustit i uppmärksamhet. Något som innebär att jag fortfarande måste betala självrisken på $500 men slipper höjd premie och otäcka små prickar (eller vad det kan tänkas vara) i registret. Dock har vi inte lagat bilen än utan kör fortfarande omkring med en buckla på sidan. Det funkar bara fint. Några repressalier för att jag inte har californiskt körkort har jag inte sett till. Fast det är förstås en myndighetsfråga och då fungerar maskineriet inte fullt så effektivt.

Bästa julklappen

Vi är så glada – vi ska få hit kompisar till jul! Och inte vilka kompisar som helst utan världens bästa Tony och Jenny! De ratar en vit jul med familjemys och hemlagad julmat för oss! Vi hade en plan om att dra till Costa Rica, sola och åka forsränning i en av världens häftigaste forsar. Tony och Jenny - Costa Rica 1 - 0. Utan tvekan. Och nu har vi en anledning att gå loss ordenligt bland porslinstomtar, kulörta ljusslingor och jesuskrubbor så vi kan pynta hela lägenheten som den förtjänar.

Önskelistan 3

Det här är ännu en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...! Jag önskar att vi kunde säga som på jobbet "...nån miljon($) hit och dit, spelar ingen roll..."

döm döm döm döm döm döm...

Igår var vi ute på äventyr. Jag kör helikoptern och Jonas hänger i repstegen.

Nu har vi jul här i vårt hus

Jag kokar glögg för första gången. Lovade en gullig SWEA-tant att jag skulle göra två flaskor till julmarknaden. Vanliga vinflaskor trodde jag men det skulle visst vara fyralitersflaskor. Följaktligen har jag och Jonas inhandlat tolv liter billigt bourgognevin och allehanda kryddor. Det luktar gott i köket och vi har köpt extra mycket så vi kan ha själva och ge bort i present. Lite snö på det här och jag har julstämning.

Hjärtesorg

Jag är lite ledsen i dag för jag tror att min älskling håller på att klappa ihop. Min laptop dårå, den har betett sig lite underligt på senaste tiden. Det susar om den och jag får starta om lite nu och då. Alltså gör jag back up. Jag har ingen cd-brännare på laptopen så jag får flytta all information till macen och bränna den därifrån. Tyvärr har jag ett USB-minne på endast 256 MB så det blir många flyttar. Kanske är det transporten på pakethållaren över SF:s skumpiga vägar som har gjort att den har åldrats så hastigt. Trist är det i varje fall. Och tidskrävande.

Önskelistan 2

Det här är en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...! Om SWEA-tomten kommer med en till mig så är jag helt säker på att Genentechtomten kommer med en MacBook till Tina.

In a little while

Jag vaknade sent, trött och mörbultad efter att först ha arrangerat om i hela butiken och gjort jul under dagen och sen legat uppe halva natten och läst klart "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. För övrigt en underhållande bok man gärna sträckläser (och det sköna med böcker på svenska är att det går fort!).

Jag har just köpt en låt från iTunes för första gången. U2:s "In a little while". Har fortfarande en svår U2-crush. Jag fattar att cd-formatet snart är ett minne blott och att jag framöver kommer att hämta all min musik från Internet på ett eller annat sätt. Men jag gillar fortfarande att gå i skivaffärer och bläddra i något fysiskt.

Önskelistan

Det här är en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna.

Per Bjurman - DU stinker

Per Bjurman listar USA:s bästa och sämsta städer. Bäst: New York. Okej då. Men sämst - San Francisco. Fatta!! "Vackra omgivningar, men de centrala delarna är ett stinkande getto. Sen har de jordbävningar. Och kallt är det också." Satte morgonkaffet i halsen. Killen måste ha varit full när han skrev det där. Alternativt nyligen dumpad av en snygg SF-tjej.

Här är min lista:
1. New York. Alltid coolast, fast människorna har en helt annan mentalitet än i SF. Storstadsmentalitet i dess mest negativa fast samtidigt charmerande mening, eller som någon sade till Niklas "What are you - a fucking idiot???" på den särpräglade Little Italy-inspirerade NY-dialekten för att han parkerade längre bort från färjan än han behövde.
2. San Francisco. Kommentarer överflödiga.
3. Los Angeles. Jag är en sucker för LA trots ytligheten, trots att stan är utfläkt och bil ett måste, trots skottsäkert glas mellan kassorna och kunderna på Jack in the Box. Det är något helt speciellt med LA ändå.

