Holland, sent omsider

Peter på terrassen. Han bor i en väldigt mysig del av Haag och tog oss med på en barrunda första kvällen. Han är verkligen local efter sina år där. Folk hälsade och småsnackade med honom vart vi än gick.


Frukostbagel på midsommarafton. Yummy.


Vi dukade upp en fantastisk midsommarbuffé, inomhus i och för sig, men vi sjöng för fulla halsar och allt var som sig bör på en midsommarafton i utlandet.


Lovely lovely Amsterdam. Här skulle jag kunna bo.


Vi spenderade en timme på en båt. Och det är ju så fint när man kommer så nära kanallivet.


Vi var i Amsterdam samma kväll som Hollande spelade kvartsfinal mot Ryssland och det märktes att det var match på gång. Orange överallt.


Folkliv på torget och fotbollsjonglör i gatlyktan.





























Mer jonglör. Vi åt saftiga stekar på argentinska stekhuset Gauchos och letade sen upp en pub att se matchen på. Där satt jag som en quisling, med en orange boa runt min hals men med hjärtat för Ryssland.


Stabbig pub-brunch i fin innergårdsmiljö på söndagen. Min elaka förkylning hade börjat gro dagen innan och här håller den på att slå ut i full blom.


Utflykt till Scheveningen (som jag aldrig lärde mig uttala, än mindre stava så jag fick ta hjälp av wiki). Mysigt, mysigt, mysigt men det blåste galet mycket.

Och nu flyttar Peter hem till Sverige (vilket naturligtvis är jättekul) så just Haag lär vi inte återse i första taget. Amsterdam måste jag dock komma tillbaka till. Tycker bara mer och mer om.

Binge and purge

Sjukdieten under veckan bestod av allt från ingenting till leverpastejmackor och fil. Men i kväll har jag tagit nya tag. Polarkaka med ost till middag (Jonas bakade pizza åt sig, pizzakung som han är), och till dessert ett paket Singoalla och många, många smågodisar framför teven. Nu är det dock för dåliga program för att ens slötitta på, så det blir sängen i stället (nyduschad och nybäddade lakan, det var ett tag sedan och så skönt att byta ut febersvettlakanen).

Under sjukveckan har jag läst biografier om först Nikki Sixx (Mötley Crüe) och sedan Anthony Kiedis (Red Hot Chili Peppers) och nu vill jag
a) flytta till LA
b) vara 23 och sjunga i ett rockband
c) börja knarka (nej, inte då, kommer aldrig att hända).

Nästa biografi handlar om Slash. Natti natti.

Sakta åter tillbaka

Jag har varit död. I princip. En helvetes förkylning bröt ut i Holland och den har inte tillåtit något annat än sängläge. Det är första gången på en vecka som jag sitter framför datorn, och jag har inte ens haft abstinens. Då förstår ni.

Soon off to Netherlands

Jaha. Det gick inte som planerat i går och jag hade en dålig känsla redan innan matchen började. Den ryska pampiga nationalsången innan match fick mig att tänka på "The Big Red Machine" - Sovejetunionens extremt framgångsrika hockeylag. Och matchbilden påminde tyvärr mest också om en hockeymatch mellan ryssarna och Sverige under 80-talet. Något färre mål bara. Och slut på EM-äventyret.

Om några timmar åker vi till Holland. Jag kommer INTE att titta på någon som helst fotboll. Ska satsa på kultur i Amsterdam i stället. Och på att fira ännu en midsommarafton i utlandet.

Dags igen

Fotboll! Och det är nu eller aldrig. Även om vi råkar befinna oss i Holland då Sverige vid en eventuell kvartsfinal skulle möta just Holland. Men det skulle vara ett så trevligt nöje på midsommardagen.

För övrigt ser vädret i Haag ut att bli ungefär lika trist som det sedvanligen är i Sverige på midsommar.

Något att fira

Från och med i dag har homosexuella i Kalifornien rätt att gifta sig. Det går på tvärs mot guvernörens vilja, men delstatens högsta domstol har beslutat bättre. I San Francisco har borgmästaren Gavin Newsom ända sedan 2004 låtit homosexuella par vigas, dock i strid mot delstatens lagar, och äktenskapen har senare ogiltigförklarats. Men nu har äntligen en lagändring kommit till skott. Det är bara att gratulera och hoppas att fler delstater följer efter.

Sådärja

Nu har jag tjuvat mina tomatplantor. Nöjd med att jag kan så fina odlartermer.

Matchdag

Vakna (utan väckarklocka)
Läsa DN (noga, länge)
Frukost (danskt rågbröd med ost, löstkokt ägg med kaviar)
Lätt promenad (runt omkring på Söder)
Lyssna på musik (fast det blir nog inget. Trots många lockande band på universitetet är vädret för dåligt)
Uppladdning (i soffan hos Tony och Jenny. Jag gissar chips och öl)

MATCH!

Ta ansvar!

Svenskarna är världsbäst på att skylla ifrån sig. Det menar etikforskaren Ann Heberlein, som nyligen utkommit med sin bok "Det var inte mitt fel – om konsten att ta ansvar". I Svd berättar hon om hur Sverige har blivit ett land där människorna skyller sina tillkortakommanden och misslyckanden på andra.

"I ett samhälle där goda handlingar och gott uppförande inte belönas och där dåliga handlingar och dåligt uppförande inte ger konsekvenser uppstår frågan varför man över huvud taget ska bry sig.”

Ja, det kan man fråga sig. Den som ställs till svars blir ju så kränkt. KRÄNKT.

(I flera månader har jag tänkt skriva ett storartat och reflekterande inlägg om detta men har inte kommit längre än ovanstående så nu ger jag upp. Bokjäveln håller på att bli gammal. Läs artikeln på svd.se).

Kommunikationsproblem i Vita Huset

Det är så gött att va svensk

Nu tänkte jag skriva en analys över matchen i går. Eller nej, kanske inte. Jag är ingen sportfantast men nog är det kul när Sverige spelar. Och när vi vinner! Det senaste stora mästerskapet (det var väl VM då) såg jag i San Francisco. Det gick på dagtid i USA och inte just många brydde sig. Förutom jag som skrek halsen av mig vid varje svenskt mål.

