Popkyrkan

Möjligen inspirerad av ljussättningen på Hötorgsskraporna poppar nu Högalidskyrkan till sig. Klockan lyser skiftande i blått, rött, gult, lila. Det ser mest läskigt ut och jag trodde ett tag att jag hallucinerade.

Till Jacal

Tyvärr gör det sig inte så bra mot böckerna, men det är enda stället vi kan ha det på. Tåget och andra varianter med renar, tomtar, snögubbar och så vidare hittas billigast på Target. To die for...

Men kom igen...

CSN - inte vet jag var de hittar sina handläggare. Jag blev ombedd att skicka in kompletterande uppgifter som ska visa att jag inte hade någon inkomst under 2006. Efter att ha ringt och fått reda på exakt vad det är CSN behöver skickade jag in uppgifterna. Sen kom beslutet - jag fick avslag. Eftersom det är ett felaktigt beslut ringde jag upp CSN och fick tala med tre olika handläggare som inte heller förstod beslutsgrunderna. Någon lovade att undersöka saken och återkomma. I dag ringde jag igen, eftersom ingen hade återkommit. Talade med två handläggare som menade att jag ju kan överklaga beslutet. Jag ville dock prata med den handläggare som hade fattat beslutet först, och efter några felkopplingar fick jag skott på honom.

- Öh... öh... ja... du har fått avslag för att din komplettering inte är tillräcklig.
- Jag har skickat in papper från IRS (skattemyndigheten) som visar att min sambo är den ende som hade inkomst i hushållet. Dessutom har jag skickat in en kopia på mitt visum samt en förklaring som tydligt visar att jag inte får arbeta i USA med denna typ av visum.

Det var tyst i luren i kanske trettio sekunder och jag trodde att linjen hade brutits. Men han var kvar.

- Öh... ja... öh... jag får kanske titta på det här en gång till och återkomma till dig.
- Bra idé, gör det. Jag vill gärna ha det här avklarat innan jul.

En timme senare ringde han. Beslutet är ändrat, jag fick bifall och slipper betala på min studieskuld under 2008. Fint nog. Men om handläggaren vore läskunnig alternativt förstod engelska skulle vi båda ha kunnat spara en hel del tid.

Vad hände?

Det är julafton om en vecka och vi har inte ens hunnit julpynta (för att inte nämna köpa julklappar). Helt olönt att göra det nu. Vårt glänsande amerikanska lamptåg har vi dock ställt fram. Lördagsgästerna var fundersamma till en början men när de gick hem var de övertygade om att tåg is the shit.

Veckobokslut

Så var det slutet på en väldigt trevlig helg. I går släktträff på Skansen - Jonas kusiner plus respektive plus barn - innehållandes julmarknad, kallt kallt kallt för oss som inte klär oss trots rötterna i nordlandet, ett flertal fikan med glögg och lussebullar, älgklämma utomhus, mer glögg, pepparkakor och lotter utan vinst. Vidare hem till oss i finlexusen via köerna på Strandvägen. Mer glögg, sen spagetti och köttfärssås, Ben & Jerry´s samt extremt trevligt umgänge. När gästerna åkt hem tog vi bussen till Danne och Frida för lite TP. Första omgången var jämn innan Danne och Jonas till slut segrade. I andra omgången ledde de stort innan vi till slut smög om och vann. Skön seger.

I kväll har vi träffat vår SF-kompis Shasha. Han är i Sverige för första gången och det var rätt surrealistiskt att träffa någon därifrån här, i vårt ny-gamla sammanhang. Men mycket trevligt. Vi tog drinkar på Gondolen och klassisk svensk husmanskost på Pelikan. Han gillade och jag inser att jag gillar Pelikan så pass mycket att det skulle kunna bli min nya stamkrog (precis som att jag hade en gammal). Hur som helst har jag knappt pratat engelska sedan jag kom hem från SF men jag inser att språkkunskaperna fortfarande sitter kvar. Nice.

Länge leve e-handel

Jag planerar att handla alla julklappar online. City är nerlusat med stressade stockholmare och tillresta julklappsshoppare. Nej tack. Jag går i IRL-ide och kommer inte fram igen förrän i mitten av januari eller när rean nu är över.

Härom dagen gjorde jag många saker samtidigt och plötsligt hade jag beställt ett par guldboots från Steve Madden. I skoshoppareuforin glömde jag bort att man måste betala tullavgifter plus moms på alla importvaror med ett värde över 500 (typ, skorna kostar i alla fall mer). Det blir lite dyrare än jag hade tänkt mig.

Kan man hoppas på att de inte hinner kolla upp alla paket som skickas inför julen, alternativt att de är extra snälla efter alla pepparkakor?

Sist men inte minst kan man ju hoppas att skorna passar tjejen med världens kinkigaste fötter.