Lediga

I morse tog vi bilen och körde längs supervackra Highway 1 ner till Half Moon Bay, ett litet samhälle cirka en halvtimme söder om SF. Vi promenerade på stranden och det blåste friskt och fräscht från Stilla Havet. Sen åt vi lunch på Moss Beach Destillery, krabbsmörgås med pommes frites. Inte så gott som jag hade förväntat mig men ändå helt okej. Vi drack kaffe i hamnen bland hardcorefiskarna omgivna av krabbtinor. Det var en fin utflykt. Nästa gång vi kommer dit ska vi åka ut på djuphavsfiske eller valspaning.

Sen blev det bio i sprillans nya Century Theatres i stan. "Borat". Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den, det var med blandade känslor jag gick ut därifrån. Jonas tycker att den var jätterolig. Biografen var i vilket fall mycket fräsch och fin, vår salong gigantisk, antagligen plats för 600-700 personer och lutningen så väl tilltagen att jag inte ens var i närheten av att behöva luta mig åt sidorna för att se. Dessutom var sitsarna otroligt bekväma med väldigt gott om benutrymme och självklart kopphållare på armstöden. Popcornen lagomsaltade och goda. We like.

Danger, Danger, Danger...!

I dag bröts alla tv-program för en larmrapport om en kidnappning av ett barn och...





















...härom dagen så varnades neighborhoodet för våldsamma attacker. Det är spännande varje dag.

Skrivet av Jonas.

Viktor & Rolf

Jag cyklade iväg till H&M i morse, hoppades i min enfald att SF-bor inte känner till holländarna Viktor & Rolf eller hur hypad hela grejen är i Sverige. Men kön till butiken var längre än kön till posten. Jubel och hurrarop när dörrarna öppnades. En H&M-anställd som hojtade "Mens to the right, ladies to the left - GO!!!". Hysteriskt klämkäckt, just sådant jag avskyr.

Glömmer aldrig när jag och Karin var på Västermalmsgallerian när Karl Lagerfeldt stod för gästkollektionen. Massor med folk, nedräkning innan grindarna öppnades och värre än den värsta rearusningen. Tänk att jag var en del i det spektaklet.

Hurra!

Äntligen har våra nya, supersnygga Eames-stolar kommit! De är dessutom grymt sköna att sitta i. Ett nytt matbord på det här och jag är helnöjd.

Computerize me!

Sen gästerna drog har jag haft en hektisk tid med att försöka jobba igen allt jag satt åt sidan under den närmaste veckan. Mina ögon är som stirriga små fyrkanter och ryggen är krökt av allt hukande framför datorn. Nu börjar det dock kännas fint igen. Förutom att jag helt destruktivt egentligen gillar att plågas och pressas till det yttersta genom tajta deadlines, har jag precis skickat SWEA:s tidning, som jag är redaktör och grafisk formgivare för, till tryck. Förutsatt att det inte dyker upp några större konstigheter så känner jag mig lite hemma nu. SWEA-ordföranden, tillika ansvarig utgivare, har i alla fall läst och godkänt materialet. Hon var verkligen supernöjd och då är jag glad.

Sista kvällen för Ullis

Det var i fredags, det. Middag på mysiga Luna Park på Valencia. Stans godaste Mojitos. Tror att till och med Tony skulle gilla.

Vitt vin? Skulle inte tro det...

Zeitgeist, den coolaste baren på Valencia Street. Första gången vi var där skickade jag Jonas till baren för att köpa ett glas vitt. "Read my lips: WE DON´T SERVE WINE!", fick han höra. Nästa gång var jag där med Niklas. Då hade jag glömt bort det där så jag skickade honom för att köpa vin. Helt fel. I går kom Jonas dit med Ullis. De beställde öl. Ullis tyckte att bartendern såg tuff ut så hon fotade henne. Inte populärt. "Don´t take pictures at the bar! You can take pictures at your friend but DON´T TAKE PICTURES AT THE BAR!!!" Snart är vi nog portade där.

Foppaskor? Någon?!

Vi skickar en elak liten pil till Ullis kollegor som har beställt Foppaskor inte bara till sig själva och sina män utan även till sina hundra ungar.