Känslan av detta mästerskap är mer VM-sommaren -94. Det är min förhoppning i varje fall. Jag vill bada i fontäner.

Gulle-Gunnar!

Strålande besked - vi får bo ett år till i lägenheten! Det känns enormt skönt att slippa ge sig ut på jakt igen. Jag har nämligen inte alls lust att köpa något nu.

Gunnar är den bästa hyresvärden ever!

...and we´re back!

Puh. Ett flera timmars strömavbrott passade inte in i mina
jobba hemma-planer.

Fotbolls-EM, 40-åring och fåfänga

Vi engagerade oss i fotbolls-EM med hemgjord pizza och vin framför tv:n hos Danne och Frida. Pizzan var god men matcherna tråkiga. Jag kan nog bara upparbeta ett engagemang om det är Sverige som spelar. Trötta var vi men begav oss sent omsider iväg till Fasching där vi mötte upp några vänner till Per, som fyllde 40 i lördags. Så småningom dök även födelsedagsbarnet upp, överraskad och glad. På Fasching var det väl mest ett fjortisdisco så snart bandet slutat spela, men vi roade oss.

Söndagsutflykten gick till café Fåfängan. Janne fick knappt lämna Södermalm under sin helg här, men jag tror att han var nöjd. Vem har lust att vara i city när man kan hänga på mysiga ställen runt omkring i stället.

Helgaktiviteter

Ännu en helg har gått och ännu ett gäng spritzers har avverkats på balkongen. Janne var här och vi firade nationaldagen med kompisar och grillfest.

Lördagen bjöd även den på vackert väder men vi höll oss inomhus, åtminstone ett tag, då det var modeoutlet på Street. Mycket folk men riktigt bra och de sålde märken som Nudie, Bondelid, 2707, Strayboys, Koppartrans, Jenny Hellström och så vidare. Vi shoppade loss.

Sen picknick i Tanto. Så varmt, så nice.

I dag

Känner jag mig som Monica i Vänner som dammsugar av sin stora dammsugare med sin bordsdammsugare och sen önskade att hon hade en ännu mindre dammsugare att dammsuga av bordsdammsugaren med.

Glad nationaldag!

Studenttider

Det är så varmt att jag blir snurrig i huvudet. Men underbart, underbart.

Jag cyklade till stan, vilket gick lugnt och fint så länge jag befann mig på Södermalm men var hopplöst sedan jag passerat Slussen. Fotgängare som gick på cykelbanan. En glasflaska landade precis framför mitt framhjul och jag skrek fula ord åt killarna i sportbilen. Bussar och studentflak överallt.

Lunch på Tures med Karin och Sjuan. Stor och god räksallad, trevligt sällskap.

Hemma igen. Lite rastlös.

Sommar är

- när man plockar fram Reefsen från sommarkartongen
- när solglasögonen är mer på än av
- när det tar två sekunder att klä på sig innan man går ut
- när man äter säsongens första mjukglass
- när de flesta man ser irrar runt med karta
- när det känns rätt att dricka spritzer på balkongen mitt på dagen.

Växtvakt

Kryddväxterna lever och frodas, fortfarande. Även om mitt nyvunna odlingssjälvförtroende sjönk en aning när jag såg Jennys basilika. Svårt att tro att plantorna såg likadana ut när vi köpte dem. Men den stora frågan är vem ska ta hand om den lilla odlingen när vi har semester? Eller kan man ställa dem inomhus och hoppas att de klarar en vecka utan vatten? Låter inte troligt i mina öron.

Årets första dopp

Häromdagen. På Långholmen, i Mälaren. Det var uppfriskande.

Gubbar på scen

När jag gick i fyran var jag KISS-fan. Min dåvarande kille gillade också KISS stenhårt. Efter ett tag tog både förhållandet och min karriär som hårdrockare slut. Men kan man se Kent på Stadion så kan man väl se KISS. Och det här var faktiskt bättre. Jonas, jag, Sjuan, Magnus och ett gäng av Magnus kompisar. Efteråt irrade vi omkring på Östermalm och landade på Beirut Café där jag inte varit på år och dar. Sen Kungsholmen där vi känner oss mer hemma. Bra kväll.

Skön Dag På Sjön... NOT!

Tack.

Bästa utflykten: Vaxholm

Åh, om jag fick bo i ett hus vid havet. Jag håller på att övertala Jonas nu. Vi ska flytta till skärgården (och jag skrapar lotter).

Jag tog båten till min vän Sofia i Vaxholm. Sämre kan man ha det en fredag förmiddag. Jag och turisterna.

Sötaste barnet Filip.

Jag älskar Vaxholm. Det är så fantastiskt mysigt. Som en dockvärld.

Jag och mina gröna fingrar

För några veckor sen fick jag den glimrande idén att plantera kryddväxter i sommar. Och häromdagen åt syrran och jag frukost på den oanvända köksbalkongen och vad står där, jo, ett växthus! I kväll har Jenny och jag har varit i Bromma och köpt plantor. Hon gav mig en snabblektion i hur man planterar och har sig, och vips har vi ett helt växthus fullt med kryddväxter! Basilika, timjan, mynta, curryört, bladpersilja, gräslök och tre olika sorters tomatplantor.

Jag är grym! Det kommer att bli en härlig sommar!

Fascistiska danskar - och jag gillar

I Danmark (eller åtminstone i Köpenhamn) verkar de ha en helt annan trafikkultur än i Stockholm. Ordning och reda tycker jag karaktäriserar deras kultur. Fotgängarna går exempelvis aldrig mot rött (är det några som gör det är de förmodligen turister). Som cykelstad sett är Köpenhamn helt fantastiskt. Deras cykelbanor är breda och ligger invid trottoaren. Visst är jag glad att det finns så pass många cykelbanor i city men Stella Fare kunde ha tänkt lite längre. Att cykla mellan bilfilen och de parkerade bilarna gör att man hela tiden måste vara beredd på tung trafik till vänster och risken att få en bildörr i skallen till höger.

