Hawaii del 2

Jag försöker samla ihop lite krafter för att lägga upp några fler bilder. Nu är det en och en halv vecka sedan jag kom hem från Hawaii och jag är fortfarande inte helt frisk. Min energi räcker ungefär till att gå fem kvarter till affären och hem igen.

Vi åkte på snorkeltur och såg hur många valar som helst på vägen ut. Fantastiskt! Två var jättenära båten (inte dessa dock) och det var tydligen en kamp om honorna. På snorkelturen simmade vi bland annat med sköldpaddor. En simmade precis bredvid mig och Maria.

Efter fyra dagar på västkusten åkte vi till Hana på östkusten. Vägen dit är väldigt vacker och vi gjorde många stopp, bland annat vid flera vattenfall.

Det var väldigt grönt och mycket blommor som jag tyvärr inte vet namnet på.

Tjejerna; Ale, jag, Maria och Katie. Ale och Katie var glada för de hade just köpt shaved ice; det var krossad is i en strut med något smaksatt extrakt på, verkade hur äckligt som helst.

På svarta lavastranden.

På röda stranden. För att komma hit fick man vandra runt ett berg men det var helt klart värt det. Katie kom rusande till oss när vi kom fram och var alldeles förskräckt över att det var en naken man på stranden. Jag och Maria hade visst glömt att berätta att det var en nudiststrand (dock var det frivilligt om man ville klä av sig eller inte).

Tror du att du är nåt?!

På aftonbladet.se läser jag om Magnus som inte fick jobb i Lund för att han var stockholmare och det vet ju alla att stockholmare är dryga och tar stor plats. Hihi, annars brukar det ju sägas att SKÅNINGAR är dryga men det kanske de inte är medvetna om själva (och generaliseringen är väl lika illa vare sig det handlar om stockholmare eller skåningar).

Dessutom säger chefen som nobbade Magnus att hans ansökan "andades gott självförtroende. Sånt uppskattas inte här.". Men usch! Så läskigt med en kille med bra självförtroende. Vem tror han att han är??!!! Oh la la - amerikanerna skulle trilla av stolen om de hörde detta.

NEJ, FRAM FÖR MER JANTELAG, TACK!

Hawaii del 1

Solnedgång, från balkongen första kvällen på hotellet på Mauis västra kust.

Soluppgång morgonen efter. Klockan är kanske sju och regnet ligger tugnt i luften men det hindrade inte mig och Maria från att gå på en dryg timmes power walk på stranden.

Efter power walk, frukost och snorkling vid Black Rock en liten stund (vi gav upp eftersom det blåste för mycket) gick vi på hiking i djungeln istället. Då såg vi den här lilla krabaten som jag tror kanske är en leguan (amerikanerna sade något om "iguana", vet inte om det är samma sak och jag kan inte så mycket om djur).

Jag och Maria i djungeln. Vi trampade upp våra egna stigar men till slut fick amerikanerna nog av äventyr.

Nästa dag. Vi åkte på biltur norrut och det var en väldigt fin tur. Kom till en liten by som kändes på riktigt. I en grön liten stuga såldes "världens bästa bananbröd", vilket senare visade sig säljas på fler ställen på Maui. Nybakat och väldigt gott var det i alla fall.

Lavastrand längst med vägen.

Det regnade sjukt mycket den här dagen. Och vägarna var inte de bästa, på vissa håll var det bara en fil och det stupade hyggligt brant på sidan. Dessutom var vägen översvämmad på många ställen. Men Maria, som den norrlänning hon är, rattade bilen lugnt och fint.

En förhållandevis vanlig syn. Det regnade ju mest hela tiden men ibland tittade solen fram och regnbågen var imponerande. De har regnbågen på sina registreringsskyltar och jag förstod ganska snabbt varför.

Det var värst...

...vad den här sjukan satt i länge. Stackars Jonas som inte fick åka till Vegas och hade haft skittråkigt och längtat efter mig och så är jag hur tråkig som helst när jag kommer hem.

Om jag orkar i dag ska jag lägga ut lite Hawaiibilder.

Sjuk. Less. Sjukligt less. Less på att va sjuk

Jag tror att jag har en liten parasit som gnager på min hjärna och gör mig dizzy. Jag tror att den har en kompis som sitter bakom mina ögon och drar i musklerna så att jag inte kan titta åt sidan utan att det värker. Sen bor det en hel armé som har disco i min mage.

Det regnar kiss

Kom hem i går kväll, har haft det jättefint trots att jag har varit ordentligt sjuk de senaste fem-sex dagarna. Som vanligt när jag åker till tropiskt klimat klarar jag inte alla temperaturväxlingar med hett och fuktigt utomhus och a/c-dragigt inomhus. Men vi befann oss på resande fot mest hela tiden så det var bara att bita ihop och knapra Tylenol. Maria lyckades jag smitta också så vi två gick omkring mer eller mindre som zoombies.

De sista dagarna tillbringade vi i Honolulu på Oahu och kvällen innan jag åkte hem upptäckte vi att badrummet höll på att översvämmas, det rann vatten från taket. Morgonen efter kom personal från hotellet och försökte ordna upp situationen. Då fick vi veta att det var grannens toalett som läckte, det vill säga allt som de spolade ner i toaletten rann ner till oss. Inte så mysigt.

Nu ligger jag i sängen med laptopen på magen och uppdaterar mig lite. Jonas har lagat frukost, tvättat mina sunkiga, fuktiga kläder och köpt ett gäng magasin till mig. Att vara sjukling är höjden av tristess men har fördelar också.

Mysigt i Maui

Sa ar jag antligen pa min efterlangtade semester och det ar harligt, sa harligt! Vi bor pa Mauis vastra kust i en jattefin lagenhet, 100 meter till stranden och utsikt over havet. Tro det eller ej men i morse klev vi upp klockan sju och tog en timmes promenad pa stranden innan frukost. Sen akte vi upp till bergen for hiking, sen till sodra Maui for sol och bad. Mycket, mycket harligt.
Det ar varmt, man kan ga i shorts och linne pa kvallen och vindarna ar ljumma. Tyvarr har jag inte med mig min laptop sa jag kan inte lagga ut nagra bilder for Katie har inget bildbehandlingsprogram pa sin laptop. Men jag tror att det kommer att bli manga bra med finkameran.

Viva Las Vegas...NOT!

Jaha, nu var det meningen att jag skulle sitta på ett plan till Vegas, vilket som synes inte är fallet.