Hej då Karin

Nu har vi skjutsat Karin till flyget. Alltid lika sorgligt med avsked plus att det är slut på bissekvällarna nu. Jag är glad att Ullis stannar ytterligare några dagar så nedtrappningen sker gradvis. Karin har inte sett Chinatown och Little Italy, hon har inte ätit burritos i Mission (fast texmex på Taco Bell) och inte åkt över Bay Bridge. Resan har handlat mycket om shopping. Väldigt mycket. Personligen har jag köpt nya jeans i dag. Earnest Sewn. Skitsnygga och jag har läst att Sienna Miller har dem.

Fear Factor

Vi åkte på utflykt till Point Reyes, en dryg timme norrut. Där ska man titta på fyren och äta ostron. Det gjorde vi.

Jag har ätit ostron en gång förut, på fin restaurang. Det var små, japanska, väldigt goda ostron. I Point Reyes åkte vi till ostronfarm vilket kändes väldigt coolt. Jag fick öppna mitt ostron själv. Det var jag en stjärna på. Att Karin skulle smaka var förstås uteslutet men Ullis och jag tyckte att ostronätande på stående fot i smutsig barack verkade kul. Ullis pallade. Jag fick kväljningar när jag skulle svälja ner det stora ostronet. Spottade ut och kände mig misslyckad när vi åkte därifrån (sen berättade Jonas att David - vår gormetkompis - hade sagt att stora ostron gör sig bäst på grillen).

Fyren var fin i alla fall. Landskapet kargt och mystiskt.

Efter ostronfloppen gav jag trots allt inte upp utan ville äta ostronlunch med champagne på pittoresk restaurang. Gästerna ville hellre äta på Jack in the Box.

Mellan shoppingrundorna

Drinkar och cheesecake med oreos i på The Cheesecake Factory. Majsigt.

Mat är gott

Brunch på favvostället Boogaloos.

Halloween

Halloween är stort. I veckor, eller kanske månader, har affärerna sålt läskiga saker och pyntat sina skyltfönster med spindelnät, skelett och annat scary. På Walgreens satte de för drygt en månad sen upp ett spöke som lät ungefär som ett Formel 1-lopp. Hela tiden. Personalen fick ont i huvudet så till slut tog de bort spökets ljud. I kväll var det äntligen dags för den stora Halloweenfesten i Castro, även om firandet tjuvstartade redan i helgen.

Förra året drog firandet i Castro runt 300 000 människor. I år hoppades man kunna minska den samlingen. Men mycket folk var det i alla fall.

Gilroy Premium Outlet

I torsdags var vi på outlet i Gilroy, en och en halv timme söderut. Det är en väldigt stor outlet med 145 butiker och vi kom inte hem förrän halv nio på kvällen. Säkert en timme spenderade vi på Vansaffären med att räkna ut hur stora skor barnen ska ha.

Tappert besök

Det är så roligt att Ullis och Karin är här! De är väldigt duktiga för de bryr sig inte om att vara jetlaggade och har varit uppe sent på nätterna. Jag är imponerad.

Grattis Jonas

I dag fyller Jonas 39 år. Vi ska fira hans födelsedag genom att äta middag på Delfina.

Lagerarbete sökes!

I går hade jag den bästa dagen på jobbet hittills. Jag sorterade. Stuvade om i alla förvaringsskåp i butiken, samlade produkterna per producent istället för helt slumpmässigt. I framtiden kommer vi att hitta det vi söker. Snabbt. Jag har någon slags pervers böjelse för att sortera och få in mesta möjliga antal på minsta möjliga yta. Jag tror att det är en konsekvens av att jag har flyttat rätt ofta. Jag har lärt mig konsten att optimera ytan i en släpvagn. "Du gick igång på det där, va?" sade kollegan Anna när jag var klar i butiken.

För övrigt är jag också gudabenånad på att packa bagageutrymmet på en bil, en talang jag sällan får tillfälle att visa eftersom det av någon outgrundlig anledning alltid är killarna som packar bilen.

Livets kval

Ska jag spendera 345 dollar på den där underbara kappan som hänger i fönstret på Ambiance eller ska jag spara pengarna till att betala självrisken på bilen. Hmm...

Ja, vi elsker dette landet...

Ibland är det bara så underbart att bo här där alla är så trevliga och hjälpsamma. På vägen hem från jobbet hoppade kedjan i värsta uppförsbacken. När jag kom upp försökte jag fixa men det gick inget vidare så då kom söta killen, han som stod och väntade på Munin, fram och brydde sig inte alls om att han blev alldeles oljig om händerna. Cykeln den blev fin och fungerande igen. Det hade kanske hänt i Sverige också. Men inte helt säkert.