Nej, i Köpenhamn cyklar de tryggt och säkert. Dessutom (och det är framför allt här fascismen kommer in) får bilister som tillfälligt parkerar i cykelfilen närmast spöstraff. Eller åtminstone en utskällning (jag vet, för jag har gjort det). Och med all rätt, för det är jobbigt med alla som hela tiden parkerar i cykelfilen och därmed tvingar cyklisterna ut i biltrafiken. Och i Köpenhamn förvirrar sig inte heller fotgängarna ut i cykelfilen som de gör här (eller okej, kanske turisterna igen då). Var sak på sin plats, liksom. Funkar fint för mig.

Nu tänkte jag gnälla en stund

Jag har som mål att inte irritera mig på sådant jag inte kan göra något åt. Det funkar rätt ofta. Inte alltid dock, några saker stör mig till vansinne:

- Favorit i repris: Barnvagnsfolket (oftast morsor). Det är inte okej att gå tre personer i bredd på ett promenadstråk samtidigt som man låtsas att man varken hör eller ser att någon försöker gå förbi. Rinner folkvettet ut tillsammans med ungen?

- En till favorit: att inte använda ATT efter kommer. Jag kommer söka nytt jobb, det kommer bli en fin sommar, han kommer inte att klara det. Varför håller att:et på att försvinna? Jag är MOT den utvecklingen. Det är korkat och låter illa.

- Också nämnt tidigare: att vara kränkt. Lägg ner, för sjutton. Man blir inte kränkt för att någon knuffar till en på tunnelbanan eller av att få underkänt på provet. Ordet har blivit totalt urvattnat och behöver ersättas.

- Ny på listan: Eeh... jag hade nog ingen fler. Så bra. Jag är nog ganska tillfreds ändå.

Så var helgen över - igen

Det har varit lördag och söndag och det var riktigt fina dagar. Två-timmars power walk med Jenny i solen, middag och schlager hos Pjärtan och Maria. Och schlagern ja, den blev ju trots allt något roligare av att vi betygsatte alla uppträdanden och sedan gissade topp 5. Vann gjorde schlagersmyggillaren Jonas som visade sig sitta inne på en hel del inside info när det var dags att gissa. Jag är en aning chockad. Men kanske är steget från American Idol till schlager inte så långt? På fredag ska vi i allafall se KISS så kanske får vi balans i tillvaron på så sätt.

I söndags bokade vi äntligen resa till Haag för att hinna med Peter innan han flyttar hem. Det tog väl kanske bara drygt en månad för oss att bestämma och boka. Sen häng med Danne, Frida, Karin och Jens i Hornstull där det var loppis överallt. Söder är ändå bra mysigt ibland. Vi köpte en sjuttiskaffeburk i plast med gröna blommor. Den sitter som ett smäck. En kaffe och limpmacka i gräset med HG och Jenny hann vi med innan de stack iväg med flyget. Sen kom Ullis och vi åt middag på Bistro Süd vid Mariatorget bland en massa morsdagsfirare i finkläder. Råbiffen var fin och Ullis och Jonas var också nöjda med entrécôten.

Och nu är det snart slut på måndag.

Balkongliv

Våga vara lycklig

En krönika i Stockholm City tar upp problematiken med att våga vara nöjd. Att erkänna för sig själv och andra att man är nöjd och lycklig där man är.

"När var det vi blev så livrädda för att stanna upp för en sekund? Och framför allt – när blev det fult att säga att man är lycklig? Nöjd med där man är – i nuet. Idag är nöjda människor udda fåglar i vår flock. Att vara nöjd har blivit lika med att vara mätt. Och är det något vi föraktar i dag är det mätta människor. För vem vill vara en tjock, dum djungelbjörn, när man kan vara hungrig och det finaste av allt – på väg? Vi måste våga snacka om att det finns ett nöjd som inte betyder mätt – utan lycklig. Och att vi måste våga använda ordet lycklig – för att bli det."

Jag har tänkt mycket på det där. Vikten av att stanna upp ibland, njuta av nuet. Att känna efter och tänka: Fan, vad bra jag har det! Jag gjorde det sällan innan vi flyttade till San Francisco, men det hände någon tidig morgon att jag på väg till jobbet stannade upp på Barnhusbron och bara njöt av stunden. Jag gjorde det oftare i San Francisco och som regel var det de små sakerna som fick mig att tänka till. En påse med nybakade bagels från Holey Bagels, utsikten från Medjool i solnedgången, att hämta kaffe från Starbucks på 24:e gatan, middag med goda vänner, att cykla upp och ner för backarna.

Men det är inte enkelt. Det är så lätt att hela tiden vilja ha mer, och mer, och mer. Det kan handla om materialistiska saker som ny soffa, större lägenhet, dyrare skor, snyggare mobiltelefon. Eller bättre och mer välavlönat jobb, fler resor, mer action. Det är inte riktigt okej att vara nöjd med det man har. Att faktiskt inte sträva någonstans precis hela tiden.

"På väg" - det är en modern folksjukdom. Och jag tror vi stressar sönder oss i jakten.

En pärla när det behövdes

Jag var ute på power walk. Gick omkring och bekymrade mig. Mitt i tankarna stoppades jag av en farbror som ville prata en stund. Han var så piggelin med glada ögon, ute på sin träningsrunda i knallgul overall. "Jag är 87 år och tar inga mediciner", log han. Han ville läsa mig en dikt av Harry Martinson. Och sen tog han mig i händerna och önskade mig en trevlig dag.

Olle är på spa

Utsikt från min balkong

Tänk hallonsaft och mariekex i bersån.

Ny bebis: Doris

Grattis Anders och Karin! Hon är jättefin.

Köksdrömmar

Det här köket skulle jag inte vilja ha.

