Hemma i SF igen

Från 26 grader och sol till 12 grader och regn. Ovädret ska fortsätta, tydligen. Och 17 långa trånga sömnlösa timmar på flygplan kan göra vem som helst på dåligt humör. Inte heller var inboxen full av grattismail när jag kom hem men stort tack till min familj, Jonas familj, Erik & Anna, Malin & Janne, Saki och Per som kom ihåg min 35-årsdag.


De sista dagarna i Chile spenderade jag i Valparaiso. Det ligger vid kusten, nordväst om Santiago och är Chiles andra största stad, tillika en charmig hamnstad med ett pittoreskt "old town". Jag åt lunch på en liten restaurang och blev genast omhändertagen av bossen José Miguel som pratade i princip flytande amerikanska och som gav mig tips och råd om allt möjligt. Bland annat ringade han in det säkra området där jag skulle hålla mig. Området kring bussterminalen var inte bra, menade han, men det var ju dit jag anlände och det var visserligen slitet och fattigt men jag hamnade rakt på en fantastisk grönsaksmarknad där jag strosade omkring ett tag. Dock var jag nog den enda turisten där.


Arkitekturen är väldigt varierande och inspirerad av flera olika traditioner. Mycket trähus i grälla färger.


Jag bodde på ett gulligt litet hostel uppe på Concepcion Hill där den gamla delen av Valparaiso är belägen.


På lördagen tog jag tunnelbanan till Viña del Mar som ligger strax norr om Valparaiso. Det är en av Chiles mest fashionabla resorter och har långa härliga stränder. Vattnet var kallt men jag doppade fötterna i alla fall.

Nu ska vi åka iväg och äta en riktigt fläskig amerikansk stek. Mat är gott.

Vad gör Jonas då?

Ja, vad gör jag när Tina är i Chile? Jag har arbetat mest hela tiden denna vecka, även om förra helgen var en riktig höjdare! Då satte jag mig framför TV:n med ett par öl, en enorm pizza, åt till dess jag mådde dåligt och kollade på en dockusåpa i dryga 5 timmar. Nu frågar ni er säker vad det var för dockusåpa som fängslade mig i 5+ timmar? För det första, anledningen att den pågick i 5+ timmar var att de visade hela säsongen i ett svep, detta för att öka intresset inför årets säsong. Vad var det då? Det var Ulitmate Fighter, där ett antal deltagare kämpar om ett kontrakt i UFC (Ultimate Fighting Championship), vilket som ni säkert förstår är en "relativt" macho dockuså. Japp, har gör man TV av det mesta och kommer den till sverige så sändes den säkert på Z-TV på obskyr tid. Ni kan i i alla fall alltid hoppas. I alla fall så var den väldigt underhållande och jag satt som klistrad framför TV:n igår då årets säsong startade.

I helgen kör jag en repris på förra helgen. Ibland är livet underbart helt enkelt...?!

Bella Vista Quarter

Idag har det varit runt 25 grader och vi har varit ute på en liten tur i stan. Santiago är gigantiskt - det tar flera timmar att åka från ena änden till den andra, cirka 6 miljoner invånare. Många bilar som kör väldigt fort och mycket smog. Vi tog tunnelbanan till Bella Vista, Santiagos bohemiska kvarter. Där bor konstnärerna och artisterna, caféer, barer och restauranger trängs med gallerier och teatrar. På kvällarna är där som mest folk. Där finns också väldigt mysiga bostadsområden. På det hela taget kändes det lite som Haight Ashbury.

Fredrik och Christian stannade hemma för att sy väskor som de ska sälja på fotbolls-VM.

Trekking i Anderna

Jag och Saki har varit på en liten resa. Först med buss i fem timmar ner till Concepcion där Saki hade några ärenden att uträtta. Sen vidare med taxi till till en liten by i Anderna där det finns heta källor. Under vintern är det ett tillhåll för skidåkare men nu är det höst och lågsäsong. Bodde på ett hotell med mestadels pensionärer som tog sig en spa-vistelse. Hotellen har sina egna heta källor som är konstgjorda men innehåller vatten från de naturliga källorna uppe i bergen. Hotellen vill att man ska bada i deras källor men vår taxichaufför tipsade oss om vägen till de naturliga så morgonen efter packade vi ryggsäckarna för att besegra berget. Det var väldigt jobbigt. Men vi hittade källorna och var helt ensamma där uppe.


Vattnet är 95 grader varmt på sina ställen men i pölarna är det väldig behaglig temperatur.


Som en säl ungefär.


Det kändes väldigt hälsosamt att bada i källorna och vi gjorde ansiktsmask av leran.


Anderna är helt fantastiskt vackert och uppe bland bergen var det alldeles tyst och enormt fridfullt.

Slurp

Pia och Christian lagade chilensk mat at oss i kvall. Huvudratt var en slags potatisgratang fast mycket godare med manga gronsaker, sen var det en tomatsallad med massor av koriander, en gronsallad spetsad med lime, inlagda gronsaker och mycket annat. Killarna, Fredrik och Christian slumrade som sma barn genom hela middagen sa det hela blev en tjejfest.

Habla español??

