Varför vara tidig när man kan vara sen?

Jag har haft ambitioner att försöka vara på jobbet vid åttatiden. Eventuellt har jag fortfarande de ambitionerna. Samtidigt är jag ingen morgonmänniska, har aldrig varit och lär aldrig bli. Så det bästa vore att sova lite längre och dyka upp mellan halv nio och nio. Då gör jag nog ett bättre jobb och är inte lika trött. Men det är märkligt hur bilden av den duktiga människan - den som går upp tidigt och är på jobbet tidigt och får ut mesta möjliga av morgontimmarna - har fastnat i bakhuvudet. Det där har vi med oss sen barnsben. Sov inte bort hela dagen! Det spelar liksom ingen roll att den som sover om morgonen kanske är otroligt kreativ och produktiv på nätterna i stället.

Så, mina funderingar handlar om att ruska av mig bilden av den perfekta morgonmänniskan och i stället acceptera att det inte är jag. Och sluta skämmas om jag kommer senare än de flesta andra till jobbet.