Rapport från verkligheten

Hela livet tycks för tillfället bestå av att duscha, välja kläder och sminka mig. Nu är jag ganska ordentligt less på att vara social över huvud taget.

Helgen var fin, om än intensiv. Ett sextimmars styrelsemöte på lördagen, på kvällen 40-årsfest på Golden Gate Yacht Club. Två tvillingar fyllde år och det var trevligt att de bjöd oss eftersom vi inte känner dem särskilt väl men det medförde ångest över vad jag skulle ha på mig på denna tillställning. Valde ut litet gammalt ur garderoben, det blev väldigt bra och festen var mycket lyckad, dansade för första gången på länge och gud vad roligt det är! Ingen bild tyvärr för kameran glömde jag där så den har numera Emmett, min bordskavaljer.

På söndagen skulle vi väl helst bara ha haft en tv-dag i soffan men Maria tog examen från sin juristpåbyggnadsutbildning och det ville vi såklart inte missa. Det hela var mycket pampigt och väldigt amerikanskt. I två timmar hörde vi på tal och fick se alla avgångselever komma upp på scenen och hämta sina skynken (band? banderoller?) som de hänger över capen. Mössor hade de allihopa och jag hade hoppats att de skulle slänga upp dem i luften som man ser på film men det hände inte.

Sen gick vi till Le Colonial (ja, Jessica, jag tänkte på dig!) och åt väldigt, väldigt god vietnamesisk mat.

I dag har jag åkt omkring med Maria, hon flyttar hem i morgon och hade en del att fixa och visst är det otroligt trist när alla fina människor som jag tycker om flyttar hem. I kväll har jag varit på Hilton i deras skybar med alla Sweorna på vårmiddag. Det är tradition att man ska ha hatt men jag hade ingen så självaste hatt-Swean Lisa tryckte på mig en vit sjömanshatt som jag fick gå runt i. "Vad är det här för söt liten sjöman, vilket skepp seglar du på?!" fick jag höra några gånger under kvällen. Vad gör man inte för sakens skull.

Jag och Mina Nya Solglasögon

Var inne på banken härom dagen och hade på mig mina nya coola rock & roll solglasögon. För att inte verka allt för dryg tog jag av mig dem. Bankkillen sa då "snygga solglasögon, vad är det för text som står på dem?" Jag sa genast "Fuck you".

Det står faktiskt så!

A Jessica Simpson Moment!

För ett par dagar sedan hade vi ett Jessica Simpson moment à la Chicken of the sea. För alla er som inte vet vad det innebär kolla först in denna videolänk innan ni forsätter läsa för att förstå det komiska.

Alltså, trött och hungrig gick jag och köpte lite mat och bla Buffalo Wings. När vi sitter och äter säger jag att det var lite annorlunda wings eftersom det var gjorda på (kyckling)lår i stället för vingarna. Jag möts av ett förvånat ansiktsuttryck från Tinas sida och därefter säger hon "Är Buffalo Wings gjorda av kyckling...?" Sedan fortsätter det mer eller mindre som i videoklippet.

I don't think I need to say any more.

You look like a kid..!

För att bejaka en eventuell kommande 40-årskris var jag och kollade in en Harley idag. Började prata med en av försäljarna och kom då in på hur gammal jag var. Då jag sa 39, sa han "You must be joking. Lucky you, you look like a kid..!" Alltså, det verkar inte finnas någon anledning till bejaka någon 40-årskris,... men va f...n det är ju rätt kul, så jag tar det säkra före och fortsätter.

Sååå glömsk

Jag beställde tid hos frissan för ett tag sedan. Vidal Sassoon igen, jag var ju faktiskt nöjd efter den förra klippningen där och ville väldigt gärna ha samma frisör. Problemet var att jag inte mindes vad hon hette. Top stylist var hon i alla fall. Jaså, Carrie kanske? Eller Amy? Ja, Amy var det nog. Amy blir bra.

Så fick jag en tid i dag. Satte mig på väntstolen och spanade efter min frisör. Då hör jag hur tjejen som väntar bredvid mig säger till receptionisten att hon har en tid hos Nicole. Fan! Nicole var det ju! Inte Amy.

Sen kom en kille fram och frågade mig om jag hade tid hos Nicole. JAAA, ville jag skrika. Men hon bredvid var på hugget och svarade att det var HON som hade en tid hos Nicole. Så jag fick Amy i alla fall. Men det blev okej. Tror jag. Får se i morgon när jag ska piffa.

Ostronfrosseri

I gar var jag med nagra jobbarkompisar pa Hog Island Oyster Company Bar for lite afterwork. Varje mandag och torsdag har det happy hour pa ostron och dryck vilket innebar att man kan frossa i ostron utan att det kostar skjortan och i detta fall blev det lite drygt tva dussin ostron var...!

Morgontröttast

Jag önskar att jag kunde få sova ut i morgon. Tyvärr har något ljushuvud hittat på att vi ska ha styrelsemöte borta i tjottahejti klockan nio. NIO! På en lördagsmorgon. Jag finner inga ord för detta spektakel.

För övrigt lyssnar jag på Lars Winnerbäck och det är ju riktigt trevligt. Har aldrig riktigt upptäckt honom men han känns väldigt somrig. Hade ett litet sug att se honom i Visby förra sommaren men det kostade typ 350 spänn vilket jag tycker är löjligt mycket för en svensk artist. Hybris?

Oslagbar solnedgång

Vaknar upp trött som en säl. För många sena nätter, för många tidiga mornar.

Häromdagen var jag och SWEA-tjejerna på Top of the Mark, skybaren på InterContinental Mark Hopkins Hotel. Ligger högt och vackert och pampigt på Nob Hill. Jag var någon slags organisatör för denna kväll och kom därför tidigt. Servitören gillade och bestämde sig för att jag skulle få ett solnedgångsbord. Oh ja tack. Och vad kan man säga mer än att solnedgången över Golden Gate Bridge kanske är en av de snyggaste man kan se.

Moi?!