Dagens tråkigaste

Anna och Niklas ska inte flytta hit. Anna har blivit erbjuden värsta jobbet och värsta lönen på Genentech. Men efter mycket vånda (kan jag anta) har de bestämt sig för att stanna i Trenton, New Jersey. Jag är så ledsen.

Inte en sekund för tidigt

Vad är det jag hör?! Banken anpassar sina öppettider till normala människors arbetstider och håller öppet ända till klockan arton. Min bank är det dessutom, den som plötsligt har bytt namn till Swedbank utan att jag har en aning. Men i ärlighetens namn borde väl detta ha skett för många år sen, innan de flesta kunder skötte sina bankaffärer via Internet.

Jag fyller ett år...

... i USA i dag. Så länge har jag aldrig bott borta förut. Jonas ligger några veckor före mig. För att sammanfatta:

1. Jag har blivit lite bättre på engelska
2. Jag har blivit fin på att nätverka
3. Jag har fått distans till Sverige på ett bra sätt och inser både fördelarna och nackdelarna med att bo där
4. Jag har lärt mig att våga fråga någon jag nyss har lärt känna om vi ska ta en fika ihop
5. Jag uppskattar familjen och vännerna hemma mer än någonsin.

Hej då

Jonas har just åkt iväg med Magggan och Anita till flygplatsen. Som vanligt känns det tomt och konstigt när någon åker. Jag är väldigt glad att vi får nya gäster på onsdag.

Söndagsbrunch

Flottig mat på Noes bästa brunchställe Chloes.

Näst sista dagen för gästerna

Utflykt: Muir Woods, en nationalpark med redwoodträd norr om stan. Där är väldigt tillrättalagt men ändå härligt; luften är syrerik och naturen doftar gott. Den bästa promenaden hade vi när vi tog av från den breda trätrallen (som var ungefär lika trafikerad som gången mellan Centralen och T-Centralen) och gick på stig genom skogen.

Efter fyra varv på parkeringen fick vi äntligen en plats på Muir Beach.Vi hade köpt en jättelång smörgås på Safeway och hade picknick. Grymma vågor men tyvärr hade vi inga badkläder. Amerikanerna förnekade sig som vanligt inte. Gigantiska kylbagar, parasoll, filtar, ungar, hundar, grillar, leksaker och allt möjligt annat tänktbart. Varmt, 27 grader minst.

Nästa anhalt var Sausalito, en pittoresk liten konstnärsstad norr om Golden Gate Bridge. Jag provade jackor på Benetton och vi tittade in till tanten som målar tavlor med hjärtan på.


Sen stod vi i bilkö för att åka nedför den krokigaste gatan i hela världen. Jag tror att en jättelast med turister har släppts av i San Francisco just i dag.

Slutligen "Post Card Row" vid Alamo Square.

Lördagshappening

I dag är det skördemarknad i Noe Valley. Hela 24:e gatan är avstängd, närmast vårt hus är scenen där bandet spelar Jimi Hendrix-covers, stånd som säljer smycken, t-shirts, frukt och grönt, kryddor och annat smått och gott. Det är här det händer, helt enkelt. Men nu ska vi på utflykt till redwoodskogen.

Allt väder är bra väder

Jag har hört att det snöar i Umeå. Stora, mysiga flingor. Jag ÄLSKAR första snön! Just nu längtar jag särskilt mycket eftersom jag inte har sett snö på så länge. Men här har vi det bra också, fast på ett annat sätt. 27 grader varmt i dag. Cyklade till jobbet i kjol och kortärmat. Cyklade hem i kjol och kortärmat och det var fortfarande väldigt varmt fast klockan var mycket, vilket är ovanligt i San Francisco. Hemma väntade nygrillad biff, sallad och rött vin när jag kom. Bra dag.

Trasig bil men hel Tina

Jag krockade på vägen hem i eftermiddags. Med en fetbuss dessutom. Jag som alltid har drömt mardrömmar om att jag ska bli överkörd av en buss. Men jag mår fint, bilen däremot blev rätt intryckt på höger baksida.