Happy Sankta Lucia

SF-längtanen är fortfarande kvar. Inte blir det bättre av att jag hela tiden får mail av SWEA-polers som berättar att de saknar mig och undrar när jag kommer tillbaka. I dagens mailskörd också ett Happy Sankta Lucia-mail från John:

Hi Jonas & Tina,

Wishing you a Sankta Lucia, and an auspicious start to the Holiday Season - we all miss the two of you and frequently bemoan your departure as we toast you in absentia at the Attic.

Best wishes,
John

Borta bra men hemma bäst??

Jag har haft en saknad efter San Francisco på senaste tiden. Det var så fint att bo där. Förutom staden, människorna, atmosfären saknar jag också mer materiella saker. Ben & Jerry´s Brownie Batter-glass till exempel. Eller den med vanlig kaksmet i. Finns dessa i Sverige? Har inte hittat. Jag har också insett att mina specialhudvårdsprodukter (ja, de som ger mig min lena persikohy) kostar sextonhundra spänn här och typ sjuhundra där. Äre nån som ska dit snart? En ny laptop är också cirka halva priset. Ur det perspektivet är det ju bättre att resa till NY och få lite kul samtidigt.

Lokalpatriotism

Minsann vann inte Umeå tävlingen om Monopol. Umeå ersätter Norrmalmstorg som dyraste gata i den nya upplagan av spelet. Mycket förvånande - jag har aldrig tyckt att umebor är särskilt lokalpatriotiska. Men tydligen ändå. Tur i alla fall att inte Schälläääfte (eller schtaaan som man säger i inlandet) vann.

Rubriktorka

Jag är ruskigt otaggad att blogga nu för tiden, kanske det märks. När jag har redigerat bilderna ska jag lägga upp lite från Jonas & Johans 40-årsfest på dagis.

Annars då? Jonas är stjärna på sitt jobb, jag börjar mitt på måndag. Efter en rätt trög höst kom ketchupeffekten och jag fick två lockande jobberbjudanden på en och samma gång. Häromdagen ringde de dessutom från Regeringskansliet där jag var på intervju för flera månader sedan. Den gången gick tjänsten till en intern sökande men nu hade de en ny tjänst och mig i åtanke.

I morgon ska jag till Vaxholm och hälsa på en gammal kollega, förutsatt att jag är frisk. Mår nämligen rätt så risigt i dag och det är mycket synd om mig.

Like A Real American...!

Tina har bilvit erbjuden och tackat ja till ett jobb som omvärdsanalytiker på företaget Företag och Framtid. En helt ny inriktning på karriären och något som hon aldrig gjort förr. Men en orädd attityd kastar sig Tina över denna utmaning med liv och lust.

GO TINA GO!

Here we go again

Jag har ansökt om att få årsbeloppet till CSN nedsatt år 2008 eftersom jag inte hade någon inkomst år 2006. Det ska jag nu bevisa genom att skicka in intyg från IRS (skattemyndigheten i USA). Problemet är bara att jag inte finns med i rullarna just därför att jag inte har haft någon inkomst. Moment 22 alltså. Däremot kan jag skicka in en kopia på mitt visum, där det framgår att jag inte får arbeta med just detta visum. Det hade varit perfekt, om jag inte hade tappat bort mitt pass dårå.

Istället ringer jag till amerikanska ambassaden i Stockholm och hoppas att de kan skaffa fram en kopia på mitt visum. Men eftersom det är Thanksgiving i USA är de lediga. De har ledigt alla amerikanska helgdagar OCH alla svenska! Där skulle man jobba.

Mer 40-årsfirande

Jonas kompisar och familj i Umeå ville gärna fira honom så de flög upp honom för lite överraskningar. Att vi skulle resa någonstans fick han veta på eftermiddagen. Då han vet att jag inte har något pass (det lallar väl runt någon idiot i USA på mitt visum just nu) förstod han nog att det var till Umeå vi skulle men han var finkänslig och höll tyst. Han hade fått order om att ta med sig sin elgitarr och på flyget hade han fint musikersällskap av Andreas Johnson (pytteliten och snygg), fjolårets Idolvinnar-Markus (finnig hårdrockare) och Jerry Williams bland ett helt gäng andra musiker (som alla tydligen skulle till Skellefteå i slutändan). Hemma hos Ullis och Olle fick han ett glas och order om att gå upp till Olles pojkrum på garagevinden. Där väntade killkompisar och pokerspel.

På lördagen drog vi tjejer till IKSU Spa och killarna fick skjuta pistol på polisens skjutbana med Olle A som befäl. Spa var mysigt men vi hade nog alla hellre varit med på skjutbanan. Sen lekte de rockband i replokalen och övade in några låtar som Jonas trodde de skulle uppträda med på Scharinska senare på kvällen. Under tiden riggade vi kvarterslokalen. Inte den snyggaste lokal jag har sett men med väldigt många värmeljus och hejdlöst trevliga människor blev det riktigt mysigt. Senare gick vi hem till Ullis och Olle för fortsättning med lekar och drinkar. Jonas lag vann (sååå riggat).







Klockan halv fem på natten. Så tyst och stilla det var.