Jag ar i Chile - forsta gangen i Sydamerika! Halsar pa Fredrik och Saki. Resan gick bra aven om den var lang, cirka 16 timmar totalt. Langre an till Sverige. Mellanlandade i Atlanta, Georgia, norr om Florida. Dar var manniskorna tjockare och hade shorts. Fastnade for ovanlighets skull inte i tullen men det lar jag val gora pa hemvagen istallet. Det ar helt skumt att tidsskillnaden ar 5 timmar mellan Chile och San Francisco men sa ar det i alla fall. Tidszonerna ar inte direkt raka, speciellt inte i Sydamerika. Fredrik och Saki bor i ett fint omrade med en receptionist som tar emot i dorren. Jag kom i morse och idag har vi varit pa en marknad och kopt tyg. Marknaden lag downtown och kandes som Indien. Christian och Pia ar ocksa har - det ar Fredriks och Sakis vanner fran Concepcion dar de bodde tidigare. De ar jattetrevliga men tyvarr ar de inte sa bra pa engelska och jag inte sa bra pa spanska. Men vi forsoker.



Har verkar verkligen ingen prata engelska. Nar jag kom till flygplatsen och inte hittade Fredrik eller Saki ringde jag dem fran min mobil men kom bara till en operator som bara pratade spanska sa jag forstod inte. Gick till informationsdisk men hon kunde inte mycket engelska heller. Fick en taxichauffor pa halsen (som att aka till turistort i Sydeuropa dar alla drar i en och vill att man ska aka i deras taxi) som sade att det skulle kosta mig 25 att aka till Fredrik och Sakis adress. 25 vad? Antog att det var pesos men hade ingen aning om hur valutan star. Jag hade inte pesos men han gav mig pengar sa jag kunde ringa Fredrik fran en telefonautomat. Fredrik berattade att Saki redan var pa flygplatsen for att hamta mig. Jag forklarade sa gott jag kunde for taxichaufforen att nagon skulle hamta upp mig och att det inte var sakert att vi skulle aka tillbaka i hans taxi men jag vet inte hur mycket han forstod. Sa smaningom hittade jag och Saki varandra och hon hade redan en taxi men da hade min chauffor redan ledsnat pa mig.

I San Francisco har det regnat i en manads tid och varit cirka 12 grader varmt men har ar det 25-30 grader varmt och helt underbart!

Hipp hipp hurra

Jag har precis kommit hem från Lisas födelsedagsmiddag. Lisa jobbar på kammaren och vi har varit i Marina på Mezes, en grekisk restaurang. Drack champagne och åt en massa jättegoda smårätter. Grekisk sallad, kalamataoliver, kycklingspett, tzatziki, aubergine och många andra saker.

Födelsedagsbarnet. 25 år (bara barnet!).









För övrigt hade jag en intressant upplevelse idag. Ryggen blev dålig i söndags så efter ganska många samtal och lika många missförstånd fick jag äntligen komma till en sjukgymnast. I Sverige så brukar man klä av sig sina kläder så man bara har underkläder på sig (åtminstone när det är ryggen som är problemet) och sedan kan sjukgymnasten behandla en. Det är inget märkvärdigt med själva avklädningen, som sker inför sjukgymnasten. Men här så fick jag någon slags sjukhussärk med knyt i ryggen. Den manliga sjukgymnasten sade åt mig att ta av mig toppen, knäppa upp byxorna och ta på mig särken. Han gick sedan ut ur rummet och så fick jag ropa när jag var klar. Dessutom hade behandlingsrummen inte dörrar utan draperier. Allt för att minimera risken för eventuella stämningar (typ sexuella trakasserier). Ibland är det här samhället så otroligt sjukt. Plus att de är lite pryda av sig.

Vilken underbar morgon!

Laser pa dn.se att en person har anhallits och att den anhallnes DNA overensstammer med Hagamannens! Antligen kan hela den otacka historien fa ett slut och kvinnor i Umea kan kanna sig trygga(re). Tydligen verkar han inte vara en enstoring som det har pratats om utan en helt vanlig kille. Fast kanske inte helt vanlig anda. Jag tror i alla fall att alla manniskor som bor i Umea med omnejd eller som har nagon anknytning dit ar valdigt glada att det hela verkar vara over. Jag ar det definitivt!

Regnrekord i sikte

San Francisco håller på att slå nytt rekord. I regn. Dagens storm innebar nummer 21 av dagar som det har regnat i mars. Två regniga marsdagar till och vi slår det gamla rekordet från 1904. Så fantastiskt att vi kan få vara med om denna upplevelse.

Go Hellacopters!

Hellacopters på Slim´s. Jag och Jonas kom tidigt, först av alla. Så var det två förband som spelade. Jonas gnällde över att han saknade Magnus, sin dryckesbroder och konsertvän. Men jag saknade också min konsertvän Malin (även om detta kanske inte var hennes typ av konsert). Men så började vi prata med några amerikaner som satte sig vid vårt bord. "Det är som en dokumentär, man!", sade de hela tiden när Jonas berättade om hur det var i Stockholm. Dom var från Texas och Portland. Dom var annorlunda. "Men dude, sångaren i Hellacopters har spelat i Entombed, dude, och Entombed, dude, dom rockar..."



