Önskelistan 2

Det här är en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna...! Om SWEA-tomten kommer med en till mig så är jag helt säker på att Genentechtomten kommer med en MacBook till Tina.

In a little while

Jag vaknade sent, trött och mörbultad efter att först ha arrangerat om i hela butiken och gjort jul under dagen och sen legat uppe halva natten och läst klart "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. För övrigt en underhållande bok man gärna sträckläser (och det sköna med böcker på svenska är att det går fort!).

Jag har just köpt en låt från iTunes för första gången. U2:s "In a little while". Har fortfarande en svår U2-crush. Jag fattar att cd-formatet snart är ett minne blott och att jag framöver kommer att hämta all min musik från Internet på ett eller annat sätt. Men jag gillar fortfarande att gå i skivaffärer och bläddra i något fysiskt.

Önskelistan

Det här är en ny leksak jag skulle vilja ha. Jättegärna.

Per Bjurman - DU stinker

Per Bjurman listar USA:s bästa och sämsta städer. Bäst: New York. Okej då. Men sämst - San Francisco. Fatta!! "Vackra omgivningar, men de centrala delarna är ett stinkande getto. Sen har de jordbävningar. Och kallt är det också." Satte morgonkaffet i halsen. Killen måste ha varit full när han skrev det där. Alternativt nyligen dumpad av en snygg SF-tjej.

Här är min lista:
1. New York. Alltid coolast, fast människorna har en helt annan mentalitet än i SF. Storstadsmentalitet i dess mest negativa fast samtidigt charmerande mening, eller som någon sade till Niklas "What are you - a fucking idiot???" på den särpräglade Little Italy-inspirerade NY-dialekten för att han parkerade längre bort från färjan än han behövde.
2. San Francisco. Kommentarer överflödiga.
3. Los Angeles. Jag är en sucker för LA trots ytligheten, trots att stan är utfläkt och bil ett måste, trots skottsäkert glas mellan kassorna och kunderna på Jack in the Box. Det är något helt speciellt med LA ändå.

Lediga

I morse tog vi bilen och körde längs supervackra Highway 1 ner till Half Moon Bay, ett litet samhälle cirka en halvtimme söder om SF. Vi promenerade på stranden och det blåste friskt och fräscht från Stilla Havet. Sen åt vi lunch på Moss Beach Destillery, krabbsmörgås med pommes frites. Inte så gott som jag hade förväntat mig men ändå helt okej. Vi drack kaffe i hamnen bland hardcorefiskarna omgivna av krabbtinor. Det var en fin utflykt. Nästa gång vi kommer dit ska vi åka ut på djuphavsfiske eller valspaning.

Sen blev det bio i sprillans nya Century Theatres i stan. "Borat". Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den, det var med blandade känslor jag gick ut därifrån. Jonas tycker att den var jätterolig. Biografen var i vilket fall mycket fräsch och fin, vår salong gigantisk, antagligen plats för 600-700 personer och lutningen så väl tilltagen att jag inte ens var i närheten av att behöva luta mig åt sidorna för att se. Dessutom var sitsarna otroligt bekväma med väldigt gott om benutrymme och självklart kopphållare på armstöden. Popcornen lagomsaltade och goda. We like.

Danger, Danger, Danger...!

I dag bröts alla tv-program för en larmrapport om en kidnappning av ett barn och...





















...härom dagen så varnades neighborhoodet för våldsamma attacker. Det är spännande varje dag.

Skrivet av Jonas.

Viktor & Rolf

Jag cyklade iväg till H&M i morse, hoppades i min enfald att SF-bor inte känner till holländarna Viktor & Rolf eller hur hypad hela grejen är i Sverige. Men kön till butiken var längre än kön till posten. Jubel och hurrarop när dörrarna öppnades. En H&M-anställd som hojtade "Mens to the right, ladies to the left - GO!!!". Hysteriskt klämkäckt, just sådant jag avskyr.

Glömmer aldrig när jag och Karin var på Västermalmsgallerian när Karl Lagerfeldt stod för gästkollektionen. Massor med folk, nedräkning innan grindarna öppnades och värre än den värsta rearusningen. Tänk att jag var en del i det spektaklet.

Hurra!

Äntligen har våra nya, supersnygga Eames-stolar kommit! De är dessutom grymt sköna att sitta i. Ett nytt matbord på det här och jag är helnöjd.

Computerize me!

Sen gästerna drog har jag haft en hektisk tid med att försöka jobba igen allt jag satt åt sidan under den närmaste veckan. Mina ögon är som stirriga små fyrkanter och ryggen är krökt av allt hukande framför datorn. Nu börjar det dock kännas fint igen. Förutom att jag helt destruktivt egentligen gillar att plågas och pressas till det yttersta genom tajta deadlines, har jag precis skickat SWEA:s tidning, som jag är redaktör och grafisk formgivare för, till tryck. Förutsatt att det inte dyker upp några större konstigheter så känner jag mig lite hemma nu. SWEA-ordföranden, tillika ansvarig utgivare, har i alla fall läst och godkänt materialet. Hon var verkligen supernöjd och då är jag glad.

Sista kvällen för Ullis

Det var i fredags, det. Middag på mysiga Luna Park på Valencia. Stans godaste Mojitos. Tror att till och med Tony skulle gilla.

Vitt vin? Skulle inte tro det...

Zeitgeist, den coolaste baren på Valencia Street. Första gången vi var där skickade jag Jonas till baren för att köpa ett glas vitt. "Read my lips: WE DON´T SERVE WINE!", fick han höra. Nästa gång var jag där med Niklas. Då hade jag glömt bort det där så jag skickade honom för att köpa vin. Helt fel. I går kom Jonas dit med Ullis. De beställde öl. Ullis tyckte att bartendern såg tuff ut så hon fotade henne. Inte populärt. "Don´t take pictures at the bar! You can take pictures at your friend but DON´T TAKE PICTURES AT THE BAR!!!" Snart är vi nog portade där.

Foppaskor? Någon?!

Vi skickar en elak liten pil till Ullis kollegor som har beställt Foppaskor inte bara till sig själva och sina män utan även till sina hundra ungar.