För att ta det från början, medan Tina är på tjejresa till Hawaii, var det meningen att jag skulle åka till Vegas och möta upp Tony (som skulle dit på konferens) för en grabbhelg i Vegas. Allt var planerat, biljetten köpt, rum på MGM, humöret på topp… då kom ett telefonsamtal från Tony som sa;
”Hej, jag är på väg till akuten. ”
”Vad har hänt” sa jag snabbt.
Tony som varit på semester och åkt skidor förklarade att i sista åket, 200 meter från bilen, åker han ner i ett hål döljt av nysnö, ramlar och vrider till knäet ordentlig, med enorma smärtor (jag trodde jag skulle dö var Tonys egna ord…) måste han åka till akuten för kolla upp det hela och säger att jag skall förbereda mig på att han kanske måste ställa in sin resa. Det här var vid 11 tiden på kvällen svenskt tid. Ett antal timmar senare, närmare bestämt vid halvsju tiden på morgonen svensk tid, ringer Tony igen från akuten och säger att inte fått träffa läkaren ännu, men att det inte finns en chans att han kan åka. Trots att han är fullproppad med smärtstillande (Citodon) har han fortfarande riktigt ont. Lite kuriosa om Tony, akuten och Citodon är att Tony fick på samma akut vänta i ett otal timmar, även då fullproppade med Citodon när han blev biten av en hund över näsan. Då fick han ångest av att käka Citodon, förövrigt en helt okänd biverkning enligt FASS. I alla fall hade Tony sin revanschlusta helt intakt och påpekade mycket snabbt att vi nu har en grabbresa att ta igen. That´s the spirit…!

Så, inget ont utan att något gott kommer eftersom jag nu kan ägna helgen åt lite välbehövligt hushållsarbete.

A eller F - det är frågan

I måndags dag tyckte jag att livet började kännas rätt fint för jag hade levererat allt jag skulle. I måndags kväll mailade jag Photoshopläraren för att fråga om jag kunde få lämna in slutprovet när jag kommer hem från Hawaii eftersom jag är borta sista lektionen. Men nej, det gick inte för sig. Alltså måste jag lämna i kväll. Men det är ju inga problem eftersom jag börjat i god tid som vanligt och redan förbett för detta i veckor... eller inte. Plus att jag just fått veta att vi får betyg från A till F på kursen - jag som trodde att det bara handlade om att bli godkänd. Inte bra, inte bra.

Jag åt frukost i morse med Maria och Ale som också ska med på resan och plötsligt börjar det kännas påtagligt att vi åker i morgon. Jag ser ljuset i tunneln.

Å sola den skiner

Kan det vara sant? Får det verkligen vara 22 grader och sol den 5 mars?! Så otroligt härligt och jag gick som vanligt ut i min svarta jacka med scarf runt halsen och mössa på huvudet men det var bara att gå in och klä av sig.

En till härlig sak: jag fick provtrycket för SWEA-Nytt från tryckeriet i dag och allt såg fint ut så jag har gett dem ett slutgiltigt ok för att trycka - det var ett måste att få det klart innan jag åker till Hawaii så jag var lite stressad. Och det är så mycket som ser annorlunda ut på skärmen jämfört med i tryck så ofta måste man korrigera bilder, annonser etc. när man ser trycket, och i synnerhet med det bedrövliga papper vi trycker på. Tills nästa nummer har jag förhoppningsvis bytt både tryckeri och papperskvalitet och då kommer tidningen att bli så fin så!

Sov gott då

Så var det söndag kväll då och snart läggdags. Helgen har gått i flitens tecken, med undantag av en väldigt trevlig after work i fredags. Drinkar på grottan Attic och mat på ett mexikanskt litet hål i väggen. Det var verkligen helt fantastiskt, i Mission såklart och verkligen för locals, det kändes som att sitta i någons vardagsrum, med en mischmasch av träpanel, diplom, ballonger, glitter och med husmusikanter på köpet. Jag valde en rätt med getkött vilket visade sig vara någon slags kalops med ben i, men Jonas var snäll och jag fick byta med honom.

Sol och värme har vi haft, även om jag mest har suttit hukad framför skärmen och inte märkt så mycket av det. Men i dag åkte vi i alla fall till Bloomingdales för shopping, Jonas köpte inget men jag köpte fin klänning från Free People. Annars är de ju lite efter sig här när det gäller mode. Tights verkar vara nytt och hett liksom smala jeans.

Nu är det bara fyra dagar kvar tills jag åker till Hawaii. Bikinisarna, som jag i ett crazy ögonblick beställde från Victorias Secret, var katastrofala. KATASTROFALA. Vem vill ha (ännu) plattare bröst, liksom? Det blir till att svassa runt på stranden i mina gamla HM-trasor. Men jag tror det kan kvitta. Jag ska ha semester!!!

Vardagsdramatik

Hela huset skakade och jag trodde först att en långtradare åkte förbi, sen att det blåste extremt hårt men plötsligt bröt de tv-sändningarna för att rapportera om en jordbävning. Den mätte 4.2 på Richterskalan och hade sitt epicentrum i Lafayette i East Bay. Inga skadade.

Plus att när Jonas hämtade mig i kväll åkte vi förbi värsta polispådraget i ghettot några kvarter från där jag jobbar. Flera kvarter var avspärrade och där var mängder av polisbilar och ambulanser. Men det var inget som nämndes på nyheterna så det kanske var vardagsmat.

Det ljusnar

Äntligen - det börjar bli vår! Det är lite kallt men sol och skönt och framför allt; dagarna är längre. När Jonas skjutsar mig till Photoshopkursen klockan sex är det ljust, för bara några veckor sen var det kolsvart. Förra året regnade det i och för sig varenda dag i mars månad så jag ska nog inte ropa hej. Men det var tydligen extremt det året så jag tror i alla fall på vår nu.

Ut till slut

46 dagar efter tjugondag knut har jag sopat upp de sista resterna av julen. Man har ett rum för mycket om det tillåts ägas av en hög med barr i en och en halv månad.

Tick tack tick tack

Vad nöjd jag hade varit om det hade varit skottår i år och en bonusdag i morgon...

Vilket lyxliv

I dag smarrig mat hos indiern Masala. Det är inte så att det vimlar av indiska restauranger i San Francisco och jag har saknat den maten. Och Masala är nog den snyggaste och mysigaste indiern jag någonsin har ätit på. I kväll - oj, så god mat på Greystone. Ett stekhus som inte alls är rustikt och country utan snarare franskt fancy. Köttet var perfekt stekt blodigt och crème bruléen extremt god, toppad med hallon som smakade precis som bären från hallonbusken vid fiskeboden i stugan.