Det här köket skulle jag däremot vilja ha (om vi någonsin tjackar bostadsrätt). Gult är inte fult. Det verkar tyvärr inte vara högblankt men ser väldigt snyggt ut i Kockduellen på tv4 (vad gör förresten Staffan Ling nuförtiden?).

Långnäsa

Vi var grymt taggade men det blev inget Berlin, nä. Vi kom till flygbussen i god tid men den avgick inte i god tid plus vägarbeten, trafikolycka och match i Norrköping (vilket innebar att vi trängdes med 100-tals AIK-huliganer i bärsbilar). När vi kom fram till Skavsta (aldrig att jag flyger med Ryanair igen) hade flyget redan gått. Ingen hade någon större lust att bara åka hem igen så vi hyrde bil och körde till Köpenhamn. Turen gick på fyra timmar i natten.

Färgglada spar-kor såldes på Tivoli.

Tjejerna åkte alla möjliga läskiga attraktioner. Själv åkte jag Nyckelpigan samt en gammaldags barnkarusell.

Här slappade vi ett bra tag i värmen.

Fler än oss tänkte sig Nyhavn i det vackra lördagsvädret.

Fridas kompis fixade in oss på Wallmans med förstklassig service.

Över Öresundsbron igen. Och jag såg Turning Torso live för första gången.

Övriga aktiviteter var shopping på Strøget och loppis, eftermiddagshäng i Christiania, klubbande på fjortisställe och lite annat. Jag har en gång för alla kommit på hur mycket jag gillar Köpenhamn, trots att danskjävlarna inte förstår mig. Berlin känns dock fortfarande ogjort, men det får bli får nästa tur.

If You're Late We Wont Wait...!

If You're Late We Wont Wait, är Ryanairs slogan och detta är något som Tina och hennes resekompisar fick känna på igår. Flygbussen var sen och det missade helt enkelt sitt plan till Berlin. Men en tjejresa skall de ha så istället hyrde de bil och åkte till Köpenhamn.

Stressad men glad

Fantastiskt väder, fantastisk powerwalk längst med Årstaviken. Jobb, jobb, jobb men jag har varit grymt effektiv de senaste dagarna. Och om några timmar kommer belöningen - då drar jag och tjejerna till Berlin.

Annars hade vi en härlig ledighet i goda vänners lag. Mer om det senare. Kanske kommer även bilder på nya bebisen.

Attityds-ERROR

Jenny uppmärksammade mig på en attitydundersökning som bland annat publicerades i gårdagens Metro:

"Kvinnor som beter sig utmanande bär själva ansvar om de blir våldtagna. Det anser var fjärde man i Sverige."

Men inte nog med det: "...19 procent svarar att kvinnan har ansvar för våldtäkten om hon är berusad - samtidigt som 14 procent anser att alkoholberusning är en förmildrande omständighet för mannen som våldtar."

Kan det vara möjligt? Kvinnor i 2000-talets Sverige får alltså fortfarande inte klä sig utmanande, ha många partners eller bli full. Åtminstone inte utan att sedan få skylla sig själva om de blir våldtagna. För mannen, däremot, är det helt okej att bli full - och sedan våldta. Och själva fyllan är en förmildrande omständighet när han våldtar.

Jag saknar ord. Jag blir bara trött.

Läs om hela sorgligheten på amnesty.se.

Fire

Jahadå, så var det Valborg. Vore man fjortis hade det kanske varit dags för första fyllan. För mig är det dags att piffa. Vi går till Judith & Bertil för middag. Utan brasa.

Goda nyheter

Lägenheten på Falugatan gick för lite mer än vad vi har råd med (efter en något suspekt budgivningsprocess) så riktigt så roligt ska vi inte ha. Men vi får bo kvar här till den sista augusti, vilket innebär många och långa sommarfester på vår fantastiska balkong! Vår hyresvärd är den bästa, bästa.

Sjuan + Magnus = sant

Så blev det äntligen av - Sjuan och Magnus gifte sig i lördags.

Sjuan var så vacker att det var svårt att slita blicken från henne (i snyggläppglans från VS. Och ja, Magnus var jättefin han också men kanske ändå bara en co-star i sammanhanget).

De vigdes på någon slags herrgård, tror jag att det var. Väldigt vackert i alla fall.

Efter vigseln lunch på Edviks Konsthall.

Brudvalsen var "Bed of Roses" med Bon Jovi hemma i radhuset. Sjuan hade valt. Inte ett öga torrt.





















Fröken tomtenissa, alias Johanna, busade i trädgården.

Tack Sjuan och Magnus för en jättefin fest! En sådan avspänd och trevlig bröllopsfest borde alla få ha.

Djupt tacksam

Det är helt otroligt vilket fantastiskt väder det har varit hela veckan! Jag cyklar omkring på min hippiecykel i sommarkavaj, ser människor sittandes överallt, framför allt hängs det vid kajen på Gamla Stan-sidan mot Slussen. Det är en sådan pepp och det ser så sköööönt ut.

Budgivningen är inte slut än, vi ledde ett tag men nu har två aktörer bjudit över oss. Så vi tvekar. Trots att jag vet att den vore helt perfekt, extremt trivsam och en av få med fönster åt tre väderstreck (något jag gillar så mycket, så mycket för det ger huskänsla).

Den rika Amerikasläktingen har inte skickat något brev än så jag börjar ge upp hoppet.

Från balkongen bredvid

Rökande tjejer i 17-20-årsåldern:

- Asså du, på festen, då ba, då ba strulade jag med han den där stroppiga killen!
- Vaddå? Vemdå? Vare nån av Eriks kompisar?
- Ja, du vet, den där mörkhåriga. Du vet, han som ba alltid kallade oss för småtjejer.
- Vare han?! Strula du med honom??!!!
- Ja vet. Så jäla knas. Men du vet, han ba tyckte att jag va skitsnygg åsså strula vi.

Och jag noterar att "strula" är ett ord som går igen från generation till generation.

Fina Falugatan

Vi budar. Men den har redan stigit med 600 000. Inte konstigt i och för sig med tanke på det låga utgångspriset.