Vi satt på loftet, undervåningen var rensad på möbler och jag kände mig som gammal kvinna som vill sitta på konsert. Men så snart Hellacopters började spela fick jag spring i benen och rusade ner. Studsade upp och ner ett bra tag och reflekterade över att jag var den enda som gjorde det. Alla andra jublade, klappade och och verkade tycka att det var skitbra men ingen riktigt röjde. Trängde mig lite framåt men inte så mycket ändå. Men utan att jag riktigt förstod hur det gick till stod jag längst fram. Och rätt som det var slängde Nicke ut sin gitarr i publiken. Lyckost den som fick den. Nu är jag i alla fall svår Hellacoptersfan. Jonas också, fast det var han nog redan innan.

Idag pratade jag med rockstjärnan Magnus Rudolfsson och berättade om hur konstigt det var att det bara var jag som hoppade omkring. "Men dom var ju stenade", förklarade han. Ja, det är klart, det luktade ju ganska mycket gräs. "Jo, det är liksom den miljön". Jag är så glad att jag har vuxit upp i Sverige där vi har lärt oss att den som tar en joint är heroinist nästa dag.

Go H&M - Go Sverige!

Idag har det varit sol och varmt och vi har varit ute och fotograferat några vakter till annonser som jag ska göra. Coola människor och vaktar H&M gör de också. H&M har nyss etablerat sig här och ska växa nedåt västkusten. San Franciscos två butiker är mycket populära.

Så har Freivalds "avgått". Antar att ingen gråter - det blev väl ett misstag för mycket till slut. Det känns inte som om det finns någon solklar efterträdare så det ska bli intressant att se vem det blir.

Jag har uppdaterat "Veckans tips" efter ett långt, långt uppehåll. Insåg att det faktiskt finns folk som läser där. Ska försöka bättra mig! Alternativt döpa om till "Månadens tips".

Undra sa flundra vem som ska bli nummer 100 att skriva i gästboken?

Oj, så svenskt...

När jag åkte hem från jobbet idag fick jag syn på en stor annonstavla i tunnelbanan. Det var reklam för en gaykör i San Francisco. Och så stod det: "Thånk yøü for the music. It´s a Swedish invasion!" Stockholms gaykör var nämligen special guest. Men så väldigt svenskt blev det inte.

Sol och skön shopping

Så underbart att det fina vädret kom med Anna och Niklas! Både igår och idag har varit otroligt soliga dagar. Idag tog vi bilen för att se på lite sevärdheter som vyn från Twin Peaks, Alamo Square, Lombard Street (krokiga gatan), Filbert Street (brantaste stupet), Marinan med alla vackra hus och över Golden Gate Bridge.

Sen åkte vi upp till Haight Ashbury där vi shoppade lite musik på Amoeba Music (skitful hemsida men så skön affär) och åt smarriga grillspett på Asqew. Jag köpte flip-flops och en jättefin Gentle Fawn-top på Villains. Sen gick vi till Skates on Haight. Där jobbade en kvinna som såg ut som en gammal bibliotekarie med glasögon och råttfärgat hår i svans men som förmodligen hade hängt med sen -78, visade sig äga butiken och visste allt om skateboards. Så Niklas som är gammal skejtare köpte sig en longboard som han ska åka på till jobbet på Manhattan. När hon fick höra att han bor i New Jersey sade hon: "It sucks!" och berättade att hon var uppvuxen på östkusten och att hon alltid hade hållit för näsan genom hela New Jersey på vägen till New York.

Nu har vi just skjutsat dem till flyget och det känns väldigt trist att de har lämnat oss och att de bor 500 mil härifrån. Men snart ska vi hälsa på dem eller snart kommer de nog hit igen och förhoppningsvis kan de skaffa sig jobb här istället.

Kina, Italien och Indien

Efter en bagelfrukost åkte vi Muni in till stan, gick genom China Town till Little Italy och North Beach tills vi kom till Fisherman´s Wharf. Vi börjar bli ganska trötta på FW nu men vi måste uppfylla våra turistförpliktelser. Vi blev inte långvariga där utan gick tillbaka till North Beach för att äta världens bästa pizza på North Beach Pizza. Sen promenad genom Castro och Noe till Mission District. Skönt med lite motion efter pizzan.

Ikväll åt vi middag på Dosa, en ny indisk restaurang på Valencia i Mission. Där serveras inte den sedvanliga Chicken Tikka-indiska maten utan mat från södra Indien. Det innebär pannkakor med olika sorters fyllning som man dippar i olika sorters såser. Uppfriskande, nytt och gott.

Våra senaste gäster

Här är Anna och Niklas från New Jersey, eller rättare sagt Trenton. Vi gör allt för att de ska flytta hit till oss!

Stan är galen ikväll

St Patricks Day är väl antagligen en alldeles utomordentlig ursäkt för alla människor - de flesta helt utan irländskt påbrå - att få gå ut och dricka öl. Jag köade en stund för att komma in och träffa mina vänner på the Irish Bank. Där var man utomhus under något slags partytält. Jag pryddes i pärlhalsband à la julpynt i grönt, guld och lila. Kände mig som fina fröken som beställde vitt vin istället för öl och bartendern gav mig extra mycket vin i ett stort plastglas eftersom jag varit så "tålmodig". Discjockeyn spelade mycket U2, Pouges och Blurs "Song 2". Sen vidare på nästa ställe och det var absolut som att vara på festival, med bajamajor och allt. Vi gick in på en pub och plötsligt var jag statist i en collegefilm. Testosteronstinna KEG-hannar som stötte hej vilt på söta cheerleadertjejer. Sen kom Jonas och hämtade mig.