Hej då Karin

Nu har vi skjutsat Karin till flyget. Alltid lika sorgligt med avsked plus att det är slut på bissekvällarna nu. Jag är glad att Ullis stannar ytterligare några dagar så nedtrappningen sker gradvis. Karin har inte sett Chinatown och Little Italy, hon har inte ätit burritos i Mission (fast texmex på Taco Bell) och inte åkt över Bay Bridge. Resan har handlat mycket om shopping. Väldigt mycket. Personligen har jag köpt nya jeans i dag. Earnest Sewn. Skitsnygga och jag har läst att Sienna Miller har dem.

Fear Factor

Vi åkte på utflykt till Point Reyes, en dryg timme norrut. Där ska man titta på fyren och äta ostron. Det gjorde vi.

Jag har ätit ostron en gång förut, på fin restaurang. Det var små, japanska, väldigt goda ostron. I Point Reyes åkte vi till ostronfarm vilket kändes väldigt coolt. Jag fick öppna mitt ostron själv. Det var jag en stjärna på. Att Karin skulle smaka var förstås uteslutet men Ullis och jag tyckte att ostronätande på stående fot i smutsig barack verkade kul. Ullis pallade. Jag fick kväljningar när jag skulle svälja ner det stora ostronet. Spottade ut och kände mig misslyckad när vi åkte därifrån (sen berättade Jonas att David - vår gormetkompis - hade sagt att stora ostron gör sig bäst på grillen).

Fyren var fin i alla fall. Landskapet kargt och mystiskt.

Efter ostronfloppen gav jag trots allt inte upp utan ville äta ostronlunch med champagne på pittoresk restaurang. Gästerna ville hellre äta på Jack in the Box.

Mellan shoppingrundorna

Drinkar och cheesecake med oreos i på The Cheesecake Factory. Majsigt.

Mat är gott

Brunch på favvostället Boogaloos.

Halloween

Halloween är stort. I veckor, eller kanske månader, har affärerna sålt läskiga saker och pyntat sina skyltfönster med spindelnät, skelett och annat scary. På Walgreens satte de för drygt en månad sen upp ett spöke som lät ungefär som ett Formel 1-lopp. Hela tiden. Personalen fick ont i huvudet så till slut tog de bort spökets ljud. I kväll var det äntligen dags för den stora Halloweenfesten i Castro, även om firandet tjuvstartade redan i helgen.

Förra året drog firandet i Castro runt 300 000 människor. I år hoppades man kunna minska den samlingen. Men mycket folk var det i alla fall.

Gilroy Premium Outlet

I torsdags var vi på outlet i Gilroy, en och en halv timme söderut. Det är en väldigt stor outlet med 145 butiker och vi kom inte hem förrän halv nio på kvällen. Säkert en timme spenderade vi på Vansaffären med att räkna ut hur stora skor barnen ska ha.

Tappert besök

Det är så roligt att Ullis och Karin är här! De är väldigt duktiga för de bryr sig inte om att vara jetlaggade och har varit uppe sent på nätterna. Jag är imponerad.

Grattis Jonas

I dag fyller Jonas 39 år. Vi ska fira hans födelsedag genom att äta middag på Delfina.

Lagerarbete sökes!

I går hade jag den bästa dagen på jobbet hittills. Jag sorterade. Stuvade om i alla förvaringsskåp i butiken, samlade produkterna per producent istället för helt slumpmässigt. I framtiden kommer vi att hitta det vi söker. Snabbt. Jag har någon slags pervers böjelse för att sortera och få in mesta möjliga antal på minsta möjliga yta. Jag tror att det är en konsekvens av att jag har flyttat rätt ofta. Jag har lärt mig konsten att optimera ytan i en släpvagn. "Du gick igång på det där, va?" sade kollegan Anna när jag var klar i butiken.

För övrigt är jag också gudabenånad på att packa bagageutrymmet på en bil, en talang jag sällan får tillfälle att visa eftersom det av någon outgrundlig anledning alltid är killarna som packar bilen.

Livets kval

Ska jag spendera 345 dollar på den där underbara kappan som hänger i fönstret på Ambiance eller ska jag spara pengarna till att betala självrisken på bilen. Hmm...

Ja, vi elsker dette landet...

Ibland är det bara så underbart att bo här där alla är så trevliga och hjälpsamma. På vägen hem från jobbet hoppade kedjan i värsta uppförsbacken. När jag kom upp försökte jag fixa men det gick inget vidare så då kom söta killen, han som stod och väntade på Munin, fram och brydde sig inte alls om att han blev alldeles oljig om händerna. Cykeln den blev fin och fungerande igen. Det hade kanske hänt i Sverige också. Men inte helt säkert.

Dagens tråkigaste

Anna och Niklas ska inte flytta hit. Anna har blivit erbjuden värsta jobbet och värsta lönen på Genentech. Men efter mycket vånda (kan jag anta) har de bestämt sig för att stanna i Trenton, New Jersey. Jag är så ledsen.

Inte en sekund för tidigt

Vad är det jag hör?! Banken anpassar sina öppettider till normala människors arbetstider och håller öppet ända till klockan arton. Min bank är det dessutom, den som plötsligt har bytt namn till Swedbank utan att jag har en aning. Men i ärlighetens namn borde väl detta ha skett för många år sen, innan de flesta kunder skötte sina bankaffärer via Internet.

Jag fyller ett år...

... i USA i dag. Så länge har jag aldrig bott borta förut. Jonas ligger några veckor före mig. För att sammanfatta:

1. Jag har blivit lite bättre på engelska
2. Jag har blivit fin på att nätverka
3. Jag har fått distans till Sverige på ett bra sätt och inser både fördelarna och nackdelarna med att bo där
4. Jag har lärt mig att våga fråga någon jag nyss har lärt känna om vi ska ta en fika ihop
5. Jag uppskattar familjen och vännerna hemma mer än någonsin.

Hej då

Jonas har just åkt iväg med Magggan och Anita till flygplatsen. Som vanligt känns det tomt och konstigt när någon åker. Jag är väldigt glad att vi får nya gäster på onsdag.

Söndagsbrunch

Flottig mat på Noes bästa brunchställe Chloes.