Om man söker på "lyxhustru i usa" får man upp vår blogg som nummer två på träfflistan. Någon på Kanarieöarna har nämligen hittat hit på den sökningen. Min idé om en lyxhustru är någon som sminkar sig (absolut varje dag och förmodligen innan frukost), har tjusiga välmanikyrerade naglar, dricker martinis i Gucciglajjor på långlunch med sina lyxhustrukompisar, ägnar sig åt välgörenhet (åtminstone om de bor i USA), har en pimpinett liten hund i sin Pradaväska, kör en Merca Convertible. Ungefär så.

Alltså går jag fetbort. Tack för det. Tack.

Efter det här inlägget blir vi förmodligen nummer ett på träfflistan.

Mystisdag

Höjdarkväll för Jonas - han äter popcorn, dricker läsk och ser på American Idol.

Han är allt bra söt, snartfyrtioåringen.

Köp dig snygg

Det kom en present med posten. Inte från mamma och pappa. Inte från syrran. Det var från Dermalounge, hudvårdskliniken jag går på. "To thank you for being one of our top clients". Jorå, det kan jag tänka mig. Många dolares har jag spenderat där lately. Många. Självklart med strålande resultat - jag är som en nyfödd bäbis i hyn.

"I´m sure your skin is looking as good as ever!" säger Dermalounge. Så eftersom jag redan har persikohy ger jag bort min gratis ansiktsbehandling till Jonas.

Oflyt

I går kunde man ha legat och guppat på en segelbåt i bukten och kollat på konsert. Men den som bestämmer där uppe ville inte riktigt utan drog på fläktsystemet istället.

I dag har vi flanerat i Cow Hollow där alla är lite snyggare, lite längre och lite rikare. Storhandlat på Safeway i Marina, butiken som sägs vara San Franciscos bästa raggningsställe. Men jag vet inte riktigt jag. Inte är det någon som raggar på mig i alla fall.

Chrome Hearts

Jag har äntligen köpte ett par solglasögon med brytning så att jag kan ha dem utan linser. Chrome Hearts är märket och det andas rock & roll attityd, "FUCK YOU" är ingraverat i silver ovan på högra linsen. Rock & roll attityd helt enkelt...!

Telefonnoja

Hur gjorde man egentligen innan man hade e-mail? Jag får kanske 10-20 mail om dagen och bara tanken på att jag istället skulle hantera alla ärenden per telefon gör mig mörkrädd.

Minns första gången jag fick egen e-postadress - 1996 när jag började på journalisthögskolan. Oj, vad krångligt det var. Och så många gånger som datorn strulade, hängde sig och jävlades rent allmänt, vilket är precis vad den gör när den ska hantera en ovan användare. Visst hade jag använt datorer tidigare men enbart för att skriva uppsatser och dylikt. Och det enda jag gjorde var just att skriva, min dåvarande startade upp datorn och word samt sparade dokumentet när jag var färdig. Med tanke på att jag mer eller mindre räknades som en teknisk expert på mitt senaste jobb anser jag att jag har utvecklats en smula sen dess.

Hur som helst - tack världen för e-mail, sms, mms, msn och alla andra alternativa kanaler som minimerar behovet av verbal kommunikation.

Nu är det läbbigt

Jag håller på att starta om min laptop för kanske åttonde gången i dag. Den vill inte riktigt. I går skrev den baklänges också.

Jag gjorde en back up för kanske ett halvår sedan men förmodligen har jag en hel del information på den som jag inte vill ska gå förlorad. Om den så bara kan fungera i några dagar till hinner jag rädda materialet.

Min nya kommer att bli en Sony Vaio.

Alla sätt är bra sätt

I går träffade jag Dr. Zhen Huang på Huang´s Holistic Acupuncture Center. Jag har gått på akupunktur i Sverige också men det var ingenting som detta. Det här var på rikt. I en sunkig örtstinkande liten mottagning i kineskvarteren uppe i Richmond finns han.

"Du har sömnproblem och problem med huvudvärk" talade han om för mig efter att ha känt på pulsen. Jadå. Problem med energier som far runt i kroppen på fel sätt har jag också. Jag förstod inte allt men tror att huvudet inte fick tillräckligt. Jotack, det märker jag. Det är märkligt men han sade flera saker som var helt klockrena. Och jag går ju gärna i gång på sånt där.

När jag kom dit trodde jag inte att jag hade ont i ryggen men när han tryckte längst ryggraden insåg jag att det hade jag nog ändå. Så fick jag nålar i nacken och ländryggen, sen kom det ström genom nålarna och sen somnade jag.

I dag har jag lite ondare än tidigare. Hoppas det är normalt.

Back to normal

13 grader och dimma.

You win some, you loose some

Det kom en check i dag, på 921 dollar. Det verkar vara skatteåterbäringen. Jag tackar John Chiang, California State Controller, för att checken är utskriven till mig också.

Å andra sidan kom det även ett brev från Skatteverket (varför heter det förresten Skatteverket och inte Skattemyndigheten? Gjorde man inte om alla verk till myndigheter för en massa år sen?):

Skatt att betala: 21 368 kr
Förfallodag: 12 mars 2007
OBS! Din skuld överlämnas till kronofogdemyndigheten om du inte betalar i tid!

Du är fan inte svensk!

När jag handlade feta i ostaffären frågade den unga killen som expedierade mig om jag var från Holland.

- Nej, jag kommer från Sverige.
- Åh! Jag är också från Sverige!
- Jaha?
- Jo, min släkt är från Minnesota och min farfarsfarfarsfarär svensk.

Det där råkar man ut för lite då och då här. Folk som på fullaste allvar tycker att de är svenskar bara för att de råkar ha någon förfader långt tillbaka i tiden som emigrerade från Sverige. Hörde en gång en kvinna benämna sig som dansk eftersom hennes MANS mormor kom från Danmark. Jag menar, jag känner svenskar vars förfäder var valloner som kom till Sverige på 1500- och 1600-talen men jag har aldrig hört någon av dem säga att de är fransmän.

Jag vet inte om det handlar om att det skulle vara lite fiiiint att vara europé. Kanske. Eller så är jag överdrivet nationalistisk och snobbig som raljerar över någon som bara försöker konversera.

