Norsk kareoke

I går kväll roade vi oss. Först "Vem vill bli miljonär". Sen norsk kareoke. Jonas tyckte inte om när det var schlagers men när vi själva fick välja musik gick det bra. Hoppas att grannen också uppskattade skönsången.

Gårdagens nöjen

En till bebis!

Patrik och Filippa har fått en liten flicka! Många kramar och massa grattis till dem!

Julkompisar

Dagens låt

"Tomten, jag vill ha en riktig jul" med Busungarna.

Julfest

I går var vi på julfest på Marriott Hotel i stan, Genentechs årliga. Några kollegor kom till oss innan och drack cocktails.

















Vi har en liten situation nu, med bordet. Vi är extremt rädda om det. Ungefär som med vita soffan för x antal år sedan (fast riktigt i Karin och Jens klass har vi aldrig varit). Fick paniken när vi insåg att vi inte hade några glasunderlägg. Men Jonas sprang ner till baren på hörnet och fick ett gäng gratis. Fula men funktionella. Nästa utmaning var att våga ha ljus på bordet. Men inga märken blev det och bara pyttelite stearin. Nu måste vi köpa tabletter om vi ska kunna äta middag framför tv:n.




















Sen fick vi köa för att komma in på festen. Vet inte hur många gäster men i fjol var det 7 000 om jag minns rätt. Maten var helt okej. Kall och varm buffé plus dessertbord.

















Jonas, Irmarie och hennes kille. Vi röjde järnet på dansgolvet till "YMCA" - till och med Jonas dansade - men det var bara Irmaries kille som kunde rörelserna på riktigt, vi andra hittade på egna. Vid 12-tiden bestämde sig de andra för att gå och spela biljard men jag och Jonas fick lov att gå hem eftersom jag skulle jobba i dag. Var lite trött i huvudet men det var mycket folk i butiken så jag hann inte tänka på det. Kvällens glöggparty passade vi dock.

Vår första julgran

Nu är granen klädd och fin. Jonas fick äran att toppa i sina Ozzybyxor.

Individualist javisst

Jag fick julkort i dag. Mitt andra, faktiskt, från folk här i trakten. Men en sak som jag inte förstår är hur man kan vilja vara Mrs. Mike J. Chin och inte en egen person. Som om jag skulle gå runt och presentera mig som Mrs. Jonas Häggström. Skulle inte tro att det kommer att hända. Någonsin. Trots att jag är försörjd.

Mera jul

Vi har köpt en julgran. En tät med långa, tjocka barr. Jättefin, luktar väldigt mycket gran. Jag undrade om de kanske har sprutat på granlukt för att de ska lukta mer men då tyckte Jonas att jag var som Janne och utlandsspriten. I alla fall så var det kul att köpa gran. Vi tvingades vänta till en dag då det inte regnar eftersom vi har så liten bil och måste köra nercabbat så att granen kan sticka ut. En skön snubbe guidade oss runt i grandjungeln som dock var rätt organiserad där granar av olika längder var märkta med olika plastband. Sen snurrade han snöre runt granen så den blev lätt att ta med sig hem. Jag längtar till att klä den! Men först ska lamporna på och våra 200 små lampor räckte inte långt, märkte jag. Vi måste ha minst det dubbla. Och nu måste jag vänta tills affärerna öppnar i morgon. Jag vill göra NU!

Personer jag inte orkar läsa mer om

• Lindsey Lohan
• Britney Spears
• Paris Hilton
• Bönderna och deras fruar
• Idolerna

Måste, måste sluta läsa aftonbladet.se.

Tyngsta julklappen

Hurra hurra hurra! Noguchi Coffee Table har kommit till oss! Bord med tillhöranda emballage väger 90 kilo så leveranskillarna hade fullt sjå att få det uppför vår långa trappa. Men jag är mycket glad! Och jag hoppas att jag aldrig måste flytta det själv.

Natten går tunga fjät

Jag tycker om lucia - det är en sådan fin högtid. Även om det var lite roligare när jag var yngre och gick i skolan och var med i kören och lussade för gamla människor på sjukhem. Det var lite MER då, liksom. Jag har i alla fall satt på julskivan som Jonas köpte åt mig på julmarknaden - Carola, Christer Sjögren, Lotta Engberg, Sofia Källgren med flera. Cheesy, jag vet, men jag tycker att det passar till jul.