Så här var det: jag körde på Mission Street och skulle ta höger på 15th. Men i högerfilen innan korsningen stod en buss parkerad med varningsblinkers på. Så jag lade mig i vänsterfil i stället och väntade på grönt ljus. När det blev grönt svängde jag höger men då började bussen plötsligt röra sig. Så han körde in i min lilla Cabrio. Sen stod jag och busschauffören och väntade på inspektörerna. Alla var väldigt trevliga och frågade hur jag mådde och jag var lite skakis men samtidigt full av adrenalin, tror jag, Jonas sade att jag lät som att jag just hade åkt berg och dalbana när jag pratade med honom i telefon. Inspektörerna tog upp vittnesmål och det kan väl hända att det blir jag som åker på det eftersom jag svängde höger från vänsterfilen. Men vad skulle jag göra när bussen hade parkerat i högerfilen?! Busschauffören var jättetrevlig men förnekade i sitt vittnesmål att han hade haft varningsblinkerserna på. Men självklart hade jag legat kvar efter honom i högerfilen om han inte hade sett parkerad ut. När jag klev ur min bil stannade det en annan bil bredvid mig och killen i bilen gav mig sitt visitkort och sade att han hade sett vad som hänt så nu får försäkringsbolaget kontakta honom när de ska utreda. Hoppas han såg det där med varningsblinkerserna.

Det är nog inte så bra att jag inte har californiskt körkort. Egentligen får man bara får köra i tio dagar på sitt svenska men jag har bott här i snart ett år utan californiskt körkort.

Förresten hade jag en trafikolycka för några dagar sedan också. Jag väntade på grönt ljus i en korsning när en tjej körde in i mig bakifrån. Fast det var en sådan liten bump att jag inte ens orkade stanna. Plus att jag hade varm mat från Taco Bell i bilen och när jag är hungrig prioriterar jag mat framför annat.

Tre hundra mille!

I morse blev USA ett land med 300 miljoner invånare. Det är sjukt mycket. Landets invånarantal växer med en person var 11:e sekund. Det är så att man blir mörkrädd.

Svulla så vi rulla

I går hade vi en väldigt amerikansk söndag. Bilåkning, fet mat och shopping. Vi tog bilen till Napa Premium Outlets och på vägen dit stannade vi till på Denny´s för brunch och äntligen fick Maggan och Anita titta på feta amerikaner.


Extreme Grand Slam. Den satt fint, precis där den skulle. Ägg, bacon, korv, hash browns och slutligen pannkaka med lönnsirap.

Sen sprang vi runt som små ekorrar på outleten. Jag shoppade mest. Fyra tröjor, en kjol, underkläder och en handväska. Lyckad dag. Vi avslutade med en stabbig middag på Jonas stammisitalienare nere på 24:e.

Tv4 loves SF

Vigor har varit här och gjort reportage för När och Fjärran. Han blev förälskad i San Francisco och det gillar vi. Fast jag tror inte riktigt att han har koll på faktan. "Faktiskt är nästan var tredje person bosatt i San Francisco homosexuell" säger Vigor. Närmare sanningen är nog att en av fem vuxna män är gay i SF. Antalet lesbiska är färre. Men oddsen för att jag ska få en bögkompis ser ändå lovande ut.

Pryodag som vindruvsplockare

I dag har vi varit uppe i Napa Valley och plockat vindruvor. En av medlemmarna i SWEA har vingård och vi var ditbjudna för att plocka druvor eftersom det är skördesäsong. Dumma dumma Bush har stängt gränsen mot Mexico vilket innebär att vingårdarna plötsligt står utan mexikaner som är de enda som tar dessa slitsamma, lågavlönade jobb. Mycket kan sägas om det. Hur som helst hade vi en fantastisk fin dag på vingården, med trevligt arbete, trevliga människor och god mat.

Vi plockade Cabernet Sauvignondruvor. De var väldigt söta och goda.
Vi fyllde våra hinkar och bar ut dem på vägen. Sen kom killarna på traktorn och körde dem till maskinen som separerar kvistarna från druvorna.














Efter ett tag var det dags för fikapaus. Kaffe och kanelbullar från SAAB:ens bagagelucka. Det hela kändes väldigt svensk rastplatsfika längs E4:n. När vi plockat färdigt serverades vin, kex och ost. Våra gäster Anita (Jonas syrras mans mamma) och Maggan (Jonas mamma) tyckte att det var gott.


