Ut till slut

46 dagar efter tjugondag knut har jag sopat upp de sista resterna av julen. Man har ett rum för mycket om det tillåts ägas av en hög med barr i en och en halv månad.

Tick tack tick tack

Vad nöjd jag hade varit om det hade varit skottår i år och en bonusdag i morgon...

Vilket lyxliv

I dag smarrig mat hos indiern Masala. Det är inte så att det vimlar av indiska restauranger i San Francisco och jag har saknat den maten. Och Masala är nog den snyggaste och mysigaste indiern jag någonsin har ätit på. I kväll - oj, så god mat på Greystone. Ett stekhus som inte alls är rustikt och country utan snarare franskt fancy. Köttet var perfekt stekt blodigt och crème bruléen extremt god, toppad med hallon som smakade precis som bären från hallonbusken vid fiskeboden i stugan.

San Diego Zoo

Strålande vacker dag och vi har tillbringat den på San Diego Zoo, ett av de största zoona i världen med avseende på antalet djurarter. Det var ett fint och bra zoo. På hemvägen åkte vi med en pratglad taxichaufför som flytt från Ceauşescus Rumänien på 70-talet och hade en ytterst intressant historia att berätta.

Zzzzzz

I Sverige - eller åtminstone i den tabloida världen - finns det inget viktigare än Melodifestivalen just nu. Kan dom åtminstone inte förpassa dessa pseudonyheter till nöjessidorna? Här i USA är det helt annorlunda. Det vill säga; det handlar om Anna Nicole Smith oavsett vilken nyhetskanal man zappar fram...

På drift

Vi är i San Diego. Det var otroligt häftigt att flyga in i går kväll, flygplatsen ligger så nära stan så man flyger nästan genom downtown. Vi bor på 15:e våningen på Omni Hotel som är riktigt snyggt - oamerikanskt och avskalat. Det bästa är att det ligger precis bredvid Gaslamp District, ett trevligt område med många butiker, restauranger, teatrar och gallerier. Så dit kan jag gå, vilket är skönt i en stad där man, som i de flesta andra amerikanska städer, behöver bil för att ta sig fram.

På mallet hittade jag Cinnabon, kedjan som gör världens godaste kanelbullar. I SF finns inte så många mall och därmed inte så många Cinnabon heller så jag måste passa på när jag är på resa.

Cliffhouse och Ocean Beach

Häromdagen åkte vi en stund västerut, till havet, det mäktigaste, som för övrigt aldrig är särskilt stilla. Vi åt finlunch på Cliffhouse - Jenny, det var grymt, sorry att vi aldrig hann, next time - svärdfisken var utsökt och stranden full med kitesurfare. Det är så fint där att jag skulle vilja publicera alla bilder jag har tagit med nykameran men jag ska försöka hejda mig.

Den svenska synden

Vi har varit på SWEA-bio och sett Bergmanklassikern "Sommaren med Monika". Så fantastisk! Alla Stockholmsmiljöerna och språket; 50-talsuttryck som "kila stadigt". Harriet Andersson som Monika var vild och vacker men fullkomligt hänsynslös.

För övigt var det första gången vi var på SWEA-bion men det var väldigt charmigt. En vanlig lokal, fast med stolar uppradade, varm korv med bröd, vin och läsk, kaffe och kaka. Och kanske framför allt mingel och jag är numera drottningen av mingel.

Och annars då? Jag har jättejättejättemycket att göra, därav den magra uppdateringen av bloggen.

Byaskvaller

Termometern visar på 25 grader, det är sjukt varmt och på östkusten snöar Anna och Niklas inne från jobbet, det är stort detta landet, ja, det är det. I vår lilla stad i staden går folk med solglasögon till Farmer´s Market och vi åt frukost på uteservering i skuggan när killen i blomsterhandeln kom och delade ut gratis blommor.

Som att jobba på McDonalds.

Här i USA är man inte blyg att framhäva anställda som man tycker har gjort något extra på jobbet i form av någon utmärkelse, tänk McDonals månadens anställd.

För att anknyta till detta så reste sig helt plötsligt min chef upp på ett av våra avdelningsmöten och sa att vi vill uppmärksamma Jonas i dag för hans extraordinära insatser med att tilldela honom ITGR (uttalas ”eye of the tiger”) avdelningens ”recognition award".

Trots att mitt ego alltid har varit stort som en liten planet kändes det hela lite pinsamt, jag tänkte jag har väl bara gjort vad som förväntas av mig (plus lite till för att tillfredsställa mitt ego)…

Men så här i efterskott har jag insett är det inte är fel att lyfta fram personer/anställda som man tycker har gjort något bra, det fan så mycket roligare att få någon form av uppskattning för det jobb man gör än som i svensk anda följa Jantelagen och dess Lutherska anda.

Nu ser vi fram emot bonusen…!

Metrosexuell - Javisst...?!

Då San Francisco förmodligen är en av världens mest metrosexuella städer är bara att ta seden dit man kommer. För att göra en lång historia kort har även jag nu hamnat i det metrosexuellaträsket genom att gå på en ansiktsbehandling!

Det hela började med att jag gav Tina ”en dag på spa i julklapp” och efter lite research hitta vi Dermalounge, ett spa som har det mesta i ansiktsbehandlingsväg. Vi gick dit för att boka tid till Tina och innan jag förstod vad som hänt hade även jag bokat tid för en ansiktsbehandling!