Mer väder

Jag kan inte låta bli att blogga om vädret eftersom jag är svensk och dessutom helt fascinerad av värmen. 30 grader nu. Mycket ovanligt i SF som inte är känt för sitt fina väder, snarare ökänt för att vara dimmigt och kallt.

Sorgligt nog är jag förpassad till datorn och mitt lilla kontor. En paus ute på terrassen måste jag nog ta mig i alla fall, dock blir det med kepa, solglasögon och solskyddsfaktor 30 eftersom jag går på behandling för att reducera pigment från mitt annars hyperpigmenterade ansikte. Helst ska jag inte vara i solen över huvud taget.

Värmeslag i dag

29 grader varmt när jag kom hem från jobbet vid sex-tiden. Jag var inte helnöjd med att jobba i dag. Det var däremot Jason som jag jobbade istället för. Han hade varit på stranden med hunden och haft en fin dag. Men somliga straffar Gud direkt - han hade bränt sig ordentligt.

Klockan fem skulle jag stänga butiken. Då ramlade operafolket in. De som vill fördriva tiden till dess att föreställningen börjar. De som aldrig handlar något. Jag förvandlades till sura butiksbiträdet som bara längtade hem och fick en flashback till då jag var 17 år och jobbade lördagar på Domus blomavdelning. Vi stängde klockan tre och vid den tiden var jag rätt nöjd med att få gå hem. Blommor inhandlas dock alltid sist, när allt annat på Domus redan har inhandlats. Och inte är det så lätt att bestämma sig för vad man ska ha heller. Ofta kände jag hur jag blev knallröd i ansiktet och hur det började ryka ur öronen. Ofta insåg jag också att det syntes ganska tydligt på mig hur less jag var. Kunde höra mannen viska till frun: "Älskling, vi måste bestämma oss. De har redan stängt."

Cyklade hem genom ett Mission med gator som garnerats med glassplitter. Cinco de Mayo i går alltså. Nu ska vi leta upp en uteservering och äta lite middag.

Fisk som fisk

Vilken härligt varm dag det har varit! Och ännu varmare uppe i Sonoma där jag har befunnit mig på medlemslunch för nya SWEA-medlemmar. Det är alltid kul att träffa de nya och man hittar alltid någon intressant att prata med. På något sätt kommer man varandra mycket närmare fortare här än i Sverige. Jag vet inte om det beror på att vi redan från början har en gemensam nämnare i och med att vi alla är utlandssvenskar. Alternativt att många har blivit amerikaniserade och inte är rädda att öppna sig för främmande människor. Rätt fort kan man komma in på mer eller mindre tabubelagda områden som till exempel folks kamp för att få barn.

Vi har grillat i kväll. Seabass med sauterad bladspenat och champinjoner. Jag vet inte vad seabass är för fisk men det är extra roligt just därför. Det blev väldigt gott. I går grillade vi halibut som jag inte heller vet vad det är för fisk.

I morgon ska det bli ännu varmare. Tyvärr så ska jag jobba. Fjolårets bränna lär inte bli en favorit i repris.

Det nya livet

Jag har ett eget hemmagym. Det bor i loungen, vårt allra finaste rum som stått oinrett sen vi flyttade hit. Mitt hemmagym består av en persisk matta, två hantlar som väger 3 pound styck samt ett blått och vitt skärp som tillhör en kimono från Hasseludden.

Nu har jag blåsor på fötterna och träningsvärk i ben och mage. Detta till följd av en timmes promenad samt 20 minuters strech- och styrkeövningar i hemmagymmet.

Beach 2007 känns oändligt långt borta.

Jagad

Nähä. De hade inte glömt bort oss, vännerna på Skatteverket. Jag behöver inte deklarara för 2006 men har tydligen en skatteskuld som skulle vara betald senast i mars.

"Om en skatteskuld inte blir betald i tid skickas ett kontoutdrag ut där information om restföring skickas med. Om betalning ej görs skickas ärendet till Kronofogdemyndigheten."

Handläggaren skriver också att slutskattebeskedet har skickats till den adress jag är skriven på. Men dit har det inte kommit något och jag vet att vännen Jenny är att lita på. Och Jonas säger att de har vår adress här och skulle ha gett oss besked i december. Jag har inte alls någon lust att betala påminnelseavgifter eller, ännu mindre, få KFM på mig.

Gud, vilka klantisar de är.

Dags att deklarera!

Tanken slog mig att det är den 2 maj i morgon. Inga deklarationsblanketter har jag fått så det måste väl ändå vara så att jag inte behöver. Lägenhetsförsäljningar togs upp i fjolårets deklaration och någon inkomst av tjänst i Sverige har jag ju inte haft under 2006. Men för säkerhets skull har jag slängt iväg ett mail till min handläggare. Förra året var väldigt struligt - jag deklarerade i tid men inte Jonas så min deklaration kunde inte handläggas förrän hans kommit in eftersom vi stod på lägenheten på Sigtunagatan tillsammans. Något besked om hur det gick har vi fortfarande inte fått. Det börjar kännas som om Skatteverket mer eller mindre har glömt bort oss.

Ingen brasa men fint ändå

Kom just hem från en riktigt bra författarkväll på Golden Gate Yacht Club. Håkan Nesser och Inger Frimansson var författarna. Båda två väldigt underhållande; hon underfundig och en smula märklig - berättade om hur hennes karaktärer styr henne och sedan utvecklas på egen hand; han reslig och vältalig, lät skolad som en skådespelare (och det visade sig att han alltid haft skådespelardrömmar), pondus som få och verkade mycket sympatisk.

Jag skulle komma tidigt och hjälpa till att förbereda så jag var tvungen att ta taxi dit eftersom Jonas hade bilen. Bara det att i Noe Valley rör sig inte många taxibilar. Att beställa per telefon är hopplöst eftersom de aldrig kommer som de lovar. Till slut gick jag in på puben på hörnet och frågade bartenderskan om hon hade något nummer till ett bolag som går att lita på. Då involverade sig det tandlösa gamla alkot vid bardisken - han ringde sitt specialnummer. "Säg bara att du är Jack´s niece så är det lugnt". Och banne mig, efter fem minuter dök taxin upp, jag var niece och kom fram i tid mot alla odds.