San Diego Zoo

Strålande vacker dag och vi har tillbringat den på San Diego Zoo, ett av de största zoona i världen med avseende på antalet djurarter. Det var ett fint och bra zoo. På hemvägen åkte vi med en pratglad taxichaufför som flytt från Ceauşescus Rumänien på 70-talet och hade en ytterst intressant historia att berätta.

Zzzzzz

I Sverige - eller åtminstone i den tabloida världen - finns det inget viktigare än Melodifestivalen just nu. Kan dom åtminstone inte förpassa dessa pseudonyheter till nöjessidorna? Här i USA är det helt annorlunda. Det vill säga; det handlar om Anna Nicole Smith oavsett vilken nyhetskanal man zappar fram...

På drift

Vi är i San Diego. Det var otroligt häftigt att flyga in i går kväll, flygplatsen ligger så nära stan så man flyger nästan genom downtown. Vi bor på 15:e våningen på Omni Hotel som är riktigt snyggt - oamerikanskt och avskalat. Det bästa är att det ligger precis bredvid Gaslamp District, ett trevligt område med många butiker, restauranger, teatrar och gallerier. Så dit kan jag gå, vilket är skönt i en stad där man, som i de flesta andra amerikanska städer, behöver bil för att ta sig fram.

På mallet hittade jag Cinnabon, kedjan som gör världens godaste kanelbullar. I SF finns inte så många mall och därmed inte så många Cinnabon heller så jag måste passa på när jag är på resa.

Cliffhouse och Ocean Beach

Häromdagen åkte vi en stund västerut, till havet, det mäktigaste, som för övrigt aldrig är särskilt stilla. Vi åt finlunch på Cliffhouse - Jenny, det var grymt, sorry att vi aldrig hann, next time - svärdfisken var utsökt och stranden full med kitesurfare. Det är så fint där att jag skulle vilja publicera alla bilder jag har tagit med nykameran men jag ska försöka hejda mig.

Den svenska synden

Vi har varit på SWEA-bio och sett Bergmanklassikern "Sommaren med Monika". Så fantastisk! Alla Stockholmsmiljöerna och språket; 50-talsuttryck som "kila stadigt". Harriet Andersson som Monika var vild och vacker men fullkomligt hänsynslös.

För övigt var det första gången vi var på SWEA-bion men det var väldigt charmigt. En vanlig lokal, fast med stolar uppradade, varm korv med bröd, vin och läsk, kaffe och kaka. Och kanske framför allt mingel och jag är numera drottningen av mingel.

Och annars då? Jag har jättejättejättemycket att göra, därav den magra uppdateringen av bloggen.

Byaskvaller

Termometern visar på 25 grader, det är sjukt varmt och på östkusten snöar Anna och Niklas inne från jobbet, det är stort detta landet, ja, det är det. I vår lilla stad i staden går folk med solglasögon till Farmer´s Market och vi åt frukost på uteservering i skuggan när killen i blomsterhandeln kom och delade ut gratis blommor.

Som att jobba på McDonalds.

Här i USA är man inte blyg att framhäva anställda som man tycker har gjort något extra på jobbet i form av någon utmärkelse, tänk McDonals månadens anställd.

För att anknyta till detta så reste sig helt plötsligt min chef upp på ett av våra avdelningsmöten och sa att vi vill uppmärksamma Jonas i dag för hans extraordinära insatser med att tilldela honom ITGR (uttalas ”eye of the tiger”) avdelningens ”recognition award".

Trots att mitt ego alltid har varit stort som en liten planet kändes det hela lite pinsamt, jag tänkte jag har väl bara gjort vad som förväntas av mig (plus lite till för att tillfredsställa mitt ego)…

Men så här i efterskott har jag insett är det inte är fel att lyfta fram personer/anställda som man tycker har gjort något bra, det fan så mycket roligare att få någon form av uppskattning för det jobb man gör än som i svensk anda följa Jantelagen och dess Lutherska anda.

Nu ser vi fram emot bonusen…!

Metrosexuell - Javisst...?!

Då San Francisco förmodligen är en av världens mest metrosexuella städer är bara att ta seden dit man kommer. För att göra en lång historia kort har även jag nu hamnat i det metrosexuellaträsket genom att gå på en ansiktsbehandling!

Det hela började med att jag gav Tina ”en dag på spa i julklapp” och efter lite research hitta vi Dermalounge, ett spa som har det mesta i ansiktsbehandlingsväg. Vi gick dit för att boka tid till Tina och innan jag förstod vad som hänt hade även jag bokat tid för en ansiktsbehandling!

Väl där för min behandling blev jag omhändertagen av min esthetician Erin. Hon startade det hela med att bedöma min hud och kom fram till att jag har en väldig känslig hud och att extractions (vad nu det är) inte var aktuellt. Hon rekommenderade istället en mildare behandling med någon form av aminosyra. För att inte verka helt bortkommen sa jag att det låter väl bra, men tänkte i mitt stilla sinne att det här är inte bra, aminosyra låter som om att min känsliga hud kommer att frätas bort. Efter en knapp timmes behandling och $90 senare var jag klar och Erin sa att ”your skin is really glowing now”! På vägen hem var jag riktig nöjd och tänkte att vara metrosexuell kanske inte är allt för dumt ändå.

Ett par dagar senare såg jag ut som en lepra, mycket riktigt, aminosyran hade fått fäste på min dokumenterat känsliga hud. Tina försökte lugna mig genom att säga att först blir det sämre men sen blir det bra. Kanske hade hon rätt, för så har ett par veckor efteråt inbillar jag mig att min hud faktiskt är bättre.

För att bli någorlunda normal igen efter den här påfrestande metrosexuella upplevelsen känner jag att det är dags att en helkväll på MC-baren Zeitgeist.

Ahhhh...

Det är 23 grader varmt ute, grannen spelar jazz och doktorn ringde just och berättade att mina testresultat var "great". Tror jag ska ta en rast och shoppa sommarkläder till Hawaii.

Jag gråter varje kväll

Det gör jag verkligen, verkligen för jag läser den bästa boken på länge; "The Kite Runner" av Khaled Hosseini. Den finns översatt till svenska också och heter "Flyga drake".

Så här skriver Akademibokhandeln:
"Flyga drake är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner och fädernas makt över sina söner och deras kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står historiska händelser som inte tidigare berättats på detta sätt, boken tar oss från ett vackert och välmående Afghanistan rikt på kultur till det ödelagda land som det är idag."

En bok som suger tag. Läs!

I Chinatown

En bekant berättade om när hon åkte buss häromdagen. En kvinna ville kliva på med en levande höna i famnen men busschauffören tyckte inte att det var okej att ha höns med sig på bussen. Så kvinnan hon nackade sin höna och steg på.