I går gjorde vi en att göra-lista, dag för dag, tills Tony och Jenny kommer. Som varje år (förutom i fjol när vi inte brydde oss) är december fullspäckad och stressig. Trots att vi inte har några kompisar har vi lyckats bli bjudna på julfester och glöggpartyn. Plus att vi ska handla och laga mat, koka glögg, köpa julklappar, fixa julgran, städa (lägenheten är värre än vanligt, som tur är har folk bjudit hem sig till oss för ett cocktailparty på lördag så nu MÅSTE vi ta itu med röran), tvätta och sist men inte minst jobba.

Nu ska jag se Luciamorgon på svt.se. Kanske gråta lite också för det är så vackert.

Grattis Mamma Maggan..!

I dag den 12 december fyller mamma Maggan 66 ar, ett stort GRATTIS!

Kram/
Jonas & Tina

White Elephant gift exchange

I går var jag på styrelsemöte med SWEA. Vi åt julmat och hade det trevligt. Sen hade vi julklappsutdelning på amerikanskt vis. Alla får varsitt nummer. Sen får man i tur och ordning hämta en julklapp. Ettan börjar. Om tvåan vill stjäla ettans julklapp går det bra. Ettan får då hämta en ny julklapp. Och så fortsätter det tills alla har varsitt paket, stulet eller hämtat från under granen. En julklapp får stjälas högst tre gånger. Jag fick ett schysst manikyrset som jag gärna ville behålla men Kerstin stal det av mig. Jag fick inte stjäla tillbaka det. Till slut fick jag i alla fall en ganska fin Ittalaskål.

Ett barn till världen

Fredrik och Saki har fått en bebis. I dag (eller okej, i går i Sverige). Ella Aimi Bailey Reiz. Fint namn. Mjukt. Många grattis till dem!

Home sweet home

Så var vi hemma igen. Det är alltid väldigt kul att åka på liten tripp men också skönt att återvända till stan igen.

Lite bilder från Arizona:

Vi åkte med ett litet tåg upp i bergen. Det var ungefär likadan natur överallt. Många kaktusar.

Tydligen har många westernfilmer spelats in här fast vi har glömt namnen på dem. Jag minns i alla fall att Michael Landon (pappan i "Lilla huset på prärien") spelade in flera filmer här.

Det högsta berget är omkring 3 000 meter högt.

Roomservicepasta.

Efter all god mat tyckte vi att det var lämpligt med lite motion.

Ingen av oss har spelat tennis på många år men det gick bättre än förväntat och vi hade riktigt kul.

Sen hängde vi vid poolen och drack cocktails i väntan på taxin som skulle ta oss till flygplatsen.

Två gamla scouter vet hur man eldar

Jag slappar framför tv:n (en av tre på hotellrummet) medan Jonas är på cowboymiddag. Innan han gick gjorde vi upp en brasa i den fina eldstaden i sovrummet. Jag tyckte att det luktade rätt mycket rök men vi hittade ingen spak för att öppna ett eventuellt spjäll så vi antog att allt var okej. Efter ett tag började dock brandlarmet tjuta. Högt och ljudligt. Jag ringde receptionen som skickade upp någon men då hade jag fått stopp på brandlarmet genom att vädra ut det värsta. Tydligen fanns det ett spjäll och en spak - uppe i skorstenen. Ganska ologiskt, om jag får tycka.

Sluta snusa?

Herregud, vad dyrt det ska bli efter nyår. Typ tio kronor dyrare. Ska man inte ens få unna sig det där lilla härliga utan att bli ruinerad? Jag tänker då glatt fortsätta att beställa mitt över Internet. Länge leve.

Nu har jag inte tid med detta längre, jag måste bege mig till spaet för att få ansiktsbehandling. Persikohy står på min önskelista.

För alla barn - och vissa vuxna

Om jag hade barn skulle jag öppna luckor varje dag tillsammans med dem på Barnens Bokklubbs vind. Förutom den käcka barnrösten som berättar vilken lucka man musar över är det ganska gulligt och ganska kul för vuxna också.