Sen åt vi tills vi höll på att spricka.

Lååång åktur

I dag har jag sett väldigt mycket av de norra delarna av Bay Area. Väldigt mycket. Jag har åkt omkring och lämnat SWEA:s flygblad till några skandinaviska butiker. I San Francisco gick det väldigt bra men efter ett stopp norr om stan råkade jag komma bort mig på vägen till Oakland. Jag fick en rätt kul rallytur längs efter berget, men efter en halvtimme var jag lite less på det. Nu är jag i alla fall hemma igen och har levererat allt som ska levereras för den här dagen. Kanske jag ändå skulle satsa på en karriär inom budbilsförarbranschen?

Var har ATT tagit vägen?

Jag har reflekterat över en sak: frånvaron av ordet ATT. Läser i dag på Aftonbladet: Varningen: "Vi kommer agera" (säger George Bush angående Nordkoreas provsprängning av kärnvapen). I det här fallet verkar det i och för sig handla om att rubriken hade blivit för lång med ett ATT innan agera men jag har slagits av frånvaron av det lilla infinitivmärket även i andra sammanhang.

- Ja, jag kommer spela i helgen.
- Efter reklamen kommer Magnus uppträda.
- Han kommer filma hela showen.

Please, det heter KOMMER ATT! Eller är det bara jag som är en sur och gammalmodig språkfascist??

För övrigt är jag fortfarande sjuk. Men jag kommer ATT tillfriskna tills i morgon då jag ska jobba på SD.

Innekatt

Jag är sjuk. Tjock i halsen och öronen. Fy, så tråkigt. Solen skiner, det hade varit en perfekt dag på golfbanan och sen skulle jag ut och klubba i kväll. Jonas är och köper luftmadrass till våra gäster som dyker upp nästa vecka. Jag fick inte följa med, han trodde att jag skulle bli sur och tjatig.

Stan är stjärnprydd

Guide Michelin är ett helt okänt begrepp i USA. Men i fjol släpptes den första amerikanska versionen i New York och nu har San Francisco Bay Area för första gången rankats av fransmännen.

På restaurangen Slanted Door, där man hade kunnat förvänta sig stjärnor men blev helt utan, säger köksmästaren: "I'm a local boy, so I don't read that stuff. I don't kiss up to the French."

Alla rätt

Testar mig själv på Expressen: Är du smartare än chefen? Inte för att jag har någon.

Omdömet lyder: "Alla rätt. Du har mycket goda möjligheter att klara Mensas inträdesprov." Den som är kaxig kan göra ett extra svårt test på Mensas hemsida.

Glada listan

1. SWEA:s styrelse. Styrelsemöte i går och det är alltid mysigt, med middag och vin och kaffe och mycket surr. Alla är söta.

2. Servicenivån in America. Med undantag för statliga/federala/kommunala administrativa enheter har Sverige mycket att lära.

3. Gäster. Fyra stycken i oktober.

4. Hyresvärd som kommer och fixar saker samma dag man ber honom.

5. Köra bil, i synnerhet när det är mörkt ute. Så rogivande.

Sura listan

1. Elaka tanten på posten. Varför hamnar jag alltid, alltid i hennes lucka? Och varför blir hon så nöjd när hon får skicka mig längst bak i kön för att jag har fyllt i fel blankett när jag ska skicka paket? Nästa gång tar jag bilen till ett annat postkontor.

2. Att inte bli förstådd eller att inte förstå. SÅ dålig är jag inte på engelska.

3. Jag kommer inte på något mer.

Än ger jag inte upp

I går morse klev jag upp klockan åtta för att åka på gruppledarmöte i Foster City inför SWEA:s julmarknad. Jag var trött men blev på väldigt bra humör av att köra bil på freeway.

Sen hämtade jag upp Jessica och vi åkte till golfbanan. Vi spelade med två killar som inte var så bra så vi tänkte spöa skiten ur dem men tyvärr var ingen av oss särskilt bra heller. Fast vi lär vara de enda som faktiskt plussar bollar när vi är där. Nästa lördag ska jag ta en golflektion på Presidio Golf Course. De rekommenderar att man tar sex stycken och med tanke på hur det gick i går är det nog en bra idé.

"I like your shoes" sade whitetrashgrannens spanske vän i dag om mina duntofflor från Hemtex när jag satt i trappan till terrassen. Tror han att jag faktiskt går med dem utomhus?