Näst sista dagen för gästerna

Utflykt: Muir Woods, en nationalpark med redwoodträd norr om stan. Där är väldigt tillrättalagt men ändå härligt; luften är syrerik och naturen doftar gott. Den bästa promenaden hade vi när vi tog av från den breda trätrallen (som var ungefär lika trafikerad som gången mellan Centralen och T-Centralen) och gick på stig genom skogen.

Efter fyra varv på parkeringen fick vi äntligen en plats på Muir Beach.Vi hade köpt en jättelång smörgås på Safeway och hade picknick. Grymma vågor men tyvärr hade vi inga badkläder. Amerikanerna förnekade sig som vanligt inte. Gigantiska kylbagar, parasoll, filtar, ungar, hundar, grillar, leksaker och allt möjligt annat tänktbart. Varmt, 27 grader minst.

Nästa anhalt var Sausalito, en pittoresk liten konstnärsstad norr om Golden Gate Bridge. Jag provade jackor på Benetton och vi tittade in till tanten som målar tavlor med hjärtan på.


Sen stod vi i bilkö för att åka nedför den krokigaste gatan i hela världen. Jag tror att en jättelast med turister har släppts av i San Francisco just i dag.

Slutligen "Post Card Row" vid Alamo Square.

Lördagshappening

I dag är det skördemarknad i Noe Valley. Hela 24:e gatan är avstängd, närmast vårt hus är scenen där bandet spelar Jimi Hendrix-covers, stånd som säljer smycken, t-shirts, frukt och grönt, kryddor och annat smått och gott. Det är här det händer, helt enkelt. Men nu ska vi på utflykt till redwoodskogen.

Allt väder är bra väder

Jag har hört att det snöar i Umeå. Stora, mysiga flingor. Jag ÄLSKAR första snön! Just nu längtar jag särskilt mycket eftersom jag inte har sett snö på så länge. Men här har vi det bra också, fast på ett annat sätt. 27 grader varmt i dag. Cyklade till jobbet i kjol och kortärmat. Cyklade hem i kjol och kortärmat och det var fortfarande väldigt varmt fast klockan var mycket, vilket är ovanligt i San Francisco. Hemma väntade nygrillad biff, sallad och rött vin när jag kom. Bra dag.

Trasig bil men hel Tina

Jag krockade på vägen hem i eftermiddags. Med en fetbuss dessutom. Jag som alltid har drömt mardrömmar om att jag ska bli överkörd av en buss. Men jag mår fint, bilen däremot blev rätt intryckt på höger baksida.

Så här var det: jag körde på Mission Street och skulle ta höger på 15th. Men i högerfilen innan korsningen stod en buss parkerad med varningsblinkers på. Så jag lade mig i vänsterfil i stället och väntade på grönt ljus. När det blev grönt svängde jag höger men då började bussen plötsligt röra sig. Så han körde in i min lilla Cabrio. Sen stod jag och busschauffören och väntade på inspektörerna. Alla var väldigt trevliga och frågade hur jag mådde och jag var lite skakis men samtidigt full av adrenalin, tror jag, Jonas sade att jag lät som att jag just hade åkt berg och dalbana när jag pratade med honom i telefon. Inspektörerna tog upp vittnesmål och det kan väl hända att det blir jag som åker på det eftersom jag svängde höger från vänsterfilen. Men vad skulle jag göra när bussen hade parkerat i högerfilen?! Busschauffören var jättetrevlig men förnekade i sitt vittnesmål att han hade haft varningsblinkerserna på. Men självklart hade jag legat kvar efter honom i högerfilen om han inte hade sett parkerad ut. När jag klev ur min bil stannade det en annan bil bredvid mig och killen i bilen gav mig sitt visitkort och sade att han hade sett vad som hänt så nu får försäkringsbolaget kontakta honom när de ska utreda. Hoppas han såg det där med varningsblinkerserna.

Det är nog inte så bra att jag inte har californiskt körkort. Egentligen får man bara får köra i tio dagar på sitt svenska men jag har bott här i snart ett år utan californiskt körkort.

Förresten hade jag en trafikolycka för några dagar sedan också. Jag väntade på grönt ljus i en korsning när en tjej körde in i mig bakifrån. Fast det var en sådan liten bump att jag inte ens orkade stanna. Plus att jag hade varm mat från Taco Bell i bilen och när jag är hungrig prioriterar jag mat framför annat.

Tre hundra mille!

I morse blev USA ett land med 300 miljoner invånare. Det är sjukt mycket. Landets invånarantal växer med en person var 11:e sekund. Det är så att man blir mörkrädd.

Svulla så vi rulla

I går hade vi en väldigt amerikansk söndag. Bilåkning, fet mat och shopping. Vi tog bilen till Napa Premium Outlets och på vägen dit stannade vi till på Denny´s för brunch och äntligen fick Maggan och Anita titta på feta amerikaner.


Extreme Grand Slam. Den satt fint, precis där den skulle. Ägg, bacon, korv, hash browns och slutligen pannkaka med lönnsirap.

Sen sprang vi runt som små ekorrar på outleten. Jag shoppade mest. Fyra tröjor, en kjol, underkläder och en handväska. Lyckad dag. Vi avslutade med en stabbig middag på Jonas stammisitalienare nere på 24:e.

Tv4 loves SF

Vigor har varit här och gjort reportage för När och Fjärran. Han blev förälskad i San Francisco och det gillar vi. Fast jag tror inte riktigt att han har koll på faktan. "Faktiskt är nästan var tredje person bosatt i San Francisco homosexuell" säger Vigor. Närmare sanningen är nog att en av fem vuxna män är gay i SF. Antalet lesbiska är färre. Men oddsen för att jag ska få en bögkompis ser ändå lovande ut.

Pryodag som vindruvsplockare

I dag har vi varit uppe i Napa Valley och plockat vindruvor. En av medlemmarna i SWEA har vingård och vi var ditbjudna för att plocka druvor eftersom det är skördesäsong. Dumma dumma Bush har stängt gränsen mot Mexico vilket innebär att vingårdarna plötsligt står utan mexikaner som är de enda som tar dessa slitsamma, lågavlönade jobb. Mycket kan sägas om det. Hur som helst hade vi en fantastisk fin dag på vingården, med trevligt arbete, trevliga människor och god mat.