Soft semester

Så är den första dagen på resorten snart till sin ända. Jonas konfererade ungefär halva dagen och själv tog jag det rätt lugnt. Efter lunch utforskade vi omgivningarna och sen fick vi behandlingar. Jag tog "Swedish massage" och det var väl inget särskilt svenskt med den men det var skönt att få en helkroppsmassage under en timmes tid. Synd att vi inte är några hejare på golf för de har en av USA:s bästa golfbanor här (typ, nåt bra var det i alla fall) och den ser verkligen fin ut men jag tror inte att de skulle bli så nöjda om jag gick ut och slog upp stora grästuvor på tee. Förresten så säger man inte peg om peg här utan tee för den också (fast jag tror att peg är kort för tee peg). Men ingen fattar vad jag menar här om jag säger peg.

Jonas är nu nere och dinerar med konferensfolket och jag fick inte följa med vilket jag inte är alltför ledsen över för jag beställde room service och fick upp en mycket fin bricka med allehanda saker på. Svindyrt var det och antagligen lämnar jag för mycket dricks eftersom jag är rädd för att lämna för lite. Men ibland är det skönt att få unna sig. Och äntligen förstår jag vad som menas med "lyxhustru"!

Hur bekvämt och bekymmerlöst livet än är här så känns det dock mest som ett studiebesök. Jag byter lätt ut lyxhustruliv på resort mitt i öken mot cityliv eller äventyrssemester. När som helst.

In the middle of nowhere

Vi är i Tucson, Arizona, där det röda krysset är. Jonas ska på konferens och jag ska ha det bra och gå på spa. Vi bor på Loews Ventana Canyon Resort och vi har en svit som är så stor att jag nästan går vilse! Utsikten från terrassen är lite stad, lite berg och mycket öken, med höga kaktusar precis som i en gammal cowboyfilm (kanske är det High Chaparall? Mamma skulle veta). Från San Francisco flög vi till Phoenix och sedan vidare hit. Den sista flygresan tog bara 20 minuter så vi hann knappt upp så skulle vi ner igen. Nu ska vi iväg och äta middag med Genentechgänget. Tyvärr har vi glömt kabeln mellan datorn och kameran så det blir inga bilder på bloggen under resan.

Genentechtomten kommer...!

I lördags så klarade vårt projekt att leverera ett så kallat "Corporat Goal". Grattis oss! Vad betyder detta då? Jo, att Genentechtomten kommer till jul med en massa fina julklappar!

Startkit för en amerikansk jul

Om man bor i USA är man amerikan. Det är vi nu. Efter vår julpyntsshopping på Target i går platsar vi här på rikt.

Skön shopping

Vi har fått en ny favvolivsmedelsaffär: Whole Foods. Där är allt organiskt, lokalt odlat, frigående och allt möjligt annat. Till och med Jonas gillade, trots att det kallas Whole Paycheck. Men så många roliga produkter! Till och med gravad lax och ett antal olika sorters Wasa hårdbröd. Plus otroligt trevlig personal.

Jul för fulla muggar

I går var vi på Handelskammarens årliga jullunch på Westin St. Francis Hotel. Jag och Jessica stod i hissen på väg upp till 32:a våningen. Rätt som det var gick hissen utanpå huskroppen och väggarna var av glas så man såg allting, jag skrek och skrämde alla andra i hissen. Kom sen på att jag och min familj åkte i samma hiss för 26 år sedan. Då låg pappa på golvet. Han är också höjdrädd. Lunchen var mycket trevlig fast maten ganska äcklig. Jag och Jonas köpte tio lotter men vann ingenting, allra minst flygbiljetterna till Sverige.





















Luciatåget var i alla fall jättefint, med Stockholms lucia Isolde Palombo i täten. Hon satt vid vårt bord och Jonas ville att jag skulle fota honom med henne men jag förstod inte vem hon var eller vad han ville och han är fortfarande lite sur på mig.

Sen åkte jag och hjälpte till med förberedelserna inför SWEA:s julmarknad. Efteråt åkte jag och Jonas till Hayes Valley som hade "Block Party" - alla butiker höll kvällsöppet och bjöd på vin och snacks. Vi hängde på Scandinavian Details och gick sedan ut med Kristina (som äger butiken) och hennes fästman. Vi hade väldigt trevligt, drack drinkar och kom inte hem förrän vid tvåtiden. Med ont i huvudet vaknade jag men man kan inte vara bakfull när man ska arbeta. På julmarknaden var det massor med folk och vi sålde slut på nästan allt i kafeterian. Nu har jag jobbat hela dagen och är väldigt trött men det är Jessicas sista kväll (och det är så väldigt tråkigt att hon ska flytta hem till Stockholm, alla jag tycker om bara flyttar) så jag ska dit och dricka lite vin och sen ska vi ut och klubba.

