Hundpanik

Kristina åkte iväg och lämnade Gracie hos mig i butiken. Gracie är Jasons älskade hund. Men rätt som det var, var hundrackarn borta. Ut på gatan sprang jag, men ingenstans var hon. De som satt och fikade några dörrar bort pekade i den riktning de sett henne springa. Jag sprang efter, men ingenstans var hon. Några andra sade att hon hade sprungit in i coffeeshopen. Jag sprang in, men ingenstans var hon. Killarna i coffeeshopen sade att hon hade sprungit rakt igenom och ut på baksidan. Jag sprang ut - och där var hon! Fullkomligt rosenrasande släpade jag henne tillbaka i halsbandet. Resten av dagen låg hon tyst och timid på mattan.

Gatan där butiken ligger är väldigt trafikerad och jag hann inte ens reflektera över att jag lämnade butiken helt obemannad. Allt jag kunde tänka på var att Gracie kanske sprungit ut i vägen och blivit överkörd.

Förra sommaren tappade jag bort ett barn. På något sätt känns det ändå mindre dåligt att tappa bort en hund.