Vi plockade Cabernet Sauvignondruvor. De var väldigt söta och goda.
Vi fyllde våra hinkar och bar ut dem på vägen. Sen kom killarna på traktorn och körde dem till maskinen som separerar kvistarna från druvorna.














Efter ett tag var det dags för fikapaus. Kaffe och kanelbullar från SAAB:ens bagagelucka. Det hela kändes väldigt svensk rastplatsfika längs E4:n. När vi plockat färdigt serverades vin, kex och ost. Våra gäster Anita (Jonas syrras mans mamma) och Maggan (Jonas mamma) tyckte att det var gott.


Sen åt vi tills vi höll på att spricka.

Lååång åktur

I dag har jag sett väldigt mycket av de norra delarna av Bay Area. Väldigt mycket. Jag har åkt omkring och lämnat SWEA:s flygblad till några skandinaviska butiker. I San Francisco gick det väldigt bra men efter ett stopp norr om stan råkade jag komma bort mig på vägen till Oakland. Jag fick en rätt kul rallytur längs efter berget, men efter en halvtimme var jag lite less på det. Nu är jag i alla fall hemma igen och har levererat allt som ska levereras för den här dagen. Kanske jag ändå skulle satsa på en karriär inom budbilsförarbranschen?

Var har ATT tagit vägen?

Jag har reflekterat över en sak: frånvaron av ordet ATT. Läser i dag på Aftonbladet: Varningen: "Vi kommer agera" (säger George Bush angående Nordkoreas provsprängning av kärnvapen). I det här fallet verkar det i och för sig handla om att rubriken hade blivit för lång med ett ATT innan agera men jag har slagits av frånvaron av det lilla infinitivmärket även i andra sammanhang.

- Ja, jag kommer spela i helgen.
- Efter reklamen kommer Magnus uppträda.
- Han kommer filma hela showen.

Please, det heter KOMMER ATT! Eller är det bara jag som är en sur och gammalmodig språkfascist??

För övrigt är jag fortfarande sjuk. Men jag kommer ATT tillfriskna tills i morgon då jag ska jobba på SD.

Innekatt

Jag är sjuk. Tjock i halsen och öronen. Fy, så tråkigt. Solen skiner, det hade varit en perfekt dag på golfbanan och sen skulle jag ut och klubba i kväll. Jonas är och köper luftmadrass till våra gäster som dyker upp nästa vecka. Jag fick inte följa med, han trodde att jag skulle bli sur och tjatig.

Stan är stjärnprydd

Guide Michelin är ett helt okänt begrepp i USA. Men i fjol släpptes den första amerikanska versionen i New York och nu har San Francisco Bay Area för första gången rankats av fransmännen.

På restaurangen Slanted Door, där man hade kunnat förvänta sig stjärnor men blev helt utan, säger köksmästaren: "I'm a local boy, so I don't read that stuff. I don't kiss up to the French."

Alla rätt

Testar mig själv på Expressen: Är du smartare än chefen? Inte för att jag har någon.

Omdömet lyder: "Alla rätt. Du har mycket goda möjligheter att klara Mensas inträdesprov." Den som är kaxig kan göra ett extra svårt test på Mensas hemsida.

Glada listan

1. SWEA:s styrelse. Styrelsemöte i går och det är alltid mysigt, med middag och vin och kaffe och mycket surr. Alla är söta.

2. Servicenivån in America. Med undantag för statliga/federala/kommunala administrativa enheter har Sverige mycket att lära.

3. Gäster. Fyra stycken i oktober.

4. Hyresvärd som kommer och fixar saker samma dag man ber honom.

5. Köra bil, i synnerhet när det är mörkt ute. Så rogivande.

Sura listan

1. Elaka tanten på posten. Varför hamnar jag alltid, alltid i hennes lucka? Och varför blir hon så nöjd när hon får skicka mig längst bak i kön för att jag har fyllt i fel blankett när jag ska skicka paket? Nästa gång tar jag bilen till ett annat postkontor.

2. Att inte bli förstådd eller att inte förstå. SÅ dålig är jag inte på engelska.

3. Jag kommer inte på något mer.

Än ger jag inte upp

I går morse klev jag upp klockan åtta för att åka på gruppledarmöte i Foster City inför SWEA:s julmarknad. Jag var trött men blev på väldigt bra humör av att köra bil på freeway.

Sen hämtade jag upp Jessica och vi åkte till golfbanan. Vi spelade med två killar som inte var så bra så vi tänkte spöa skiten ur dem men tyvärr var ingen av oss särskilt bra heller. Fast vi lär vara de enda som faktiskt plussar bollar när vi är där. Nästa lördag ska jag ta en golflektion på Presidio Golf Course. De rekommenderar att man tar sex stycken och med tanke på hur det gick i går är det nog en bra idé.

"I like your shoes" sade whitetrashgrannens spanske vän i dag om mina duntofflor från Hemtex när jag satt i trappan till terrassen. Tror han att jag faktiskt går med dem utomhus?

Dagens överraskning

Jag såg aldrig den amerikanska varianten av "The office" i Sverige. Efterapning och Hollywoodifiering är alltid dåligt. Men jag hade fel. Jag gillar jänkarnas version. Den är fruktansvärt pinsam. Och fruktansvärt kul!

Mysigt

Att sitta i soffan med laptopen och ett glas vin, skriva artiklar, lyssna på Angie Stone och känna sig som Carrie Bradshaw.

Invandrarproblem

Ringer till sjukhuset för att boka en tid hos en läkare.
- Vad heter du i efternamn?
- Forsgren. F-O-R-S-G-R-E-N. (Så gott jag kan bokstaverar jag men eftersom jag knappt kan det fonetiska alfabetet på svenska och definitivt inte på engelska så hittar jag på namn varpå hon omedelbart och för varje bokstav rättar mig: Nathan? Du menar Nancy alltså???)
- Vad har du för social security number?
- Jag har inget.
- Jaså. Varför har du inget social security number?
- För att jag FÅR inget.
- Nähä. Vad har du för medical record number då?
- Öööh. Vad är det?
- (Suckar). Men det är ju... det måste du ju ha... eller förresten, vi struntar i det. Vad har du för försäkring?
- Aetna.
- Vad?
- Aetna.
- Vad???
- AETNA (med gråten i halsen).
- Jaså, ÄÄÄTNA. (Milsvid skillnad i uttalet. Verkligen).
Och så vidare. Får till slut en tid om drygt en månad.