Nu sitter jag och funderar. Både Jonas och jag har släktingar som utvandrade till Amerika på 1800-talet. Var det ingen som blev lyckades där borta och blev stenrik? Någon som kolar vippen och inte har några andra arvingar än oss? Jag väntar ivrigt på brev. Helst bör det komma något inom de närmaste dagarna.

Snart bostadslösa

Solsken, vårvärme och utflykt till Vasastan. Gick på visning på denna lägenhet i Röda Bergen. Den var mysig. Fönster i tre väderstreck, ganska ovanligt och väldigt tilltalande. Jag blev lite kär. Fast i planen ingår inte att köpa en lägenhet just nu, jag skulle hellre vilja avvakta ett tag och se hur marknaden utvecklar sig. Men vi ska dit i morgon igen på ny visning, med Per som stöd. Fortsättning följer.

By the way, är det någon som har en lägenhet i innerstan att hyra ut? Vore hygglo.

Aktivitetsproblem

Vi försökte gå på bio. Det gick bara dåliga filmer.
Vi försökte gå och bowla. Det var fullt.
Vi försökte gå till Wigerdals värld. Det var stängt.

Nu ska vi försöka gå på middag hos Tony och Jenny. Borde varken vara dåligt, fullt eller stängt.

Sug på sommar

Winnerbäck rullar på iTunes och fiskmåsarna skriker utanför fönstret. Låter som om jag satt i en stuga vid havet. Sommar, sommar. Kom till mig.

Life's a bitch

Parkeringen vid Ica Maxi, Skellefteå
Mamma ~25 med sitt barn, går förbi två arbetare med skåpbil som precis har parkerat på familjeparkeringsrutan.
Mamman (irriterat): Det måste vara svårt att hålla reda på era barn!
Man 1 (tittar frågande mot sin vän): Va?!
Kvinnan: Ja det måste ju vara svårt att hålla reda på dem…För dom är ju osynliga!
Männen går generat in mot affären.

ICA Maxi, Nacka
En kassörska nekar en kille ~20 att köpa snus då han inte kan visa upp legitimation.
Killen: VA?! Men det ser du väl att jag är över 18? (Börjar visa upp sina tatueringar) Skulle en kille med så här många tatueringar vara under 18? Kolla, jag har en naken tjej här, och här har jag en sån här…
Kassörskan: Tyvärr, tatueringar gäller inte som legitimation här på ICA.

Filmstaden Camera, Täby
Kille ~23 (räcker fram 500-lapp): Tja, kan du växla den här till hundralappar?
Kassörskan ~20: Nej, tyvärr, jag har knappt nån växel alls… Men du kanske kan gå till McDonalds och växla?
Killen tar upp en Läkerol och lägger på disken.
Killen: Då tar jag den här.
Kassörskan: Gud vad taskigt.
Killen (triumferande): Life's a bitch.
Kassörskan mumlar och tar emot femhundringen.
Kassörskan: Det blir tio kronor. Då får du fyra hundralappar och nio tio-kronor tillbaka.
Killen: Men vad fan!
Kassörskan: Life's a bitch.

Från tjuvlyssnat.se.

Bubbelwasser für alle

Äntligen slipper jag mitt dåliga miljösamvete över mängden mineralvatten jag släpar hem från affären i läskiga petflaskor. Med min nya WasserMax DeLuxe, kolsyremaskinen jag fick av min familj i födelsedagspresent, fixar jag själv, hemma, när som helst.

Jag är fortfarande lite rädd för kolsyran som bubblar och fräser när man tankar ner den i flaskan, men smaken är finfin. Det går med blixtens hastighet. Och den är snygg. Absolut att rekommendera för den som gillar bubbel.

Snyggvespan. Den bor på vår gård.

Fel Jonas på skämthumör

"Hej Jonas !

Har mailat till Tina, men har tydligen fel adress - har hon bytt? Nåväl, jag kommer på onsdag och vill sova över 2 nätter.
Är ni hemma vid 18-tiden? Vid vilken hållplats ( T ) stiger man av lämpligast för att komma till er?
Jag ringer ikväll!

Bricken"


"Hej Bricken.

Har du fel adress? Ja men då måste du ju ta reda på rätt adress först.
Jag har inte adressen till Tina men är du verkligen säker att du kommer och hälsar på mig? Jag är naturligtvis hemma då men jag tror inte Tina är här för henne känner jag inte och hon bor definitivt inte här.
Tunnelbanan går inte hit heller tyvärr.
Hur som helst. Min adress är Nieuwendijk 123-3, 1012 MD, Amsterdam men kolla om du kan prata med Tina först. Det tycker jag verkar bäst.

M.v.h/Jonas Häggström"

Klädfynd? Nja...

Sofi Fahrman skriver på aftonbladet.se om hur man kan fynda på nätet genom att beställa amerikanska märken på amerikanska sajter. Nu när dollarn står så lågt i kurs och allting. Jättebra, jättejättebra.

Hon glömde skriva att de flesta amerikanska företag inte fraktar till Europa, plus att man får betala tullavgifter och moms på skiten så att man i slutändan i princip hamnar på svenska priser ändå, med den enda skillnaden att det tar lite längre tid innan man får varorna. Inte så jättebra.

Sötonga

Och så var det söndag igen

Jaha, då har Ullis och Olle och barnen åkt hem. Det blev tomt efter dem, vi har haft det fint. Jag, Ullis och Jenny spenderade nästan hela dagen på Centralbadet i går, så skönt med bastu, bubbel och rosé i baren (men börjar vi bli lika pryda som amerikanerna? Alla tjejer hade handduk på sig i bastun). I dag lunch på Blå dörren med Olles syskonbarn och det var väl ungefär allt vi hann med innan de drog. Lite slappande i soffan och sen en kvällsfika med Helena, som är i Stockholm på jobb.

Nu vore det skönt med lite vårväder, så man slipper frysa så förbannat.