Jobba, för bövelen!

Och så försöker jag få tag i folk i Sverige vilket inte går särskilt bra eftersom det är Valborgsmässoafton och folk är lediga. Nu förstår jag plötsligt Jasons frustration. Han har mycket kontakt med svenska designföretag och suckar ständigt: "Ni är ju jämt lediga i det där landet. Helgdagar hela tiden!" Och visst är det irriterande att inte få fixat det man behöver. Som att sitta på kontor och försöka få något gjort i juli ungefär. Skulle inte tro det.

Så ut med er och demonstrera i morgon! Något vettigt ska väl ledigheten gå till.

Själva firar vi Valborgsmässoafton med att gå på Golden Gate Yacht Club och lyssna på Håkan Nesser och Ingegerd Frimansson. Så trevligt, så trevligt.

Och grattis Mille som fyller ett år i dag!

Väderrapporten

I går ytterligare en otroligt fin och varm dag. Jag städade färdigt kontoret och pysslade sedan med dagens mission. Att skriva är inte alltid lätt, ibland måste jag värka fram något, jag vet att det går, det gör det alltid, bara det att ibland kostar det mer än andra gånger. ADHD gör inte saken lättare.

I dag ligger dimman tjock över stan, den drog in i går kväll och det blev genast kallare. Nu ska jag på jobbet i butiken så det var den söndagen det.

Före och efter

Jag tänker inte tala om hur länge sedan det var jag senast städade kontoret. Men det tog mig en hel dag den här gången och jag hittade ett flertal saker jag glömt att jag hade.

Back in business

Det är 25 grader varmt och jag hade önskat att Malin och Janne fick vara här nu. De fick några fina dagar men för det mesta var det ganska kallt. För dem blev det nog rätt påtagligt att vi bor i norra Californien och att klimatet är ett helt annat än i LA.

Jag försöker ta igen allt arbete jag har eftersatt när vi hade främmande så att göra-listan är lång. Men det känns gott att göra nytta. Hela helgen ska vigas åt det. Kanske gör vi ett undantag för ett besök i en gitarraffär. Jonas ska förverkliga sina gamla rockersdrömmar och köpa elgitarr. Sen startar vi band. Frivilliga? Allt sökes.

Två hundra högskolepoäng hjälper föga

Macen samarbetar i medvind men definitivt inte när det strular. När jag skulle bränna bilder till Malin och Janne fungerade inte dvd-skivan och jag fick heller inte ut skiten så att jag kunde byta. In gled den lätt i den nätta glipan på sidan men ut kom den inte. Inte syntes den i findern och när jag försökte bränna bad datorskräpet mig att stoppa in en dvd så den verkade inte känna av att det redan satt en skiva inne. Försökte allt men kapitulerade till slut och ringde supporten.
- Har du ett mactangentbord?
- Jadå.
- Har du klickat på eject-knappen längst upp till höger på tangentbordet?
- Öööh, nej.
Och ut kom skivan i ett huj. Så har jag aldrig petat ut dem förut men det var ju rackarns smidigt.

Omyndigförklarad

Det kom ett brev från Sallie Mae Federally Sponsored College Financing till "the parents of Christina Forsgren". Och jag som hade för mig att jag fyllde 36 nyss!

Bye bye vännerna

Så tyst och tomt. Nu är jag alldeles för van att ta farväl och därför ganska bra på det men nog är det slitsamt varje gång.

Vi körde i två bilar ut till flyget, jag för att hämta tillbaka bilbarnstolen som vi lånat av David plus hjälpa herrskapet med all deras packning. De skulle återlämna sin hyrbil i garaget vid flygplatsen. Jag fick två mycket missnöjda Alamopersonal på mig eftersom jag kört in med privatbil i hyrbilsgaraget. STRICTLY PROHIBITED!!! Men det var inte mycket annat att göra - annars hade vi tappat bort varandra. Hittade efter lite snurr en kundparkering i närheten och mötte upp lilla familjen vid tåget. Till slut sade vi våra hejdån och jag hittade märkligt nog ut från parkeringsträsket trots att det var väldigt konstigt skyltat. Men jag är grym på att tolka skyltar nuförtiden.

Nu sitter jag här och undrar om jag borde börja med att städa, svara på mail, kolla på Internet eller slappa framför tv:n. Eller sätta på radion för att det är så tyst.

Sistadagenhäng

Janne hann med Alcatraz och sen åkte vi norrut till lilla mysiga Sausalito. Det var extra mysigt eftersom det var vardag och nästan helt befriat från andra turister. Vi promenerade och slöade på parkbänkar i solen nere vid vattnet. Väldigt skönt att bara softa.

Twillo till folket

Mina nya fina ballerinor från Steve Madden kom med posten häromdagen. Så fina så och bara lite skavsår. Kanske en storlek för små men min högra tå är van att trängas.

Jag tror jag har gått loss lite hårdare på shoppingfronten än jag trodde. I morse när jag kollade på kontot stod det $0.00 på saldot. Plus några poster som väntar på att bli dragna. Obra.

Rubriktorka

Nu är det inga täta uppdateringar på bloggen men så blir det när rutinerna inte är de vanliga. I dag är det Malin och Jannes sista dag här - de åker i morgon.

Jonas och Janne hade svensexa i efterskott och kollade på Iggy and the Stooges på Warfield. Skramligt och hög volym, tyckte de. Iggy var knarkdeffad som vanligt. Jag och Malin hade möhippa på Fresca med cheviche och peruanska drinkar en annan kväll.

Annars har vi turistat i Chinatown, Little Italy, North Beach, Fisherman´s Wharf, Haight Ashbury, krokigaste gatan, downtown och så vidare. Janne leder solklart shoppingligan men också jag och Malin har lyckats hyggligt.

På tur längs Highway 1

Konstigt, vi kom just hem och jag har redan glömt vad vi gjorde. Nu tar jag kartan till hjälp och jag tror att det var så här: Först åkte vi ner till Santa Cruz. Soft surfarställe. Vidare till Capitola, en sömnig liten pärla sydost om Santa Cruz.