Under telefonsamtalet: Kaffekoppen välter, kaffe över halva skrivbordet, inklusive arbetspapper, tidningar, pennor, USB-minne, cd-skivor. Plus en del över tangentbordet också. Det vita fina, till mac:en. Nu ligger det kaffe och gonar sig på undersidan och skruvarna är så små att jag inte inte har några verktyg för att skruva upp dem.

Svajigt nätverk. Inga mail (som inte är arbetsrelaterade). Ute är det 12 grader kallt och dimma. Om jag verkar gnällig och på dåligt humör beror det på att jag är det.

Trygghetsfaktor: 36 %

Jag är Ernst Billgren. Lämpliga yrken: AD på reklambyrå, stjärnjournalist på lokaltidning, musiker. För sjutton, drangdrang-kursen var inte helt i onödan alltså, jag har en framtid som rockstjärna! Testa dig här.

Huvudet i väggen

Jonas har åkt till Washington på konferens för kanske femte gången och i vanlig ordning låter han inte mig följa med och spousa (så kan man nog inte skriva). Så jag är hemma och JOBBAR FORTFARANDE med flygbladet till julmarknaden. Helt otroligt vilket strul det har varit denna gång. Det slutade med att jag fick göra om hela flygbladet i InDesign i stället för Photoshop. Men nu har jag skickat the final version till tryckeriet (för tredje gången). Men de hinner inte leverera till gruppledarmötet på lördag som planerat. Jag har nog aldrig jobbat så mycket för så här magert resultat.

Pappa fyllde år i går och det kom jag på när jag skrev datum på ett kvitto på jobbet. Tursamt nog hann jag ringa innan de gick och lade sig. Det är nog jättedyrt att ringa från mobil till Umeå.

Kungen hälsar på

SF har finfrämmande - kungen är här! Hela stan var avstängd i dag, det var någon slags kortege. Vi var inte där men Jonas fick mess av en kollega som tyckte att det var lite kul. Kungen har tydligen varit här hela veckan men vad han riktigt gör här får jag ingen klarhet i.

Förutom kungen väntar vi även besök av Jonas mamma och Magnus Rudolfssons mamma Anita. De kommer i början av oktober. I slutet av oktober kommer Ullis och Karin. Äntligen ett besök av någon av mina kompisar! Annars leder Jonas stort. Nog för att jag tycker att hans kompisar också är mina men när det gäller besöksstatistiken räknar han dem stenhårt som enbart sina. Dock är vi lite oense om Per. Men okej, mina vänner, upp till kamp!

Vardagsliv i SF

Ibland är det så svårt. Egentligen skulle jag ha varit på mitt nya knäck, på inredningsbutiken Scandinavian Details, för två timmar sen. Men i stället sitter jag och väntar på att Bob från tryckeriet ska ringa. Jag har gjort ett flygblad till SWEA:s julmarknad och det är bråttom, bråttom men tryckeriet får inte färgerna att separera och fonterna att se skarpa ut. Och jag vet inte hur jag ska göra för att fixa det. Om han hade tagit sig tid att titta på filerna i går morse när jag skickade dem hade jag inte behövt sitta med det här i dag. Och nu har han väl helst gått på lunch.

I går när jag satt här i mitt lilla kontor och jobbade så hörde jag hur det lät som om någon var i lägenheten. Jag gick bort för att kolla, då var toalettdörren stängd och låst, sade "hallå" och en kvinna svarade på spanska där inne. När hon kom ut tittade hon på mig och såg rätt förvirrad ut men det visade sig vara white trash-grannens gäst som gått fel. De satt ute på terrassen och jag hade bakdörren öppen. Men jag vill ha hyresreducering om vår toalett ska vara allmän.

Veckans låt

"American girl" med Tom Petty. Gör mig glad. Och handlar ju dessutom om mig!

Allians eller terrorbalans?

Läser på dn.se att den valvinnande alliansen till att börja med hette "Allians för maktskifte". Är det någon som tror att den egentligen innebär något annat? Något mer?

Inflation i ord

Jag blir så irriterad. Varför är alla människor kränkta nu för tiden? Man kan tydligen känna sig kränkt för vilken skitsak som helst. Snacka om ett ord vars värde har devalverats genom sitt flitiga användande. Var det ingen som reste sig upp för dig på bussen när du ville sitta? Stackars dig, du måste känna dig kränkt. Eller fick du inte komma in på Spy Bar? Usch, så kränkande! Kränkning är i juridisk mening allvarligt och bör också tas på allvar. Men hur ska ordet kunna tas seriöst när var och varannan människa dagligen känner sig kränkta över i princip vad som helst?

Sen är jag jävligt trött på att läsa om folk som har mördat och som säger sig höra inre röster som uppmanade dem att döda. Okej. Jag förstår att folk med vissa typer av psykisk sjukdom hör inre röster. Jag är bara så trött på att läsa om det.

Wazzup Bay Area!?

I går firade Genentech 30-årsjubileum så de ställde till med fest. Det var en strålande vacker dag och drygt 13 000 människor deltog i firandet. Det hela liknade en festival förutom att mat, vin, snacks, glass, tårta inte kostade skjortan utan var gratis. På scen stod Foo Fighters, Bob Dylan, Black Eyed Peas och Eagles. I Sverige hade antagligen hela evenemanget transformerats till en gigantisk fyllefest (när ska vi lära oss att säga nej till: 1. gratis 2. sprit?) men det mest utflippade jag såg var en man som dansade på taket till en av busskurerna när Black Eyed Peas spelade. När vakterna kom klättrade han lydigt ner och sen klappade de om varandra. Black Eyed Peas var för övrigt bäst (men Jonas gillade Dylan mest), de lät riktigt bra. Fast mest underhållande var nog ändå att se när 40-talistgenerationsgubbar i kostym lyckligt skuttade runt och gjorde små piruetter när Eagles spelade.