Tusen tack

Jag hade en sådan fin födelsedag! Med all uppvaktning via telefon, e-post, sms, vykort och Facebook kändes det som att fylla 30 ungefär (eller vad som helst som är jämnt). Jobb, jobb och massor med jobb under dagen men fin kväll med blommor, champagne, jättegod mat och Jonas, Ullis, Tony och Jenny. Är det så här kul att fira födelsedag så längtar jag tills nästa år.

GRATTIS TINA...!

Ett stort GRATTIS till Tina som i dag fyller år, 25+...!

Dripp dropp

Nej, nu snöar det. Eller snöblandat regn, som Per-Erik just säger på tv:n. Nu vill jag faktiskt ha vår, som vi hade för några dagar sen. I det här vädret vill man ju bara sitta inne och kura (vilket jag kan med mitt fantastiska jobb som går att utföra var som helst!) Men i går med tåg till Västerås för planeringsmöte, jag klev upp klockan sex och var mycket, mycket trött.

En tanke jag hade i dag var att hjorthornssaltet kommer att försvinna. Det enda jag vet att det används till är till finska pinnar och hur många i de yngre generationerna bakar det? Hur många bakar över huvud taget? Precis som att videobutikerna kommer att dö ut eftersom alla laddar istället.

Kult

Kära gamla Trio Lligo har lagt upp sin musik för fri nedladdning (tack Johanna) och du hittar musiken här. De spelade överallt i Umeå under gymnasietiden och senare, minns dem särskilt från Back Stage på Fat Sam och vi tjatade hål i huvudet på dem att de skulle spela "Mysteriet med katten" (bara en gång till, snääälla....). Just den låten var också en av tre i repertoaren när jag, Jeanette och Carål tjänade grymma pengar som levande jukeboxar i Visby en gång för många år sedan.

Svår nostalgi.

Min Nya Leksak 2

Tina fick en dator och jag en non-sticky All-Cald stekpanna till vår snart kompletta kollektion. Kunde inte var nöjdare! Liksom Vaion säljs inte All-Clad i Sverige. Så, vem vill inte vara späääschöl, liksom?

Min nya leksak

Åh! Skärmen på min nya laptop är... sååå bra! Det gör mig glad varje gång jag använder den. Ytterligare en bonus: helgens upptäckt att den champagnefärgade Vaion inte säljs i Sverige. Vem vill inte vara späääschöl, liksom?

Rör inte min backslick

Jag hängde på Stureplan i går. Det var en smula traumatiskt. Vet inte om det har med att göra att jag just kom från San Francisco och New York, men på Stureplan springer det runt så oerhört många självmedvetna människor som tror att de är Stockholms allra coolaste. Fast i själva verket så är de patetiska, skitnödiga flockdjur som hellre dör än att sticka ut från mängden. Ingen av dem skulle ha en chans att någonsin bli lika cool som cityfolket i SF/NYC där man inte försöker så hårt utan snarare är cool av naturen. Åh, det skulle vara döden döden att vara född, uppvuxen och aldrig utanför den lilla ankdammen som Stockholm (eller kanske är det enbart Stureplan) är och samtidigt leva i illusionen att man är störst, bäst och vackrast. Åh, jag måste kräkas.

Efter barhoppandet på Stureplan fick vi nog och drog till Kungsholmen och Lemon Bar, som uppfriskande nog var raka motsatsen till Stureplan. Vanligt folk i flanellskjortor som röjde loss till schlagers. Kanske lite mycket Finlandsfärja men hellre det. Mycket hellre det.

Några bilder från semestern

Första dagen i San Francisco. Jag, Jonas och Kristina hänger i Mission. Och körsbärsträden har börjat blomma (alternativt håller på att sluta).

Brunch i Mission Bay. Igen fantastiskt väder och brunchstället var ett avslappnat hak på bästa läge. Precis ett sånt ställe jag älskar.

Favvisbron alla kategorier. BB.

Jonas och jag äter brunch på Chloe´s nere i Noe, ett av våra favoritställen. Kolla in smarriga maten.

Vår gata! Allt var sig likt.

Dimman som fastnar över bergen och som ofta inte når till Noe. Men kyla för den med sig.

Kött, kött, sugen på kött, någon?

Lilla Ella, hur gullig som helst.

Familjen Reiz tog med oss på sightseeing i Berkeley Hills.

Frukost i NYC på Café Habana med världens bästa Anna och Niklas. Jag tror att Niklas just sade något konstigt.

Mätta efter en smaskens brunch på Bubby´s.

Dag 10

Vi stressade runt en del eftersom vi sparat de flesta inköpen till just denna vår sista dag i USA. Men vi hann med det mesta och med fullproppade väskor åkte vi Lexus till Newark. Sen över Atlanten med ett plan fullt av svenskar. Denna gång fick vi se trevliga filmer som Juno och Lars and the Real Girl. Kom hem till Kristinehovsgatan och fick kånka alla väskor uppför de sex trapporna eftersom hissen i vanlig ordning var trasig. Vi jobbade båda hemifrån och sov mellan varven. Lite sömn gör inte underverk för moralen.

Dag 9

Vi tog en kall och frisk promenad till Tribeca och Bubby´s för brunch. Där var alla människor extremt snygga och brunchen var suverän. Sen gick vi omkring i Lower East där Earnest Sewn hade en väldigt mysig butik. Jag hade som vanligt ont i fötterna eftersom jag bara tagit med mig högklackat. Åkte sen till B&H - en gigantisk kamera/data/videobutik som drivs av judar som går omkring i sina kippor och sina långa polisonger. Jag blev trött på en gång eftersom det var så stort och bullrigt men butiken är synnerligen välorganiserad och rätt rolig eftersom varorna man köper skickas omkring i korgar som går på rullband i taket. Jag köpte en ny laptop, en supervacker champagefärgad Sony Vaio.

Kvällen spenderade vi med SF-kompisen John, som var i stan med sin dotter Theresa. Vi åt middag på Red Cat i Chelsea, återigen en härlig restaurangupplevelse och det är helt sjukt hur gott vi har ätit under denna resa.