Alla hjärtans dag

Ett tag var det faktiskt min namnsdag just precis den här dagen. Tina. Men sen blev almanacksbeslutsfattarna taskiga och lade Tina den 24 juli istället. Men då har jag ju redan min Christina-namnsdag. Jag vill vara med Valentin, Valentina och Vally istället. Svenska Akademien eller vem det är som bestämmer mig, söta, sätt tillbaka mig.

Hur som helst, på Alla hjärtans dag är jag rar och snäll och full av kärlek. Därför vill jag hälsa till alla våra nära och kära. Stora, jättestora kramar från mig och Jonas. I dag och alltid.

Kampen mot spam

Jag har varit dum. Jag har varit riktigt dum. För ganska länge sen gjorde jag några intelligenstest på Internet. Jag gillar test och helst om de visar hur smart jag är. Sen fick jag svaren mailade till mig. Och sen, minsann, började spammailen komma. Nu är i och för sig Gmail rätt bra på att snappa upp dem och i princip alla tas omhand av spamfiltret. Men jag ser hur många som kommer in och jag blir oerhört stressad av att se att det smyger in över hundra nya spam varje dag.

Nu har jag tagit upp kampen. Nu har jag gått in på vartenda spammail och avanmält mig. Nej tack, jag vill inte ha mail från er i fortsättningen. Tack så jävla mycket för ingenting! Och faktum är att det funkar. Spamskörden är numera begränsad till max 10-20 om dagen, varav de flesta är erbjudanden om Viagra och INTE innehåller en länk som man kan avanmäla sig på.

Vi försöker i alla fall

Tre artiklar klara i dag och jag känner mig vansinnigt nyttig. Plus att jag fick en timmes cykeltur till och från sjukhuslabbet. Min husläkare (23 år gammal. Typ.) anser att nu när jag är 35+ är det OERHÖRT VIKTIGT att mäta kolesterolet. Man mäter fett, tydligen, så med min kosthållning ligger jag nog risigt till. Fast nu har jag ju varit hyfsat nyttig i en vecka.

Jonas är också nyttig - han går på gymmet. Sen kommer han hem, står framför spegeln och säger: Du, titta, jag håller på att bli riktigt stor nu.

Vår joggingkarriär fick ett hastigt slut i och med att min rygg började klaga mer än vanligt. Så jag får ta promenaaaader istället. Som en gammal människa.

Tystnad råder

Jag skulle förmodligen klara mig utan mobiltelefon. Den ringer kanske en gång i veckan. Oftast är det någon som ska påminna mig om att jag har en tid inbokad någonstans - hos frissan, på sjukhuset, hos dermatologen. De gör så här, nämligen, ringer några dagar i förväg för att påminna en.

Ibland kan det hända att någon från SWEA ringer. Då behöver de datasupport. Jag är ju helpdesk, tydligen. Och jag kan inte så mycket som de tror så jag får hitta på ganska friskt.

Och sen så ringer ju Jonas då och då. Men han skulle antagligen kunna maila istället. Så, what´s the point? Jag tror jag lägger ner.

Lovejoy du är lovely!

Vi har ätit/druckit tebuffé på Lovejoy´s Tea Room. Det ligger på vår gata och är precis hur mysigt och gulligt som helst! Inte trendigt, som i Stockholm, bara gammalt och äkta. Tanter och småflickor. Sandwiches, scones, biscuits. Jag som vare sig gillar te eller mackor men det här kan jag absolut leva med!

Biff Rydberg

Jonas leker att han är Mikey med kepsen bakåfram. Mikey var en av deltagarna i Top Chef, en kocktävling i tv som precis har avslutats. Ingen förstod varför Mikey hängde kvar så länge som han gjorde men han var snäll. Biff Rydberg hittar man förstås inte på någon restaurangmeny här så vi fick göra det själva. Mums filibaba. Jag har längtat i ett halvår.

Det är dags nu

Jag måste helt enkelt. Sluta äta smörig pasta och ostkrokar, ostiga quesadillas och svenska kakor. Nytt liv från och med i dag. Frukt är godis. Som dom säger.

Dagens eftertanke

Sitter och renskriver intervjun som jag gjorde med en tjej häromdagen. Hon var med om en bilolycka för några år sedan och var en hårsmån från döden. Det gick trots allt bättre än vad någon vågade hoppas på och fastän nästan alla hennes leder var mer eller mindre krossade kan hon gå i dag. Men från att ha varit en superaktiv tjej lever hon nu med smärtor som aldrig kommer att försvinna, hon kan inte gå fort eller springa, huka sig ner eller sträcka sig upp. Ändå är hon så full av liv, har tre barn och är läkare, och visste man inget skulle man aldrig gissa att hon varit med om en olycka. Men hon lever livet på ett helt annat sätt nu och tar vara på vardagen.

Jag blev väldigt berörd av hennes berättelse och var rätt skakig när jag körde därifrån. Det är så väldigt lätt att glömma bort vad som egentligen är viktigast. Att man själv och ens nära och kära mår bra och är friska. Jag tror att alla vet det, egentligen, men det är lättare att bekymra sig om sina små vardagsproblem än att sätta livet i sitt rätta perspektiv och glädjas åt allt det man har. Medan man har det.

Det var bara det jag ville säga.

Dagens önskning

Jag vill ha ett bubbelbadkar. Vill ha vill ha vill ha! Det är vansinnigt kallt i lägenheten och trots fleecetröja och duntofflor är jag kall som en isbit. Nej, fram för bubbelbadkar åt folket.

Smörigt

Det finns en tv-kock som heter Paula. Paula är glad och tjock och kommer från Södern. Hon är som en blandning av Floyd och Two Fat Ladies ungefär. I går hade hon sin show "Paulas Party" och temat var smör. Paula tycker nämligen mycket om smör. Bland annat gjorde hon friterade smörbollar. Det kan jag klara mig utan men sen gjorde hon en pasta som verkade riktigt smarrig. Jag lagade den till middag i dag. Linguini med panerad kycklingfilé, champinjoner, pancetta, kronärtskockshjärtan och kapris. Till detta en smörcitronsås. Enligt receptet med 1 pound smör. Jorå, nästan ett halvt kilo skulle det vara. Plus rätt mycket grädde. Men som Paula säger: "I´m your cook, not your doctor".

Nu bantade jag dock bort det mesta av smöret. Gott blev det i alla fall.

Hoppas tv:n går sönder

I dag har vi kanske årets viktigaste händelse - Super Bowl. Finalen i amerikansk fotboll alltså. Sporten som jag över huvud taget inte förstår mig på. Varför passar de inte bollen istället för att springa rakt in i klungan? Varför blåser domaren av hela tiden? Varför måste en match ta typ hundra timmar? Och varför, varför är amerikanarna så besatta av att se storvuxna män ligga på gräset och brottas? Det är obegripligt.