Snart proffs

Premiär! På min nya karriär som golfspelare! Har haft en fantastisk dag på Golden Gate Park Golf Course. Jag hade ju tänkt ta grönt kort här tills jag insåg att det enda gröna kort de känner till i Amerika är det som Immigrations (aldrig) utfärdar. Helt enkelt en skandinavisk, eller måhända europeisk, företeelse. Så i USA tillåter de alltså vem som helst att spela, typ mig. Jag och min golfspelande kompis/coach Jessica slog först några hinkar på rangen, sen puttade vi på en puttbana. Och sen var det vår tur att gå ut. Vi trodde att vi skulle få spela bara vi två och jag oroade mig för att det skulle ta lång tid för mig men Jessica sade att det inte var någon fara och att man kunde släppa förbi folk som kom bakom oss om de blev otåliga. Men så visade det sig att vi skulle spela med två andra, det var ett medelålders par och jag talade snabbt om för dem att de hade dragit en nitlott med mig. De såg väldigt proffsiga ut men försäkrade mig om att det inte gjorde något om jag var dålig. Och på första hålet var jag skitbra och frun i paret skitdålig! Det här är väl inget svårt, tänkte jag. Och sen gick det väl bra och dåligt om vartannat ungefär, men jag var bättre än henne! Slog inte så långt men rakt, inga bollar i skogen för mig. Nu ska jag träna, träna, träna och sen ska jag spöa Danne Duva.

Vädret i dag: 25 grader varmt, vindstilla. Jag och Jessica åkte nercabbat med solglasögon och fladdrande hår och kände oss allmänt härliga.

Moddeseger

Jaha.

Farmer´s Market

Alltid mysigt en solig lördag; att gå på Farmer´s Market och köpa grönsaker nere på 24:e gatan. Allt är från lokala bönder, organiskt, ekologiskt, biodynamiskt, ja, allt det kan vara är det. Typ som Bondens Marknad fast bättre, tror jag. Och som en liten folkfest dit hela Noe Valley-småstadens befolkning kommer och känner gemytet bland folkmusikfantaster och nej-sägare.

Så har vi val imorgon! Kusligt spännande. Personligen tror jag på en borgerlig seger. Say no more.

USA-Sverige 1-1

Från www.n24.se:

Löfte om gratiskaffe blev fet stämning för Starbucks

En Starbuckskund i USA, som fick reda på att företagets erbjudande om en gratisdryck var värdelöst, stämmer kaffekedjan på 845 miljoner kronor.

Starbucks mejlade ut en kupong som gav deras anställda i sydvästra USA en gratisdryck. De anställda fick även instruktioner att vidarebefordra mejlet till familj och vänner. Som så många andra populära saker på internet fick mejlet en okontrollerad spridning och skickades till miljoner människor runt om i USA, skriver BBC.

När Starbucks insåg hur många människor som skulle kunna utnyttja kupongen drog de tillbaka erbjudandet. Men en kund i New York kände sig så lurad att hon kontaktade en advokat, vilket lett till att Starbucks stäms på motsvarande 845 miljoner kronor för bluffmakeri. Kvinnans advokat säger att miljonerna är lika med kostnaden för alla gratisbiljetter, som Starbucks drog in. Han hoppas även att miljoner andra besvikna kunder ska ställa sig bakom stämningen mot kaffekedjan.

Många jämför detta med en rättsprocess som McDonalds råkade ut för. I det fallet var det en kvinna som stämde hamburgerkedjan för att hon skållat sig när hon spillde ut sitt kaffe. Hon hävdade att McDonalds gjort kaffet alldeles för varmt. Domen föll till hennes fördel och McDonalds var tvungen att betala 22 miljoner kronor i skadestånd. Nu har därför kaffekoppar från McDonalds, Starbucks och andra liknande kedjor i USA varningstext, där det står att drycken kan orsaka skador om man inte dricker försiktigt.

USA-Sverige 1-0

Amerikaner vet precis som vi svenskar hur man står i kö. Ingen tränger sig och om någon trots allt skulle göra det (typ en turist) säger folk vänligt till. Fast om man som svensk står i kön på ICA och det plötsligt öppnas en ny kassa rusar som regel alla dit med förhoppningen att tjäna några platser - utan att bry sig om vem som stod först i den ursprungliga kön. Inte här. Även om man inte är snabb nog att komma först i den nya kön vinkar de andra köande fram en. Sweet.

Kaffesump botar kräftlukt

I går var jag på SWEA:s årliga kräftskiva. Jag skjutsade Jonas till jobbet på morgonen för att jag skulle kunna ta bilen till Golden Gate Yacht Club på kvällen och den här gången hittade jag hem på en gång och slapp ta omvägen genom ghettot (förresten slog jag upp ordet ghetto i SAOL för att se om det stavas med eller utan h. Och i SAOL står att ghetto - som för övrigt kan stavas på båda sätten - betyder judestadsdel. Det är inte vad jag förknippar med ghetto men ordet kanske härstammar från hebreiskan?). Sen kom jag tidigt till kräftskivan för att hjälpa till och det är rätt trevligt att göra det istället för att bara mingla och känna sig tafatt. Och eftersom jag är webbredaktör för hemsidan och redaktör för tidningen är det ganska ofta som folk behöver prata med mig vilket är skönt eftersom jag inte vågar gå fram och prata med okända utan anledning.

Idag har det varit 31 grader i skuggan och mitt största problem är att det är för långt och för brant att cykla till stranden.

9/11 - Five Years Later

Så har det gått fem år sen och som vanligt tänker jag att oj, vad tiden går fort. Jag minns exakt vad jag gjorde den dagen (som alla andra skulle jag tro, och precis som att man minns vad man gjorde när Palme blev skjuten, när Estonia gick under eller när Anna Lindh dog). Jag hade ganska nyligen börjat på Trygg-Hansa och satt i mitt kontor när vd-assistenten Sanna kom rusandes i korridoren och hojtade att ett flygplan precis hade flugit in i World Trade Center. Jag kopplade snabbt upp mig på CNN:s hemsida men den kajkade ihop ganska fort liksom alla andra nyhetssajter. Först trodde jag nog att det var en pilot som hade navigerat väldigt fel men efter att det andra tornet hade blivit attackerat stod det klart att det här var nog inget misstag.