Metric, please!

Jag blir så förbannad. Varför kan inte vissa engelskspråkiga länder, typ det jag bor i, anpassa sig till resten av världen och inordna sig under metersystemet?! Jag är så otroligt less på qt, oz, in, lb och allt vad det är. Så onödigt mycket tänk. Naturligtvis är det förknippat med stora kostnader att byta system men det måste också kosta en hel del att bevara sitt system då resten av världen har ett annat system och man ständigt måste konvertera. Tydligen talas det om en förändring men att man ska ta det makligt. Jojo. Som om man skulle införa till exempel högertrafik långsamt. Okej, vi tar det försiktigt, vi börjar med att köra till höger varannan söndag, så vi vänjer oss. Visst. Verkligen. Nej, Amerika, förändring är av godo. Nästan alltid. Och definitivt i det här fallet.

Och nu är det jul igen

Det vet man minsann när den 25 meter höga granen på Union Square tänds. Typ 5 000 kollade på.

Svart som natta

I fredags var det BLACK FRIDAY, en av årets största shoppingdagar. Black Friday infaller alltid dagen efter Thanksgiving och initierar starten på julhandeln. Affärerna öppnar vid femtiden på morgonen och rear som galningar. Nu har ju jag aldrig varit så mycket för att gå på rea men vi åkte i alla fall till IKEA för att julhandla. Bland annat tolv liter julmust som jag inte får dricka före den första december för Jonas.

Critical Mass

En gång när jag var på väg hem från jobbet var vägen - Market Street, den stora gatan som skär tvärs igenom SF och där allting alltid händer - blockerad av cyklister. Inga bilar (på den vanligtvis hårt trafikerade vägen) utan bara cyklister, tusentals av dem. Jag visste inte vad jag hade hamnat i. Först blev jag irriterad för jag hade bråttom men sen blev jag stolt och rörd och tårögd utan att ha en aning om varför.

När jag en timme senare kom hem till David och passade på att fråga amerikanerna suckade de och förklarade. Critical Mass. En gång i månaden slår cyklisterna ett slag för cykeln som transportmedel och gör anspråk på sin rätt till vägarna. Det hela startade i San Francisco 1992 och idén har sedan spridit sig runt om i världen.

Det är så underbart! Det är så San Francisco! Staden som alltid är kärringen mot strömmen. Det sköna är att alla bilister som var på väg hem från sina jobb i rusningstid, säkert ganska angelägna om att komma fort hem en fredag kväll, satt hur lugnt som helst och väntade i sina bilar. Många tutade dessutom uppmuntrande. Evenemanget har inte varit okontroversiellt men nu för tiden verkar alla vara med på noterna – åtminstone här i SF, även poliserna som hjälpte till att blockera vägen för bilisterna tills hela tåget hade cyklat förbi. Peace.

Thanksgivingmiddag i Alameda

Vi åt oss ordentligt mätta i går hemma hos John. Sist vi var där fick vi ungerska korvar, bland annat blodkorv, men nu var det kalkon för hela slanten. Rökt och mycket saftig. Och vi var väldigt tacksamma hela kvällen.

Önskelistan 4

I dag var jag och provkörde en Porsche Cayman och det är ännu en leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...!

Döskalleglögg

Eftersom vi är så väldigt pyssliga av oss har vi gjort egen glögg. Den ska vi ha som gå bort-present. John blir vår första försökskanin.

Vi vet vad du tjänar...

I dag är det den största och mesta av USA:s helgdagar – Thanksgiving. I kväll ska vi till John och äta kalkon med alla dess tillbehör. Just nu roar vi oss mest med att söka löneuppgifter om våra före detta kollegor på www.ratsit.se.

Dagens låt

Marit Bergman - "My love". Tror det är en Justin Timberlakecover! Så fin.

Tv-vanor over here

Jag har mer och mer tappat intresset för att se på tv. Det går så mycket skit och det är reklam hela tiden. Men en av de få serier jag följer är "Intervention". Det är en dokumentärserie som porträtterar människor med någon form av missbruk. Missbrukaren tror att de deltar i en dokumentär om missbruk men vet inte att vad som väntar dem är en intervention, det vill säga en slags medling där, förutom en professionell coach, familj och vänner deltar och där de ställer ett ultimatum till missbrukaren; åk på rehab nu, allt är betalt och klart eller så kommer vi inte att ställa upp för dig mer. Typ.