Gröna små gubbar

Idag är det Saint Patrick's Day. Saint Patrick anses vara något slags irländskt nationalhelgon och han är mest känd för att ha drivit iväg ormar från Irland. Det är sant, det finns faktiskt inga ormar på Irland men om det alltid har varit så eller om det är Saint Patricks förtjänst får vara osagt. Hans dag firas den 17 mars och en teori är att han dog det datumet.

I många amerikanska städer med en större irländsk befolkning är Saint Patrick's Day en stor händelse. Parader, sång och musik, irländsk mat och dryck och självklart måste alla klä sig i grönt! Här nere på 24:e gatan höll puben the Dubliner på med sina förberedelser tidigt i morse. Gröna vimplar, banderoller och flaggor samt bajamajor på trottoaren utanför. Själv ska jag ta på mig min ganska fula men väldigt gröna tröja och åka till irländsk pub downtown.

Projektet i hamn

Så har handelskammarens nyhetsbrev kommit tillbaka från tryckeriet och det blev jättebra! Så otroligt skönt det är när man verkligen inte har en aning om vad man pysslar med men sedan inser att det ändå går bra. En hel del ångest men mycket kunskap vunnen.

Ikväll har jag varit på Sensuality and Survival - New Nordic Designs 2006. Konsultatet är med och organiserar detta arrangemang som pågår i en och en halv månad. Ikväll handlade det om ny nordisk design i alla dess former - allt från glas, textil, skuptur till hjärt-lungräddningsmaskiner och Babybjörnprodukter. Någon sade förresten att Angelina Jolie använder Babybjörn-bärselen. Kan man få bättre reklam? Hon och hennes kids är ju rätt så exponerade. Har jag för mig.

Wanted: gammaldags hederlig kundservice

Finns det något värre än automatiska telefonslussar? JAG BLIR GALEN! Nu har jag suttit och lyssnat på en röst som har gett mig tusen olika val hos Immigrations. Det enda jag vill är att prata med en visumspecialist men innan jag kan komma till en sådan måste jag lyssna till en väldig massa information om vilka webbsidor man kan hitta informationen på. Men självklart har jag redan kollat hemsidan - det är ju för att jag inte hittar den information jag söker som jag ringer!! Och när jag efter en halvtimme med olika menyer, olika val och en väldig massa överskottsinformation får valet "tryck 1 för att prata med en visaspecialist" och förväntar mig att äntligen få prata med en levande människa säger dom att kontoret är stängt och att jag ska återkomma mån-fre mellan kl. 08 och 17. Klockan är 15.24 en onsdag - VARFÖR ÄR DET STÄNGT???? Vill bara gråta.

Förmiddagen var inte bättre den. Ringde till bankerna för att få veta om mina bankkort innehåller någon form av reseförsäkring. Efter att ha blivit runtkopplad och slutligen bortkopplad sex-sju gånger, ringt fem olika nummer och knappat in mitt kortnummer, bokstaverat mitt namn och upprepat Jonas födelsedatum ett flertal gånger tror jag mig nu veta att jag inte har någon reseförsäkring via korten. Men helt säker är jag inte.

Shop ´til you drop

Vi har fått kreditkort. Mitt första, vid 34 års ålder. Jag tror att Jonas har haft tidigare. Jag tycker att det är schysst att betala kontant eller med kontokort. Men här funkar det inte så. Här ska man betala allt på kredit för att sedan kunna visa att man betalar sina krediträkningar så att man visar att man är kreditvärdig. Det är på så sätt man kan hyra lägenheter, köpa mobiltelefoner och så vidare. Kredithistoria är det magiska ordet. Kontantbetalare göre sig icke besvär.

Tillbaka i verkligheten

Så är vi hemma igen. Idag när vi lämnade Las Vegas sken äntligen solen men vädret i SF var så dåligt att vi fick vänta i 1,5 timme på att kunna flyga dit. Det var kul i Las Vegas. Men extremt flummigt. En låtsasvärld. I casinona, som är öppna dygnet runt, finns det aldrig några fönster, inga klockor och det är alltid svårt att hitta ut. En mardröm för mig som har dåligt lokalsinne. Jag gick vilse två gånger när vi var på restaurang en kväll och jag gick på toaletten. Trodde aldrig att jag skulle hitta tillbaka. Poängen är att ingen ska ha någon tids- eller rumsuppfattning.

Igår åkte vi in till downtown, som också har casinon som inte är riktigt är lika fina som på "strippen" - Las Vegas Boulevard. Åt flottig mat på sportbar. Var på outlet med rätt schyssta affärer. Gick runt på lite hotell, bland annat Venetian som är uppbyggt som ett Venedig. Otroligt.


Åt låtsasfransk middag på Paris, som följdaktligen är ett mini-Paris, inklusive ett Eiffeltorn på 160 meter. Spelade lite på tjusiga Bellagio. Vi bodde på Treasure Island som var fint och bra på alla sätt.

Viva Las Vegas!

Vi är i Vegas. Det ligger i Nevada, mitt i öknen och har cirka 1,5 miljoner invånare. Staden är extremt platt och omgiven av berg.






