Kändisspotting

Jennifer, en av Jonas kollegor som var med hos David, hade varit i Lake Tahoe och åkt längdskidor förra helgen. Som instruktör hade hon haft Björn Dählie. Efter skidåkningen hade de tequilarace som han tydligen var rätt duktig på. Jennifer hon hade ingen aning om vem karln var. Men vi andra var impade.

Efter att vi hade varit hos David gick vi till The Phone Booth, en divebar i Mission. Där satt massor med människor och rökte inomhus. I Californien är ju denna företeelse förbjuden sen länge (IT´S THE LAW!) så jag frågade bartendern:
- Howcome you can smoke here?
Han flinade retfullt:
- I don´t see anyone smoking. Do you?

Ooops!

Vår snygga, populära och unga borgmästare Gavin Newson har ställt till det. Han har hamnat i fel säng, nämligen hos sin kampanjchefs fru. Kampanjchefen har slutat på egen begäran men Gavin sitter säkert. Även om hans beteende är grymt omoraliskt bryr jag mig inte nämnvärt om vem han ligger med utan snarare vad han åstadkommer på det politiska planet (exempelvis är han pro homoäktenskap, ett närmast tabubelagt ämne i detta konservativa land). Det intressanta är att de flesta av kvinnorna i Bay Area delar min åsikt medan männen är upprörda och menar att han har gjort det oförlåtliga, nämligen brutit mot "the Man Code" - i lokaltidningen beskrivet som "a set of rigid but unwritten boundaries over which no man may step." Oj oj oj då. Inte visste jag att män var så mycket mer moralistiska än kvinnor. För män vänstrar väl inte? Eller förlåt, det är nog det faktum att han vänstrade med FEL person, det vill säga hans väns fru, som är problemet. Intressant.

Vinprovning hos David

Mycket trevligt. Men det är konstigt. Jag tycker att jag har välutvecklade lukt- och smaksinnen. Ändå är det så svårt att urskilja dofter och smaker, fast man har facit i form av David.

Tid för belöning

19 av 23 punkter har jag fixat i dag. Jag är väldigt flitig när jag väl sätter igång. Och nu är det dags för fredagsnajs - vi ska gå till David vinfascisten för vinprovning. Hos honom är det trevlighetsgaranti.

Bit ihop

Jag vill bädda med kuddar på golvet framför macen och kolla alla säsonger av Nip/Tuck på dvd. Men jag har 23 punkter på att-göra-listan i dag och Nip/Tuck är inte en av dem.

Skrivkramp

Jag är inne i en svacka, en bloggsvacka. Nada inspiration. Det kanske är vintern. Jag tror att man går i vinteride här också, även om denna årstid inte är lika påtaglig som i Sverige. Men det blir kortare dagar, kallare och gråare även här. It sucks.

Lyckost mig!

Hurra vad jag är glad för jag har bokat en resa till Hawaii! Jag ska på spring break med alla mina tjejkompisar (läs: jag känner bara en av dem men hon är å andra sidan väldigt trevlig) i mars. Hög tid att böra fila på beachformen och knyppla på bastkjolen alltså.

Grattis gamm-Karin!

På hennes födelsedag som är just precis i dag!

Macen mår bra igen

Krånglande datorer verkar vara en sjukdom jag har. Senast var det macen som inte ville sova. Och sova bör den ju, så lever den längre. Men innan jag hann ringa äpplesupporten kom jag på det. Min ganska nya trådlösa mus är det som ställer till det. Den vaknar till då och då - således gör även datorn det. Nu har jag förstått att det finns en knapp under musen där man kan stänga av den. Voilà! Macen behöver inga sömntabletter längre.

Skön tjuvlyssning

Mycket stressad flygvärdinna ~25 har just checkat in internet-incheckningar och barnfamiljer, och dirigerar folk till rätt köer så att hon ska kunna få in övriga passagerare. Ett gäng män i kostym ~35 har försökt tränga sig före barnfamiljerna.
Flygvärdinna: Ni får ställa er i kö ni också, kö ett om ni har tidiga boarding-nummer, kö två om ni har sena.
Affärsman 1: Ja men kom an, du kan väl göra ett undantag, vi står ju ändå här.
Affärsman 2: Det är ju bara att släppa in oss så är det klart.
Flygvärdinna: Nej, ni får köa som alla andra. Kön börjar där.
Affärsman 2 (börjar bli upprörd): Men jag får alltid gå in först!
Flygvärdinna: Ni är inte en barnfamilj och ni har inte checkat in via internet, så ni får stå i kö.
Affärsman 2 (rejält arg): Du, vet du vem jag är?!
Flygvärdinna: Förmodligen inte så jävla viktig om du flyger med RyanAir.

Appropå vädret

Borde man inte säga att det är "partly sunny" istället för "partly cloudy"? Annars är det ju som att säga att glaset är halvtomt istället för halvfullt. Jag menar, alla vill vi ju verka som om vi har en positiv attityd.

Vädersituationen

Jag har noterat en sak. Vädret på min lilla väderfunktion till höger stämmer inte så bra. Det är alltid sämre väder där än i verkligheten. Nu står det 11 grader C och partly cloudy. Men vi har faktiskt 20 grader och sol. Bara så att ni vet.

"Jag åt nån äcklig jävla råtta"

Lördag kväll och vi fick inte bord på fransosen som vi ville utan valde en italienare, Incanto, neråt gatan. Menyn var väldigt konstig och jag fick fråga servitören om vad allt menades. Till slut tog jag en spagettini med ägg och Jonas åt duva. Duva. Typ som Hemingway åt i Paris och jag bara såg framför mig de enerverande stadsduvorna och kände mig otroligt äcklad. Lika äcklad som jag var av min spagettini med konstig kryddning. Vi går aldrig dit igen.

När vi kom hem slängde vi ut granen. Det var på tiden. Nu är hela hallen full med barr och dammsugarpåsen vill inte ha mer i sig. Sen lekte vi musikleken. Det innebär att Jonas är på di.se och deras jukebox, jag gissar. Vi båda gillar.

Frisörexperiment nummer ? i ordningen

Jag har klippt mig i dag, hos Vidal Sassoon. Tänkte sejfa och köra brittiskt denna gången. Där har de åtta olika nivåer på sina stylister, från Stylist Level 1 till Regional Creative Director. Jag sade att jag inte behövde någon fancy eftersom jag bara skulle toppa håret så jag kom till en Top Stylist som är nivå 3 från botten. På salongen var den hierarkiska strukturen också väldigt tydlig, med en person som välkomnade mig och visade mig till min stol, sen själva stylisten, sen en annan som tvättade håret på mig och så vidare.