Dag 8

Frukost på litet kubanskt ställe med för hög musik, stros i SoHo, härlig shopping på Free People-butiken på 5th Avenue, after shop på mikrobryggeri vid Union Square, vetegrässhot på något som liknade Farmer´s Market (det smakade som nyklippt gräs) och hem för klädombyte. Sen bjöd Anna och Niklas på en fantastisk middag på Craft, som är Tom Colicchios restaurang. Tom är domare i reality-serien Top Chef som vi alla fyra har följt under USA-tiden. Vi åt avsmakningsmenyn och det var otroligt gott och servicen helt perfekt. Sen barhoppade vi lite och kom sent i säng.

Dag 7

Det sena kvällsflyget till östkusten har öknamnet "Red Eye Express" och nog var det med röda ögon vi landade i NYC. Att sova sittandes är ju helt omöjligt. Dessutom visade de bara tecknad film på planet. Att tecknat bara är för barn förstår väl alla, även om de ibland sveper in den i vuxenformat. Vi checkade in väskorna på hotellet - lilla fina Solita Soho Hotel - och promenerade sen omkring till dess att vi fick checka in oss själva. Jag sov som en stock tills Anna och Niklas kom. Så kul att se dem igen och vi åkte till The Spotted Pig i West Village för middag. Hamnade sedan på ful bar i Little Italy där vi hittade uttråkade svenskar. NYC var för övrigt invaderat av svenskar denna påskhelg.

Dag 6

Jätteskönt med en extra dag. Vi åkte ut till Fredrik och Saki som har flyttat till Berkeley där de bor med barn och Volvo kombi. Fint att se dem igen och Berkeley är mysigt, speciellt där de bor i "Gourmet Ghetto". Lunch i solen och biltur i Berkeley Hills. Middag åt vi hos David och Melinda, som vanligt jättegott. Kristina skjutsade oss till flyget och vi tog farväl till SF för denna gången.

Dag 5

Det har skulle bli var sista dag i San Francisco men vi bokade om flighten och flyger i morgon i stallet. Kopte sushiattiraljer har i kineskvarteren och at pizza till frukostlunch (ja, vi har blivit feta bara pa nagra dagar). Den var inte sa god som vi onskade trots att den intogs pa Pizza Orgasmica. Hang i mysiga Hayes under dagen. Sol igen. Hittade ah sa snygga skor - Fiorentini + Baker - men lyckligtvis hade jag for hoga vrister for att passa i dem (sa sa slapp jag ocksa bli $638 fattigare). Vi tog bilen vidare for att hanga lite i North Beach. Dar var det kaos i trafiken som vanligt men vi hittade i alla fall parkering pa Grand Street och jag fick ga till Ooma. Sen fick Jonas antligen aka till sitt alskade Bed, Bath & Beyond och vi shoppade upp oss pa lite Microplane-produkter. Kvallen har jag spenderat i ensamhet, vilket har varit valdigt skont. Kristina jobbade och Jonas akte pa middag med Genentech-folk, nagot jag lika garna kunde hoppa. Nu ar vi alla redo for sangen.

Dag 4

Dimma i Richmond men vi tog bilen till Noe dar solen sken. Frukost pa kara Chloe's, vi satt ute och jag at french toast pa croissanter toppat med jordgubbar, lonnsirap och florsocker. Att ga omkring i Noe var verkligen som att komma hem. Allt var sig likt. Eftermiddagen spenderade vi i Haight Ashbury dar det mesta ocksa var detsamma forutom att klockan inte stod pa 4:20. Middag pa italienare har i trakten och massor med chianti. Det blev sent.

Dag 3

St Patrick's Day och det hade blivit dags for lite serios shopping. Jag och Jonas akte till stan, spenderade laaang tid pa Free People-avdelningen pa Bloomingdales men blev besviken pa Steve Madden-butiken. Efter en evighetslang vantan fick vi i oss en smarrig lunch pa Cheesecake Factory's uteserving uppe pa Macy's. Kanonvader aven denna dag sa det var en frojd att sitta ute i solen. Akte hemat med ommande fotter och trott huvud. At mangder av sushi pa kvallen. Jonas svepte utan en min i sig en shot bestaende av bland annat en aggula, ett ostron och sake. Jag kunde aldrig ha gjort det.

Dag 2

Lagom mora akte vi till Mission Bay for brunch. Sanslost vackert vader och det var underbart att ata utomhus vid bukten. For mig blev det omelett med champinjoner och avocado som fullkomligt smalte i munnen. Pa vagen hem stannade vi till vid Barnes & Noble och det finns ju inget battre an amerikanska bokaffarer. Det marks tydligt hur pataglig klimattrenden ar, med separata avdelningar fyllda med bocker om hur man kan leva miljovanligt. Middagen at vi pa burmesisk restaurang i kineskvarteren har hos Kristina. Det var extremt gott.

Dag 1

Vaknade harligt ojetlaggade och fikade frukost pa mysig cafeinnergard med citrontrad. Inte en dimma i sikte och osedvanligt varmt och skont. Sen till Mission for lite skont hang, bland annat hos doskallegubben som hade jarnkoll pa vilka vi var och vi kande oss som locals igen. Pa kvallen motte vi upp gamla vanner for drinkar pa favvohaket Attic och sen blev det spanskt med tapas och mangder av sangria. Otroligt kul att traffa alla igen.

Home sweet home

Oh la la vilken lang resa det var, ett helt dygn tog det att komma fram. Men det var uthardligt. Langt stopp pa Schiphol dar vi at och jag hittade snygga Diorsolglasogon som jag nu ar pa jakt efter har. Vidare till Newark dar jag gick ut och andades USA-luft och ville omedelbart flytta tillbaka. Forvaningen over hur trevligt tilltalad man blir i affarerna, jag hade redan glomt. Och alla med laptopar som nyttjade wifi i gaten har i laptopland (pa Swedenborgsgatan finns ett cafe som inte tillater laptops och det ska vi for alltid bojkotta, gud sa lojlig regel). Till sist pa planet till SF bredvid en tjockis som skymde sikten ut. Men fram kom vi, efter inte sarskilt mycket somn. Och har ar vi!