Man landar mitt i staden, några hundra meter från kända hotellet Mandalay Bay. Vi fick extremt bråttom med att landa eftersom flygplanet förföljdes av en tornado. Här brukar vara väldigt varmt men inte nu. Väldigt kallt. Denna helg är den största här på hela året - stan är invaderad av lantisar som ska titta på Nascar. De är ungefär 160 000 stycken.

Stan är verkligen så där sjuk som man tror att den ska vara. Otroligt dekadent. Otroligt konstruerad.


Vi spelade på enarmade banditer, Peter vann 150 dollar. Vi andra förlorade mest. Åt sen en rejäl stek.


Vattenshow utanför Bellagio Hotell. Vackert men så otroligt kallt och blåsigt.

Downtown-häng

Ikväll har jag och några andra varit på Redwood Room på Clift Hotel i stan. Jonas och jag håller oss ju oftast "in da hood" så det är schysst att vistas norr om Market ibland. Mycket trevligt ställe, loungestämning med Philippe Starck-möbler och väggar klädda i redwoodträ. En aning för hög musikvolym och lite dyrare än vad man betalar i de sunkigare södra delarna av staden - 11 dollar för ett glas chardonnay.

Antligen Delfina

Igar var vi ute och at pa Delfina. Det ar en italienare i Mission dar man maste boka bord manader i forvag. Men nu fick vi faktiskt ett med nagra veckors varsel, klockan nio en onsdagkvall. Var ute med finska paret Lotta och Juho for sista gangen, de flyttar till London pa lordag. Sa trakigt. For oss. Forhoppningsvis kommer de tillbaka om ett ar igen. Kollade in deras lagenhet i Potrero Hill innan, fantastisk fin med stora rymliga rum, hogt i tak, walk-in-closets och en jattemysig tradgard.

Menyn pa Delfina var lite kranglig att forsta sig pa med nagon slags italiensk-amerikansk blandning. Jag och Jonas delade pa en "Niman Ranch beef carpaccio with radicchio and salt-packed capers" till forratt, mycket god, sen at jag "Gnocchi with wild nettles, black trumpet mushrooms and pinenuts" och Jonas at "Pappardelle and pork sugo", i alla fall min var jattegod aven om vi aldrig fick klart for oss vad "nettles" var, nasslor kanske? Till dessert at jag "Profiteroles with espresso gelato, warm chocolate sauce and candied almonds". Smarrigt. Profiteroles ar nagon sorts kex, tror jag.

Mycket trevlig kvall.

Avsked x 2

Så har Peter och Tony lämnat oss för Las Vegas. Tony ska på konferens och Peter ska... spela, skulle jag tro. Och jag har skickat iväg handelskammarens nyhetsbrev till tryck. Det känns väldigt skönt. Imorgon får jag ett provtryck och då är det bara att hålla tummarna för att allt ser bra ut.

Forstroelse

Sa smaningom vaknade gubbarna och vi gick ut och at pa mysiga Range i Mission District. Trevligt och jattegod mat. Sen hamnade vi pa Attic, ett litet gemytligt hal i vaggen pa 24th Street. Dagen efter var vi lite trotta och regnet oste ner men vi akte pa bilutflykt till Twin Peaks, Alamo Square, Lombard Street, Golden Gate Bridge och North Beach. Sen at vi hamtmat fran mitt favvo Taco Bell.

Idag har det ocksa regnat, jag har jobbat hemifran, Tony och Peter har turistat och under kvallen har vi roat oss med att spela Texas Hold'em.

Obligatoriskt: Fisherman´s Wharf

Vi gillar det inte särskilt mycket. Men vi måste ta alla besökare dit. Fisherman´s Wharf - Pier 39. Något San Francisco-borna är jättestolta över och något man bara måste se när man är här. Trots allt är det alltid kul att se sjölejonen busa med varandra - det är alltid någon herre på täppan som puttar ner någon annan herre i vattnet och ser till att han inte kommer upp igen - eller att spela gamla spel i spelarkaden.


Fisherman´s Wharf. I bakgrunden syns Coit Tower på Telegraph Hill, fallossymbolen en välbärgad kvinna lät uppföra till brandmännens ära efter jordbävningen 1906, samt toppen på Transamerica Pyramid.

Just nu sover våra gäster 40-taggarna men vi litar på att de vaknar snart så att vi kan gå ut och äta och dricka drinkar.

Äntligen Alcatraz!

Vi har hela tiden tänkt att vi ska åka till Alcatraz när vi får besök. Vid det här laget har vi haft ganska många besök men utflykten har aldrig blivit av. Men idag, med hemliga agenten Peter från Europol i sällskap, kom vi äntligen iväg. Alla båtar dit ut var fulla men vi stod i en stand by-kö och lyckades komma med.

Alcatraz var ett federalt fängelse för USA:s farligaste och mest rymningsbenägna förbrytare mellan 1934 och 1963. Innan dess var det ett militärt fängelse och efter dess ockuperades det av indianer. Här satt bland annat Al Capone. Alcatraz hade ett rykte om sig att vara rymningssäkert och ingen vet säkert om någon har lyckats rymma med livet i behåll. Däremot har 36 fångar försökt - 23 greps direkt, 7 sköts och dödades när de flydde, och åtminstone 3 drunknade. Fem fångar har aldrig hittats.

Om fångarna hade varit snälla fick de ta emot besök, de fick prata genom en liten lucka precis som på film. Över huvud taget ser fängelset ut som på film med gångar med rader av små celler.