Millekillen fick vatten, vi andra varsin fetingcheesecake.

Hur gulligt som helst och de hyr ut dessa små hus vid stranden så dit vill jag igen.

Efter mycket vacker 17-mile scenic drive runt omkring Carmel (ja, där Clintan var borgmästare) sov vi i liten söt men kall stuga.

Vidare nästa dag längs Highway 1 som verkligen är fantastisk på många sätt. Vi flög högt över havet på Bixby Bridge - världens längsta singelspanniga betongbro (ja, jag översätter direkt från engelska). Big Sur är grönt och vackert.

Janne bland redwoodträden i Pfeiffer Burns State Park.

Andra och sista natten övernattade vi i Pacific Grove vid Monterey. Litet sött ställe med små söta hus och här bor många konstnärer tror jag. Hittade världens gulligaste viktorianska pensionat fyllt av kärlek och omsorg. Jag bodde i tornrummet och vita frun spökade för Malin och Janne (åtminstone i min godnattsaga). Hemlagad frukost med våfflor och lönnsirap.

Dagen har vi tillbringat med shopping på Premium Gilroy Outlet. I morgon är det dags för seriös turism i SF.

Galaxer i mina braxer

Just hemkommen från lilla roadtrippen med familjen Sjöstedt. Vi kom inte så långt, runt en 25 mil söderut, skulle jag tro. Trots att både jag och Malin känner suget efter L.A. - i synnerhet när man ser vägskyltarna - är det lite för långt för en kortare tripp. Hur som helst; bilder kommer strax.

Bilder från en fantastisk bröllopsdag

Nu har vi gjort det! Vi blev herr och fru Sjöstedt den 16 april i San Francisco City Hall. Våra kära vänner Tina och Jonas (och Mille) var närvarande. Vi kan varmt rekomendera dessa otroliga bröllopsfixare som gjorde allt för att vår dag skulle bli så bra som möjligt. Den blev alldeles underbar, helt i vår smak!

Vi har inte fått notan på kalaset ännu men Jonas har lovat att det kommer att bli dyrt....

Stilla

Jag är ensam hemma. Det är helt tyst förutom kylskåpets surrande. Inte så tokigt att ha en stund i fred. Inte tokigt alls. Men att ha besök är inte tokigt heller utan väldigt mysigt.

Malin och Janne är och hämtar hyrbil. De ska iväg på road trip. Kanske kommer jag med.

Ibland är det så himla underbart att bo här. Häromdagen när vi handlade saker i en affär fick vi flera andra saker på köpet av söta kassörskan. Och kinesen på hörnet fixade till ett par skor helt gratis. När jag frågade Jessica hur det var att flytta hem till Stockholm sade hon någonting i stil med: "Ja, jag får ju en dörr i skallen typ varje dag, utan att få en ursäkt. Men man vänjer sig".

Sötnos

På gång igen

Äntligen är Mille frisk och vädret bättre så vi har fått komma ut lite. I går åkte vi runt och turistade och i dag ska vi ut på nya äventyr. Malin och Janne tycker att köttet är mycket godare här. Likaså pizzan. De har helt rätt.

Förresten, nu har vi normal Californiatemperatur, 23 grader!

Sunny California

I Umeå är det 15 grader varmt och folk sitter på TC:s uteservering. I SF är det 12 grader och regn och vi är innekatter.

Efterlängtade kompisar

Vi och Johnny Depp

Vad vi har gemensamt? Tja, säkert väldigt mycket. Men en sak vet jag säkert; han bär döskallering. Jag med, jag med! Och Jonas!

JD har varit på min lista i evigheter.

Skynda skynda

Nu är jag lite pirrig i magen eftersom vi får besök i kväll. Har typ tusen saker att göra innan dess så jag måste skriva en prioreteringsordning för jag lär knappast hinna allt.

O la la vilken kåk vi var i på styrelsemötet i går. Tiburon, en kvart norr om Golden Gate-bron. Jag körde av freewayen och in i en liten stad, sen upp, upp, uppför ett berg. Lummigt och fint. På toppen av berget låg huset inbäddat i skönt grönt. Fyra våningar i någon slags halvetage, vilket gjorde takhöjden gigantisk på vissa ställen. På baksidan sluttar berget nedåt och utsikten över bukten var magnifik från terrassen. Och här bor styrelsemänniskan helt själv! Nej, jag ska väl inte avundas en änka men huset. Huset! Jag skulle lätt kunna bo i förorten om jag fick bo så.

Letar arbetslust

Herregud så improduktiv man kan vara i dag då. Knappast något har jag fått gjort och klockan är redan eftermiddag. Nu ska jag äta en skön sillunch och sedan ska jag skärpa mig.

GRATTIS TINA...!

I dag fyller Tina ar, GRATTIS!

Påskafton och glad påsk!

Tjoho från landet där det är omöjligt att hitta påskgula servetter och smakfullt påskpynt. Men jag hittade i alla fall påskliljor samt en blå duk och ett påskgult presentpapper som jag skapade ett svenskaflagganbord av. Maria och Jamie kom hit på middag. Jamie är en amerikan som pratar umemål. Otroligt kul. Han är väldigt duktig. Vi åt så gott som det kan bli. Sen letade vi påskägg som påskharen Jonas hade gömt. Jamie och Maria hittade två var - jag hittade inget. Generöst nog fick jag ett av deras. Fyllt med svenskt IKEA-godis. Jamie är surferdude från södrare delar av Californien än där vi befinner oss så om några veckor åker vi till hans lilla hemstad och lär oss surfa.

Oj jag glömde...

...några grattis också. Framför allt till Stina som fyller år i dag. Men också till Sjuan som fyllde år i går.

Påsk á la Amerika

Nog hade jag lätt velat sitta på en fjälltopp, svettig i gassande solsken, just precis i dag. Men jag har annat att göra. Städa, gå på ansiktsbehandling, redigera bilder och posta dem till silversmeden, handla mat, fixa sånghäfte, skicka artikel, göra produktbilder, formge en liten SWEA-grej, maila tryckeriet. Och lite annat.