Min frissas ex bodde i Norrland - vilken stad hade hon ingen aning om men han hette i alla fall "Nicholas Yohääänsän", kanske kände jag till honom, nej, det är ett ganska vanligt namn i Sverge, oh, really?! Men hon var duktig och håret blev bra. 110 dolares plus 20 i dricks. Dessutom trodde hon att jag hade självlockigt hår - vilken fin komplimang till min Lotta!

Inte på film utan på rikt

Sitter på Munin på väg till stan. En dam kliver på och är hyggligt förbannad. Hon diskuterar med chauffören och tycker att hon borde få en halvtimmes extra övergång eftersom hon väntat så länge på tåget. Han tvärnekar varpå hon håller ett tal för oss i vagnen närmast om hur kass Muni är och att chauffören är en jerk. Alla i vagnen blir engagerade och börjar diskutera ganska hetsigt huruvida lokaltrafiken fungerar dåligt eller bara halvdåligt (folk gillar väl Muni ungefär lika mycket som folk i Stockholm gillar SL, eller Connex eller Stockholmståg eller vilka det nu är), och om chauffören gjorde fel eller inte. Jag – generad och konflikträdd – höjer volymen på min iPod. När vi kommer till stan och kvinnan ska kliva av kommer chauffören ut ur sitt bås, ler och säger till kvinnan att hon ska få sin extra halvtimme, hon blir jätteglad, de kramas och alla applåderar.

Ge mig kraft och styrka

Jag har inte så mycket tålamod med trögfattade människor i vanliga fall och jag har ännu mindre tålamod med folk som måste fråga hela tiden för att de inte har lyssnat. Herregud - vakna! Och sluta ta tid från oss andra. Jag går alltså på Photoshopkurs och det är kul men en tant verkar vara helt i sin egen värld. Okej, jag vet att när man går kvällskurser på ABF och sånt så går det väldigt långsamt framåt för många är studieovana men det här är ju i alla fall Berkeley. Och tempot är det inget fel på egentligen men så har vi den här tantan som visat oroväckande tendenser tidigare och som i kväll var helt hopplös. Om hon bara LYSSNADE och TITTADE på honom så skulle hon lätt kunna följa med men hon är förmodligen både döv och blind. Och jag håller på att utvecklas till en sån som himlar med ögonen. Osympatisk människa alltså.

Grattis sis!

Min syster fyller år i dag. Grattis till henne. Tyvärr är hon jätteförkyld. Men mitt paket kom fram i tid i alla fall.

State of the Union

Vi sitter bänkade framför tv:n. Presidenten ska tala till oss. Snacka om att jobba i motvind, med ett väljarstöd på endast 28 procent och demokratisk majoritet i kongressen.

Blogger goes crazy

Och så kan man undra varför radavståndet är olika i olika inlägg. Något hände sedan jag uppdaterade Blogger. Någon som vet vad som står på?

Amerikaner och bordsskick

Många bra egenskaper och attityder kan man hämta från amerikanerna men deras bordsskick är inte en av dem. De är snarare smått barbariska vid matbordet. Att de inte känner till hur man använder kniven är väl ganska välkänt (okej, många använder kniven och skär upp sitt kött i småbitar men lägger sedan undan den och låter gaffeln jobba) men inte heller väntar de tills alla har fått mat med att börja äta. Den som har tur och får maten först hugger in direkt. När man vet det är det lite lättare att förstå varför restaurangerna ofta inte bär ut mat till alla gäster vid ett bord samtidigt utan snarare i den ordning som maten råkar bli klar. Och när man har ätit upp rycker de tallriken även om inte alla vid borden har ätit klart. Nu är jag inte så särskilt fin i kanten men lite hyfs uppskattar jag.

Saki och bebisen Ella Aimi

Himla fina.

Finaste granen någonsin

Okej då. Det är lite pinsamt att vi inte har tagit bort julpyntet än. Men det är så fiiiint! Och det blir så ljust och mysigt här! Tyvärr börjar Jonas skämmas lite för mycket nu så det är nog dags. I morgon. Kanske.

Back to the eighties

I kväll har vi handlat så där mysigt. Kött hos köttbutiken, den bästa på 29:e gatan. Ost i ostbutiken. Grönsaker i grönsaksaffären. Sen invigde vi fonduegrytan från Le Creuset. Det var smaskens. Jag var hela tiden lite rädd att det skulle börja brinna för mycket i tändgrejen, eller att oljan skulle ta eld, även om vi hade köpt grapeseed oil (grymt god) som tål hög temperatur. Men det gick fint. Och det var första gången i livet som Jonas åt fondue.

Oj då

Jag uppdaterade precis min webbläsare till Internet Explorer 7. Rätt som det var försvann alla mina bokmärken och det var ju trist. Dessutom har saker hoppat omkring och finns inte längre där jag är van att hitta dem. Fast det coola är att Explorer nu fungerar lite mer som Firefox och att man kan öppna nya fönster i flikar. That I like.

Dags att sluta?

Som sällskap till en riktigt jobbig huvudvärk som hållit i sig i två dagar nu läser jag andras bloggar; "Någons mamma - Någons dotter" om en mamma som sitter inne för narkotikabrott, "Familjen galen" om att växa upp med en psykopatisk bror, en far med narcisistiska drag och en mor som har sin beskärda del av psykiska problem, "Pedofilens dotter" om en kvinna som våldtogs av sin pappa pedofilen, ja, detta är bara några exempel. Ett riktigt tragiskt avsnitt av "Intervention" på tv efter det här skulle sitta fint. Vissa dagar känns som ämnade för svårmod.

Fena på foto

Jag har börjat på Photoshopkurs. Vår lärare är grafisk designer, konstnär, illustratör etcetera – således en typisk artsy Missionkille som fullkomligt tangerar min bild över hur en sådan är. Helt ostrukturerad, avspänd och många "oh, this is really cool, look!". Jag är glad att jag redan har jobbat en hel del i Photoshop för annars skulle jag nog mest bli förvirrad. Men jag gillar honom. Och det är på riktigt, med midterms (mitterminsprov) och finals (slutprov). "It´s gonna be cool, last time we did a rock poster" sade han. Och det låter ju onekligen coolt.

Veckans Hänt Extra

Sjuan och Magnus har förlovat sig! De gifter sig förmodligen nästa vinter. Många stora grattiskramar till dem! Jag ser fram emot Sjuans möhippa när vi alldeles bestämt ska åka på skidutflykt till svarta backar och dricka varm choklad ur termos och bara ha det treeeevligt.