"Intervention" är precis så tragiskt och smutsigt som jag gillar, utan att vara sentimentalt. I alla avsnitt jag har sett har missbrukaren till slut gått med på rehab och så följer tv-teamet med när personen läggs in (de åker samma dag som det är intervention). Sen, i eftertexterna, får man veta hur det har gått, om de fullföljde behandlingen, om de fortfarande är drogfria eller vad som har hänt. Det är nog det mest tragiska för ofta går det inte så bra.

Annars ser jag såklart Nip/Tuck och sen ser både jag och Jonas "Project Runway", en designtävling som jag tror går i Sverige också plus att vi ser "Top Chef" som är ungefär samma sak men handlar om kockar istället. Annars tycker jag att allt som verkar bra inte går på kanaler som vi har. Men jag ska göra ett försök med "Prison Break" och "Grey´s anatomy" som jag har hört att folk i Sverige gillar (en god vän till mig är för övrigt HELT SÅLD på Patrick Dempsey fast jag har svårt att se honom som något annat än den där lilla töntiga killen i "Can´t buy me love"). Och så ser vi "My name is Earl" och amerikanska "The office" som går direkt efteråt. Men oj, plötsligt låter det som om vi ser väldigt mycket på tv. Fast då ska man veta att alla program går i repris många gånger så det räcker att spendera en slö söndag framför tv:n så har man sett alla program man missat under veckan.

Tina - Munibussen = dött lopp

Försäkringsbolagen här måste vara världens mest effektiva (och jag VET, jag har jobbat på ett i Sverige. Även om vi förstås var Sveriges mest effektiva!). Några dagar efter att jag hade krockat med bussen fick jag ett beslut i ärendet. De kom fram till ingen av oss var vållande men att vi båda hade brustit i uppmärksamhet. Något som innebär att jag fortfarande måste betala självrisken på $500 men slipper höjd premie och otäcka små prickar (eller vad det kan tänkas vara) i registret. Dock har vi inte lagat bilen än utan kör fortfarande omkring med en buckla på sidan. Det funkar bara fint. Några repressalier för att jag inte har californiskt körkort har jag inte sett till. Fast det är förstås en myndighetsfråga och då fungerar maskineriet inte fullt så effektivt.

Bästa julklappen

Vi är så glada – vi ska få hit kompisar till jul! Och inte vilka kompisar som helst utan världens bästa Tony och Jenny! De ratar en vit jul med familjemys och hemlagad julmat för oss! Vi hade en plan om att dra till Costa Rica, sola och åka forsränning i en av världens häftigaste forsar. Tony och Jenny - Costa Rica 1 - 0. Utan tvekan. Och nu har vi en anledning att gå loss ordenligt bland porslinstomtar, kulörta ljusslingor och jesuskrubbor så vi kan pynta hela lägenheten som den förtjänar.

Önskelistan 3

Det här är ännu en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...! Jag önskar att vi kunde säga som på jobbet "...nån miljon($) hit och dit, spelar ingen roll..."

döm döm döm döm döm döm...

Igår var vi ute på äventyr. Jag kör helikoptern och Jonas hänger i repstegen.

Nu har vi jul här i vårt hus

Jag kokar glögg för första gången. Lovade en gullig SWEA-tant att jag skulle göra två flaskor till julmarknaden. Vanliga vinflaskor trodde jag men det skulle visst vara fyralitersflaskor. Följaktligen har jag och Jonas inhandlat tolv liter billigt bourgognevin och allehanda kryddor. Det luktar gott i köket och vi har köpt extra mycket så vi kan ha själva och ge bort i present. Lite snö på det här och jag har julstämning.

Hjärtesorg

Jag är lite ledsen i dag för jag tror att min älskling håller på att klappa ihop. Min laptop dårå, den har betett sig lite underligt på senaste tiden. Det susar om den och jag får starta om lite nu och då. Alltså gör jag back up. Jag har ingen cd-brännare på laptopen så jag får flytta all information till macen och bränna den därifrån. Tyvärr har jag ett USB-minne på endast 256 MB så det blir många flyttar. Kanske är det transporten på pakethållaren över SF:s skumpiga vägar som har gjort att den har åldrats så hastigt. Trist är det i varje fall. Och tidskrävande.