Som sagt, påsken är inte särskilt påtaglig här och den enda som har önskat glad påsk var en svensk som var inne i butiken i går. Vi ska hur som helst ha en påskmiddag i morgon med några vänner. Jag tror att det blir jättetrevligt. Lammstek vågar vi nog inte oss på men så mycket annat som vi bara kan hitta.

Husmorstips

Om det är någon som inte har upptäckt Microplane än är det dags att göra det. Världens bästa parmesanrivare (ja, de har andra produkter också) som det är ett nöje att arbeta med. Med Microplane Zester blir osten finstrimlad och jättegod. Den är så lätt att rengöra också.

Är ni lediga nu?

Bra dag i går. Produktiv, trots ADHD.

Är det påsk nu? En nackdel med att bo här är att helgdagarna (de svenska) blir utsmetade till ingenting. De har inga religiösa helgdagar i detta landet. Förutom juldagen. I Sverige blir jag grinig om jag inte får något påskägg. Men Jonas brukar fixa det - han är min, Tony och Jennys alldeles egna lilla påskhare som alltid gömmer påskägg till oss. Oavsett om vi är på båt till Helsingfors eller på slott i Uppland.

Det gick ju bara fint, det där med kommentarerna. Mera, mera!

Splittrad

Ibland tror jag att jag har ADHD eller DAMP eller vad det nu heter för vuxna. Jag har mycket svårt att fokusera på en sak. Jag måste alltid göra flera saker på en gång. Jag börjar på något, och sen på något annat, och sen på en tredje sak. Det är roligt att påbörja men oj så tråkigt att avsluta. Nu sitter jag och skriver på en artikel som ska till SWEA Internationals tidning och den är rätt trivsam att skriva men jag kan inte låta bli att göra annat under tiden. Egentligen vill jag bara bli klar så att jag kan bocka av på att göra-listan.

En till liten sak - nu tänkte jag att ni också ska få kunna skriva kommentarer direkt under varje blogginlägg. Så kommer vi säkert att få många fler kommentarer...

Pricktest, ja tack

Jag gick till en dermatolog, doktor Epstein, för att kolla upp en konstig leverfläck som växer på min mage. In stapplar en 80-årig gubbe som klappar mig på huvudet och kallar mig för lilla vännen. Han tar en hastig titt på min mage och lämnar sedan rummet. Kommer efter en stund tillbaka med en ung tjej. Hon tittar på magen och de säger gemensamt att "it looks xkjmsxxls". Ursäkta, vad betyder det? Oh, it looks harmless, säger de. Och sen var jag färdig.

Jag har aldrig gått till doktorn med en leverfläck tidigare men jag har för mig att man i Sverige kan gå någonstans och de kollar alla prickar på hela kroppen. Kanske har jag fel. Men det skulle kännas tryggt om doktor Epstein tog bort leverfläcken och skickade den på prov någonstans. Men vad vet jag om hur sådana här saker går till.

Mitt liv som hårdrockare

Jonas leker sin favoritlek med mig - musikleken. Det innebär att jag får lyssna på hårdrock och gissa gruppen. Hellacopters och Ramones tar jag med en gång. Thin Lizzy, Iggy Pop och Black Sabbath är jag också rätt snabb på. Sen envisas han med att spela konstiga saker som exempelvis Blue Oyster Cult där jag sällan gissar rätt. Överlag tycker jag att jag presterar rätt hyggligt med tanke på att jag aldrig har vare sig gillat eller lyssnat på hårdrock.

Roligt roligt

Vi får besök snart, Malin, Janne och Mille kommer hit i april och det ska bli supermysigt! Det känns som om det var länge sen vi hade besök och det var det ju - Tony och Jenny i december. Fram för mer besök åt folket!

Internetcirkus

I morse lade Internet av, modemet stod på stand by och jag hade ingen lösning trots felsökning á la riktig tekniker. Vi har ju trådlöst men eftersom det funkar så dåligt, helst med min laptop, har jag köpt en kabel som jag på gammaldags vis pluggar direkt in i modemet från datorn. Då funkar Internet på min laptop men förstås inte på några andra datorer. Vill jag skriva ut något måste jag få igång Internet på macen, som är kopplad till skrivaren i kontoret. Men efter att jag hade fixat och trixat med kablar hit och dit lade modemet av. Det brukar jag annars alltid kunna lita på, det är routern (som ska fixa det trådlösa) som är vårt lilla problembarn. Ringde vår Internetleverantör Comcast. Slussas genom telefonhiss med typ tio olika val och knapptryckningar. Då säger en käck röst något i stil med att: vet du att vi har 24-timmarssupport på vår hemsida, gå till www.comcast.com och klicka på support. Slugo! Om man ringer på grund av Internetproblem så har man sällan access till Internet. Hånar de mig, eller?! Fick till slut prata med en kvinna som absolut var väldigt less på sitt jobb. Less eller inte, hon guidade mig rätt och Internet funkar nu. Bara att trycka in stand byknyppen ovanpå modemet i tio sekunder så var allt frid och fröjd igen.

Jag börjar återvända till livet efter elaka flunsan. Jobbade i butiken i går, det gick riktigt bra även om jag var slut när jag kom hem. Nu ska jag iväg norrut, cirka en och en halv timme, till Tove som är silversmed och som jag ska intervjua till SWEA Internationals tidning. Solen skiner och jag är alltid på gott humör när jag ska ut och köra bil. Sweet.

Hawaii del 3

De sista dagarna bodde vi i Honolulu på Oahu och det kändes skönt att komma till en storstad. Det var här vi bodde på hotellet där det rann kiss från badrumstaket.


På väg ut till Pearl Harbour. Ale, Carlos och Maria.


Minnesplatsen vid Pearl Harbour. Vi gick omkring där inne ett tag. Monumentet är byggt rakt över USS Arizona, som ligger med besättning och allt där den sjönk under japanernas attack.


Sen åkte vi upp till North Shore där de stora vågorna och de stora surfarna håller till.


Vi hängde på stranden och väntade på solnedgången.


Som kom och gick med en rasande fart. Vackert var det men svårt att fånga på bild för en glad amatör.

