När jag handlade feta i ostaffären frågade den unga killen som expedierade mig om jag var från Holland.
- Nej, jag kommer från Sverige.
- Åh! Jag är också från Sverige!
- Jaha?
- Jo, min släkt är från Minnesota och min farfarsfarfarsfarär svensk.
Det där råkar man ut för lite då och då här. Folk som på fullaste allvar tycker att de är svenskar bara för att de råkar ha någon förfader långt tillbaka i tiden som emigrerade från Sverige. Hörde en gång en kvinna benämna sig som dansk eftersom hennes MANS mormor kom från Danmark. Jag menar, jag känner svenskar vars förfäder var valloner som kom till Sverige på 1500- och 1600-talen men jag har aldrig hört någon av dem säga att de är fransmän.
Jag vet inte om det handlar om att det skulle vara lite fiiiint att vara europé. Kanske. Eller så är jag överdrivet nationalistisk och snobbig som raljerar över någon som bara försöker konversera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha - ja, dessa amerikaner... Fast jag tycker ibland de är lite charmiga med att ha sån benkoll på att det är 1/16 italienare och 1/8 tysk - jag vet ju knappt vad farfarsfar hette (men är nog ganska säker på att han var svensk). Annars är ju en klassiker jag tycker jag alltid får höra "So you're from Sweden! I have a friend who once went to Germany". Duh...
Hihi, ja roliga är dom men jag har faktiskt inte hört klassikern än: "Oh, Sweden, you make nice waches there!"
-Sweden... Switzerland... how to you say it?
-Those are two different places.
(Sant.)
Skicka en kommentar