Här är utsikten från matsalen. Här satt de - fångarna - med utsikt mot Golden Gate och allt annat vackert i friheten runt omkring dem.


På färjan tillbaka kan man roa sig med att dricka öl. Precis som på kniv-och-gaffel-färjorna i Stockholms skärgård! Den som tar kaffefärjan är en loser.

Kära vänner

Vi har fått nya gäster. Det är Tony och Peter och vi är så glada att dom är här! Men vi saknar Jenny. Snus, belgisk choklad och saltlakrits tog dom med sig, underbart! Nu ska vi äta North Beach fantastiska ostiga pizza.

Mingelparty

Vi har varit på ett Vin-, Konst- och Musikevent som handelskammaren organiserar. Gott vin, schysst musik och vackra tavlor. Mingel med människor vi inte känner. Verkligen inte min grej. Men Jonas tycker att det är kul. Jag hade ju i alla fall mina SACC-kollegor att prata med. Och Jonas pratade med någon som sade att jag skulle kunna få ett arbetsvisum trots att vi inte är gifta. Det vore fantastiskt! Och så har Jonas fått träffa chefen för SACC så dom bondade lite. Ska spela innebandy och sånt. Vad lätt det måste vara att vara kille ibland.

Gratis är gott - eller?

Våra kompisar Anna och Niklas i New Jersey har köpt hus där och nu ska de vara med i ett inredningsprogram på inredningskanalen HGTV. Programmet heter "Bad, bad baths" och det är alltså badrummet de just nu håller på att få omgjort. Det verkar väldigt spännande. Vad de har på sig är mycket viktigt: "You will wear 5 different outfits most likely. We'll keep track of your outfits because you may need to change into one or the other for continuity on certain days. You can't wear: logos, white, green, or stripes. You should pick out clothes that are casual, look good, and make sense for renovating a bathroom but that you don't mind getting a little dirty."

Sen har de fått nytt fint kakel: "Det ser ut som ett kakel man kan hitta i badrummet på en svensk pizzeria från 80-talet. Fejk-marmor och krusiduller på vissa av plattorna."

Jag ser fram emot att se programmet.

Oväder

Det är storm. "Ha ficklampor i beredskap" skriver vår lokala tidning. Regnet står som spön i backen och vindarna får hela huset att skaka - jag trodde en stund att det var jordbävning. Strömmen är ostadig, lamporna blinkar. Runt 80 000 hushåll är utan ström i Bay Area så just nu är det helt fantastiskt att Internet fungerar.

Mera guld

Hurra! Sverige är bäst! Konstigt nog blev jag inte så där rörd och tårögd över OS-guldet som jag brukar kunna bli i stora idrottssammanhang - i synnerhet när man är långt hemifrån - men Jonas är lycklig för oss båda och stod som vanligt upp med handen på hjärtat under nationalsången.

Heja Sverige

OS-final i hockey klockan fem i natt. Åtminstone en av oss kommer att kliva upp och se den.

Bara skit

Idag har det varit den värsta datordagen någonsin. Hade tänkt få en massa jobb gjort men Internet har varit extremt svajigt och oftast inte funkat alls. Surt samtal med Comcast som inte kan skicka hit någon förrän på tisdag. Tisdag! Har installerat InDesign som jag skapar SACC:s nyhetsbrev i men trots att jag har samma version på pc:n och macen verkar programmen inte vara kompatibla och jag kan inte dela dokument mellan dem. Helt rubbat. Skulle fixa SWEA:s hemsida men hade plötsligt inga administratörsrättigheter, jagat efter telefonnummer till folk som kan fixa och som numera har fixat fast det funkar fortfarande inte och det är bråttom bråttom. Kan inte bränna en dvd på macen fast jag tror att jag har dvd-brännare, kan helt enkelt inte klura ut hur man gör. HUR SVÅRT KAN DET VARA?? Jag blir så trött.

Jonas har kommit hem från Washington. Han hade bokat ett sent flyg hem så att han skulle hinna se Vita Huset men det visade sig att de bodde så långt från stan (=nära en flygplats) att han aldrig hann.

Snabbare än blixten

Nätverket pajade ihop igen häromdagen. Comcast skulle skicka en kille men han kom aldrig. Morgonen efter fick jag ett litet utbrott på kundservicemänniskan som var trevlig, liksom de alltid är, men samtidigt dryg i smyg. Men ikväll kom en tekniker och nu är Internet snabbare än det någonsin har varit. Ljuvligt.

För övrigt är jag helt ensam hemma för första gången på evigheters, Jonas är på konferens i Washington och det är sanlöst lyxigt att vara själv.

Mobiltelefoner

Nu har vi äntligen skaffat mobiltelefoner.

Jonas nummer: +1 415.272.0240
Mitt nummer: +1 415.272.0241

Ring vetja!

Kultur + sport = kärlek?

Grattis Anja som tog sitt första OS-guld! Jag kan tänka mig att det var spännande hemma i sofforna. Här såg vi på NBC som är den kanal som rapporterar mest från OS. Men något slalom fick vi inte se, däremot fick vi kulturinslag om ett egyptiskt museum i Turin och en kock som lagade gnocchi och risotto på ett torg. Hade aldrig funkat i Sverige.