Hawaii del 2

Jag försöker samla ihop lite krafter för att lägga upp några fler bilder. Nu är det en och en halv vecka sedan jag kom hem från Hawaii och jag är fortfarande inte helt frisk. Min energi räcker ungefär till att gå fem kvarter till affären och hem igen.

Vi åkte på snorkeltur och såg hur många valar som helst på vägen ut. Fantastiskt! Två var jättenära båten (inte dessa dock) och det var tydligen en kamp om honorna. På snorkelturen simmade vi bland annat med sköldpaddor. En simmade precis bredvid mig och Maria.

Efter fyra dagar på västkusten åkte vi till Hana på östkusten. Vägen dit är väldigt vacker och vi gjorde många stopp, bland annat vid flera vattenfall.

Det var väldigt grönt och mycket blommor som jag tyvärr inte vet namnet på.

Tjejerna; Ale, jag, Maria och Katie. Ale och Katie var glada för de hade just köpt shaved ice; det var krossad is i en strut med något smaksatt extrakt på, verkade hur äckligt som helst.

På svarta lavastranden.

På röda stranden. För att komma hit fick man vandra runt ett berg men det var helt klart värt det. Katie kom rusande till oss när vi kom fram och var alldeles förskräckt över att det var en naken man på stranden. Jag och Maria hade visst glömt att berätta att det var en nudiststrand (dock var det frivilligt om man ville klä av sig eller inte).

Tror du att du är nåt?!

På aftonbladet.se läser jag om Magnus som inte fick jobb i Lund för att han var stockholmare och det vet ju alla att stockholmare är dryga och tar stor plats. Hihi, annars brukar det ju sägas att SKÅNINGAR är dryga men det kanske de inte är medvetna om själva (och generaliseringen är väl lika illa vare sig det handlar om stockholmare eller skåningar).

Dessutom säger chefen som nobbade Magnus att hans ansökan "andades gott självförtroende. Sånt uppskattas inte här.". Men usch! Så läskigt med en kille med bra självförtroende. Vem tror han att han är??!!! Oh la la - amerikanerna skulle trilla av stolen om de hörde detta.

NEJ, FRAM FÖR MER JANTELAG, TACK!

Hawaii del 1

Solnedgång, från balkongen första kvällen på hotellet på Mauis västra kust.

Soluppgång morgonen efter. Klockan är kanske sju och regnet ligger tugnt i luften men det hindrade inte mig och Maria från att gå på en dryg timmes power walk på stranden.

Efter power walk, frukost och snorkling vid Black Rock en liten stund (vi gav upp eftersom det blåste för mycket) gick vi på hiking i djungeln istället. Då såg vi den här lilla krabaten som jag tror kanske är en leguan (amerikanerna sade något om "iguana", vet inte om det är samma sak och jag kan inte så mycket om djur).

Jag och Maria i djungeln. Vi trampade upp våra egna stigar men till slut fick amerikanerna nog av äventyr.

Nästa dag. Vi åkte på biltur norrut och det var en väldigt fin tur. Kom till en liten by som kändes på riktigt. I en grön liten stuga såldes "världens bästa bananbröd", vilket senare visade sig säljas på fler ställen på Maui. Nybakat och väldigt gott var det i alla fall.

Lavastrand längst med vägen.

Det regnade sjukt mycket den här dagen. Och vägarna var inte de bästa, på vissa håll var det bara en fil och det stupade hyggligt brant på sidan. Dessutom var vägen översvämmad på många ställen. Men Maria, som den norrlänning hon är, rattade bilen lugnt och fint.

En förhållandevis vanlig syn. Det regnade ju mest hela tiden men ibland tittade solen fram och regnbågen var imponerande. De har regnbågen på sina registreringsskyltar och jag förstod ganska snabbt varför.

Det var värst...

...vad den här sjukan satt i länge. Stackars Jonas som inte fick åka till Vegas och hade haft skittråkigt och längtat efter mig och så är jag hur tråkig som helst när jag kommer hem.

Om jag orkar i dag ska jag lägga ut lite Hawaiibilder.

Sjuk. Less. Sjukligt less. Less på att va sjuk

Jag tror att jag har en liten parasit som gnager på min hjärna och gör mig dizzy. Jag tror att den har en kompis som sitter bakom mina ögon och drar i musklerna så att jag inte kan titta åt sidan utan att det värker. Sen bor det en hel armé som har disco i min mage.

Det regnar kiss

Kom hem i går kväll, har haft det jättefint trots att jag har varit ordentligt sjuk de senaste fem-sex dagarna. Som vanligt när jag åker till tropiskt klimat klarar jag inte alla temperaturväxlingar med hett och fuktigt utomhus och a/c-dragigt inomhus. Men vi befann oss på resande fot mest hela tiden så det var bara att bita ihop och knapra Tylenol. Maria lyckades jag smitta också så vi två gick omkring mer eller mindre som zoombies.

De sista dagarna tillbringade vi i Honolulu på Oahu och kvällen innan jag åkte hem upptäckte vi att badrummet höll på att översvämmas, det rann vatten från taket. Morgonen efter kom personal från hotellet och försökte ordna upp situationen. Då fick vi veta att det var grannens toalett som läckte, det vill säga allt som de spolade ner i toaletten rann ner till oss. Inte så mysigt.

Nu ligger jag i sängen med laptopen på magen och uppdaterar mig lite. Jonas har lagat frukost, tvättat mina sunkiga, fuktiga kläder och köpt ett gäng magasin till mig. Att vara sjukling är höjden av tristess men har fördelar också.

Mysigt i Maui

Sa ar jag antligen pa min efterlangtade semester och det ar harligt, sa harligt! Vi bor pa Mauis vastra kust i en jattefin lagenhet, 100 meter till stranden och utsikt over havet. Tro det eller ej men i morse klev vi upp klockan sju och tog en timmes promenad pa stranden innan frukost. Sen akte vi upp till bergen for hiking, sen till sodra Maui for sol och bad. Mycket, mycket harligt.
Det ar varmt, man kan ga i shorts och linne pa kvallen och vindarna ar ljumma. Tyvarr har jag inte med mig min laptop sa jag kan inte lagga ut nagra bilder for Katie har inget bildbehandlingsprogram pa sin laptop. Men jag tror att det kommer att bli manga bra med finkameran.

