En pärla när det behövdes

Jag var ute på power walk. Gick omkring och bekymrade mig. Mitt i tankarna stoppades jag av en farbror som ville prata en stund. Han var så piggelin med glada ögon, ute på sin träningsrunda i knallgul overall. "Jag är 87 år och tar inga mediciner", log han. Han ville läsa mig en dikt av Harry Martinson. Och sen tog han mig i händerna och önskade mig en trevlig dag.