Vitt

De som skrapar frost från bilarna är nog inte nöjda men jag är glad för det är snö och KALLT!

Dagens gladaste tjej

Det är jag! Har precis kommit från ett möte med två väldigt inspirerande människor som jag kanske ska börja jobba med inom ett område där jag kan ingenting!

Dagens bästa låt

Världens mest åldersfixerade land?

Jag går på anställningsintervjuer då och då. Helt medvetet har jag inte uppgett min ålder i vare sig mitt cv eller personliga brev. Men de flesta jag träffar frågar ändå hur gammal jag är. En sade till och med "Det var så konstigt - vi kunde inte hitta din ålder någonstans. Du är den enda som inte har uppgett ålder". Vad jag inte kan förstå är varför det är så viktigt. Borde inte det relevanta vara min kompetens?

I USA frågar man inte om ålder vid en anställningsintervju. Det är nämligen förbjudet att åldersdiskriminera. Man skulle inte kunna skriva "Vi söker dig mellan 20-30 år..." i en annons. Jag tror inte heller att det är särskilt intressant för dem utan de fokuserar hellre på erfarenheter och kompetens, det vill säga precis vad det borde handla om.

Nu är det ju inte så att jag är lastgammal men däremot är jag i en känslig ålder. Har jag inga barn vid det här laget kan jag förväntas få dem inom obekvämt snar framtid.

Noga är det i alla fall att veta exakt hur gammal jag är, vilket är ännu mer intressant med tanke på att de har mig framför sig och rätt lätt borde kunna bedöma min ålder ändå om det nu är så viktigt.

Märkligt, märkligt. Och trist.

Mister 40

Jonas är mycket förargad över att jag inte lade ut bilder på honom i söndags då han fyllde 40. Men bättre sent än aldrig, tänker jag. Min plan var att filma under dagen och göra en rockvideo av det hela men minneskortet blev fullt väldigt snabbt (note to self: köp MEGASTORT minneskort).

I lördags gick vi ut och åt middag (glömde kamerajäveln) på Mäster Anders på Kungsholmen. Där dök det upp lite folk som Jonas inte hade räknat med och han blev jätteglad. Hade en trevlig kväll med champagne och sång på 12-slaget, sen lullade vi runt och försökte hitta något öppet utan inträde. Till slut hamnade vi på en sunkig bar på Vasagatan.

På söndagen fick Jonas öppna presenter. Få paket men många kuvert, som det visade sig. Men han blev nöjd.





















Stina och Magnus är väldigt duktiga. Ända sedan vi flyttade till USA har de skickat färdiga fotoalbumssidor med kort på barnen, sig själva och oss. Vi gillar mycket och hoppas att familjen Forsgren/Hellström låter sig inspireras. Till sin födelsedag fick Jonas ytterligare sidor att sätta in i albumet.

Sen gick vi till Tony och Jenny som hade en egen liten uppvaktning med presentutdelning.

Vi tog deras hyrbil ut till J på Gåshaga brygga och hade en fantastisk brunch tillsammans med Danne och Frida (minneskortet fullt). Sen körde vi runt och kollade in vackra hus och sen åkte vi hem och var trötta. Utanför dörren väntade ett stort paket med en jättevacker blomsteruppsättning från Malin och Janne (stort tack!). Ungefär så kan man väl sammanfatta den stora dagen. Och tack alla andra som kom ihåg honom.

Ett tappert försök

Jag är så trött att ögonen blöder men jag har blivit utmanad så jag hakar väl på. Förresten har Jonas fyllt 40 och det kommer kanske något om det med.

Här är reglerna:

1. Länka till den som utmanat dig. Okej, det var Gerda som utmanade mig.
2. Berätta sju sanningar om dig själv.
3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Mina sanningar (och jag är så trött att vad som helst kan råka slinka med):

1. Om jag blir arg - vilket jag periodvis blir ganska ofta - kastar jag saker som till exempel fjärrkontroller och stolar på den som har retat upp mig. Vi har köpt jättemånga fjärrkontroller.

2. Jag är extremt petnoga och älskar att sitta och pilla med detaljer.

3. Ibland när jag är på krogen ljuger jag om mitt namn och säger att jag heter Ester. Alla jag lurar tycker att det är ett jättefint namn.

4. Jag är en riktig datanörd som hellre datar än ser på tv. Surfar på Internet, läser bloggar, spelar spel - det mesta roar mig.

5. Jag har väldigt lite tålamod med människor jag anser är korkade.

6. Jag är faktiskt inte hypokondriker - jag har en massa olika sjukdomar och sånt.

7. Jag funderar allvarligt på att sluta blogga.

Nu utmanar jag (och det blir inte sju för så många bloggare känner inte jag):

Paus
Umefolk
Anna och Niklas

En liten sak att glädjas åt

Jag har fått mitt nya körkort. Numera finns jag, nu är jag någon igen.

Saknas fortfarande: två döskalleringar, mitt pass med tillhörande USA-visum, ny svart kofta.