Zippa mig hit och zippa mig dit

Något känns lurt. Jag är packad och klar i god tid, allt är i ordning och jag har gott om plats i min lilla kabinväska. Passet och börsen ligger i handväskan, lägenheten är städad, soporna tömda. Jag har nog glömt något jätteviktigt.

Annars undrar jag över det här med ziplock-påse. Vad är det som gör att jag inte kan stoppa vätskorna i en vanlig fryspåse? Jag kan inte tro annat än att det är något så idiotiskt som att regeln om vätskor - 100 ml bla bla bla - initierades i USA där alla plastpåsar är ziplock-påsar. Och sen följde resten av världen efter och då blev det ziplock per definition. Vanlig plastpåse aja baja.

Jag ser verkligen inte fram mot resan i morgon. Två timmar till Amsterdam, åtta och en halv till New York, sex och en halv till San Francisco. Min enda tröst är att jag får stiga ur då och då. Måste ladda ordentligt med böcker och sudoku.

Jomen till helgen så...

Lördagens middagsplaner diskuteras för fullt, per e-post. Bye bye Söderjävlamalm, vi sviker, vi äter i San Francisco i stället.

Nästa gång tänker jag inte väja

Vad är det med barnvagnsfolket? Varför har de inte trafikvett som vanliga människor? Alltid helt inne i sin egen värld (puppan = förälder + bebis), ofta två (eller varför inte tre) i bredd, gärna på cykelbanan där jag kommer farande med blåa blixten. Herregud. Ringklockan går varm. Måste man bli ett introvert jon bara för att man får barn? Jag ska aldrig, aldrig bli sån.

Bra annars att jag har hämtat upp passet i dag, med två hela dagar till godo. Det fick fira julen hos polisen. Och appropå julen så har tåget åkt in i skrubben i dag, tillsammans med Lisa Larsson-figurerna och mjukistomten. Sen var det slut på julpyntet.

Veckobokslut

Ögat är trött så trött. Men helgen har varit bra och det behövdes efter en shitty arbetsvecka. Shopping med vin och tilltugg på 377 efter jobbet i fredags. Fiskmiddag hos Tony och Jenny. Och vi hoppas att vi har lyckats övertala dem att hänga med till New York.

Lördagen var ärenden, sen prommis och lunch med Danne och Frida. Och vi hoppas att vi har lyckats övertala dem att hänga med till New York. Sen hämtade Jenny upp mig och vi åkte till Uppsala. Där har jag väl varit hundratals gånger men detta är första gången som jag inte åkte för att träffa Jeanette. Jag, Jenny och hennes kusin Anna gick på förfest hos Annas kompisar och jag kan knappt tro det själv men jag fick se på schlager ihop med ett gäng bögar! Eller okej, senare förstod jag att bara en var bög fast det spelade egentligen ingen roll. Alla älskade Brittan, till och med den tuffa goth-killen. Sen drog vi vidare till Flurran där det var lite väl mycket Finlandsfärja, men rätt trevligt ändå.

Nu har det äntligen blivit dags att gå och sussa. Så skönt.

Förresten kan man ju fundera på hur Nordman kunde gå vidare. Det är nog den sämsta grupp jag vet - till och med sämre än Kent.

Små saker jag tänker på

Per Morberg lagar mat på teve. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar eller inte.

----------

Jag har mått väldigt konstigt de senaste två veckorna. Min hjärna fungerar inte som den ska och jag är mycket, MYCKET ofokuserad. Det är väldigt jobbigt och jag undrar vad det kan vara för sjukdom.

----------

Hade en fin och inspirerande lunch med gamla kollegor från T-H i dag. Jag har inte sett dem på länge och vi hann inte alls prata klart utan måste träffas mer. Snart. Med vin efter jobbet.

----------

Det är något otroligt vad folk ser likadana ut i den här stan. Även här på Söder (fast då är det ju den "alternativa" Söderstilen som gäller). Jag lägger märke till likformigheten även om jag inte alls är särskilt uppmärksam (vissa hävdar att jag skulle vara tidernas sämsta vittne och det är helt korrekt) och då måste det vara väldigt uppenbart.

ARN-AMS-EWR-SFO-EWR-ARN

Nu har vi bestämt att kombinera New York med San Francisco för det blir ju så otroligt kul att komma tillbaka dit! Det blir mycket resande men det får vara värt det. Amerikaner kan ju göra Europa på tio dagar (London, Paris, Rom typ) så då kan väl vi också. Längtar så efter att träffa vännerna i SF, strosa omkring i Hayes, äta burritos i Mission, gå på Farmer´s Market i Noe, kanske vi hinner gå till testället Lovejoy´s - det vore fantastiskt! Bara en vecka kvar nu!

Snälla, fråga mig först!

Jag trodde nog inte att jag skulle säga det här men jag saknar alla vardagsval man hela tiden har i USA. Pappers- eller plastpåse, vilken sorts dressing, vill du ha den ovanpå eller på sidan, ska du äta här eller ta med dig, vilket sorts bröd vill du ha... och så vidare. I början kändes det stressigt med alla val men sen var det grymt.

I Sverige hinner man inte reagera förrän någon har strött kanel över latten eller pudrat pommes frites-krydda över stripsen. Det gäller att vara mycket precis redan i beställningsskedet och hoppas på en hyfsat alert mottagare - då kan det möjligen gå vägen.

Lunchen i dag bestod av räksallad med Rhode Island-dressing OCH kikärter. Kan inte bli så mycket värre.

Vi som överlevde Rågsved

Eftersom jag inte lyckades åstadkomma så mycket som jag ville tvingades jag jobba hela dagen i går. Men en längre paus tog jag och den tillbringade jag framför Tom Alandhs dokumentär "Vi som överlevde Rågsved". Nu är ju jag dessutom en sucker för socialrealism, men åh vad jag uppskattar en sådan stillsam, lågmäld och oerhört sorglig dokumentär. Och vad jag uppskattar min egen uppväxt så oändligt långt bort från Rågsved.