Väl där för min behandling blev jag omhändertagen av min esthetician Erin. Hon startade det hela med att bedöma min hud och kom fram till att jag har en väldig känslig hud och att extractions (vad nu det är) inte var aktuellt. Hon rekommenderade istället en mildare behandling med någon form av aminosyra. För att inte verka helt bortkommen sa jag att det låter väl bra, men tänkte i mitt stilla sinne att det här är inte bra, aminosyra låter som om att min känsliga hud kommer att frätas bort. Efter en knapp timmes behandling och $90 senare var jag klar och Erin sa att ”your skin is really glowing now”! På vägen hem var jag riktig nöjd och tänkte att vara metrosexuell kanske inte är allt för dumt ändå.

Ett par dagar senare såg jag ut som en lepra, mycket riktigt, aminosyran hade fått fäste på min dokumenterat känsliga hud. Tina försökte lugna mig genom att säga att först blir det sämre men sen blir det bra. Kanske hade hon rätt, för så har ett par veckor efteråt inbillar jag mig att min hud faktiskt är bättre.

För att bli någorlunda normal igen efter den här påfrestande metrosexuella upplevelsen känner jag att det är dags att en helkväll på MC-baren Zeitgeist.

Ahhhh...

Det är 23 grader varmt ute, grannen spelar jazz och doktorn ringde just och berättade att mina testresultat var "great". Tror jag ska ta en rast och shoppa sommarkläder till Hawaii.

Jag gråter varje kväll

Det gör jag verkligen, verkligen för jag läser den bästa boken på länge; "The Kite Runner" av Khaled Hosseini. Den finns översatt till svenska också och heter "Flyga drake".

Så här skriver Akademibokhandeln:
"Flyga drake är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner och fädernas makt över sina söner och deras kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står historiska händelser som inte tidigare berättats på detta sätt, boken tar oss från ett vackert och välmående Afghanistan rikt på kultur till det ödelagda land som det är idag."

En bok som suger tag. Läs!

I Chinatown

En bekant berättade om när hon åkte buss häromdagen. En kvinna ville kliva på med en levande höna i famnen men busschauffören tyckte inte att det var okej att ha höns med sig på bussen. Så kvinnan hon nackade sin höna och steg på.

Alla hjärtans dag

Ett tag var det faktiskt min namnsdag just precis den här dagen. Tina. Men sen blev almanacksbeslutsfattarna taskiga och lade Tina den 24 juli istället. Men då har jag ju redan min Christina-namnsdag. Jag vill vara med Valentin, Valentina och Vally istället. Svenska Akademien eller vem det är som bestämmer mig, söta, sätt tillbaka mig.

Hur som helst, på Alla hjärtans dag är jag rar och snäll och full av kärlek. Därför vill jag hälsa till alla våra nära och kära. Stora, jättestora kramar från mig och Jonas. I dag och alltid.

Kampen mot spam

Jag har varit dum. Jag har varit riktigt dum. För ganska länge sen gjorde jag några intelligenstest på Internet. Jag gillar test och helst om de visar hur smart jag är. Sen fick jag svaren mailade till mig. Och sen, minsann, började spammailen komma. Nu är i och för sig Gmail rätt bra på att snappa upp dem och i princip alla tas omhand av spamfiltret. Men jag ser hur många som kommer in och jag blir oerhört stressad av att se att det smyger in över hundra nya spam varje dag.

Nu har jag tagit upp kampen. Nu har jag gått in på vartenda spammail och avanmält mig. Nej tack, jag vill inte ha mail från er i fortsättningen. Tack så jävla mycket för ingenting! Och faktum är att det funkar. Spamskörden är numera begränsad till max 10-20 om dagen, varav de flesta är erbjudanden om Viagra och INTE innehåller en länk som man kan avanmäla sig på.

Vi försöker i alla fall

Tre artiklar klara i dag och jag känner mig vansinnigt nyttig. Plus att jag fick en timmes cykeltur till och från sjukhuslabbet. Min husläkare (23 år gammal. Typ.) anser att nu när jag är 35+ är det OERHÖRT VIKTIGT att mäta kolesterolet. Man mäter fett, tydligen, så med min kosthållning ligger jag nog risigt till. Fast nu har jag ju varit hyfsat nyttig i en vecka.

Jonas är också nyttig - han går på gymmet. Sen kommer han hem, står framför spegeln och säger: Du, titta, jag håller på att bli riktigt stor nu.

Vår joggingkarriär fick ett hastigt slut i och med att min rygg började klaga mer än vanligt. Så jag får ta promenaaaader istället. Som en gammal människa.

Tystnad råder

Jag skulle förmodligen klara mig utan mobiltelefon. Den ringer kanske en gång i veckan. Oftast är det någon som ska påminna mig om att jag har en tid inbokad någonstans - hos frissan, på sjukhuset, hos dermatologen. De gör så här, nämligen, ringer några dagar i förväg för att påminna en.

Ibland kan det hända att någon från SWEA ringer. Då behöver de datasupport. Jag är ju helpdesk, tydligen. Och jag kan inte så mycket som de tror så jag får hitta på ganska friskt.

Och sen så ringer ju Jonas då och då. Men han skulle antagligen kunna maila istället. Så, what´s the point? Jag tror jag lägger ner.

Lovejoy du är lovely!

Vi har ätit/druckit tebuffé på Lovejoy´s Tea Room. Det ligger på vår gata och är precis hur mysigt och gulligt som helst! Inte trendigt, som i Stockholm, bara gammalt och äkta. Tanter och småflickor. Sandwiches, scones, biscuits. Jag som vare sig gillar te eller mackor men det här kan jag absolut leva med!

Biff Rydberg

Jonas leker att han är Mikey med kepsen bakåfram. Mikey var en av deltagarna i Top Chef, en kocktävling i tv som precis har avslutats. Ingen förstod varför Mikey hängde kvar så länge som han gjorde men han var snäll. Biff Rydberg hittar man förstås inte på någon restaurangmeny här så vi fick göra det själva. Mums filibaba. Jag har längtat i ett halvår.