Önskelistan 2

Det här är en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...! Om SWEA-tomten kommer med en till mig så är jag helt säker på att Genentechtomten kommer med en MacBook till Tina.

In a little while

Jag vaknade sent, trött och mörbultad efter att först ha arrangerat om i hela butiken och gjort jul under dagen och sen legat uppe halva natten och läst klart "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. För övrigt en underhållande bok man gärna sträckläser (och det sköna med böcker på svenska är att det går fort!).

Jag har just köpt en låt från iTunes för första gången. U2:s "In a little while". Har fortfarande en svår U2-crush. Jag fattar att cd-formatet snart är ett minne blott och att jag framöver kommer att hämta all min musik från Internet på ett eller annat sätt. Men jag gillar fortfarande att gå i skivaffärer och bläddra i något fysiskt.

Önskelistan

Det här är en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna.

Per Bjurman - DU stinker

Per Bjurman listar USA:s bästa och sämsta städer. Bäst: New York. Okej då. Men sämst - San Francisco. Fatta!! "Vackra omgivningar, men de centrala delarna är ett stinkande getto. Sen har de jordbävningar. Och kallt är det också." Satte morgonkaffet i halsen. Killen måste ha varit full när han skrev det där. Alternativt nyligen dumpad av en snygg SF-tjej.

Här är min lista:
1. New York. Alltid coolast, fast människorna har en helt annan mentalitet än i SF. Storstadsmentalitet i dess mest negativa fast samtidigt charmerande mening, eller som någon sade till Niklas "What are you - a fucking idiot???" på den särpräglade Little Italy-inspirerade NY-dialekten för att han parkerade längre bort från färjan än han behövde.
2. San Francisco. Kommentarer överflödiga.
3. Los Angeles. Jag är en sucker för LA trots ytligheten, trots att stan är utfläkt och bil ett måste, trots skottsäkert glas mellan kassorna och kunderna på Jack in the Box. Det är något helt speciellt med LA ändå.

Lediga

I morse tog vi bilen och körde längs supervackra Highway 1 ner till Half Moon Bay, ett litet samhälle cirka en halvtimme söder om SF. Vi promenerade på stranden och det blåste friskt och fräscht från Stilla Havet. Sen åt vi lunch på Moss Beach Destillery, krabbsmörgås med pommes frites. Inte så gott som jag hade förväntat mig men ändå helt okej. Vi drack kaffe i hamnen bland hardcorefiskarna omgivna av krabbtinor. Det var en fin utflykt. Nästa gång vi kommer dit ska vi åka ut på djuphavsfiske eller valspaning.

Sen blev det bio i sprillans nya Century Theatres i stan. "Borat". Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den, det var med blandade känslor jag gick ut därifrån. Jonas tycker att den var jätterolig. Biografen var i vilket fall mycket fräsch och fin, vår salong gigantisk, antagligen plats för 600-700 personer och lutningen så väl tilltagen att jag inte ens var i närheten av att behöva luta mig åt sidorna för att se. Dessutom var sitsarna otroligt bekväma med väldigt gott om benutrymme och självklart kopphållare på armstöden. Popcornen lagomsaltade och goda. We like.

Danger, Danger, Danger...!

I dag bröts alla tv-program för en larmrapport om en kidnappning av ett barn och...





















...härom dagen så varnades neighborhoodet för våldsamma attacker. Det är spännande varje dag.

Skrivet av Jonas.

Viktor & Rolf

Jag cyklade iväg till H&M i morse, hoppades i min enfald att SF-bor inte känner till holländarna Viktor & Rolf eller hur hypad hela grejen är i Sverige. Men kön till butiken var längre än kön till posten. Jubel och hurrarop när dörrarna öppnades. En H&M-anställd som hojtade "Mens to the right, ladies to the left - GO!!!". Hysteriskt klämkäckt, just sådant jag avskyr.

Glömmer aldrig när jag och Karin var på Västermalmsgallerian när Karl Lagerfeldt stod för gästkollektionen. Massor med folk, nedräkning innan grindarna öppnades och värre än den värsta rearusningen. Tänk att jag var en del i det spektaklet.

Hurra!

Äntligen har våra nya, supersnygga Eames-stolar kommit! De är dessutom grymt sköna att sitta i. Ett nytt matbord på det här och jag är helnöjd.