Japanese sunday

I dag har vi besökt Japanese Tea Garden i Golden Gate Park. Det är den äldsta japanska trädgården i USA och jag tror att det är väldigt fint när det blommar där.


Vi gick också i Botanical Garden som vi tror att våra mammor skulle ha gillat.

Sen åkte vi till Japantown och åt en riktigt schysst sushi som åkte runt på små båtar längst ett vattendrag. Det var bara att ta för sig när något smaskigt åkte förbi. Godast var nog rullarna med kläggig krabbfyllning.

Oh la la...

Vi såg filmen "The holiday" i mellandagarna. Den går i Sverige också. Romantisk komedi och man får precis vad man förväntar sig av en sådan – en trevlig stund men inga överraskningar. Men Jude Law! JUDE LAW!!! Han har länge varit bubblare på min lista men nu har han seglat rakt in. Eller snarare speedat in med värsta motorbåten. Tror jag ska söka jobb som nanny...

Baby Rådin

Ett sådant litet underverk! Jag längtar till att träffa IRL. Tills vidare får jag nöja mig med foto. Igen - kram och grattis till föräldrarna!

Mmmm

Aaah! Jag har ätit min godaste Crème Brulée hittills i detta landet. På Le Zinc, den franska finkrogen nere på gatan. Vi åt båda råbiff till förrätt. Den var god men inte riktigt som vi hade tänkt oss. Allt var redan inblandat i biffen, inga rödbetor och väldigt mycket kapris vilket gjorde att det hela smakade mer kapris (som iofs är gott) än kött. Sedan åt jag lamm och Jonas entrecôte, båda fino. Och sedan, som sagt; Crème Brulée - riktigt, riktigt god. Överlag en bra kväll med bra service.

21 enkla tips...

...på hur du kan minska koldioxidutsläppen i din vardag. Tänk på att växthuseffekten är ett globalt problem som orsakas lokalt. Därför gör varje enskild insats för att minska den en skillnad, och det behöver inte vara svårt. Visste du till exempel att bara genom att sänk inomhustemperaturen med två grader och minska ditt utsläpp med 140 kg koldioxid per år!

1. Gå, cykla eller åk kollektivt så ofta du kan istället för att köra bil. Har du 5 km till jobbet minskar du utsläppen av koldioxid med ca 700 kg per år om du går eller cyklar.

2. Samåk till och från jobbet, skolan eller möten. Om fyra personer som tidigare rest var för sig samordnar sina resor minskar utsläppen 75 procent - trots att resandet är oförändrat!

3. Använd bränslesnåla bilar. Det är stor skillnad mellan den snålaste och törstigaste bilen - även inom samma storleksklass. Väljer du en något mindre bil och en modellvariant med liten motor kan du sänka bränsleförbrukningen, och därmed dina utsläpp av koldioxid, med hela 20 procent (var femte tank gratis!).

4. Sänk inomhustemperaturen med två grader och minska ditt utsläpp med 140 kg koldioxid per år.

5. Stäng av datorn helt (i stället för stand by-läge) och minska ditt utsläpp med sju kilo koldioxid per år.

6. Tvätta tvätt i 40 grader i stället för i 60 och minska ditt utsläpp med 100 kg koldioxid per år

7. Kör med rätt däcktryck och minska ditt utsläpp med 93 kilo koldioxid efter 1200 mil.

8. Byt till lågenergilampor. Livslängden är tio gånger så lång och elåtgången minskar till en femtedel jämfört med en vanlig glödlampa. Per år kan ett normalt hushåll tjäna närmare en tusenlapp eller några hundra kWh om alla glödlampor byts ut. Per lågenergilampa blir det en vinst på 200 kr (beräknat på lampans livstid).

9. Stäng av TV, video, stereo och parabolantenn helt (i stället för standby-läge) och minska ditt utsläpp med 35 kg koldioxid per år.

10. Sätt in snålspolande munstycken i badrum och kök och minska ditt utsläpp med 250 kg koldioxid per år.

11. Byt till miljövänlig el och minska ditt utsläpp med 350 kg koldioxid per år.

12. Åk tåg istället för flyg och minska ditt utsläpp med 90 kg för varje ersatt flygtimme. Räknat per personkilometer är flyget det mest miljöbelastande transportslaget.

13. Sänk hastigheten från 110 km/h till 90 km/h och minska ditt utsläpp med 250 kg koldioxid efter 600 mil. Om alla höll hastighetsgränserna skulle koldioxidutsläppen i Sverige minska med cirka en miljon ton.

14. Kör mjukare ("Eco driving") och minska ditt utsläpp med 250 kg koldioxid efter 940 mils körning.

15. Duscha fem minuter kortare varje dag och minska ditt utsläpp med 68 kg koldioxid per år.

16. Titta på var varorna i butiken kommer ifrån. Välj gärna närproducerat. Matvarorna en normal frukost är i många fall minst lika beresta som oss själva. Ta en titt på var varorna kommer ifrån. I de flesta fall är det minst miljöbelastande att välja närproducerade varor. Och handla gärna där du bor istället för på en stormarknad utanför stan. Den korta bilresan till och från köpcentrat kan i värsta fall ge upphov till lika stora utsläpp av koldioxid per kg av en vara som en lastbilstransport hela vägen från Tyskland!

17. Källsortera dina sopor och minska ditt utsläpp med 100 kg koldioxid per år.

18. Dammsug och rengör bakom kyl och frys för att öka luftcirkulationen och minska ditt utsläpp med 250 kg koldioxid per år.

19. Klimatneutralisera din drivmedelsförbrukning och minska ditt utsläpp med 1,3 ton koldioxid efter 600 mil.

20. Avge ett personligt klimatlöfte på www.klimatloftet.snf.se

21. Ställ krav på dina politiker i kommunen, i riksdagen och inom EU.

Källa: Åre Äventyrsbutik.

Nytt år nytt liv

Jag och Jonas har för första gången i livet varit ute och sprungit tillsammans. Annars springer jag ensam ungefär en gång om året och han springer aldrig. Men det var härligt. Till och med uppförsbackarna. Jag hade Iggy and the Stoogies i lurarna. Sen gjorde jag mitt strechträningsprogram för första gången sedan i somras. Så bra i ryggen som jag var då har jag inte varit på åratal men det märks väldigt tydligt nu att jag inte har tränat på länge. Bara att ta nya tag för att komma i form igen.

För övrigt spelar vi roliga Stockholmsspelet då och då. 3-0 till mig. I kväll var det riktigt jämnt men de två tidigare omgångarna krossade jag.