Området kring World Trade Center är fortfarande en jättelik byggarbetsplats och det är ännu inte bestämt vad som kommer att byggas där. När jag flög in över New York härom veckan hade jag inte varit där sen -99 och slogs av hur förändrad Manhattans silhuett är utan dom höga WTC-tornen. Och samtidigt är det ju endast en liten del av vad som har förändrats sedan den dagen.

Så har dom åkt

Anna och Niklas har varit här i helgen och det har varit så mysigt! Tänk om de bodde här - då skulle vi alltid kunna umgås! Vi har mest gått omkring och haft det bra, framför allt i Mission där alla bra barer och restauranger finns. I går var vi i Berkeley och gick runt på campus. Tyvärr var vädret inte det bästa när dom var här. I dag däremot är det 28 grader varmt och väldigt soligt.

Det är synd om mig

Åh, vilken surdag jag har haft i dag. Skickade äntligen kammarens nyhetsbrev till tryckeriet sent i natt efter en ganska jobbig process. På förmiddagen ringde en av traineerna som hade kommit på att vi skulle ha med ytterligare en annons plus att det behövdes göras en ändring i en annan annons. Så det fixade jag och skickade igen. Inga större problem för tryckeriet förutom en liten extrakostnad. Men eftersom jag saknade originalformatet till en av annonserna skulle den bli blurrig i tryck visade det sig så jag jagade den förra ad:n utan resultat och fick istället sätta mig och göra om annonsen från scratch. Och så var det hit och dit hela dagen; filer som inte kunde öppnas, lösningar som inte fungerade och så vidare. Men till slut blev allt bra och söta Sudhir och Emilia levererade personligen över blue linen (provtrycket) till mig här så att jag kan godkänna den innan tidningen trycks i morgon bitti. Och förhoppningsvis kan hela upplagan levereras till kammaren på onsdag vilket innebär att medlemmarna får den senast fredag vilket är helt nödvändigt eftersom tidningen innehåller valartiklar som känns rätt inaktuella EFTER valet.

För att sura vidare då: Nu har jag skitont i ryggen efter för mycket datorarbete i konstiga ställningar och efter att ha dammsugit med dammsugaren DIRT DEVIL (och ja, den är en djävul). Jag fattar inte varför det här landet är så underutvecklat när det gäller vissa saker. Typ att man handlar med check och faxar saker. Eller att dammsugarna är så extremt stora och klumpiga. Jag förstår att det behövs rejäla grejor när man ska dammsuga tjocka heltäckningsmattor. Men det borde ju kunna funka ungefär som med datorer och mobiltelefoner som kan ha värsta minnet trots att dom är pyttesmå. Eller?

En kul sak händer i kväll i varje fall: Anna och Niklas kommer och hälsar på. Det ser jag fram emot!

Röster från Amerika

Idag har jag varit och röstat på Svenska generalkonsulatet. Sista dagen, sista timmen, sista chansen. Jonas röstade igår. Så här olika har vi aldrig tyckt förut. Det var ganska kul att gå på konsulatet, jag har aldrig varit där förut men det var inte så imponerande. Det är häftigare att rösta i Sverige i svensk skola i Vasastan och få veta valresultatet samma dygn. Det är konstigt men det är flera kamrater som har påpekat för mig att jag MÅSTE se till att rösta. Det är väl klart som sjutton att jag röstar, sen när har jag inte gjort det?!

Och så tråkigt att jag missade säsongspremiären av Nip/Tuck igår. Här har jag längtat och längtat men sen hade jag helt enkelt ingen koll utan gjorde annat istället. Suck.

Tjuvlyssna!

Vem njuter inte av att lyssna på folk som har extremt privata samtal i offentliga sammanhang? Och att höra på folk som talar innan de tänker vilket kan få vem som helst att låta halvmongo (personligen säger jag aldrig något som inte är genomtänkt). I alla fall, den absolut skönaste sajten just nu heter www.tjuvlyssnat.se och där publiceras "intressanta, roliga, och galna samtal som vi hört runtom i Sverige." Sååå kul!

Ett smakprov:

Post-skilsmässosyndrom (Postutlämning, Döbelnsgatan)

(Det finns två köer. En till posten och en till Svensk Kassaservice. Kön till posten är jättelång men det är ingen kö till Svensk Kassaservice.)
Kille: Hej. Jag skulle vilja ha lite frimärken.
Kassörska: Ja då blir det kön till Posten.
Kille: Vaddå? Kan jag inte köpa frimärken här?
Kassörskan: Nej. Det här är Svensk Kassaservice. Kön till posten är därborta.
Kille: Men vafan! Det är ju samma jävla ställe! Ge mig frimärken!
Kassören: Kan inte det. Det DÄR (pekar) är som sagt posten det HÄR är Svensk Kassaservice. Vi är skilda sen flera år.
Kille (argt): Måste ha varit en jävligt uppslitande skilsmässa så jävla bitter som du är!
(Går ut ur lokalen ropandes) Ni borde pröva lite familjerådgivning nästa gång så kanske ni kan få delad vårdnad om frimärkena!!

Ny leksak

Det senaste tillskottet i Apple-familjen är en iPod Hi-Fi. Högtalaren nätverkar med iTunes på min Mac och låter extremt bra. Och äntligen kan vi spela högre än grannen!

Ny bil nästan

USA är ett land där man konsumerar inte bara oerhört många varor utan också många tjänster. Således har vi varit och fått vår bil tvättad idag. Typ en miljard mexare i svarta jackor och röda kepsar tog hand om vår lilla Cabrio - invändigt och utvändigt. På kanske tio minuter var den klar. 20 dollar. Och så fin!

Sen hämtade vi ut min cykel från underbara cykelverkstaden och tog en öl på Medjol som inte alls är ett typiskt Mission-ställe men har utsikt över hela stan så vi gillar.

Ljuvliga stad!