Computerize me!

Sen gästerna drog har jag haft en hektisk tid med att försöka jobba igen allt jag satt åt sidan under den närmaste veckan. Mina ögon är som stirriga små fyrkanter och ryggen är krökt av allt hukande framför datorn. Nu börjar det dock kännas fint igen. Förutom att jag helt destruktivt egentligen gillar att plågas och pressas till det yttersta genom tajta deadlines, har jag precis skickat SWEA:s tidning, som jag är redaktör och grafisk formgivare för, till tryck. Förutsatt att det inte dyker upp några större konstigheter så känner jag mig lite hemma nu. SWEA-ordföranden, tillika ansvarig utgivare, har i alla fall läst och godkänt materialet. Hon var verkligen supernöjd och då är jag glad.

Sista kvällen för Ullis

Det var i fredags, det. Middag på mysiga Luna Park på Valencia. Stans godaste Mojitos. Tror att till och med Tony skulle gilla.

Vitt vin? Skulle inte tro det...

Zeitgeist, den coolaste baren på Valencia Street. Första gången vi var där skickade jag Jonas till baren för att köpa ett glas vitt. "Read my lips: WE DON´T SERVE WINE!", fick han höra. Nästa gång var jag där med Niklas. Då hade jag glömt bort det där så jag skickade honom för att köpa vin. Helt fel. I går kom Jonas dit med Ullis. De beställde öl. Ullis tyckte att bartendern såg tuff ut så hon fotade henne. Inte populärt. "Don´t take pictures at the bar! You can take pictures at your friend but DON´T TAKE PICTURES AT THE BAR!!!" Snart är vi nog portade där.

Foppaskor? Någon?!

Vi skickar en elak liten pil till Ullis kollegor som har beställt Foppaskor inte bara till sig själva och sina män utan även till sina hundra ungar.

Hej då Karin

Nu har vi skjutsat Karin till flyget. Alltid lika sorgligt med avsked plus att det är slut på bissekvällarna nu. Jag är glad att Ullis stannar ytterligare några dagar så nedtrappningen sker gradvis. Karin har inte sett Chinatown och Little Italy, hon har inte ätit burritos i Mission (fast texmex på Taco Bell) och inte åkt över Bay Bridge. Resan har handlat mycket om shopping. Väldigt mycket. Personligen har jag köpt nya jeans i dag. Earnest Sewn. Skitsnygga och jag har läst att Sienna Miller har dem.

Fear Factor

Vi åkte på utflykt till Point Reyes, en dryg timme norrut. Där ska man titta på fyren och äta ostron. Det gjorde vi.

Jag har ätit ostron en gång förut, på fin restaurang. Det var små, japanska, väldigt goda ostron. I Point Reyes åkte vi till ostronfarm vilket kändes väldigt coolt. Jag fick öppna mitt ostron själv. Det var jag en stjärna på. Att Karin skulle smaka var förstås uteslutet men Ullis och jag tyckte att ostronätande på stående fot i smutsig barack verkade kul. Ullis pallade. Jag fick kväljningar när jag skulle svälja ner det stora ostronet. Spottade ut och kände mig misslyckad när vi åkte därifrån (sen berättade Jonas att David - vår gormetkompis - hade sagt att stora ostron gör sig bäst på grillen).

Fyren var fin i alla fall. Landskapet kargt och mystiskt.

Efter ostronfloppen gav jag trots allt inte upp utan ville äta ostronlunch med champagne på pittoresk restaurang. Gästerna ville hellre äta på Jack in the Box.

Mellan shoppingrundorna

Drinkar och cheesecake med oreos i på The Cheesecake Factory. Majsigt.

Mat är gott

Brunch på favvostället Boogaloos.

Halloween

Halloween är stort. I veckor, eller kanske månader, har affärerna sålt läskiga saker och pyntat sina skyltfönster med spindelnät, skelett och annat scary. På Walgreens satte de för drygt en månad sen upp ett spöke som lät ungefär som ett Formel 1-lopp. Hela tiden. Personalen fick ont i huvudet så till slut tog de bort spökets ljud. I kväll var det äntligen dags för den stora Halloweenfesten i Castro, även om firandet tjuvstartade redan i helgen.

Förra året drog firandet i Castro runt 300 000 människor. I år hoppades man kunna minska den samlingen. Men mycket folk var det i alla fall.