Bara på Whole Foods

Smaskig indisk mat i påse. I dag blev det Tikka Masala. Så enkelt - kyckling, påsmixen och vatten i en gryta får puttra medan riset kokar, toppa med lite grädde på slutet och vips så var det färdigt. Annars skeptisk mot halvfabrikat men detta var GOTT!

Vill ha vill ha!

Världen har väntat och äntligen har Apple lanserat iPhone. Mig har de definitivt på kroken.

NHL-hockey we like

En av mina julklappar till Jonas var hockeybiljetter. Vårt lag är San José Sharks (SJ ligger en timme söder om SF och det är inte riktigt samma sak som att man skulle drömma om att hålla på Skellefteå AIK eller Modo om man bor i Umeå eftersom detta landet liksom är lite större) som vi såg möta Detroit Red Wings häromdagen. Jag var väl inte överdrivet peppad eftersom jag är rätt ointresserad av hockey men det var riktigt, riktigt kul. Vi hade också fina platser som gjorde att man verkligen såg och kände vad som hände nere på isen.

Amerikanernas sportintresse är nära förbundet med mat och dryck. Således fanns det ett otal snabbmatsrestauranger på arenan samt popcorn, nachos, pretzels, öl, vin och drinkar till försäljning. Det kan jag gärna vänja mig vid. Galet snygg arena har dom också.

Eftersom vi först och främst är svenskar hejade vi på Detroit som är ett riktigt svensklag med spelare som Henrik Zetterberg, Nicklas Lidström, Mikael Samuelsson, Tomas Holmström, Johan Franzén, Andreas Lilja och Niklas Kronvall. Namn som till och med jag kände till innan, trots mitt aktiva sportointresse. Detroit inledde storartat och ledde med 3-0. Slutligen vann dock Sharks med 9-4. Mitt i matchen ville jag byta lag för det verkade roligare att hålla på Sharks men det kändes inte bra att byta mitt i matchen och vara en medgångsmänniska.

Ur en stor hajkäft kom småhajarna. Temasången är förstås ledmotivet till "Hajen" - dömdömdömdömdömdömdömdöm varpå alla gör hajrörelserna á la Å pappa haj dödödödödö... sweet.

Zäta under uppvärmingen. Jag blev alldeles exalterad med nykameran och alla svenska hockeyspelare.

Här gjorde hajarna 6-3 och matchen kändes inte så spännande längre.

Å däremellan vare Napa

Vi tog en fin guidad tur på stora Robert Mondavi Winery med en guide som hette Inger men som inte var svenskättling vad hon visste. Sen hade i stort sett alla andra vingårdar stängt utom det tvärs över gatan så dit åkte vi. Nu har jag glömt vad det hette. Men vinprovningen där var mer business än kärlek så min reflektion är att ska man åka till Napa/Sonoma eller något av de andra vindistrikten så ska man antingen åka dit själv ofta och prova sig fram eller så få heta tips från folk som ofta är där och har hittat sina smultronställen. Så slipper man känna sig så ultraturistig och utnyttjad av folk som enbart vill tjäna pengar på en.

Å så kommer nyår

Eftersom vi inte hade lust att gå på någon av de otaliga nyårsfesterna vi var bjudna på valde vi att stanna hemma och ha parmiddag. Dessutom kläckte någon den briljanta idéen att äta skaldjursbuffé = ingen större matlagningsinsats + gott om fina skaldjur i trakten.

Först hade vi lite mingel i salongen, med champagne, jordgubbar och snittar. Jo, jag har kvällens kortaste klänning. Men den är inhandlad för många, många år sedan.

Som av en händelse råkade det vara säsong för "Dungeness Crabs" och vad det riktigt är för krabbsort vet jag inte mer än att dom är gigantiska och mycket goda. Tycker till och med västkust-Tony. Ostron, räkor, musslor och clams (snäckor? eller annan typ av musslor än blåmusslor) stod också på menyn.

Efter 12-slaget som firades ute på terrassen med utsikt över stadens fyrverkerier var det dags för disco. Men dom här spelar luftgitarr. Tror jag.

Jag har nyligen lärt mig något om amerikaner och det är att nyåret inte riktigt är samma sak som för oss svenskar. Är man amerikan som inte är på fest denna afton kan man lika gärna gå och lägga sig INNAN tolvslaget. Nedräkninging, raketer, fyrverkerier, pussar och kramar är inte så viktigt. No big business, alltså. Märklo.

Julen i efterskott

Så har julkompisarna åkt hem och jag fått tid att uppdatera bloggen. Vi tog ett kort avsked i morse runt 6-snåret när de åkte härifrån med taxi (som faktiskt kom - annars är det hopplöst att ringa en taxi och förvänta sig att den ska dyka upp). Nu sitter de nog med rumpskav någonstans över Atlanten.

Julen gjorde vi hur som helst ordentligt, på egen hand som vuxna.

Bland annat byggde vi världens finaste pepparkakshus. Fotot förtäljer inte att Jonas ungefär sekunden efter att den här bilden är tagen får ett utbrott och skriker: Mina fastnar ju inte (M&M:sen), dom glider ju bara ner! Dina sitter ju kvar men mina bara lossnar! Nu slutar jag! Du får göra den här jävla skiten själv!!!

Stolta Tony har griljerat julskinka.














Julbordet blev exakt hur gott som helst. Skinka, gravad och rökt lax, gorgonzolafyllda laxrullader, sill, ost, patéer, köttbullar (prinskorven knep tullarna), rödbetssallad, tunnbröd och annat jag nu har glömt.

I det rum som tidigare gick under arbetsnamnet "loungen" men som nu har varit en perfekt matsal och ett supermysigt julrum.

Eftersom vi fick den fina gåvan Stockholmsspelet så tog vi förstås och spelade det på julaftonen. I vanlig ordning höll vi inte riktigt sams. Men spelet var kul.

Gott nytt år snart

Jag inser att jag inte har varit den bästa på att uppdatera här under julen. Men jag tror också att många inte läser så intensivt här just nu så det kanske inte spelar någon större roll. Jag har en massa bilder att lägga ut men det blir nog senare.

Hur som helst: vi är ju med våra kära Tony och Jenny och har det väldigt bra. Julafton med massor med god mat som vi lagade alldeles själva (nu måste vi dock ta en raid till uteliggarna under bron för vi har inte ätit så mycket rester som vi borde), utflykter till Point Reyes, Napa, outlet, Haight Ashbury och annat som jag inte kommer ihåg just nu.

I dag är det ju nyårsafton och killarna har åkt och handlat mat medan jag och Jenny ska gå till kineserna och få behandlingar.

På återseende.