Sol, sol, sol och 25 grader varmt. Cyklade till Handelskammaren i morse och de har äntligen fixat till Valencia Street där jag cyklar och där det har varit vägarbete i alldeles för många månader. Underbart att cykla igen, det saknade jag i Stockholm, även om jag måste använda Fredriks stora herrcykel eftersom jag lämnat in min på lagning - igen. Det sista jag gjorde innan jag åkte till Sverige var att reparera cykeln för 180 dollar och nu när jag kom tillbaka var den trasig igen på ett helt annat sätt så nu kostar det ytterligare 70 dollar... Jag är inte så kär i den cykeln längre.

Hade Sophia på MSN och beklagade mig över att jag borde gå ut och sola men inte orkade tills jag insåg att jag har lyxproblem. Och när jag väl bestämde mig för att vilja sola en stund var terrassen ockuperad av en nästan naken karl - en av white trashgrannens killar förstås, hon har många olika och jag är som en gammal kärring som förfasar mig över hennes promiskuitet - så då ville jag inte sola längre. För övrigt är grannen inte white trash utan lärarinna i litteratur på franska skolan; en mycket intellektuell fröken som enbart umgås med poeter, konstnärer och annat dylikt folk, ofta från andra kulturer. Men det är roligare att tänka på henne som white trash.

Frisörexperiment nummer 4

Den här gången hade jag hittat en slags recensionssajt där just den här salongen hade fått jättefina recensioner från en mängd kunder. Låt vara att kunderna är amerikaner och kanske har en annan smak än mig men det kändes ändå lite betryggande. Snyggt namn på salongen också: Moxie Parlour. Min frissa Ally var väldigt cool med många tatueringar. Och faktum är att jag blev nöjd. Ally fick tio dollar i dricks och blev jätteglad.

Idag sol och 23 grader varmt och jag ska ta en promenad till Castro och leta bögkompisar. Igår när jag cyklade till frissan var det en galning som var ute och mejade ner folk med sin SUV. En död, 14 till sjukhus. Scary.

Hahaha

Påtagligt måndagstrött

I fredags var vi hos David, Jonas kollega. Han och hans familj bor i Mission, väldigt nära oss, och vi skulle bara dit på en drink trodde vi men det blev en helkväll med middag och allt. David är en riktig vinsnobb och gourmet dessutom så vi åt och drack väldigt gott. "Nu är du förstörd för livet" sade Jonas till mig sen och det är klart att jag är.

På lördagen var vi på kräftskiva, det var rätt kul att se amerikaner äta kräftor och dricka nubbe och sjunga snapsvisor på svenska.

Åter på västkusten

Efter nästan två månader på resande fot är jag hemma i San Francisco igen. När jag åkte härifrån var det så varmt att jag inte orkade plocka ur diskmaskinen men nu är det dimma och runt 15 grader kallt. Det är tur att jag vet att september-oktober ska vara de finaste månaderna på hela året. Det finns hopp om livet.

Niklas och jag tillbringade min sista dag på östkusten i Philadelphia som är en väldigt mysig gammal stad. Vi åt Philly Cheese Steak på klassiska Geno's Steaks. Det ligger mitt i mexarkvarteren men dom är värsta rasisterna. Förutom diverse utmärkelser från ultrakonservativa amerikanska organisationer hade de en skylt i fönstret där det står: "This is America - when ordering, speak English.". Otroligt konstigt att ingen har eldat upp stället.

Jag åkte budgetbolag från Philly till Oakland och det var en viss skillnad jämfört med resan över Atlanten. Det första Jonas sade när han hämtade mig var: "Det här är en jävla skitflygplats" vilket jag hoppas innebär att jag hädanefter får åka dyrare och landa på SFO istället.

Med flipflop i storstan

Uteliggarfötter får man men vad gör väl det när man får vara i New York!

New York, New York!

Igår tog Niklas och jag Mustangen till Staten Island och sedan färjan över till New York. Det var väldigt blåsigt men varmt och skönt, antagligen upp mot 30 grader och vi såg Frihetsgudinnan på nära håll. Niklas åkte till jobbet i Harlem och jag mötte upp Sofia, en bekant som bor i New York. Jag hade inte några planer alls förutom att bara hänga och trevligt nog fick jag göra den med en privat guide! Vi gick och gick och gick, precis som jag gillar, framför allt i de södra delarna; Chelsea, Soho, Meatpacking District, West Village, Chinatown och så vidare. När vi hade skiljts åt och jag satt själv i Bryant Park var det en kille som trodde att jag var New Yorker. Tänk om jag fick bo här!

På kvällen kom Anna in till stan och vi åt middag på en väldigt trevlig italienare i ett område som vi tror kommer att bli hetast snart.

Boogie och barbecue

I söndags var vi på en otroligt fin strand i en nationalpark som jag har glömt vad den heter. Atlantvågorna var höga och vattnet salt så vi hade en perfekt baddag. Anna och Niklas har boogie boards - helt galet kul! Vi tillbringade rätt mycket tid i vattnet för att vänta in den perfekta vågen, som riktiga surfare.


På kvällen hade vi barbecue, som riktiga amerikaner. Anna och Niklas som är husägare har förstås köpt på sig en fläskig Webergrill. Väldigt, väldigt gott.

Tillbaka i staterna

Efter en lång, varm och fantastisk sommar i Sverige är jag tillbaka i USA. Jag befinner mig på östkusten, i Trenton, New Jersey, närmare bestämt. Här bor kompisarna Anna och Niklas. Trenton är huvudstaden i New Jersey men är precis en sådan amerikansk småstad som man kan se på film. De bor i ett fantastiskt trevåningshus från 1800-talet på en fantastiskt pittoresk gata. Alla här sitter och hänger på trappen framför husen. När jag gick själv till affären gick jag förbi alla hängarna och så hälsade de såklart som amerikaner ju gör men sen började de le slajmigt och fråga om mitt namn och då blev jag obekväm och tog en annan väg hem.

För övrigt flög jag i business class till New York och jag säger som min kompis Jenny: Jag är förstörd för livet! Stora härliga säten med fotstöd, champagne, meny att välja mat från, linnedukar och riktigt porslin, neccesär med olika saker i, toalett med fönster och riktiga handdukar osv. Ekonomiklass suger, jag måste bli rik nu!