Uttråkad

Jag är sjuk och det är så extremt tråkigt. Igår låg jag hela dagen, hög feber och oförmögen att orka något annat än att se på "Cops" på teve och bli deprimerad över all misär. Idag är febern lägre och jag känner mig mest rastlös. Som tröst har jag i alla fall en jättejättestor smågodispåse som Magnus Rudolfsson - som har exakt samma godissmak som mig - har plockat ihop. Perfekt för en sjukling som går runt och tycker synd om sig själv. Sen är jag ganska lycklig över resten av presenterna från familjen Häggström/Rudolfsson också - kaffe, ostar (helt underbart!), Wettextrasor, hemmagjord hallonsylt (så gott att jag knappt kommer att unna mig) inredningsmagasin, dessutom superfint halsband från gullot Filippa. Som om det inte vore nog roligt att få besök - vi får dessutom en massa presenter från alla som kommer!

Vi har hela tiden förstått att det var Niklas som kom med det dåliga vädret. Så fort han åkte blev det sol och så här ser väderveckan ut för Stina och Anna:

Hallå gästerna

Ikväll kom Jonas syrra Stina och hennes doktorand Anna till oss. De ska på konferens här i helgen och ska spendera veckan hos oss. Kul!

Presidents´ day

Idag är det presidentens dag. Den firas alltid tredje måndagen i februari och finns till för att man ska fira George Washingtons födelsedag och samtidigt hedra alla andra gamla presidenter i USA. Och det gör vi så gärna eftersom vi får vara lediga från jobben medan vi gör det.

Hej då gästerna

Nu drar dom vidare till Los Angeles längs Highway 1 med sin glänsande Chrysler 300 . Är jag lite avis? Ja.

Utflykt till Muir Woods

Igår tog vi bilen till Muir Woods, en nationalpark med redwoodträd norr om San Francisco. För att komma dit körde vi Highway 1 och sen en väldigt slingrig rallyväg uppför och nedför ett berg. Mycket kul att köra bil där. Det regnade och luktade väldigt gott i skogen. Som alltid i USA var allt välordnat och bekvämt. Att ha med sig barnvagn vållade inga bekymmer då vi promenerade på ett brett trädäck genom skogen. Fin utflykt.

På vägen hem tog vi ett pizzastopp i mysiga Sausalito. Sen hem för friterad kyckling och paj framför OS.

För övrigt kan man säga att OS har fokus på lite andra sporter här än i Sverige men Anja har vi i alla fall sett och nu är det faktiskt hockeymatch där Sverige spelar.

Ha ha ha

Har dom utbildning över huvud taget?

Idag har jag varit hos frissan. Jag hade gjort lite research innan och hittat en salong i Haight Ashbury. Deras hemsida såg fin ut. Jag kämpade mig uppför kullarna och anlände svettig och stressad. Sade till frissan att jag inte var rädd för att klippa mig ordentligt och annorlunda och att det vore kul med en helt ny färg. Hon gjorde folieslingor som jag satt med i nästan en timme, sen kom hon och sade att nu är det klart, nu ska vi skölja - utan att ens öppna foliet och titta på färgen. Så sköljde vi, och tvättade. Schampot sköljde hon knappt ur och balsamet gnuggade hon in i hårbotten. Och så klippte hon, ungefär på ett sätt som jag själv skulle göra om jag klippte någon, det vill säga lite fumligt och väldigt duttigt. Hon brände mina öron tre gånger när hon fönade. Några slingor såg jag inte skymten av men hon tog med mig ut på gatan med spegeln i hand, där såg man lite bättre. Sen 190 dollar till kassörskan, vill du lägga till dricks på kontokortsslipen, nej tack, det vill jag inte.

Underbara Lotta på Clipper, jag saknar dig, kom och rädda mig!

Brrrr!

Per kom med värmen men tog med sig den igen när han åkte. Fortfarande sol men ganska frostigt och väldigt blåsigt nu. I söndags hade vi dock en härlig dag med massor av sol och skönt. Strosade mellan Noe, Castro och Mission, tog ett vätskestopp på ett café.

Nya gäster

Per har åkt och nytt folk har anlänt. I lördags kom Jonas syrras mans brorsas tjej Johanna, barnet Carla och Johannas syrra Emma. Igår kom Niklas efter diverse strapatser på vägen, bland annat satte snöstormen i New York lite käppar i hjulet för honom. Nu är vi välutrustade med snus, Wettextrasor, kaffe, saltlakrits, choklad och svenska tidningar. Underbart!

Friluftsfrämjande

Jag har bara jobbat en dag denna vecka så att jag har kunnat underhålla gästen. Häromdagen cyklade vi till Sausalito, en liten gullig stad norr om San Francisco. Vi brassade järnet över Golden Gate och sedan utför nedförsbacken till Sausalito. Där hyrde vi kajaker och paddlade omkring i bukten bland hajarna. Vi såg bland annat en hel del jättesöta sälar. Per plurrade förstås och fick byta kläder. Sen tog vi färjan hem för att slippa uppförsbacken.

Vi har fått lite färg i solen. Och jag har klått killarna i Settlers igen. Förresten finns det inga hajar i bukten - det är en myt att fångarna som försökte fly från Alcatraz blev uppätna.