Viva Las Vegas...NOT!

Jaha, nu var det meningen att jag skulle sitta på ett plan till Vegas, vilket som synes inte är fallet.

För att ta det från början, medan Tina är på tjejresa till Hawaii, var det meningen att jag skulle åka till Vegas och möta upp Tony (som skulle dit på konferens) för en grabbhelg i Vegas. Allt var planerat, biljetten köpt, rum på MGM, humöret på topp… då kom ett telefonsamtal från Tony som sa;
”Hej, jag är på väg till akuten. ”
”Vad har hänt” sa jag snabbt.
Tony som varit på semester och åkt skidor förklarade att i sista åket, 200 meter från bilen, åker han ner i ett hål döljt av nysnö, ramlar och vrider till knäet ordentlig, med enorma smärtor (jag trodde jag skulle dö var Tonys egna ord…) måste han åka till akuten för kolla upp det hela och säger att jag skall förbereda mig på att han kanske måste ställa in sin resa. Det här var vid 11 tiden på kvällen svenskt tid. Ett antal timmar senare, närmare bestämt vid halvsju tiden på morgonen svensk tid, ringer Tony igen från akuten och säger att inte fått träffa läkaren ännu, men att det inte finns en chans att han kan åka. Trots att han är fullproppad med smärtstillande (Citodon) har han fortfarande riktigt ont. Lite kuriosa om Tony, akuten och Citodon är att Tony fick på samma akut vänta i ett otal timmar, även då fullproppade med Citodon när han blev biten av en hund över näsan. Då fick han ångest av att käka Citodon, förövrigt en helt okänd biverkning enligt FASS. I alla fall hade Tony sin revanschlusta helt intakt och påpekade mycket snabbt att vi nu har en grabbresa att ta igen. That´s the spirit…!

Så, inget ont utan att något gott kommer eftersom jag nu kan ägna helgen åt lite välbehövligt hushållsarbete.

A eller F - det är frågan

I måndags dag tyckte jag att livet började kännas rätt fint för jag hade levererat allt jag skulle. I måndags kväll mailade jag Photoshopläraren för att fråga om jag kunde få lämna in slutprovet när jag kommer hem från Hawaii eftersom jag är borta sista lektionen. Men nej, det gick inte för sig. Alltså måste jag lämna i kväll. Men det är ju inga problem eftersom jag börjat i god tid som vanligt och redan förbett för detta i veckor... eller inte. Plus att jag just fått veta att vi får betyg från A till F på kursen - jag som trodde att det bara handlade om att bli godkänd. Inte bra, inte bra.

Jag åt frukost i morse med Maria och Ale som också ska med på resan och plötsligt börjar det kännas påtagligt att vi åker i morgon. Jag ser ljuset i tunneln.

Å sola den skiner

Kan det vara sant? Får det verkligen vara 22 grader och sol den 5 mars?! Så otroligt härligt och jag gick som vanligt ut i min svarta jacka med scarf runt halsen och mössa på huvudet men det var bara att gå in och klä av sig.

En till härlig sak: jag fick provtrycket för SWEA-Nytt från tryckeriet i dag och allt såg fint ut så jag har gett dem ett slutgiltigt ok för att trycka - det var ett måste att få det klart innan jag åker till Hawaii så jag var lite stressad. Och det är så mycket som ser annorlunda ut på skärmen jämfört med i tryck så ofta måste man korrigera bilder, annonser etc. när man ser trycket, och i synnerhet med det bedrövliga papper vi trycker på. Tills nästa nummer har jag förhoppningsvis bytt både tryckeri och papperskvalitet och då kommer tidningen att bli så fin så!

Sov gott då

Så var det söndag kväll då och snart läggdags. Helgen har gått i flitens tecken, med undantag av en väldigt trevlig after work i fredags. Drinkar på grottan Attic och mat på ett mexikanskt litet hål i väggen. Det var verkligen helt fantastiskt, i Mission såklart och verkligen för locals, det kändes som att sitta i någons vardagsrum, med en mischmasch av träpanel, diplom, ballonger, glitter och med husmusikanter på köpet. Jag valde en rätt med getkött vilket visade sig vara någon slags kalops med ben i, men Jonas var snäll och jag fick byta med honom.

Sol och värme har vi haft, även om jag mest har suttit hukad framför skärmen och inte märkt så mycket av det. Men i dag åkte vi i alla fall till Bloomingdales för shopping, Jonas köpte inget men jag köpte fin klänning från Free People. Annars är de ju lite efter sig här när det gäller mode. Tights verkar vara nytt och hett liksom smala jeans.

Nu är det bara fyra dagar kvar tills jag åker till Hawaii. Bikinisarna, som jag i ett crazy ögonblick beställde från Victorias Secret, var katastrofala. KATASTROFALA. Vem vill ha (ännu) plattare bröst, liksom? Det blir till att svassa runt på stranden i mina gamla HM-trasor. Men jag tror det kan kvitta. Jag ska ha semester!!!

Vardagsdramatik

Hela huset skakade och jag trodde först att en långtradare åkte förbi, sen att det blåste extremt hårt men plötsligt bröt de tv-sändningarna för att rapportera om en jordbävning. Den mätte 4.2 på Richterskalan och hade sitt epicentrum i Lafayette i East Bay. Inga skadade.

Plus att när Jonas hämtade mig i kväll åkte vi förbi värsta polispådraget i ghettot några kvarter från där jag jobbar. Flera kvarter var avspärrade och där var mängder av polisbilar och ambulanser. Men det var inget som nämndes på nyheterna så det kanske var vardagsmat.

Det ljusnar

Äntligen - det börjar bli vår! Det är lite kallt men sol och skönt och framför allt; dagarna är längre. När Jonas skjutsar mig till Photoshopkursen klockan sex är det ljust, för bara några veckor sen var det kolsvart. Förra året regnade det i och för sig varenda dag i mars månad så jag ska nog inte ropa hej. Men det var tydligen extremt det året så jag tror i alla fall på vår nu.