Vinkännare

Vi har just kommit hem från Napa Valley. Det är ett välkänt vindistrikt som ligger cirka en och en halv timme från San Francisco. Vädret är fortfarande helt fantastiskt - svensk högsommar och Per surar för att han har tagit med sig fel kläder för att jag sade att det bara regnar och är kallt hela tiden - och i Napa var det ännu varmare.

Vi åkte först till Francis Ford Coppolas vingård Niebaum-Coppola som han köpte med hjälp av Gudfadernfilmerna. Fast för två dagar sedan hade det döpts om till Rubicon efter sitt flaggskeppvin, ägs fortfarande av Coppola men han ska tydligen öppna något nytt i sitt namn. Hur som helst har de bytt fokus - från turistställe till snobbställe - och överallt fanns personal i vita skjortor som tog hand om en. Bilen lämnade vi ifrån oss till någon som körde iväg och parkerade. Eftersom allt var nytt även för personalen var det mesta lite rörigt. Vi tog i alla fall en vinprovning, med en kypare som var väldigt trevlig men inte visste särskilt mycket om vinerna. Kul var Coppalamuseet på övervåningen där det bland annat fanns kostymer från hans filmer, Oscarsstatyetter och mycket annat. Här är Jonas och jag.

Sen handlade vi picknickmat och åkte upp till en annan vingård - Rutherford Hill - där vi köpte vin och åt lunch i solen. När vi köpte vin fick vi med oss riktiga vinglas med deras logga på. Här dricker man inte vin i plastglas för sjutton!

Så åkte vi vidare till Mondavi, en av de mer kända vingårdarna. Där gick vi en guidad tur. Tyvärr är det inte direkt skördesäsong men vi fick se hur det gick till att producera vin och fick också en vinprovning. Det var en bra tur, även om inget av vinerna var riktigt gott. Ute på fältet arbetades det med att plocka bort skott och klippa ner grenar på vinrankorna.

Vi åkte till vårt hotell, El Bonita, och tog det lugnt ett slag. Sen gick vi längst med vägen till en italiensk restaurang där vi åt och spelade biljard.

Idag körde vi hem genom Berkeley och strosade omkring där litegrann.

Tour on bicycles

Som sagt, Per kom med solen. Igår cyklade vi till Haight Ashbury där vi gick omkring, köpte lite kläder och lite skivor. På kvällen åt vi middag på peruanska Fresca och sen spöade jag skiten ur herrarna i Settlers.

Idag har det varit 20 grader varmt och vi har cyklat i t-shirt, först till Fisherman´s Wharf. På vägen dit fick jag punka så vi gick runt en stund och letade en cykelaffär som kunde fixa. Men det löste sig ganska snabbt. Vattenpaus på en liten sylta vid Bay Bridge tog vi på vägen dit. Per verkade inte helt imponerad av Fisherman´s Wharf och vi har väl inte riktigt heller förstått varför det är en av San Franciscos mesta turistattraktioner. Men vi tittade på sjölejonen ett tag och de är alltid söta. Ganska schysst liv - att bara ligga på en brygga och slumra i solen. Glida ner i vattnet en stund när det blir för varmt och sen upp igen.

Vi cyklade vidare till Marina där vi picknickade på en parkbänk. Sen hem. Det blev nog två mil idag.

Kul med kompis

Idag har vi turistat med Per som verkligen tog med sig vackert väder från Sverige. Först cyklade vi till Boogaloos för en stabbig brunch. Sen åkte vi upp till Twin Peaks och tittade på den sköna utsikten. Och så till Alamo Square som är en klassisk San Franciscovy. Där står alltid folk och fotograferar. Och så nedför världens krokigaste gata - Lombard Street. Och så upp till Marina där det finns många vackra hus. Sen nedför San Franciscos brantaste gata - Filbert Street. Och så vidare till North Beach och Little Italy där vi åt en Philly Cheesesteak.

Sen fick vi bråttom hem eftersom det är Super Bowl idag. Det är kanske den största sporthändelsen i USA - final i amerikanska fotbollsligan. I många timmar pågår det och är en fullgod ursäkt för att ligga i soffan och svulla. Företag som vill annonsera får punga ut med 2,5 miljoner dollar för en 30-sekunders reklamfilm under Super Bowl.

Första gästen från Sverige

Det här är Per. Han är vår första gäst från Sverige. Vi är så glada att han är här! Vi väntade ganska länge på flygplatsen, till och med Jonas blev less.

Vardagsbekymmer

Toaletten strular för sjuttonde gången i rad. Både jag och Jonas kom hem för sent för att våga ringa hyresvärden men åtminstone har vi en hyresvärd att ringa till och som fixar saker - det finns fördelar med att inte bo i bostadsrätt.

På snusfronten ser det mycket ljust ut. Förutom traineens snusleverans fick jag två stockar från buysnus.com i förrgår - allt har funkat perfekt med dem. Plus att jag vann matchen mot den ursprungliga leverantören - de ska skicka nytt snus och bjuder på frakten trots att det var mitt fel att snuset inte kom fram - jag hade inte uppgett en fullständig adress. Några korrekta men spetsiga mail gjorde susen. Sen väntar vi lite besök med lite presenter. Jonas snusar på något konstigt amerikanskt snus men han klagar inte.

Lycklig igen

SACC har fått en ny trainee från Sverige och hon kom med snus till mig! Henne gillar jag stenhårt.